WRNU:s filmklubb 2025 v35

Detta är WRNU's filmklubb för v35 2025 – #657 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Primary Colors (1998)
John Travolta är guvernör i Tennessee, men han har tagit sikte på att bli president. Filmen följer en ung man som börjar jobba på hans kampanj.

En film om det politiska spelet. Inte så dum alls faktiskt. Den får fyra stjärnor.

Jag har sett David Cronenbergs Rabid ifrån 1976.

Rabid är en body horror där en kvinna vid namn Rose och hennes pojkvän är med om en motorcykelolycka och hamnar på Keloid kliniken där D.r Keloid genför en experimentel operation på rose och efter operationen muterar Rose och utvecklar en stinger i armhålan med vilken hon livnär sig på folks blod.

Dom hon livnär sig på blir sedan infekterade och sprider infektionen vidare.

Filmen skall tydligen vara en av the highest grossing movies of all time i Canada och fick även en remake 2019.

Betyg 3/5 en ok body horror

Showgirls (1995)

Jag kikade genom listan av filmer som jag tycker mycket om och upptäckte en spännande sak. Total Recall, Robocop, Basic Instinct, Flesh+Blood och Soldaat van Oranje har något gemensamt: Regissören Paul Verhoeven. (Jo, han har gjort Starship Troopers också, men den är nog bara en trea i min bok.) Så jag kollade hans lista på IMDB och har startat någon sorts projekt att se filmer som han gjort. Jag hittade Showgirls för småpengar på Tradera och idag kom den.

Elizabeth Berkley är dansare med stora drömmar och ett suddigt förflutet när hon liftar till Las Vegas. Hon ger sig in i dans-scenen och märker att allt inte riktigt är en dans på rosor. Kyle MacLachlan, dvs Paul Atreides från Dune, dyker upp i en biroll - vilket jag tyckte var lite skoj.

Den får fyra stjärnor av mig. Det är en bra film som sticker ut en del. Jag tror inte den kvalar in bland mina favoriter, men absolut inte en bortkastad filmkväll. (Och är du en sådan människa som kollar triggervarningar innan du ser på film skall du nog kolla de för den här innan du trycker på Play. Just sayin'.)

wilper said:

Den får fyra stjärnor av mig. Det är en bra film som sticker ut en del.

Click to expand...

Ja, jag tycker också den står ut. Verhoeven, precis som med alla andra av hans amerikanska filmer, ville göra något överdriven men jag tror det gömdes i det normala flamboyanta Las Vegas. Filmen är lite lustig, för den är i princip två filmer i en. Hon är även i princip en namnlös som rider vidare i solnedgången till nästa vigilante-uppdrag. Showgirls är inte en guilty pleasure för mig. Jag tycker verkligen den är intressant.

Jag har sett Lindsay Ellis The Unforgivable Sin of Ms Rachel. I vanliga fall räknar jag inte videoessäer men jag tror att jag gjort undantag förut när de är såhär skitlånga. Det här är alltså en drygt två timmar och tjugo minuter lång videoessä om… well, om folkmord, Gaza, antisemitism och högerns kamp mot empatin som koncept. Som vanligt med Ellis är det välresearchat, effektivt, välberättat. Historik, popkultur, aktuella och närhistoriska händelser, osv.

Relevant, slående, helt enkelt bra. Jag får inte riktigt den där "wow"-känslan jag brukar få av saker för att jag ska ge dem femmor, men jag tänker nog ge den en sån ändå. För att den är så bra i sin genre, så välartikulerad. Föredömligt.

BETYG: 5−/5

Sist på bollen har jag sett Superman nu också.

Bra, men en del av det är i jämförelse med hur alla andra DCU-filmer varit som mest medelmåttiga.

Jag var helt övertygad om att Ultraman skulle visa sig vara en annandimensionell variant av Superman som sett hela meddelandet som ung, och att han då bara var en risig klon var ett rejält nedköp.

4/5, men det är mer att den överträffar de extremt låga DCU-förväntningarna än att den var jättebra. Men Justice Gang var kul, och sätter filmen ribban för nya DCU är väl det bra. Den visar att så jävla svårt är det inte om man bara tänker litet först och inte är Zack Snyder.

JohanL said:

Jag var helt övertygad om att Ultraman skulle visa sig vara en annandimensionell variant av Superman som sett hela meddelandet som ung, och att han då bara var en risig klon var ett rejält nedköp.

Click to expand...

Det hade varit intressant, även om det möjligtvis hade sänkt temat "Du är formad av din omgivning, inte ditt ursprung" en smula.

Casanova (2005)
Heath Ledger är Casanova, förförare och äventyrare i Venedig. Av allt sitt älskande får han inkvisitionen i hälarna.

Jag hade hyfsat höga förväntningar på den här filmen, Heath Ledger i huvudrollen och allt, men när vi får Tim McInnerny (Percy från Svarte Orm!) som självaste dogen av Venerig då insåg jag att vi var på väg in i något alldeles extra.

Hela filmen är fantastiskt charmig, full med antagna identiteter, och det är flera kärlekspar i rörelse när handlingen närmar sig sitt slut.

