WRNU:s filmklubb 2025 v26

Detta är WRNU's filmklubb för v26 2025 – #648 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Jag har semester och har därmed tid att se hur mycket film jag vill. Såg Innan Frosten, första filmen av 13 med Krister Henriksson som Wallander.

Wallanders dotter flyttar hem efter ha gått ut polisskolan och tillsammans dras de in i ett läskigt fall.

Det var bra. Osannolikt att jag ser om den, men absolut trevligt medan det varade.

Den får 3 stjärnor, men jag har inte sett så mycket deckare så jag kanske får kalibrera om skalan när jag sett lite fler.

Såg Ballerina, eftersom jag i allmänhet gillat John Wick-filmerna, även om de blev mer och mer absurda för varje iteration.

Men jag vet inte... är inte den här formeln för att göra film uttjatad nu? Visst, fajtscenerna är coola. Visst, det är litet kul att se Ana de Armas göra det istället för Keanu Reeves. Men skillnaden mellan att se en man eller kvinna slåss försvinner mestadels eftersom alla de tränade mördarna i det här universumet kan ta orealistiskt mycket stryk. Detta till trots att det finns en scen tidigt i filmen där Eve (de Armas) uppmuntras att "slåss som en tjej" - filmen själv glömmer helt bort det efter den scenen.

Det tog mig ett tag att inse att både Gabriel Byrne och Ian McShane är med här och spelar olika karaktärer - ni kan inte casta två gubbar som är så lätta att blanda ihop!

Eftersom det är något av en omstart med en ny karaktär tonas mycket av mytologin ned, vilket är skönt, men faktum kvarstår att det finns absurt många professionella mördare i den här världen.

Jag kan på sätt och vis förstå att John Wick är med för att "pass the torch" så att säga, men var det verkligen nödvändigt att låta honom rädda Eve vid flera tillfällen? Det stjäl en del av hennes kompetens.

Slutligen måste jag få reta mig litet på slutet. Det känns väldigt mycket som "sequel bait", som att de vill göra 4 filmer om den här karaktären också. Vad jag menar är att även om de mest uppenbara trådarna i handlingen knyts ihop - att hon får hämnd för sin far och räddar den lilla flickan - så lämnas de större frågorna filmen vill ställa - om öde och sådant - obesvarade. Den första John Wick kändes betydligt mer avslutad, de var ju tvungna att hitta på en massa nya nonsens-regler för att kunna göra fortsättningarna. Hade det inte varit ett mer intressant slut om till exempel Eve hade fått bli den nya Kanslern för kulten eftersom hon besegrat den föregående?

Nåväl, det gjorde ju inte på något sätt ont att se detta, så 3 av 5 är den ändå värd i betyg.

Jag såg Angels & Demons, dvs uppföljaren till DaVincikoden. Tom Hanks är fortfarande professor i symboler och världen är full av mysterier. När påven dör och en ny skall väljas drar ett nytt äventyr igång.

Den var OK. Inte lika bra som den första, men OK. 3 stjärnor.

Såg Byfånen, andra filmen av 13 med Krister Henriksson som Wallander.

"Nyström" som är polisernas tekniska utredare spelas av Mats Bergman, dvs självaste BRUNO ANDERHAGE från Den Ofrivillige Golfaren och Hälsoresan. Han får mer skärmtid i den här filmen än i den förra, och är givetvis helt fantastisk.

Den får fyra svaga stjärnor, men dock, något bättre än första filmen. Jag har 11 filmer kvar, det blir en fantastisk sommar.

wilper said:

Såg Byfånen, andra filmen av 13 med Krister Henriksson som Wallander.

Click to expand...

Tusan! De har gjort ytterligare två säsonger av den serien. Då blir det att hålla ögonen på skaft när jag handlar film.

Häromdagen såg jag WEIRD: THE AL YANKOVIC STORY


Det är inte exakt vad du tror det är, men nästan. Det börjar som en riktigt bra parodi på klassiska biopics i stil med Walk Hard, men den spårar ut lite i taget hela filmen igenom tills den ungefär halvvägs in släpper allt och går totalt bananer. Det är fantastiskt.

Jag fnissade ofta, skrattade ibland, och hade allmänt roligt.

3,5 / 5. Om du gillar Weird Al eller gammal tramshumor á la Nakna Pistolen och Titta vi flyger kommer du nog tycka det är bra mycket bättre än så.

Jag kommer nog se om den om något år eller två.

Efter ett försenat midsommarfirande med @Enhörning såg jag den 3e filmen med Kristerssons Wallander: Bröderna.

Det är mitt i vintern, men nog måste det vara före växthuseffekten för Ystad ligger under 10cm snö när försvarsmakten skall ha övning i staden. Och så blir det mord då, naturligtvis.

Vi får väl säga att det är stigande kvalitet på avsnitten och ge det här fyra stjärnor.

wilper said:

Jag såg Angels & Demons, dvs uppföljaren till DaVincikoden. Tom Hanks är fortfarande professor i symboler och världen är full av mysterier. När påven dör och en ny skall väljas drar ett nytt äventyr igång.

Den var OK. Inte lika bra som den första, men OK. 3 stjärnor.

Click to expand...

Änglar och Demoner var en 5a för mig första gången jag såg den för var en första dejten film som jag fick ligga direkt efter vi såg den. Tydligen är intriger i Vatikanen sexigt om du dejtar rätt tjejer

Då måste du se Inferno också! Som bestämmer sig för att sättet att inte tappa i kvalité är att gå FUCKING CRAZY. Den är riktigt kul! Bra? Ehhh… Men den är som om man gett de första två filmerna till Michael Bay.

