Idag har jag spelat...

Äntligen kom vi till skott med första spelpasset av Agrella-delen av vår Symbaroum-kampanj. Teatersällskapet Ljus och Lykta deltog i kvarteret Robellos årliga firande med eldbärarmatch och festande. Ett plötsligt dödsfall kastade oss in i ett märkligt mysterium som verkar röra någon slags komplotter inom staden. Två små utflykter utanför staden visade sig vara förvånansvärt farliga med både vandöda och jättekräftor. Men Prios var med oss och vi kom undan med livet i behåll!
 
Jaha då var jag tillbaka igen med Svärdets Sång. Vi är inne på kampanj 3 och som jag gjort tydligt tidigare är vi extremt långsamma på att spela igenom äventyrsplatser :D Detta blev session 24 (257e totalt). Jag fick en fråga här om dagen om vi använder oss av fästet i spelet, men det gör vi inte. Det fungerar utmärkt i Mutant år 0 men inte alls i Svärdets Sång. Vi inledde denna kampanj med att spelarna var en grupp dvärgar som var på ett uppdrag (slutet på kampanj 2) och kom genom ett bergspass i norr, för att brygga ihop kampanj 2 med nuvarande. De spelade en grupp dvärgar och tog sig genom söder ut för att stänga passet till Ravland. Det var session 1-21.

Så var är vi nu? Spelarna har helt nya karaktärer! Nyanlända från Ravland innan dvärgarna sprängde bergspasset.
Isyr - Alv & Krigare (Peter)
Erland Sten - Alderlänning & Magiker (Martin)
Mendelman Viså - Halvalv & Druid (Thomas)
Smorogd Og-diamond - Svartalv & Skald (Ludde)

Äventyrarna har tagit sig till byn Nykleva - introduktionsbyn till Blodslandet. Där har de redan gjort ett namn för sig och arbetar på de olika platser som finns i byn. Isyr, stolt krigare som han är, vill vara med i Jargas fäktningsturnering. De märker att det är en större folksamling på plats än de räknat med. Av någon anledning står Frisikos Pyrra, ägaren av Fars Ficka, och pratar med Jagra. De hör lite rykten om att en ryttarkämpe från väst är i byn och vill utmana folk, att vinnaren i turneringen får ryttarkämpens svärd. Erland ger sig in i dobbleri och går runt "Två koppar på att ... vinner mot ...". Detta var en del av planen från början - att i alla fall dubbla de 24 koppar gruppen har tillsammans. Peter, som spelar Isyr, tyckte att:

"Eftersom att det är en turnering så kan det väl räknas som att alla som är med har talangen Tursam nivå 1, så att man får slå om en kritisk skada?".

Vi har i denna kampanj valt att ta bort talangerna Tursam och Bödel, då de bryter spelet. Så jag utbrast "NeJ!" och alla andra spelare med. Jarga gör det tydligt att en tävlande kan ge upp när som helst, efter att ett första slag har landat. Anledningen till att Peter vill ha regeln, ligger i att Erland tidigare övertalat Kapten Brock av Pansstyckets Bödlargille att låta deras kämpe vinna mot Isyr som lägger sig om de möts, i utbyte mot lite pengar.

Erland bestämmer sig för att vara publik, men Mendelmann anmäler sig. Tolv deltagare ska slåss i en utslagsturnering med två grupper. Mendelmann möter Thava Skärfjäll, en medlem av Jagras bödlargille (de som arrangerar tävlingen). När Thomas kastar sina tärningar ser jag att han bara har vita och svarta! "VA?! Har du NOLL i närkamp?!" utbrister jag och alla vi skrattar. Trots noll i närkamp, vinner Mendelmann sin fight och skär upp buken på Thava, som ger upp på direkten.

