Recent content by Man Mountainman

Känner igen mig mycket i startinlägget. Jag blir snabbt otålig när jag inte själv står i centrum, jag har ett visst kontrollbehov och vill gärna styra och ställa och få igenom mina egna planer och strategier.

Det är fortfarande mycket sånt, kan jag rapportera. Till exempel, för att ändra vilka mappar som syns som default i filhanterarens vänstermeny måste man gå in i en konfigurationsfil och fippla. Frusterande nog verkar senare versioner av gnome också ha tagit bort flera funktionaliteter. Det har...

Ja, det tror jag.

Med det sagt kan jag absolut finna njutning i känslan av att framgångsrikt bolla en massa faktorer, exempelvis när jag spelleder strid. Det är väl ett slags flow state. Inte säker på att jag förstår frågan. Man kan förstås sitta i soffan och bara stirra rakt ut i luften och inte tänka på nåt...

Javenne... arbetsminnet jobbar väl på full låga när man spelleder, oavsett hur man gör. Det är så många olika saker att hålla reda på. Då är det väl snarare en fråga om att systematisera materialet på ett sånt sätt att man får ut mesta möjliga, och att väga olika behov mot varandra.

Här är en väldigt detaljerad speltestrecension som går in på djupet:

Jag körde ett oneshot. Var kul, även om spelet egentligen är designat för kampanjformat. Ett problem jag upplevde var att även om myterna är coola, så är de lite svåra att köra i praktiken. Detta eftersom de inte har någon förutbestämd plats i spelvärlden utan dyker upp där slumptabellen...

Det enda större problemet jag stött på hittills är att jag inte fått Zooms desktop-klient att funka :gremfrown: (Det är ju inget jättestort problem, eftersom det finns en webapp, men ändå)

Kul! Jag bytte också till Linux nyligen, dels av de skäl du anger, dels för att ju äldre jag blir desto roligare tycker jag det är att hålla på och fippla med datorer (Det är min version av "läsa böcker om andra världskriget", verkar det som). Jag valde Ubuntu, inte av några djupa skäl utan för...

"Ska jag ha med en weird psykosexuell bild i mitt weirda, psykosexuella spel?" Känns som att den här frågan besvarar sig själv.

Det är möjligt. Vi får väl låta trådstartaren ge facit. Det framstår som en smula tendentiöst att kalla det en "beskrivning", dock. På sin höjd är det väl en hypotes om vad som förklarar denna förmodade förändring – en hypotes jag själv inte hålller för särskilt trovärdig. Men det är...

Ja, okej, men om det är vad vi pratar om så förstår jag inte hur startinläggets observationer överhuvudtaget är relevanta, eftersom de rör innehållet i spelböcker och produktlinjer snarare än aktiviteten i spelgrupper. (Alltså tror jag inte att det är vad vi pratar om). Vad gäller aktiviteten så...

Och på vilket sätt är Empire of the Petal Throne inte "beroende av en officiell linje"? Jag försöker inte vara konträr här. Det finns säkert tolkningar av startinläggets tes som är rimliga. Jag kan till exempel köpa att det kan ha skett ett skifte i rollspelsförlagens publiceringsmodell, där...

Tror inte jag förstår distinktionen. Är just sourceböcker centralt för det förmenta skifte som beskrivs? Skiftet ifråga karakteriseras inledningsvis i startinlägget så här: "rollspel går från att förlita sig på spelgruppens fantasi till att förlita sig på canon och officiell sanning" – och det...

I dunno, man. Empire of the Petal Throne publicerades 1975. Är det här verkligen ett skifte som kan lokaliseras till en viss tidpunkt i historien, eller är det snarare en av flera möjliga designfilosofier som har samexisterat sen hobbyns begynnelse?