Har väldigt dåligt grepp om kronologin när jag tänker på sånt här, så det blir hoppigt och dant här.
Tidiga minnen är högläsning av Pelle Svanslös, Anne på Grönkulla (om jag inte blandar ihop med Kulla-Gulla…) och antagligen Ronja Rövardotter. Ett annat tidigt minne är nåt kassettband+häfte med nåt spindelmannenäventyr, ni vet de där ”När du hör det här ljudet...”.
Gillis Bonde från Ham läste jag i mellanstadiet i alla fall. Minns inte hur dags jag provade Sagan om ringen (en klasskompis hade nog redan läst dem ett eller två varv när vi gick i femman-sexan), men jag kom till pilträdet ungefär sen dömde jag ut den. Har aldrig återvänt. (Bilbo läste jag först när jag gjorde värnplikten, det var då man fick en pocket med till ett nummer av Codex! Den var bra.)
Det som jag kom att tänka på först var egentligen serier. Kalle-tidningar, Spirou, Marsupilami, Lucky Luke, osv. Till och med Tintin om det var vad som fanns, men det var aldrig en riktig favorit för mig. Transformers såklart.
Mitt exemplar av Taran och den magiska kitteln (baserat på filmen som jag inte fattade fanns förrän i vuxen ålder) har jag kvar och det är väldigt välläst. Var kanske bästa grejen när det begav sig. När jag var 9-10 kom Usagi Yojimbo i svensk utgivning. Då blev det den nya bästa grejen någonsin. Blev lite förvånad härom året när det slog mig hur ung jag var när jag läste den serien.
Läste bitar av Watchmen i alldeles för ung ålder också, i nån av brorsans Pox eller Epix eller vad det var. Den flummiga passagen när Nite Owl och Silk Spectre liksom skalar av varandra, samt när Rorschach skär halsen av den fete mannen i finkan satte sina spår.
Till min fasa bubblade det upp minnen av att jag hade bra många Berts dagbok-böcker också. Sune tror jag aldrig att jag fastnade för.
För mig är nog den stora milstolpen när min kusin berättade om hur tufft det var med en snubbe som förvandlades till en björn för att skydda pojkspolingen som var huvudperson i den där Stenens väktare av Eddings. Jag hade redan boken hemma, men hade inte rört den. Ingen aning om hur gammal jag var då, men nånstans 11-12 kanske?
Sen tar mitt ”medvetna” läsande vid. Tonåren dominerades väl av fantasyserierna (Sagan om drakens återkomst, Stjärnbäraren från Hed, Aurian-böckerna), Liftarens guide, och tids nog lite skräck och Neuromancer-böckerna (men då är vi ända framme vid gymnasiet).