Vem spelar Mutant Hindenburg?

Spelar du Mutant Hindenburg

  • ja

    Votes: 7 12.3%
  • nej

    Votes: 50 87.7%

  • Total voters
    57
Det här med UA är intressant. Jag har aldrig spelat den, och endast läst delar utan att bli lyrisk, för mig är mutant den lila boxen, så jag gissar att mina förväntningar på Hindenburg var helt frikopplade från UA, och kanske därför jag gillar det.

Initialt tyckte jag bilderna var sådär men nu gillar jag dem skarpt.

Är inte såld på grejen med sent 1800-tals estetik så jag har helt enkelt valt att flytta fram estetiken i mitt Hindenburg till the roaring 20s
 
Jag gillar kvarteret Hydran som sandbox-koncept, men inte att det håller på att bli ångpunkigt tidigt ”1900-tal”. Det är inte Mutant för mig. Lars Krantz illustrationer tycker jag dock genomgående är spot on. Hade gärna köpt en konstbok (porträttgalleri?) av honom med bilder från Hindenburg.

Grandville som nämns ovan är en bra serie. Det hade varit mer intressant med ett separat Grandville RPG. Ascool setting men bara lik Mutant på ytan (fabeldjur + ångpunkig deckare).
Lars Krantz skrev och ritade serien Den Svarta Jorden (med en del överlappande saker till Hindenburg; ett evigt krig, mot anonym fiende, genreblandning med noir o retrofuturism osv. Tyvärr kom bara två (?) delar av fyra ut och nu har det gått många år…
PS bara det att Christer Petterson är privatdeckare i denna skumma skymningsvärld…
 
Lars Krantz skrev och ritade serien Den Svarta Jorden (med en del överlappande saker till Hindenburg; ett evigt krig, mot anonym fiende, genreblandning med noir o retrofuturism osv. Tyvärr kom bara två (?) delar av fyra ut och nu har det gått många år…
PS bara det att Christer Petterson är privatdeckare i denna skumma skymningsvärld…

Ja, jag har något av Den Svarta Jorden-albumen och minns nu när du säger det att det finns likheter. Lars Krantz verkar dock ha gjort mycket sedan dess. Att något projekt inte blev av kan ha med förlaget att göra (jag vet alltså inte).

Krister Petersson hette för övrigt han som ledde Palme-utredningen innan den lades ner. Verkligheten är, som ofta, ännu mer osannolik än fiktionen… (Själv tror jag, precis som journalisten Jon Jordås, att Palme mördades av Christer A, men det kan vi ta i någon annan tråd eller vid något annat tillfälle utanför det här forumet).
 
Last edited:
Lars Krantz skrev och ritade serien Den Svarta Jorden (med en del överlappande saker till Hindenburg; ett evigt krig, mot anonym fiende, genreblandning med noir o retrofuturism osv. Tyvärr kom bara två (?) delar av fyra ut och nu har det gått många år…
PS bara det att Christer Petterson är privatdeckare i denna skumma skymningsvärld…
Han illustrerade också Henrik Möllers Att bygga en gud, Vägen till Necronomicon och Att skapa en myt. Han sålde... jag tror det var ett samlingsalbum av Den Svarta Jorden på senaste Stockholms internationella Seriefestival.

Jag talade lätt med honom då och han nämnde att det var beställaren från Fria ligan, mins inte om han nämnde namn o jag glömt det eller bara sade typ beställaren, som ville ha den väldigt 1800-taliga designen på kläder och teknologi. Beställaren ska ha nämnt Grandeville som direkt inspiration till Krantz.
 
Last edited:
Det här med UA är intressant. Jag har aldrig spelat den, och endast läst delar utan att bli lyrisk...
Det här alldeles säkert ihop med att jag var en tidig fanboy, men jag tycker fortfarande att ffa Zonernas Zoologi och Pirit - Den innersta kretsen, är bland de bästa som givits ut på svenska till något rollspel.

Jag har f.ö också slopat 1800-tals-estetiken. Mitt Hindenburg är helt enkelt MUA fast 20 år senare (vilket Hindenburg inte riktigt är). Men Krantz bilder är såklart mästerliga!
 
Jag har f.ö också slopat 1800-tals-estetiken. Mitt Hindenburg är helt enkelt MUA fast 20 år senare (vilket Hindenburg inte riktigt är).
Jag är inte så insatt i MUA, men jag trodde att Hindenburg motsvarade det. På vilket sätt skiljer de sig?
 
