Saker du stött på som ser ut som inledningen av ett äventyr/mysterium …

Genesis said:
Om du rör dig i den norra landsändan är detta antagligen söderut, men Sandviken är tekniskt sett Norrland! Vill minnas att hotellet hette Smedjan.
Click to expand...
Verkar numera vara en del av Strawberry, så åtminstone frukosten är nog standardiserad. Bilderna på hemsidan visar för lite av trappsystem och våningsplan för min smak. Din skildring var bättre.
 
folketsfiende said:
Verkar numera vara en del av Strawberry, så åtminstone frukosten är nog standardiserad. Bilderna på hemsidan visar för lite av trappsystem och våningsplan för min smak. Din skildring var bättre.
Click to expand...
Att Strawberry-koncernen slukat hotellet i fråga tycker jag bidrar till skräcken.
 
De verkar ha stor renoverat både 2020 och 2025 med renoveringen 2025 beskriven som ”miljonsatsningar”. Men det är från 1939.

Det finns en med tanke på beskrivningen oroande mening på hemsidan:

”har en karaktär som pendlar mellan industriell historia och nutida designtänk — ett grepp som gör det till ett av de mer personliga alternativen i Gävleborgsregionen”
 
folketsfiende said:
Okej, Longyearbyen-grejen är ju uppenbart grunden för ett äventyr. Vad är den egentliga orsaken till att ingen får dö där? (förutom verkliga orsaker som virus och liknande som överlever, jordsättningssvårigheter mm)
Click to expand...
Det finns en asätare i bergen som de i byn brukar lämna slaktavfall till för att monstret ska hålla sig på sin kant, men färska lik kommer dra dess uppmärksamhet in till befolkningen och då kanske den kommer börja få smak av färskt kött istället.
 
TobiasEkwall said:
Annars blir det ju ingen spännande uppföljare
Click to expand...
Det finns faktiskt en del två, med lite ytterligare mysterium, men den är inte lika spektakulär som del ett, utan mest lite småudda. Jag har inte skrivit den förut, men här är den, från minnet. Något står inte rätt till i Sandviken.

