Vad var bra med Chronopia?

(Im sure I butchered the title, if someone can correct me, please do )

I am currently reading the DoD Chronopia book and wanted to know from people who played it at the time (or even better who have played it since then) what was fun / cool / exciting about it?

I am familiar with the complaints about that era of DoD rules, the change in theme etc., Im not really interested in more of that. Tell me the fun stuff!

Jag tror att det folk gillar mest med Chronopia var att Äventyrsspel vågade ta ut svängarna och göra något som inte var ”vanlig standardfantasy”. Det var inte självklart då (och på den tiden hatade många DoD-spelare Chronopia av just denna anledning).

Med dagens mått mätt, när D&D är som cantinan i Star Wars, är inte Chronopia särskilt kontroversiellt, men det var en annan tid.

Måste först säga att Chronopia inte är ett perfekt spel.
Systemet är inte jättebra. Inte på långa vägar den bästa versionen av Drakar och Demoner.
Mycket av fluffet kändes dessutom naivt redan då. Alla i staden kan inte vara tuffast i stan men yrkesbeskrivningarna gick i den stilen.

Men! Det fanns bra grejor som gjorde det roligt att spela i settingen.
Det främsta var nog att det fanns många olika fraktioner av olika slag. Med det följde intressekonflikter, och utan intressekonflikter blir det mycket svårare att göra äventyr.
Beskrivningarna av yrken, folkslag och organisationer var dessutom ofta färgstarka. Naiva, men de hade personlighet. Jag tror att alvhusen var min personliga favoritdel, de hade tydlig särprägel allihopa.
Personligen tyckte jag att det kändes fräscht att spela stadsfantasy också. Det var väl inte så vanligt då. Nu verkar det vara rätt vanligt även i vaniljfantasy att det ska finnas en megastad någonstans... men så har det inte alltid varit.

Det bra med Chronopia var den romantiserade bilden som har förvanskats under åren i folks sinnen så att de tror att staden är mycket ballare än vad den var. Det fanns en bokklubb som diskuterade spel och däribland en tråd om Chronopia, varpå jag kom till den slutsats som jag skrev i föregående mening.

Den romantiserade bilden är att anything goes, det är tufft, det är intriger, det är ett myller av kulturer och staden som miljö är förjävlig. Ingen går att lita på, alla gör saker för egen vinning och den ene är elakare än den andre. Ursprungsmaterialet var kraftigt inspirerat av Heavy Metal och liknande källor, vilket (jag antar) svenska publiken inte var riktigt van vid, så allting kändes väldigt främmande.

Det som kittlade mig då:

• En del fräna bilder, inte minst uppslaget med ”kartan” (s. 170-171).
• Jag gillade högländarna, drakoniterna, stadsalverna, wongoserna. Sabranerna som dök upp i Vapen och rustningar i Chronopia. Och de har väl alla åldrats med lite olika värdighet …
• Konceptet med librumager!
• Fria kompanier, gäng och runsvärd …

Det enskilt bästa är att magiker kan ha konstiga djur på huvudet som hjälper dem bli bättre på trolldom.

@Khan har åsikter i frågan.

DeBracy said:

Det som kittlade mig då:

• En del fräna bilder, inte minst uppslaget med ”kartan” (s. 170-171).
• Jag gillade högländarna, drakoniterna, stadsalverna, wongoserna. Sabranerna som dök upp i Vapen och rustningar i Chronopia. Och de har väl alla åldrats med lite olika värdighet …
• Konceptet med librumager!
• Fria kompanier, gäng och runsvärd …

Click to expand...

Ja! Allt detta var ballt. Jag ville alltid spela högländsk ordenskrigare eller carnifex/sabransk skuggmästare (ninjas!).

Jag både hatade och gillade Chronopia samtidigt. Jag var för ung för att ha upplevt Ereb Altor i glansdagarna så den världen hade ett mystiskt skimmer över sig. Och boxen och gamla böckerna var för mig omöjliga att få tag på. Så Chronopia blev helt enkelt det man hade under lång tid och tyckte det var sugit för jag ville ju spela riktiga DoD! Sedan många år senare upptäckte man att EA boxen var inte så ball som jag fantiserat om .

Det är fanstastisk läsning. Säkert kul att spela om man gör det rätt och kan omfamna den galna settingen. Tyvärr verkar det inte finnas särskilt mycket bra äventyr till spelet.

