Mot en mustigare fantasysvenska

Det är väl självklart att om man vill frammana en hednisk eller forntida stämning bör man undvika uppbara lånord från latinsk kristendom? Präst smakar kristet (och ostigt), oavsett hur generaliserat det blivit. Även om det är tekniskt korrekt att prata om präster hos azteker eller fornegyptier gör det inte estetiskt lämpligt. Man kan prata om "sociala hierarkier" i nära nog alla samhällen, men använder du det begreppet i en fantasyroman har du kärnbombat stämningen.

Att man inte ska hålla på så om man inte är Tolkien är en återvändsgrändsattityd. Vågar man inte utmana sej, vilket är trådens syfte, så kommer inget nytt och inget spännande uppnås.

Detta utöver att ordet präst är apfult och genom sin generalisering berövad på all stämningsskapande verkan.
 
Last edited:
JohanL said:
Om du inte är Tolkien kommer det att ta dig fullständigt orimligt med tid att kolla upp ord på det viset. "Präst" är mycket, mycket gammalt - om alla dina ord måste vara äldre än 1000-tal blir det väldigt mycket du inte kan prata om.
Click to expand...
Jag går naturligtvis på känsla. Generellt, om jag känner igen ordet från franska, italienska, spanska, portugisiska eller katalanska så är det säkerligen inlånat. Och det är som sagt inte åldern som är det viktiga för känslan, utan historiken. Är det germanskt i grunden så känns det rätt för mig. Jag eftersträvar en känsla, inte historisk exakthet. ”Präst” är så uppenbart samma ord som ”prêtre” att det knappast är svårt att identifiera som ett låneord. Jag tar dock gärna tyska låneord; dem har jag inget emot. Att hålla sig till det germanska finner jag som sagt en intressant utmaning, och jag tycker att det resulterande språket känns mindre modernt och mer gammaldags. Det är en estetisk fråga.
 
Gamiel said:
det kan också vara utlånat.
Click to expand...
Javisst, men det är naturligtvis otroligt mer sällsynt. Och jag tror mig ha en ganska god känsla för det efter årtionden av språkstudier och intresse för etymologi. Och återigen, det är känslan jag är ute efter. Om ordet ser ut som ett latinskt låneord för mig så vill jag undvika det, och huruvida det faktiskt är det är mindre viktigt.

För trådens syfte så tror jag att ansträngningen att hålla språket på en germansk grund är en användbar metod för att få en pampigare, mustigare och lite mer åldersljudande språkdräkt. Sedan behöver man såklart inte följa det slaviskt, utan tycker man att ordet ”präst” är oproblematiskt så använder man såklart det. Jag skriver ju min text, men ett språk som jag vill ha det, inte din text.
 
Leon said:
Gode är nog inte riktigt en präst, utan mer en religiöst präglad storman och tingsledamot.

Så första frågan är kanske om man skall ha en professionell prästklass - eller kristen eller någon hednisk modell. I så fall känns det konstigt att använda något annat än det generiska präst.

Om tycker att ordet låter för renlärigt lutherska kan man ju ha offer- eller blotpräst.

Men Gode är för mig en väldigt tydlig vikingamarkör. Eller rent av specifikt island.
Click to expand...

Jamen precis. Har man en professionell kår av religiösa specialister är "präst" ett fullkomligt neutralt och funktionellt ord. Har man inte det, som t ex i det förkristna Norden, är det rimligt att hitta andra benämningar på religiösa funktionärer.
 
Quadrante said:
Ogudinna känns lite vetenskapligt, akademiskt, när det kanske borde varit ett beskrivande ord. Nästan okvädesord, eller öknamn.
Click to expand...
Givet att det är nedsättande.

Två motsvarigheter: I Glorantha finns "the anti-gods", som är demoner. Hos R. Scott Bakker finns "The No-God", som också är dåliga nyheter.
 
Jag har i min text undvikit ordet ”präst” och istället talat om ”heliga” och ”blotförrättare”. Oavsett vad man tycker om ordet tvingade det mig att specificera närmare deras roller. Som sagt, jag finner övningen att hålla mig till germanska ord intressant i hur den tvingar mig att skriva. Jag hade också problemet med ordet ”tatuering”, som man absolut kan känna är oproblematiskt, men att ”rista” verkar vara den äldre svenska termen för det (belgt i SAOB), så jag använde det. Jag gör också lite blygsam ”illusion om djup” som @Ymir nämnde, i det att jag nämner ”rödjärn”, och tidigare ”söt drängarot”, utan att förklara närmare vad det är. Uppfinner också lite ord, som ”bekedjad” och ”avblöda”.