Tillfällig paus i deckartittandet för att se John Wick (2014).

Actionrulle om mordmaskinen Keanu Reeves som pangar sig genom den undre världen i jakt på hämnd.


Den är ikonisk, men jag måste ha sett den förr, för det var mycket igenkänning.

Den får 3 stjärnor, men första gången var det nog mer kan jag tänka.

Fjärde filmen med Henrikssons Wallander - Mörkret.

Det är mer fokus på Wallanders dotter, spelad av Johanna Sällström. Ruskigt obehaglig historia där mordet är det minst ruskiga.

Hade jag uppskattat skildringar av lidande hade den fått fyra stjärnor, men jag gör inte det så det blir tre stjärnor och jag får försöka välja en komedi till nästa film.

Efter traumat tidigare idag så bestämde jag mig för att fiska i feel-good-högen och drog Sirens (1994).

Det är en verklighetsbaserad film om en kontrovers kring den australiske konstnären Norman Lindsay (spelad av den kände paleontologen Sam Neill) som skulle övertygas om att dra tillbaka den här tavlan från en utställning:

För uppdraget skickas Hugh Grant, nyanländ präst, som tillsammans med sin hustru besöker Norman några dagar för att diskutera konst och religion.

Den utger sig för att vara en komedi, men den är inte speciellt rolig. Feel-good bjuder den på dock, det är stundtals en aning drömskt och fantastiskt.

Jag får nog dra till med fem stjärnor, för om inte den här motsvarar fem så vet jag inte vad som skulle göra det.

Såg the Big Sick. Det handlar om en pakistansk ståuppkomiker som träffar en fin tjej som är blivande terapeut. De har en fin relation på gång men hans familjetraditioner försvårar mycket och att hon blir akut sjuk försvårar jättemycket. Filmen var väldigt fin. Dialogen och deras skådespeleri kändes trovärdigt. Tjejens föräldrar har en viktig del i handlingen och skådisarna där stjäl showen, en av dem är Ray Romano vilket var helt oväntat. Det är en kärlekshistoria utan att alla är fotomodeller och säger oneliners. Det är inte världens bästa film, men jag tror filmen lyckas med precis vad de avsåg att förmedla. Den får en varm 4 av 5.

Nero said:

men jag tror filmen lyckas med precis vad de avsåg att förmedla. Den får en varm 4 av 5.

Click to expand...

The Big Sick är väldigt bra i kategorin "feel good, även om allt inte är bra".

Jag har sett Slingshot.

En grupp astronauter åker rymdskepp från jorden till Titan, och de ska göra det genom att gravitations-slingshotta sig kring Jupiter. Resurserna räcker inte för att de ska kunna vara vakna hela tiden, så de går i dvala långa perioder. Drogerna som sätter dem i dvala kan ha sidoeffekter som förvirring, trötthet osv.

Tidigt i filmen händer något med skeppet. En stor buckla uppstår, som om något slagit in i skeppet. Men instrumenten säger att allt är okej.

Nån jäkla jävel hade berättat för mig att den hade en sån där Stor Plot-twist i sig, och tyvärr gjorde det att jag redan tidigt mer eller mindre räknade ut vad den var. Eller ja, ok, den allra sista twisten såg jag inte förrän den faktiskt började närma sig. Men vafan; upplägget gjorde så att det egentligen mest fanns två plot twistar som var möjliga: Antingen var twisten "de andra två astronauterna finns bara i huvudpersonens skalle" eller så var den "resan är inte på riktigt, de är typ i en underjordisk testgrej av nån anledning". Nu visade det sig att filmen körde båda dessa. Förutom att den då sedan också i sluten sade "nä förresten", vilket var den twist jag inte såg komma.

En av nackdelarna med att vara en person som gillar plot twists är att det verkar vara en ändlig resurs. Det finns bara en begränsad mängd av dem. Så ju mer media man konsumerat, desto dummare måste man aktivt göra sig för att inte se twistarna komma, och man får också klara diminishing returns på dem. Det är inte lika tillfredsställande femtionde gången som det är den första, när twisten "det är inte på riktigt" kommer. Och det är synd, för filmer är ju liksom motsvarigheten till noveller (där tv-serier mer är romaner då), de är korta och begränsade och kan inte få plats med så mycket. Så precis som med noveller är ju "ha en schysst twist på slutet" en av de saker filmer faktiskt kan göra ganska dugligt. Det ger dem existensberättigande. Kanske är det därför jag blir allt mindre sugen på att se film rent generellt? Att en av mina favoritgrejer med film inte längre funkar för mig? Gud så deprimerande om det är så. Jaja. Det är som det är.

Filmen är snygg, har bra skådisar som jag misstänker åt upp en hel del av budgeten (Lawrence Fishburne, Casey Affleck… och så Tomer Capone, som jag var tvungen att kolla wikipediasidan för för att räkna ut var jag sett honom tidigare). Överlag en välgjord effektiv rulle, med begränsade sets och specialeffekter.

Rekommenderas.

BETYG: 4/5

Femte filmen med Henrikssons Wallander - Afrikanen.

Tomas Bolme (Tintin!) dyker upp i rollen som socialdemokratisk politiker.

Spännande historia med bra vändningar.

Stark fyra i betyg, bäst hittils av Wallander-filmerna.

Helgen och min film-temade semester avslutas med Wild Things (1998).

En spännande historia som utspelar sig i Floridas träsktrakter.

En sådan där film som man önskar att man kunde glömma att man sett så det gick att se om den med färska ögon. Såg den när den kom och har nog sett den två-tre gånger sedan dess. Lite av en favorit som får fyra riktigt starka stjärnor.