DoD Tärningar T6 prickar eller siffror

I dunno, för mig går det snabbare att gruppera tärningarna i tiotal eller vad som nu är rimligt i situationen när det är prickar. Jag räknar inte prickarna en och en, men det känns ändå smidigare.

Varför det skulle vara så? Ingen aning. Det bara är.
+1
Tror det handlar om mönsterigenkänning. Det går fortare än att läsa av en tärning.
 
Jag tror inte jag har skrivit något system som använder någon annan tärning än en sexsidig, och kör helst med prickar, för det är ju så en vanlig tärning ser ut, liksom. Men en tärning med kinesiska siffror skulle kännas fint för Blommornas folk.
1793118231266.jpeg
 
Det går oändligt fortare för mig att se att det står siffran 6, eller att det är 6 + 5 +3 =14 i skada, än att räkna ****** och så ***** och så *** och det blir ************** = 14 i skada.

Prickarna ska ju förvandlas till siffror, så för mig är det ett bängligt extra steg att räkna prickarna istället för att se siffran som den ska vara till slut i alla fall.

Jag tror dock inte att ALLA tycker eller tänker så.

Och så skiljer det sig också när det gäller spel, yatzy t.ex. där måste det ju vara prickar för att det ska kännas som yatzy. Och i WH40k föredrar jag prickar. Men i rollspel föredrar jag siffror.
 
Alla rollspel borde använda tärningar med prickar. För alla rollspel är egentligen bara väldigt avancerade varianter på yatzy. Yatzy=rollspel. Helt klart. Så måste det vara. Nu ska jag skriva en tes om det här och skapa nya perspektiv på rollspel!

Återkommer om 10 minuter när jag tröttnat på tesen, och istället funderar på varför jag ens fick den här idéen.
 
Siffror är coola.

De första T6 jag såg med siffror kom nog i slutet av åttiotalet. (Kanske i Combat Cars, Stjärnornas krig eller Talisman?! :gremsuck: )

Det kändes ju otroligt nytt och modernt jämfört med de gamla tråkiga prickarna. Jag tror inte den känslan (av enastående mänsklig utveckling och en ny strålande framtid) riktigt har lämnat mig än. Och det finns i högsta grad nån undermedveten koppling mellan prickar, DDR-estetik och dåliga sällskapsspel från 60-talet.

Det är ju inte så att jag sitter och räknar alla prickarna under spel heller, utan i båda fallen har man ju nån form av ”pattern recognition” som snabbar upp det kognitiva.

:t6: :t6:
//EvilSpook
 
Det går oändligt fortare för mig att se att det står siffran 6, eller att det är 6 + 5 +3 =14 i skada, än att räkna ****** och så ***** och så *** och det blir ************** = 14 i skada.

Prickarna ska ju förvandlas till siffror, så för mig är det ett bängligt extra steg att räkna prickarna istället för att se siffran som den ska vara till slut i alla fall.

Jag tror dock inte att ALLA tycker eller tänker så.

Och så skiljer det sig också när det gäller spel, yatzy t.ex. där måste det ju vara prickar för att det ska kännas som yatzy. Och i WH40k föredrar jag prickar. Men i rollspel föredrar jag siffror.
Att omvandla till siffror och sedan räkna är definitivt inget jag gör! Men så lägger jag i och för sig nästan aldrig samman t6:or i de spel jag spelar. Det är mer en fråga om hur många som slår 6 (eller över 4 eller whatever). Det ser jag avsevärt snabbare med prickar än siffror.

Enda gången jag räknar samman är när jag skall slå fram stats för ny rollperson. Bästa tre av fyra t6 t.ex. Och då räknar jag inte (inte medvetet i alla fall). Det behövs inte. Jag känner igen mönster, ser vad det blir utan medveten matte. Med siffror däremot måste jag räkna, och det tar längre tid. Kanske en vanesak efter hundratals timmar med pricktärningar, kanske en läggningsfråga, men oavsett är jag bra på mösterigenkänning.
 
Jag föredrar nog T6 med prickar, men inser samtidigt såklart att det bara är rena T6-spel som har det (att blanda prickar och siffror vore såklart förkastligt).

Sedan används iofs T6 (i de rena T6-spel jag isåfall spelar) inte som 6 olika resultat utan som t.ex. i YZE att 6:or och 1:or tar ut varandra och flest ger lyckade eller misslyckade. Eller som i Cthulhu Dark att 1-3 är "barely success", 4-5 "success" och 6 "success,, but..." samt som mätare. Eller som i Svavelvinter att 1-3 är misslyckat, 4-5 är lyckat och 6or är lyckat + "bonus".
 
Det går oändligt fortare för mig att se att det står siffran 6, eller att det är 6 + 5 +3 =14 i skada, än att räkna ****** och så ***** och så *** och det blir ************** = 14 i skada.

Prickarna ska ju förvandlas till siffror, så för mig är det ett bängligt extra steg att räkna prickarna istället för att se siffran som den ska vara till slut i alla fall.

Jag tror dock inte att ALLA tycker eller tänker så.

Och så skiljer det sig också när det gäller spel, yatzy t.ex. där måste det ju vara prickar för att det ska kännas som yatzy. Och i WH40k föredrar jag prickar. Men i rollspel föredrar jag siffror.
Både prickar och siffror avläses nog (för de flesta) genom att man känner igen symbolen, inte genom att man räknar prickar.

Pricksymbolerna har fördelen att de är symmetriska över två axlar, så de är lika läsbara oavsett hur tärningarna landar.
 
När jag konstruerade mitt regelsystem valde jag t6 som enda tärning just för att man aldrig behöver köpa specialtärningar utan kan plocka fram ett gammalt yatzy eller vad som helst =) Mindre krångel!
Det påminner om ett rollspel jag stötte på för kanske tjugo år sedan, minns inte vad det hette, som var konstruerat kring tärningspölar där udda eller jämt avgjorde framgång, just för att man skulle kunna greppa vilka tärningar som helst man råkade ha liggande. Ännu mindre krångel.
 
Jag tror inte jag har skrivit något system som använder någon annan tärning än en sexsidig, och kör helst med prickar, för det är ju så en vanlig tärning ser ut, liksom. Men en tärning med kinesiska siffror skulle kännas fint för Blommornas folk.
View attachment 33771
Min lyxigaste tärning är en porslintärning med kinesiska blommotiv - känns som att den hade passat otroligt med Blommornas folk!

1793173480647.png
 
Största fördelen med prickar IMO är att de går att läsa lika lätt från alla håll. Plus att anekdotiskt tycker jag siffror oftare blir svårlästa med en åldrande tärning än vad prickar blir.
 
Jag tror det är som med ordet "KEX" och dess uttal. Alla är oeniga om hur det ska uttalas.
Jag säger STARKT K KÄÄÄX emedan barnen säger Scheecks. De är födda och uppväxta i skåne (Lund) och jag är född och uppvuxen i Alingsås.
Jag tycker nog om prickar när man rullar grundegenskaper. Det blir liksom lite mer spännande att räkna alla dessa prickar. Men om det är skada så får de vara med siffror på. Kort sagt, jag är en typisk "svensk mellanmjölk"-person :geek:
 
Back
Top