Den fjättrades heliga klär sig i mossgröna klädnader, rakar sitt hår, ristar sitt anlete med svärta runt ögonen och en ristad kedja som en krans runt huvudet. De färgar sina ögonvitor gröna och runt deras halsar hänger en tung kedja av järn, som städse påminnelse om deras axlade ansvar. Blotförrättarna iklär sig blodröda byxor och vandrar barbröstade (män som kvinnor), även dessa bekedjade runt halsen med hudristningar runt huvudet, men utan de heligas ögonfärgning. Blotförrättarnas kniv, med vilka de avblöder fädjuren som skall användas för att föda den fjättrade ogudinnan, är smidd i glimmande rödjärn med gyllene handtag.
Besvärjarna, i sin tur, klär sig i midnattsfärgade skrudar. De sticker ut sina ögon och ersätter dem med svartgnistrande juveler, och hela deras rakade kroppar är täckta av invecklade hudristningar. Det pris de betalar för sin makt är, förutom sina ögon, att aldrig kunna vistas i dagsolens ljus. Deras häxkonster, förvärvade under år av mödosamt lärande i helgedomens underjordiska kammare, låter dem väva drömmar som hänför, förvirrar, skrämmer eller förmanar, eller fängslar själar i drömmarnas nattrike. Det sägs att den som skänker gåvor till helgedomen alltid sover djupt och fridfullt, medan den som motsätter sig dess makt drabbas av plågsamma mardrömmar, oförmägna att vakna.
 
("Kammare" är ett låneord - jämför "Camerata". Och Gud vad jag inte är målgruppen här, men det är ju OK.)
 
Jag tror det finns två parallella tankar i den här tråden, dels "ordet präst känns fel för mig rent subjektivt i det jag vill uppnå med min text" som @Genesis upprepade gånger nämnt, dels "präst borde inte kännas fel för kammare och svärd känns ju inte fel". Jag förstår båda tankarna men eftersom det är Genesis' text och därmed Genesis' känsla så kanske just denna diskussion borde släppas?

--

Om man tänker en präst som en som förkunnar heliga ord kanske man kan nyskapa ord som "ordförrättare" eller "tungovändare"?
 
Präst smakar varken ostigt eller kristet. Jag tror ni har lite obalans i språkpaletten. Kanske har ni inte läst tillräckligt mycket förkristen myt och historia?

Blot- däremot är en tydlig vikingamarkör. Vilket ju är grymt. Om man vill ha vikinga- (eller kanske folkvandrings-) känsla.

Om du vill rensa ut romanska lånord som präst som varit etablerade i nordiska och germanska språk i över tusen år hoppas jag du tittar allvarligt på nymodigheter som köpa, mur och korp.

P.S. "Heliga" är snyggt (om än kanske lite språkligt klumpigt som substantiv) och känns som en riff på grekiskans Hiereia
 
Last edited:
Theo said:
Jamen precis. Har man en professionell kår av religiösa specialister är "präst" ett fullkomligt neutralt och funktionellt ord. Har man inte det, som t ex i det förkristna Norden, är det rimligt att hitta andra benämningar på religiösa funktionärer.
Click to expand...
Det behöver inte vara en organiserad kår. Så fort ett samhälle är såpass specialiserat att de har personer vars huvuduppgift är att leda religiösa riter så har du präster. Men håller med om att det är osäkert om förkristna Norden kvalar in. Mitt intryck är att religiösa riter var en bisyssla för stormän.
 
Jag tänker att en komplicerande faktor är att fantasyn lånar mycket från riddarsagan, vilken kommer ur ett grundmurat kristet sammanhang. Det går inte, skulle jag säga, att göra något som doftar medeltid och samtidigt eliminera de främmande ord som kommit med kristendomen eller hörde därtill – då blir det med ens fornnordiskt. En majestätisk religiös byggnad som inhyser kvarlevorna av ett helgon är inte en harg oavsett hur man vänder och vrider på det, det är en katedral, och vill man väcka bilden av en katedral ska man inte skriva "harg" eller "vi".
 
Nu tycker jag personligen inte att ordet präst på något sätt är stämningsdödande i sig, men om man vill hitta andra benämningar så är väl ett sätt att utgå från vilken funktion de anses ha. Den typiskt kristna rollen är ju exempelvis en herde eller en fader för sin församling.
Är prästerskapet länken mellan kungamakten och oraklet i någon mysteriereligion? Hitta ett begrepp som utgår från det, typ budbringare (ostigt, men ni fattar).
Är prästerna de enda som får läsa och tyda de urgamla skrifterna? Ja då är de kanske läsare eller tydare. Und so weiter.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top