Nu är det Isyr som ska slåss. Han möter Torrik Vrålfena - en slav, tränad som gladiator. Ärrad, stor, musklig men klumping. Det första Torrik gör är att knuffaa ner Isyr på marken - därefter får han in ett hugg. Isyr har glömt att byta rustning, eller för den delen få den reparerad i tid. Han har också inte tänk på att Rörlighet är en viktig färdighet. Peter rullar sina tärningar för att undvika attacken, och misslyckas rätt fatalt. Rustning har han EN tärning. EN! Den skyddar dock! Det räcker inte riktigt och han tar tre i skada. Ett i styrka kvar! En vettig person hade sagt "JAG GER UPP!" men som vi alla runt bordet vet är Peter en girig person. Han är så självsäker att han kan vinna hela turneringen att han ger fasiken inte upp. I ett försök att ställa sig upp blir han slagen och tar nu full skada - Torrik hugger armen av honom! Ironin i detta är att Peter valde en Alv, så att han kan hela sig själv från kritiska skador - eftersom att Tursam inte är en talang längre :) Men alver kan inte hela förlorade kroppsdelar! Peter blir arg och klagar på att striden var kass, att på grund av avancerad strid så kunde han inte komma upp igen. Vi skrattar för när jag förelsog avancerad strid så höll Peter med att detta blir bra :D medan Thomas var emot det (och trots detta vann sin strid!). Mendelmann gav upp mot sin nästa motståndare, med flit, efter att ha sett hur farligt det är - men inte utan att ha hype:at upp publiken att gilla honom. Detta gjorde att Erland kunde få andra att betta mot honom, dvs att Erland bettade att Mendelmann skulle förlora. Ingen har ju koll på att de är vänner direkt.

Hur gick det med pengarna då? Jo Martin som spelar Erland är rätt kass på att betta - de la nämligen 12 koppar på att Peters karaktär Isyr skulle besegra Torrik, Gladiatorn. De började med 24 koppar och slutade med 31 - och Isyrs arm på marken.

Oförskämt rolig omgång, även om Ludde ser extremt uttråkad ut.

1748434267129.png
 
Ny session i Dolmenwood, där jag får vara spelare. Min karaktär, den hammarbeväpnade slime-jägaren Anton Mauval, stirrade in i en spegel och blev förvandlad till marmor. Lyckligtvis drog hans kvicktänkta kompanjoner ut honom i solen och förbannelsen bröts!

Är fortsatt skeptisk till Old School Essentials, men tror det mest handlar om att jag blivit van vid mer strömlinjeformade regelsystem.
 
192. Jersey devil (Rippers). Nya färska gubbar i detta äventyr. Det är nog det kortaste äventyret jag någonsin spelat. Kul så länge det varade. =)
 
Idag har jag spelat en spontan ihopmosning av Bläck och fyrplus-reglerna från Windsoul Essentials. Det funkade ju på ett ungefär. Får sova på om det är värt att sy ihop dem, eller om den bästa lösningen helt enkelt är nåt slags genrepaket till fyrplus.
 
Idag har jag spelat en spontan ihopmosning av Bläck och fyrplus-reglerna från Windsoul Essentials. Det funkade ju på ett ungefär. Får sova på om det är värt att sy ihop dem, eller om den bästa lösningen helt enkelt är nåt slags genrepaket till fyrplus.

Jag tyckte att det kändes lovande med den nya tärningsmekaniken. Tror dock fortfarande att spelet skulle må bra av mer genrespecifikt stöd till ovana spelare.
 
Dolmenwood. Efter att min riddare Aethelrick (ok väpnare) dog efter att dumdristigt gett sig på det fruktansvärda ostmonstret så rullade jag nu fram en Friar, Rogbert. Imponerad av att äventyrarna återställt en gammal helgedom valde han att göra dem sällskap för att sprida den pluritinska trons ord bland skogens inbyggare.
Dagens pass ägnades åt diverse utforskande under färd mot den kungliga huvudstaden i skogens östra ände. Salassia, besvärjerska och inte helt tamt skogsväsen, lurade sin getmanna-hantlangare att slicka på en otäck paddstaty, nu utsöndras äckligt slem från stackarens hud.
 
Grottröj 51: The Black Sword Hack
Fyra spelare gjorde var sin rollperson:
Marinra Tzu, Decadent sorceress from the sunken isle of Mutlantluria (Warlock, Forbidden knowledge, Shaman).
Sha-Khan, Decadent warrior from the sunken isle of Mutlantluria (Assassin, Hunter, Pit-fighter)
Ganbaatar, Barbarian sorcerer of the northern raiders (Changeling, Hunter, Storyteller)
Bootoo, Barbarian warrior of the northern raiders (Chieftain, Raider, Vicious)
Jag spelledde äventyret Titan Cliffs (från Knock! #3) och äventyrarna hann med att undersöka delar av den fallna titanens innandöme, avslöja några av dess hemligheter och utröna vilket mål kultisterna på platsen arbetade mot.
BSH var väldigt roligt och jag skulle gärna spela det igen!
 
Last edited:
Back
Top