Jag vet inte vilken film den knuffar från min lista av favoritfilmer, men in på listan måste den. Fem stjärnor!

(Som rollspelskoppling tror jag att jag skall lista den som tänkbar referens för folk som inte sett Shakespeare in Love, men vill ha något som liknar The Daughters of Verona i spel, för det är precis samma troper i handlingen.)

wilper said:

Casanova (2005)
Heath Ledger är Casanova, förförare och äventyrare i Venedig. Av allt sitt älskande får han inkvisitionen i hälarna.

Jag hade hyfsat höga förväntningar på den här filmen, Heath Ledger i huvudrollen och allt, men när vi får Tim McInnerny (Percy från Svarte Orm!) som självaste dogen av Venerig då insåg jag att vi var på väg in i något alldeles extra.

Hela filmen är fantastiskt charmig, full med antagna identiteter, och det är flera kärlekspar i rörelse när handlingen närmar sig sitt slut.

Jag vet inte vilken film den knuffar från min lista av favoritfilmer, men in på listan måste den. Fem stjärnor!

(Som rollspelskoppling tror jag att jag skall lista den som tänkbar referens för folk som inte sett Shakespeare in Love, men vill ha något som liknar The Daughters of Verona i spel, för det är precis samma troper i handlingen.)

Click to expand...

Och han är bibliotekarie! Som Casanova var på riktigt i det civila, eller vad man nu ska säga.

Det kan vara den bästa filmen som gjorts om en bibliotekarie. Den har hård konkurrens av Mumien 1, men jag tror jag tycker liiiite bättre om Casanova.

Såg Kikis Delivery Service för första gången på säkert 15 år häromdagen.
Fyfan vad bra den är, en av mina absoluta Miyazaki-favoriter!

5/5!

Häromdagen såg jag Superman (2025).


Helt okej. Alls inget revolutionerande, utan en superhjältefilm som fattar sin huvudroll och de flesta birollerna och ger dem bra saker att göra.

Till och med Lex Luthor, som jag verkligen tyckte inte var som Lex Luthor ska vara, är konsekvent mot sin egen vision av karaktären. Att jag föredrar den aristokratiska, kalkylerande och von oben-tittande versionen betyder inte att det här är en orimlig tolkning.

Däremot tycker jag nog att Gunn kunde sparat lite på krutet och inte tagit i så in i Norden med extra allt redan i första filmen. Den här gången flyger Stålis ifrån två svarta hål, besegrar sin elaka kopia, och en hel drös grejer till. Hur ska han eskalera från det nästa gång? Jag är liksom nöjd med att han stoppar en helikopterkrasch eller sånt som i första filmen med Reeve.

Hur som. Det var aldrig så uselt att jag ville skrika åt bioduken som när jag såg Gunns Guardians of the Galaxy-filmer. Han kan hålla sig i skinnet, tydligen. Det räknade jag inte med.

3,5 / 5. Helt okej, bitvis bra. Kommer nog hålla koll på nästa film, men känner inte jag behöver se den på bio.

Jag har sett Taylor Swift - The Eras Tour (Taylor’s version).

Det är musik konstnärligt och vetenskapligt designat av ett geni för att vara så lyssningsbar som möjlig i en kul koncert.

5 av 5

Suddenly (2013)

Ray Liotta är försupen polis i den lilla staden Suddenly när några agenter från Secret Service kommer för att förbereda staden på att presidenten skall komma på besök.

Jag tyckte mycket om den, och tyckte det var jättespännande. Jag förstår av IMDB att det är en remake av en film från 50-talet med Frank Sinatra i huvudrollen, och originalet skall vara bättre. Men jag klagar inte, jag tyckte den var riktigt bra. Fyra stjärnor får den i ögonblicket, om jag får sova på saken kanske jag drar ner det, men just nu är jag på gott humör.

God45 said:

Jag har sett Taylor Swift - The Eras Tour (Taylor’s version).

Det är musik konstnärligt och vetenskapligt designat av ett geni för att vara så lyssningsbar som möjlig i en kul koncert.

5 av 5

Click to expand...

Vad är det för film? Typ filmad scen, sånger och lite glada människor i publikhavet?

wilper said:

Vad är det för film? Typ filmad scen, sånger och lite glada människor i publikhavet?

Click to expand...

Ja, exakt. Det är mycket scen show. Och mycket gråtande kvinnor mellan 17 och 45 i publiken.

Jag har återigen varit sådär dekadent att jag gått på två biofilmer efter varandra. En helt vanlig torsdag dessutom! Jag har sovmorgon i morgon, annars hade den här 43-åringen nog inte vågat sig på det här. Komma hem kvart i ett en torsdagsnatt liksom…

Jaja. Först såg jag en ganska ny film, som ju bara kom härom året men som nu visas igen på bio under begreppet "klassiker". Jag tycker det är lite underligt när en så ny film får det epitetet, men oh well. Jag såg alltså Inception på IMAX på Mall of Scandinavia.