Spelar inte men skulle på sätt och vis vilja. Jag tycker om spelets grundkoncept och tycker kampanjen verkar intressant. Det är snarare svalt intresse från omgivningen som påverkar. Sen är jag i och för sig inte såld på estetiken eller regelversionen. Den känns väl avskalad jämfört med M0s boxar och dessutom saknar jag flera i mina ögon bärande komponenter i settingen som fanns i MUA. Så skulle jag spela det skulle det antagligen bli en version av MUA istället. Gissar ungefär det @Mogger menar också.
 
Jag är inte så insatt i MUA, men jag trodde att Hindenburg motsvarade det. På vilket sätt skiljer de sig?
De skiljer sig väldigt mycket i ton. Hindenburg har tagit bort det mesta av den mustiga världsbeskrivningen från MUA.
 
Så långt tycker jag att omröstningen styrker uppfattningen att Mutant Hindenburg inte fick något större genomslag. Det finns flera potentiella orsaker till det. Jag vet att vissa ogillar bilderna. Andra ogillar år noll-motorn eller tycker att den är sämre implementerad i Mutant Hindenburg än i andra år noll-spel. Ytterligare andra vill inte ha ett alltför civiliserat Mutant. Sedan har vi kopplingen till MUA där jag fått intrycket att många som älskade MUA ser Hindenburg som en svag fortsättning. För de som saknar relation till MUA kan det kanske istället kännas svårt att ta till sig Hindenburg helhjärtat. Med det i åtanke hade det varit intressant att veta hur Ligan ser på Mutant Hindenburg idag? Är de helt nöjda med spelet eller önskar de att de hade gjort saker annorlunda?
Spännande tråd! Och nåt vi har funderat en hel del på också. Mutant: Hindenburg var ett verkligt passionsprojekt för flera av oss i Ligan. När vi under arbetets gång slog oss samman med Järnringen och fick chansen att slutföra denna sequel till MUA tillsammans med några av MUA:s skapare kändes det som en klockren plan, inte minst med Lars Krantz unika bildspråk. Kickstartern gick också bra, men sen känns det som att spelet inte riktigt fick fäste. Jag satt och bläddrade i böckerna i morse och tycker verkligen att de förtjänade ett bättre öde. :)

Även om jag fattar att det kan finnas en viss mättnad på År Noll-motorn tror jag inte att den var problemet - andra År Noll-spel som släpptes vid ungefär samma tid (Nordiska väsen, Svärdets sång) drabbades inte av samma öde. Dessutom är Mutant: Hindenburg och Gryningens beskyddare uttryckligen skrivna för att kunna även spelas med MUA-regler, alla SLP är dubbelstattade.

Nu är jag förstås inte objektiv men jag ser heller inte riktigt att böckerna skulle sakna kvalitet eller vara "svaga" jämfört med andra spel. De som uttrycker detta har heller inte kommit med någon specifik kritik vad jag sett - snarare verkar det vara inbitna MUA-fans som kanske tänkt sig en egen och annan fortsättning på spelet. Men här kan jag förstås ha missat något.

Om jag ska försöka mig på en analys om varför Mutant: Hindenburg inte tog fart så skulle jag nog gissa på:
  • Spelet förutsätter kunskap om MUA, och även om det var ett älskat spel så är den fanbasen inte särskilt stor längre. (Noterbart är att MUA:s regelbok nu faktiskt är den enda Mutant-grundbok som finns i tryck, men försäljningen är mycket svag.)
  • MUA-fansen är passionerade men har starka egna åsikter om hur en fortsättning på MUA borde se ut.
  • Lars Krantz bilder är fantastiska tycker jag, och även om många håller med så finns det andra som tycker att stilen avviker för mycket från tidigare MUA-bilder, vilket kan ha avskräckt vissa.
  • Vi tog för lång tid på oss att slutföra Gryningens beskyddare - alltför länge fanns inget annat än grundboken.
  • Spelet gavs ut vid sidan av Mutant: År Noll som förblev "huvudfåran" för Mutant, och Hindenburg uppfattades (korrekt) som ett sidospår.
Kort sagt tror jag att vi omedvetet gjorde en betydligt smalare produkt än vad vi trodde. Noterbart är att vi mycket ofta under de senaste åren har fått frågor om ett nytryck av grundboxen till Mutant: År Noll, trots att Mutant: Hindenburg funnits att testa i stället.