Det är väldigt mycket ofjättrad kreativitet som fått gå lös och skapa ett härligt mischmasch som omöjligen skulle fungera. Jag älskar att få det att fungera, att ta alla galna påhitt som demonstaden, de hängivna, den där mörka stadsdelen där nattländarna bor, träsken med resar, invasion av bubbelblåsande gobliner, trollens motståndsrörelse mot slaveriet, magikerdtaden, legionerna av chronomager som hjälper Kejsaren (”kejsaren är en ost!”) att hålla makten genom att manipulera ödet, Liliths legioner som håller på att bryta sig upp genom ytan under Stubbstan, teologiska debatter på tempelbackarna, klaner av nomadalver som rider runt på stäpperna mitt i stan, kvarteren där allt är is där isbarbarerna hänger, och så mycket mer. Att göra världen och det politiska spelet är en kul utmaning, det är vad jag gillar!

Det var i grunden intressant att man gick vidare från standardfantasy till något mer eget.

Det sämsta var dock att det hette "drakar och demoner" och inte bara "chronopia". Det skapade felaktiga förväntningar och många gav det inte en chans. Däribland jag. Hade man släppt DoD-sargen helt hade det kunnat bli bättre.

DoD-91 och sedan Chronopia var min jumping-off-point - Expert+Ereb var min grej. Chronopia vrider upp allt till elva, på gott och ont.

hakanlo said:

Det sämsta var dock att det hette "drakar och demoner" och inte bara "chronopia". Det skapade felaktiga förväntningar och många gav det inte en chans.

Click to expand...

Det där var nog absolut en faktor som bidrog till att Chronopia inte riktigt fick fäste i rollspelssverige. Minst en gång hörde jag någon som verkligen ogillade spelet förklara sin ståndpunkt med ”allt utspelar sig bara i en stor stad!” och jag stod och väntade på att höra resten av förklaringen men icke, det var allt.
Så - förväntningar som inte infriades alltså.

Tyvärr var det ett ganska ogenomtänkt och ofärdigt spel och en diskussion om Chronopia blir ofullständig om inte det tas upp. Men det gick fortfarande att ha kul med det och det hade vi också på 90-talet. Som jag skrev en bit upp tror jag att det var mångfalden av bland annat organisationer som var dess styrka. Även om det inte håller idag.

hakanlo said:

Det sämsta var dock att det hette "drakar och demoner" och inte bara "chronopia". Det skapade felaktiga förväntningar och många gav det inte en chans. Däribland jag. Hade man släppt DoD-sargen helt hade det kunnat bli bättre.

Click to expand...

Jag tänker att precis som med Mutant Chronicles var det tudelat att använda existerande varumärke:

• Å ena sidan får många gamla rävar fel förväntningar, eller blir av andra anledningar sura pga förändringar och att de tycker att det nya "förstör" det gamla (trots att alla gamla böcker finns kvar).
• Å andra sidan får spelet en skjuts försäljnings- och PR-mässigt, och hamnar i fler händer.

Hur balansen ser ut i slutänden mellan de där, well… det är inte helt självklart. Jag förstår 100% både den som väljer att försöka använda existerande varumärke (men bredda det) och den som väljer att riskera en något mindre publik men också riskera mindre backlash genom att använda ett helt nytt namn.

Den ursprungliga beskrivningen av Chronopia, i grundboken, av Bill King, var extraordinärt väl upplagd och välskriven, full av coola idéer som tillsammans byggde upp en spännande fantasy-megastad.

Men för varje modul som kom sedan blev idéerna allt mer superlativa och ansträngda, utan verklig substans eller conceptual density, ofta präglade av väldigt pinsamma orientalistiska stereotyper, och med en nära nog fullständig avsaknad av kvinnor. Chronopia minskade basically i kvalitét med varje bok som kom, vilket är en ganska sorglig trajectory för ett rollspel.

Ymir said:

Chronopia minskade basically i kvalitét med varje bok som kom, vilket är en ganska sorglig trajectory för ett rollspel.

Click to expand...

Jag håller med om att det spårade ur mer och mer över tid, men samtidigt uppfattade jag inte att den backlash Chronopia fick inväntade modulerna. Som den tidens nya DoD var det ifrågasatt redan från början.

Ymir said:

Den ursprungliga beskrivningen av Chronopia, i grundboken, av Bill King, var extraordinärt väl upplagd och välskriven, full av coola idéer som tillsammans byggde upp en spännande fantasy-megastad.

Click to expand...

Jepp! Den beskrivningen var fantastiskt bra, och anledningen till att spelet fick vara kvar i min samling mycket längre än det annars hade fått.

