Mot en mustigare fantasysvenska

Däremot vill jag gärna kunna prata om djungler och tropiska regnskogar. Det är ju inte Sverige vi talar om här, utan en fantasyvärld. Och där kan vi ju mycket väl ha djunglar och öknar. Jag vill gärna bryta associationen mellan svenskklingande gammaldags språk och det specifikt svenska.

Och medan ”öken” känns skönt germanskt med sitt ö så skulle jag ogärna använda ”djungel”, och ”regnskog” ser ju helsvenskt ut, men känns väldigt modernt. För att inte tala om ”tropisk”.

Så vad skulle man kunna använda för term om en varm, regnig skog? Kvalmskog?
 
»Förtrollare« och »förtrollerska« finns ju, och kanske kan funka?

I den svenska dubbningen av Masters of the Universe från 80-talet så hade man översatt »the Sorceress« till »trollkvinnan Sorceress«, vilket ju är … ett val. Om man bortser från andra halvan så tycker jag att »trollkvinna« är ganska okej ändå, men jag kan inte komma på nån manlig eller neutral motsvarighet som inte låter helt fel. Finns det dessutom faktiska troll så bäddar det ju för förvirring.
Mm, ”förtrollare” tycker jag funkar, men känns lite klumpigt. Och ”trollkvinna” låter som du säger alltför mycket som ett kvinnligt troll.
 
Däremot vill jag gärna kunna prata om djungler och tropiska regnskogar. Det är ju inte Sverige vi talar om här, utan en fantasyvärld. Och där kan vi ju mycket väl ha djunglar och öknar. Jag vill gärna bryta associationen mellan svenskklingande gammaldags språk och det specifikt svenska.

Och medan ”öken” känns skönt germanskt med sitt ö så skulle jag ogärna använda ”djungel”, och ”regnskog” ser ju helsvenskt ut, men känns väldigt modernt. För att inte tala om ”tropisk”.

Så vad skulle man kunna använda för term om en varm, regnig skog? Kvalmskog?
Där får man kanske också fråga sig vilket språk svenskan är tänkt att representera. Är det språket som talas av en person för vilken djungler och savanner är den mest bekanta vegetationen? Då kanske "skogar" och "slätter" blir det man säger. Är det tänkt att representera ett språk som talas av någon som härstammar från kallare nejder, och behöver beskriva de obekanta markerna i främmande land? Då blir det nog snarare naturligt att skapa någon form av sammansatta ord.
 
Och där kan vi ju mycket väl ha djunglar och öknar.
”Öken” är nära besläktat med ”ödemark”, som är ett bra ord.

(Liknar på många vis hur engelskan har både ”desert” och ”desolation”, och hur översättningar från latin ibland kan bli endera (som det kända Tacituscitatet om romare och ödemark).)
 
Minns att jag såg en kartläggning av ortnamn i Sverige där ordet träsk ingår, en enorm majoritet av dem låg här i Västerbotten följt av Norrbottens län. Här betyder det som sagt bara sjö.
 
Minns att jag såg en kartläggning av ortnamn i Sverige där ordet träsk ingår, en enorm majoritet av dem låg här i Västerbotten följt av Norrbottens län. Här betyder det som sagt bara sjö.
Den andra sortens träsk är inte så beboeliga?
 
Jag använder ofta boken Trolldom av Johannes Gårdbäck för ord inom magi. Den beskriver hur magi användes i praktiken i Norden. Det är ett tag sedan jag läste den, men kloka gubbar och gummor (alltså trollkarlar och häxor) verkade blanda friskt mellan fornnordisk mytologi, dialektala ord och kristendom. Boken har många trollformler hämtade från historiska svartkonstböcker, så det finns mycket material att bygga vidare på. Tyvärr är boken slutsåld nästan överallt, men det går att hitta enstaka exemplar.
 
Kul initiativ.

För egen del skulle jag som några andra säga att det kan vara bra att bestämma vad svenska representerar i världen. Är det vardagsspråket även för invånarns? Då kommer det påverka namnskick etc.

Sedan hade jag nog tänkt lite setting parallellt. Vissa språkval på svenska ger vissa associationer, främst fornnordiska, som kan vara svåra att frigöra sig från om det inte är en poäng i settingen. Medan andra ord känns mer neutrala (tex trolldom kontra sejd).

Några naturord att beakta: fjäll, älv, mård, hult, ryd.
 
Granströms språk är en av anledningarna till att jag vill läsa om krönikan om den femte konfluxen en tredje gång! "Lödigt guld" lever hyresfritt i mitt huvud.
"Det var en ring av lödigt guld, som hade förmågan att göra sin bärare osynlig."
"Guldet glimmade, lödigt och ädelt, och Frodo tänkte på vilken rik och vacker lyster den hade"
- Sagan om ringen (Ohlmarks)
 
”Tropik” finns belagt i svenskan sedan 1600-talet, så det kan vara litet Tiffany Problem där.
Som jag redan sagt två gånger, ordens faktiska ålder är överhuvudtaget inte relevant för tråden. Mer relevant är att det är ett lån från franskan, men framförallt känns det modernt och inlånat, vilket återigen är det enda kriteriet här.
 
Sedan hade jag nog tänkt lite setting parallellt. Vissa språkval på svenska ger vissa associationer, främst fornnordiska, som kan vara svåra att frigöra sig från om det inte är en poäng i settingen. Medan andra ord känns mer neutrala (tex trolldom kontra sejd).
Här behöver man ha fingertoppskänsla, men jag tycker att det är bra att försöka bryta den kopplingen. Att medvetet använda ”sejd” i en miljö som är mer senmedeltida och medelhavsinspirerad, till exempel.
 
framförallt känns det modernt och inlånat, vilket återigen är det enda kriteriet här.
Måste erkänna att för mig känns det inte modernt. Och ser inte problemet med om ord är inlånade, så länge de i nuläget låter svenska. Som ju tropikerna och djungel gör.
 
Här behöver man ha fingertoppskänsla, men jag tycker att det är bra att försöka bryta den kopplingen. Att medvetet använda ”sejd” i en miljö som är mer senmedeltida och medelhavsinspirerad, till exempel.
Tja, så länge det är medvetet så. Det blir väl en fråga om balans i mängden sådana ord och din avsikt som skribent. (Men just faktisk fornnordiska är ju lite knepig där tror jag, i och med att det finns gott om ord som av olika skäl är associativt begripliga för oss men som inte faktiskt är svenska.)
 
Back
Top