Nu är dock även grundboken till Mutant: Hindenburg slut i lager, och något nytryck blir det sannolikt inte. Gryningens beskyddare har vi fortfarande en del kvar av i lager (för den som är sugen att kolla in den så kommer den att reas till ett riktigt bra pris på Black Friday-rea 27 nov).

De skiljer sig väldigt mycket i ton. Hindenburg har tagit bort det mesta av den mustiga världsbeskrivningen från MUA.
Hm, really? Det håller jag nog inte med om. Tvärtom innehåller Mutant: Hindenburgs grundbok betydligt mer settinginfo än MUA:s regelbok, och flera av setting- och äventyrsskribenterna till Mutant: Hindenburg och Gryningens beskyddare var även tongivande skribenter till MUA. Har väldigt svårt att se att det skulle saknas "must" i Mutant: Hindenburg – men sen kan man förstås ha olika tycke och smak om detaljerna. :)

Det här alldeles säkert ihop med att jag var en tidig fanboy, men jag tycker fortfarande att ffa Zonernas Zoologi och Pirit - Den innersta kretsen, är bland de bästa som givits ut på svenska till något rollspel.

Jag har f.ö också slopat 1800-tals-estetiken. Mitt Hindenburg är helt enkelt MUA fast 20 år senare (vilket Hindenburg inte riktigt är). Men Krantz bilder är såklart mästerliga!
Men... MUA är väl jättemycket 1800-tal, men ångkraft, manufakturer och annat? Snarare flyttar Mutant: Hindenburg fram den teknologiska nivån till tidigt 1900-tal, men automobiler, spårvagnar osv.
 
Spännande tråd! Och nåt vi har funderat en hel del på också. Mutant: Hindenburg var ett verkligt passionsprojekt för flera av oss i Ligan. När vi under arbetets gång slog oss samman med Järnringen och fick chansen att slutföra denna sequel till MUA tillsammans med några av MUA:s skapare kändes det som en klockren plan, inte minst med Lars Krantz unika bildspråk. Kickstartern gick också bra, men sen känns det som att spelet inte riktigt fick fäste. Jag satt och bläddrade i böckerna i morse och tycker verkligen att de förtjänade ett bättre öde. :)

Även om jag fattar att det kan finnas en viss mättnad på År Noll-motorn tror jag inte att den var problemet - andra År Noll-spel som släpptes vid ungefär samma tid (Nordiska väsen, Svärdets sång) drabbades inte av samma öde. Dessutom är Mutant: Hindenburg och Gryningens beskyddare uttryckligen skrivna för att kunna även spelas med MUA-regler, alla SLP är dubbelstattade.

Nu är jag förstås inte objektiv men jag ser heller inte riktigt att böckerna skulle sakna kvalitet eller vara "svaga" jämfört med andra spel. De som uttrycker detta har heller inte kommit med någon specifik kritik vad jag sett - snarare verkar det vara inbitna MUA-fans som kanske tänkt sig en egen och annan fortsättning på spelet. Men här kan jag förstås ha missat något.

Om jag ska försöka mig på en analys om varför Mutant: Hindenburg inte tog fart så skulle jag nog gissa på:
  • Spelet förutsätter kunskap om MUA, och även om det var ett älskat spel så är den fanbasen inte särskilt stor längre. (Noterbart är att MUA:s regelbok nu faktiskt är den enda Mutant-grundbok som finns i tryck, men försäljningen är mycket svag.)
  • MUA-fansen är passionerade men har starka egna åsikter om hur en fortsättning på MUA borde se ut.
  • Lars Krantz bilder är fantastiska tycker jag, och även om många håller med så finns det andra som tycker att stilen avviker för mycket från tidigare MUA-bilder, vilket kan ha avskräckt vissa.
  • Vi tog för lång tid på oss att slutföra Gryningens beskyddare - alltför länge fanns inget annat än grundboken.
  • Spelet gavs ut vid sidan av Mutant: År Noll som förblev "huvudfåran" för Mutant, och Hindenburg uppfattades (korrekt) som ett sidospår.
Kort sagt tror jag att vi omedvetet gjorde en betydligt smalare produkt än vad vi trodde. Noterbart är att vi mycket ofta under de senaste åren har fått frågor om ett nytryck av grundboxen till Mutant: År Noll, trots att Mutant: Hindenburg funnits att testa i stället.

