Nu har jag även sett 2a avsnittet. Tyvärr i mina ögon ett litet steg tillbaka.
+ Fortsatt snyggt och välspelat och ljudsatt. Jag gillade särskilt den lilla återföreningsscenen mellan syskonen.
+ Bra världsbygge med nya varelser och bolagsrelationer.
? Alltså grundpremissen - skeppet har störtat i ett höghus - framstår som lite tramsigare ju längre tidsramen förskjuts. Är det akuta räddningsinsatser för att hela skiten är på väg att ramla som gäller, eller en genomgång i ett senare och mer stabilt läge. Serien håller sig med båda lite som det passar på ett lite störigt inkonsekvent sätt, vilket påverkar berättandet och rollfigurernas val. Det känns som att serien hade vunnit på att sakta ner lite, låta allt vara aningen mindre hastigt och göra skeppet till huvudpersonernas fokus.
? Också lite bortstött av att alla varelser vi får se är tokgalet farliga. Det kanske kan motiveras av att det var prio för forskningsprojektet men jag hade föredragit att de 1) varierades mer och några verkar harmlösa 2) introducerades i lägre tempo.
- Avsnittet fläskar på med action på ett vis som förstör upplägget något. I ena scenen är det fullt kaos, döda kroppar och dödsångest, i nästa kostar rollfigurerna på sig att chilla lite och knacka på dörrar till fester. Känns som man tvingar in xenomorphen i ett för tidigt skede (snarare än att kanske låta den göra sitt allra första framträdande när det tar Joe). Någon otäckhet i labbet hade räckt bra. Hänger också ihop med mina ? ovan.
- "Barnen" funkar inte riktigt som koncept hela vägen. Dels blir de snabbt opersonliga, dels blir det allt mindre rimligt att de överhuvudtaget skickas in där. Ok för att bolagschefen i pyjamas kanske är knasig men, nej. De är supervärdefulla tillgångar som riskeras på ett infall. Man borde hållit sig till Marcy/Wendy som "ett test och den mest mogna" och låta övriga vara bakgrund på ön.
.