Nå, det här är fortfarande en himla bra rulle. Det kändes lite ovant att se Elliot Page i kvinnoroll, men han gör det ju såklart bra. Men han är ju här också omgiven av en massa andra fullblodsproffs – Cilian Murphy, Leo DiCaprio, Joseph Gordon-Levitt, Tom Hardy, Ken Watanabe, osv osv.

Jag tycker också världsbygget och scifi-konceptet känns genomtänkt och välarbetat. Just exakt hur tidsförskjutningen funkar mellan drömlagren handwave:as lite för att få till lagom dramatiska scener, men det stör mig inte. Jag köper världens interna logik.

Så ja. Bra skit.

BETYG: 4+/5


Sen stannade jag kvar och såg Weapons.

En morgon dyker en hel lågstadieklass inte upp till sin morgonlektion, utom en ensam liten kille. Barnen har försvunnit under natten – tydligen helt enkelt vaknat och sprungit ut i mörket. Detta sker i filmens första minuter, så det är inte en spoiler. Storyn börjar istället med ett möte där föräldrarna beskyller den stackars läraren för det hela och "vill ha svar". Sen följer vi ett antal olika personer genom filmens skeende. Jag gillar det greppet; vi får se olika perspektiv på samma händelser och bygger gradvis upp en bild av det hela.

Sen är det ju en klassisk skräckfilm – den har en hel del väldigt effektiva jump scares, några riktigt obehagliga scener – och sen blir den gradvis mindre läskig tills den på slutet närmast är att betrakta som komedi. Det är något rätt få skräckfilmer lyckats parera – vilka finns det egentligen som blir mer läskiga och där slutet är det läskigaste?

Men ja. Kul koncept även om det var roligare innan man fick veta vad som låg bakom alltihop, snyggt filmat och klippt, väldigt bra ljuddesign, överlag ett solitt hantverk. Svårt att klaga. Se om du gillar skräckfilm och är beredd på just det där med att det blir gradvis mindre läskigt. Och det är faktiskt inte så jämra läskigt med häxor, det är det inte. Men jag gillar twisten att hennes offer i allmänhet faktiskt inte blev normala efteråt, utan att de flesta fortsatte vara som de var.

Det var kul att se Josh Brolin och Benedict Wong.

BETYG: 4/5

Just på Weapons var det också rätt kul; jag hade ett kompisgäng av tonårstjejer två-tre rader bakom mig och de kunde verkligen inte stå ut med tysta eller spännande sekvenser. Man skulle kunna tänka sig att jag borde stört mig på deras skratt, halvviskade kommentarer osv – men det var ändå på rätt låg nivå och jag tyckte ändå att det gav nåt till upplevelsen. Och de skrek till när det blev jumpscares =)

krank said:

Just på Weapons var det också rätt kul; jag hade ett kompisgäng av tonårstjejer två-tre rader bakom mig och de kunde verkligen inte stå ut med tysta eller spännande sekvenser. Man skulle kunna tänka sig att jag borde stört mig på deras skratt, halvviskade kommentarer osv – men det var ändå på rätt låg nivå och jag tyckte ändå att det gav nåt till upplevelsen. Och de skrek till när det blev jumpscares =)

Click to expand...

Alltså, kompisgäng med tonåringar som skrattar, skriker, viskar och tisseltasslar är ju en del av bioupplevelsen när man går på skräckfilm, det hör till lika mycket som popcorn och bioreklam. Så har det varit sedan tidernas begynnelse, och så kommer det alltid vara.

adrian_of_arcane_lore said:

Alltså, kompisgäng med tonåringar som skrattar, skriker, viskar och tisseltasslar är ju en del av bioupplevelsen när man går på skräckfilm, det hör till lika mycket som popcorn och bioreklam. Så har det varit sedan tidernas begynnelse, och så kommer det alltid vara.

Click to expand...

Ja, ju äldre jag blir och ju bättre hemmaupplevelsen av film blir, desto mer tenderar jag överlag att uppskatta liksom den sociala aspekten av biografmörkret, och det övrig publik tillför upplevelsen. Vill jag sitta helt ensam i ett tyst rum och se på bio så kan jag ordna det hemma, liksom. Bio ger mig 1) filmerna ett par månader i förväg och 2) den unika upplevelsen av att sitta med andra människor.

Jag noterade också att presentatören innan filmen (jag gillar verkligen att de har en fysisk människa som går ut och pratar numera) sade att man skulle typ "prata tyst så man inte stör andra" snarare än att man skulle vara tyst.

Jag tror att om biofilm ska ha en framtid så måste det nog vara den vägen man går. På bio ser man film med andra. Sen får de såklart ogärna överrösta filmen men dels är det ingen risk på IMAX och dels finns det ju oftast textning. =)

(Det här är definitivt en åsikt som jag är medveten om är kontroversiell, ja. Man ska respektera andra på bio eller för all del andra offentliga miljöer, men det behöver inte betyda att man sitter knäpptyst)

Jag är sen också rätt glad över att ungdomarne faktiskt går på bio. Och, såvitt jag märkte, inte hade mobilerna framme.