Nu är dock även grundboken till Mutant: Hindenburg slut i lager, och något nytryck blir det sannolikt inte. Gryningens beskyddare har vi fortfarande en del kvar av i lager (för den som är sugen att kolla in den så kommer den att reas till ett riktigt bra pris på Black Friday-rea 27 nov).


Hm, really? Det håller jag nog inte med om. Tvärtom innehåller Mutant: Hindenburgs grundbok betydligt mer settinginfo än MUA:s regelbok, och flera av setting- och äventyrsskribenterna till Mutant: Hindenburg och Gryningens beskyddare var även tongivande skribenter till MUA. Har väldigt svårt att se att det skulle saknas "must" i Mutant: Hindenburg – men sen kan man förstås ha olika tycke och smak om detaljerna. :)


Men... MUA är väl jättemycket 1800-tal, men ångkraft, manufakturer och annat? Snarare flyttar Mutant: Hindenburg fram den teknologiska nivån till tidigt 1900-tal, men automobiler, spårvagnar osv.
nu var det inte riktat till mig, men först tack för ett mustigt (ja jag är en provokatör) inlägg i debatten om Mutant Hindenburg.
Delar nog din uppfattning om vissa förklaringar till vad som gick fel. Tiden mellan spelet och kampanjen tror jag personligen spelade in - tillsammans med det att spelet levde på lånad tid eftersom det stängdes efter Gryningens beskyddare - personligen hade jag önskat fler släpp - men fattar att marknaden är liten (7 personer på forumet som spelar det säger ändå nåt)

Gällande estetiken och 1800-talet tycker jag att den första världskrigsvibe spelet ger, inte minst genom bilden på soldaten, lirar dåligt med slängkappor, spatserkäpp och cylinderhatt. Sen får @Mogger svara för sig själv
 
Last edited:
Jag tror att problemet med Mutant Hindenburg är att civilisationsbygget har gått lite för bra. Det innebär att det inte finns så mycket kvar att utveckla eller bygga. Postapokalypsen är över. Plötsligt är det tidigt ”1900-tal” i Pyri.

Lösningen? Tja, en prequel till MUA. Ett Mutant År 50, som jag redan har föreslagit på det här forumet. Bygg ditt eget Samfund. Kanske i Djupsjödalen där I reptilmännens klor utspelar sig?
 
Men... MUA är väl jättemycket 1800-tal, men ångkraft, manufakturer och annat? Snarare flyttar Mutant: Hindenburg fram den teknologiska nivån till tidigt 1900-tal, men automobiler, spårvagnar osv.
Min första tanke var också att MUA var väldigt mycket 1800-tal, men sen ändrade jag mig. Den allmäna tekniknivån är väldigt mycket 1800 tal, men själva estetiken har jag nog mer upplevt som en ganska unika blandning av "knegarkultur från många olika tidsepoker", allt från 1600-tal till mitten på 1900-talet, med inslag av moderna och futuristiska aspekter också.

Jag har inte läst Hindenburg särskilt ingående, men det lilla jag har sätt känns väldigt mycket mer utpräglat 1800-tal. I alla fall som jag minns det, men det var också några år sen jag tittade på det.

För egen del kommer mitt ointresse för Hindenburg mest från en viss mättnad av mutant efter alla år0-relaterade boxar, plus att det inte är den tidsepok i mutant världen som intresserar mig (Vilket skulle vara nånstans mellan År 0 och MUA).
 
Nu är dock även grundboken till Mutant: Hindenburg slut i lager, och något nytryck blir det sannolikt inte. Gryningens beskyddare har vi fortfarande en del kvar av i lager (för den som är sugen att kolla in den så kommer den att reas till ett riktigt bra pris på Black Friday-rea 27 nov).

Tack för tipset, en lucka i bokhyllan :)

Tja, en prequel till MUA. Ett Mutant År 50, som jag redan har föreslagit på det här forumet. Bygg ditt eget Samfund. Kanske i Djupsjödalen där I reptilmännens klor utspelar sig?

(Pyri) Mutant är ju svårt, så mycket är gjort, från MUA till M0 till Grå Döden till Mutant: Hindenburg. Men jag håller med om att det kan finnas något där i gråzonen mellan M0 och MUA. Lite Mutant 1/Reptilmännens klor, men med M0s utmärkta zonkrälsystem.
 
Min första tanke var också att MUA var väldigt mycket 1800-tal, men sen ändrade jag mig. Den allmäna tekniknivån är väldigt mycket 1800 tal, men själva estetiken har jag nog mer upplevt som en ganska unika blandning av "knegarkultur från många olika tidsepoker", allt från 1600-tal till mitten på 1900-talet, med inslag av moderna och futuristiska aspekter också.