Nyligen återvände jag till företaget i norra Sverige. De ville ha hjälp med lite mer utbildning, och jag gick med på att åka dit. Återigen tre dagar. (Jag sade att kursen de ville ha bara tog en dag i anspråk, men de ville tydligen diskutera lite andra saker också, och menade att vi nog kunde fylla upp tre dagar.) Med viss tveksamhet sökte jag efter boende, men till min förvåning gick det inte att boka ett rum på hotellet med den underliga geometrin. Jag hade lite svårt att tro att ett hotell med så många rum, i en så liten stad i norr, skulle vara fullbokat, men icke desto mindre fick jag reservera ett rum på ett annat hotell, ett ombyggt bostadshus i ett villaområde i staden, med ett fåtal rum. Min kontakt på företaget frågade var jag skulle bo, men hade tydligen aldrig hört talas om det lilla villahotellet.
Det var en lång resa upp och jag var lite orolig för att jag inte skulle hinna i tid till incheckningen, men för en gångs skull samarbetade det svenska tågnätet, och jag kom fram sent på kvällen. Huset såg ganska mörkt ut, och när jag kände på dörren var den låst. Jag plockade fram mobiltelefonen för att ringa telefonnumret som stod skrivet på en sliten lapp vid dörren, men innan jag ens hunnit slå in koden öppnades dörren av en medelålders kvinna som tittade på mig.
”Är det du som bokat dubbelrummet?” frågade hon mig utan att ens hälsa. Jag svarade jakande, lite tagen på sängen (jag hade förvisso bokat ett enkelrum, men det är ju inte ovanligt att hotell endast har dubbelrum), och kvinnan sade ”Det är här uppför trappen.”. Hon gav mig en nyckel i handen, och ledde mig upp. Hon frågade när jag ville äta frukost och jag föreslog halv sju. ”Bra, det ville den andre också”, mumlade hon. Jag antog att det således fanns ännu en gäst. Väl vid rummet lämnade hon mig hastigt. Mindre än en minut passerade från det att jag kände på den låsta dörren tills dess att jag stod ensam i rummet, med föreståndarinnan bortflugen.
Jag gjorde mig i ordning lite snabbt och lade mig för att sova, då det var ganska sent. Kursen nästa dag gick smärtfritt och jag hade på kvällen mer tid i hotellet, då det inte fanns mycket att göra i den lilla staden. Återigen började jag notera underliga detaljer. Det var betydligt mer subtilt än i det större hotellet några år tidigare. Trappan upp svängde på ett underligt sätt och den hade en diagonalt hängande spegel som fick hela uppgången att kännas som en Escherteckning, men i övrigt tycktes hotellets geometri vara betydligt mer sansad än det första, men vissa detaljer kändes fortfarande lite underliga. Min rumsdörr hade en dörrstängare, men den satt endast monterad i själva dörren, och delen som skulle fästas i väggen hängde fritt i luften. Det fanns hål där skruvarna en gång suttit, men de verkade ha slitits ut vid något tillfälle. Det fanns ingen duschtvål eller schampo i duschen, så jag fick duscha med handtvålen. Jag tänkte att jag skulle meddela kvinnan detta, men jag såg henne inte någonstans i hotellet. Det fanns en reception, men den var ständigt obemannad. Och apropå duschen så hade den ett draperi i den där stilen med lösryckta fraser på franska i olika tjusiga teckensnitt, som ska se vagt elegant ut. Hela hotellet och även mitt rum var fyllt av små tavlor med ”inspirerande” fraser. Över min säng stod det: ”Lär dig livets stora gåta Älska Glömma & Förlåta”, med det karakteristiska förakt för interpunktion och versaliseringsregler som kännetecknar denna sorts färdigpaketerade plattityder. Men på duschdraperiet stod det alltså saker på franska. De som känner mig vet att jag är en obotlig frankofil och jag studerade fraserna med intresse. Det började oskyldigt nog, med lite fraser om fåglar, men jag fann det underligt att det fortsatte med fraser som handlade om ockult spådomskonst och parasitologi. Vem har fraser om parasiter på sitt duschdraperi? Vem säljer ens sådana duschdraperier? Andra fraser var såpass suddiga och skrivna i otydlig handskrift att de inte gick att identifiera, och jag kan inte ens vara säker på att det var latinska alfabetet. Duschmunstycket var monterat i en hållare som borde varit justerbar, men den var monterad på ett felaktigt vis, så att fästena blockerade möjligheten att höja den, och den var alldeles för låg.
På väggen utanför mitt rum satt det ett par inramade tidningsurklipp. Jag kände igen kvinnan på bilden som föreståndarinnan, och artiklarna handlade om hur hon plötsligt sagt upp sig från sitt jobb i Stockholm och bestämt sig för att öppna ett hotell uppe i Norrland. Underlig ingivelse, men det är inte helt ovanligt med dylika frihetsdrömmar hos stressade storstadsbor, trots allt, och jag kunde läsa mellan raderna att hon skilt sig, och därmed säkert ville bryta med sitt förflutna. I båda artiklarna nämnde hon sin dotter, som skulle flytta efter och öppna ett bageri i samma hus, så att hotellgästerna kunde få nybakt bröd till frukost. (Den ena artikeln talade om att så kanske skulle ske, medan den andra lät påskina att det var helt avgjort och dottern skulle flytta när som helst.)
Under kvällen på hotellet kunde jag ibland höra röster som samtalade någonstans i byggnaden, men jag såg aldrig någon annan, förrän på frukosten. Där satt en man vid ett bord. Skrynklig skjorta och jeans, glasögon och ett retirerande hårfäste. Den andre gästen, förmodade jag. Han verkade dock inte vara i färd med att äta frukost, utan satt mest vid ett av borden med sin mobiltelefon. Jag kunde till viss del förstå varför, när jag studerade erbjudandet. Allt som fanns verkade inköpt på närmsta matvaruhandel och låg paketerat i förslutna lådor. Inget bacon, ingen frukt, endast lite mejeriprodukter från Arla, smörgåspålägg och marmelad i en tupperwarelåda (som tog slut men aldrig fylldes på så länge jag var där, utan låg kvar, tom, på samma plats), samt bröd i påsar. Butiksköpt bröd. Skogaholmslimpa. Inget spår av de mustiga nybakta bageribröd artikeln utlovat, och jag har svårt att föreställa mig hur någon som har något som helt intresse för eller kärlek till bröd i familjen kan tänka att en påse med Skogaholmslimpa skulle vara ett acceptabelt alternativ vid hotellfrukost. Vad hade hänt med dottern? Hade hon aldrig anlänt till hotellet? Tidningsartiklarna var ju flera år gamla, så hon borde ha flyttat in för länge sedan.
Eller för den delen, vad hade hänt med kvinnan? Efter den plötsliga incheckningen den första natten såg jag henne inte igen. Bara mannen vid frukosten. Vid den tredje frukosten såg jag en lapp som sade att man skulle plocka undan efter sig och ställa in tallrikarna i diskmaskinen. Efterhandsskammen av att i två dagar bara lämnat disken kom över mig i en svallvåg, och jag tog tallrikarna och gick mot diskmaskinen.
”Det är lugnt,” sade mannen, ”du kan lämna dem där.” Först nu insåg jag att han inte alls var den andre gästen, utan verkade arbeta på hotellet. Var jag den ende gästen på stället? Men vem var i så fall ”Den andre” som kvinnan talat om, och som borde ätit frukost samtidigt som mig?
Jag stannade en natt kortare än planerat på hotellet. Jag hade glömt att jag bokat mig på en rollspelsträff i Malmö på helgen, och skulle bli tvungen att åka en lång tågresa söderut redan på fredageftermiddagen, istället för att stanna till lördagen som planerat. Jag tänkte informera personalen om det, men eftersom jag aldrig sett kvinnan och fortfarande var lite osäker på mannen så skrev jag bra hastigt i gästboken om min tidiga avfärd, lämnade nyckeln och gav mig av.
 
Kameran på torpet ut mot baksidan har flera dagar signalerat att det är ”person som rör sig på baksidan” fastän det inte är någon där. Tänkt att det har att göra med att vi nyligen fällt ett träd, och i visst ljus kameran feltolkar det som är i bild …

IMG_5481.jpeg


Men så slår det mig att det var en konstig händelse i somras, när ett strålkastarljus spelade ett spratt en natt … eller?!
IMG_5480.jpeg
 
Quadrante said:
Kameran på torpet ut mot baksidan har flera dagar signalerat att det är ”person som rör sig på baksidan” fastän det inte är någon där. Tänkt att det har att göra med att vi nyligen fällt ett träd, och i visst ljus kameran feltolkar det som är i bild …

View attachment 33991


Men så slår det mig att det var en konstig händelse i somras, när ett strålkastarljus spelade ett spratt en natt … eller?!
View attachment 33990
Click to expand...

Det finns ju en kille på bilden, till vänster vid trädet:
IMG_0774.jpeg
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top