Jag har för mig att det fanns något om luftskepp och flygdjur där i som verkligen fick igång mig. Om jag lyckas ladda mina gamla Works for DOS-disketter så borde jag ha ett halvfärdigt figurspel på temat där någonstans, komponerat av tonårige wilper.

Alltså jag var ju besviken på både Mutant Chronicles och Chronopia när det begav sig. Vad gäller MC tror jag inte det hade att göra med förväntningar - upplevde det som något helt annat än Mutant. Utan mer att jag uppfattade det som glitzigt, svulstigt och kommersiellt. Jag var kanske inte riktigt målgruppen.

DoD Chronopia var väl mer av en besvikelse i så fall. Framförallt kändes det som att de MC-fierat DoD. Axelskydd, svällande muskler och nekro-vapen. Jag minns att jag uppfattade det som ett billigt grepp. Visserligen var det nog omslaget som satte en stor del av intrycket.I backspegeln var nog inte brottet så tydligt som jag uppfattade det. Mkt kontinuitet tex från Nidland i ton och anslag.

De här produkterna kom ju samtidigt som Sinkadus blev en plansch. Även i backspegeln är det svårt att släppa känslan av att det är lite utförsbacke från innehåll till yta i Chronopia och MC.

Ymir said:

Den ursprungliga beskrivningen av Chronopia, i grundboken, av Bill King, var extraordinärt väl upplagd och välskriven, full av coola idéer som tillsammans byggde upp en spännande fantasy-megastad.

Men för varje modul som kom sedan blev idéerna allt mer superlativa och ansträngda, utan verklig substans eller conceptual density, ofta präglade av väldigt pinsamma orientalistiska stereotyper, och med en nära nog fullständig avsaknad av kvinnor. Chronopia minskade basically i kvalitét med varje bok som kom, vilket är en ganska sorglig trajectory för ett rollspel.

Click to expand...

Extremt träffande.

Det enskilt bästa med Chronopia är setting-beskrivningen i grundboken. Bland (om inte den) bästa läsning jag har gjort över en spelvärld. Läste om den för bara några år sedan och visst dess ålder skiner stundtals igenom (och några ganska lökiga anglicismer, Soulstealer någon) som hade behövts revideras. Men överlag fantastiskt inspirerande och fullt av små krokar att hänga upp äventyr på.

Men precis som @Ymir skriver så när det skulle borras ner på djupet i olika moduler så blev det väldigt svajigt. Vissa saker var rent pajiga emm. Däribland de oerhört stereotypa wongoserna och dumlöjliga gobliner. Annat funkade bättre där alv-boken faktiskt var bra och ofta kunde man lite plocka russinen ur kakan. Och skulle jag ta mig an Chronopia igen skulle jag välja vad bland allt material jag har (typ allt som gavs ut) som faktiskt är kanon och vad jag skulle kasta på sophögen.

Vill också instämma i den som skrev att det var synd att man slängde DoD på Chronopia istället för att låta det stå på egna ben. Finns säkert nyanser här och DoD ger ett snabbt enkelt insteg. Men jag tror det hade varit bättre om man låtit Chronopia stå utanför DoD-varumärket.

Vad jag minns som fantastiskt:

• Världsbeskrivningen, tål att upprepas.
• Sense of wonder, det var verkligen en magisk värld som målades upp.
• Det bröt mönstret. Några har varit inne på det med att det inte var vanilj-fantasy. Själv var jag väldigt trött på Ereb och gillade inte grejorna som kom ut på slutet (med hjältarnas handbok, alver och magi (obs inte magiboxen) som de värsta syndarna) till DoD-91.
• Techno-fantasy. Kom att gilla att det fanns lite moderna inslag i form av svart gas som gav zeppelinare, otympliga skjutvapen och liknande.
• Librumager. Smått kriminellt att man inte tog vidare det konceptet i magi-boken.
• Lapptäcket av fraktioner där de alviska husen stod i främsta rummet. Man kunde alltid hitta på att någon fraktion råkat i luven på den andra och sätta spelarna i mitten av det om man ville.

Finns säkert mer, men detta är vad jag kommer på så här på rak arm.

Cog.

Min hobbyanalys varför den mötte motstånd är nog att de som spelat DoD-svart och DoD-expert redan hade gått vidare, så man klagade på något som inte var för dem. ... oss, jag var en av dem. Sen kan det i och för sig också vara att det gått från "kreatörsfokus" till "här spela denna färdiga produktvärld".