Jag har inte läst Hindenburg särskilt ingående, men det lilla jag har sätt känns väldigt mycket mer utpräglat 1800-tal. I alla fall som jag minns det, men det var också några år sen jag tittade på det.

För egen del kommer mitt ointresse för Hindenburg mest från en viss mättnad av mutant efter alla år0-relaterade boxar, plus att det inte är den tidsepok i mutant världen som intresserar mig (Vilket skulle vara nånstans mellan År 0 och MUA).
Det enda i Hindenburg som är 1800-tal skulle jag säga är hur modet beskrivs så att hela spelet skulle vara utpräglat 1800-tal håller jag inte med om
 
Hm, really? Det håller jag nog inte med om. Tvärtom innehåller Mutant: Hindenburgs grundbok betydligt mer settinginfo än MUA:s regelbok, och flera av setting- och äventyrsskribenterna till Mutant: Hindenburg och Gryningens beskyddare var även tongivande skribenter till MUA. Har väldigt svårt att se att det skulle saknas "must" i Mutant: Hindenburg – men sen kan man förstås ha olika tycke och smak om detaljerna. :)
Alla har förstås rätt till sin egen åsikt, men jag håller nog Andreas Marklund som en av de främsta rollspelsförfattarna i Sverige någonsin. Att nå upp till den nivån är det väl bara Granström och Christian Mehrstam* som når upp till. Anser jag, Men, nu var det specifikt tonen jag nämnde och syftade på. Jag är själv inte ens i närheten. Jag skulle i bästa fall kuna försöka efterlikna stilen, men skulle aldrig själv kunna skapa orginalitet på det viset. Och jag ser det inte heller i Hindenburg eller Gryningens beskyddare. Det betyder inte att det är dåligt skrivna. Jag betraktar flera av författarna som personliga vänner. Men texten saknar den ton som gjorde, och som fortfarande gör M:UA unikt i mina ögon. Det är såklart en estetisk preferens som man kan hålla med om, eller tycka helt annat om.

Men... MUA är väl jättemycket 1800-tal, men ångkraft, manufakturer och annat? Snarare flyttar Mutant: Hindenburg fram den teknologiska nivån till tidigt 1900-tal, men automobiler, spårvagnar osv.
Sorry, menade såklart 1900-talet, inte 1800-talet. Men det var egentligen inte poängen. Poängen var att MUA var ett lapptäcke. Hindenburg har en mer renodlad estetik som mycket tydligare är rotad i vår egna historia. Jag saknar helt enkelt zonen och har för den delen även kritiserat senare produkter från Järnringens Mutant för att lägga för mycket fokus på civilisation (framför zon och oredlighet).

*Edit: Tycker vår egen @vije når upp till samma nivåer med
 
Last edited:
Jag och min spelgrupp spelade kampanjen och vi hade kul. Även fast vi körde med År Noll som är ett system som verkligen inte är populärt hos någon av oss. Men vi upplevde alla att kampanjen kändes lite mellanmjölk. Det var egentligen inget fel på den, men känslan vi fick var att det bara skrapades lite på ytan och saknade ett djup, eller nått. Svårt att sätta ord på det. Givetvis kan man alltid brodera ut äventyren, men vi har inte riktigt den tiden längre. Livet kommer mellan. Varför det inte riktigt lyfte för oss var nog för att vi kanske hade för högt ställda förväntningar, då vi alla anser att de sju åren vi spelade igenom Undergångens Arvtagare är de roligaste rollspelsåren vi haft. Och då har vi ändå spelat tillsammans sedan tidigt 80-tal. Men skulle det släppas något nytt till Hindenburg skulle vi garanterat köpt och spelat även det.
 
Gällande estetiken och 1800-talet tycker jag att den första världskrigsvibe spelet ger, inte minst genom bilden på soldaten, lirar dåligt med slängkappor, spatserkäpp och cylinderhatt. Sen får @Mogger svara för sig själv

Min poäng vat nog mer att MUA är lite mer maximalistiskt (eller Maximillianskt? ;) ) medan Hindeburg är mer strömlinjeformat.

Vi diskuterade detta en hel del (jag skrev bla kapitlet om mode i Spelarboken) back in the day och lever på gott och ont kvar i det.
 
Back
Top