WRNU:s filmklubb 2026 v43

[krank]

Tråd för v44 är uppe!

 

[Bolongo]

Westerngenren – och medan de flesta föräldrar 1985, åtminstone i USA, hade det så är jag ganska säker på att jag inte var ensam om att som unge på sent 80-tal inte riktigt se tjusningen. Jag har fortfarande vid 45 års ålder bara sett någon enstaka westernfilm och det är överlag ingen genre som finns med i min kulturkanon i speciellt hög grad så att säga.

Hade du bara varit 5 år äldre skulle du fått se rätt mycket western på tv. Ännu mer om du varit 10 år äldre.
Så det hör väl till kategorin "saker som Gen X var sist med att uppleva".

 

[Organ]

Hade du bara varit 5 år äldre skulle du fått se rätt mycket western på tv. Ännu mer om du varit 10 år äldre.
Så det hör väl till kategorin "saker som Gen X var sist med att uppleva".

Detta med Western-genrens påstådda död är intressant. Nästan värt en egen tråd. För fram till tidigt 90-tal så fanns det Westernfilmer som var blockbusters. Tombstone (1993), Dances With Wolves (1990) och Unforgiven (1992) är exempel för att bara nämna ett par titlar. Sedan tog det stopp. Inte för att det inte gjorts Westernfilm sedan dess, och heller inte för att det inte gjorts bra sådana. (Tvärtom skulle jag till och med säga. Det senaste kvartsseklet har det gjorts en oerhörd mängd mycket bra westernfilmer.) Men av någon anledning så har de aldrig blivit publiksucéer. Varför då? Hade publiken tröttnat? Det kom ett par rejäla Western-floppar under andra halvan av 90-talet, som Wild Wild West (1999), Wyatt Earp (1994) och Dead Man (1995) som trots stjärnor som Will Smith, Kevin Kostner och Johnny Depp, och med stora budgetar dessutom, totalkraschade. Och det inte nödvändigtvis på grund av att de var kassa eller hade stora andra brister, något vissa hade men långt från alla. Utan för att publiken helt enkelt uteblev. Hade det varit för mycket Westerns? Nja, det sena 80-talet och första halvan av 90-talet hade inte varit så mycket Western-tätare än tidigare år, så det kan knappats vara det.

Värt att notera vad gäller senare års Westernfilm, och då menar jag typ från efter millennieskiftet, är att de nästan uteslutande antingen är revisionistiska, sådana som försöker fjärma sig från sitt ursprung och sina genrekonventioner, eller sådana som låtsas inte vara Westernfilmer utan brukas beskrivas som "En Western fast i....".

Revisionistiska filmer dök upp redan för länge sedan men det var på 70-talet de verkligen blev en grej. A Man Called Horse (1970), Little Big Man (1970) och The Shootist (1976) gjorde alla upp med genren samtidigt som de var stora framgångar. De ovan nämnda Dances With Wolves och Unforgiven visar att det var något som höll i sig ända till 90-talet.

Subgenren "En Western fast i..." upplever jag som lite nyare. Exempel på sådana menar jag är tv-serien Firefly (Western i rymden), No Country For Old Men (Western i nutid), Bonetomahawk (Western i skräcktappning) och tv-serien Westworld (Western i framtiden). (Ja, jag vet att sådana, precis som revisionistisk Western, förekommit tidigare, men min poäng är att de då ändå då var en ganska marginaliserad företeelse.)

Min upplevelse är att det som försvunnit post-90-tal är de flesta "vanliga" Westernfilmer och det vi haft kvar är subgenrerna ovan, i alla fall som mainstream.

Stämmer det jag skriver? Har jag fel? På vad sätt i sådana fall? Är det någon faktor jag missat?

 

[JohanL]

Hade du bara varit 5 år äldre skulle du fått se rätt mycket western på tv. Ännu mer om du varit 10 år äldre.
Så det hör väl till kategorin "saker som Gen X var sist med att uppleva".

Japp, Macahans (How the West Was Won) var enorm.

 

[Theo]

Jag är född 1975 och jag minns inte att jag såg så värst mycket western på TV som barn, förutom Lilla huset på prärien. Macahans såg jag först som vuxen. Jag fick det mesta av mina westerntroper från Lucky Luke...

 

[Hundenilunden82]

Jag är född 1982 och jag såg både Macahans,lilla huset på prärien och Ponderosa som barn/tonåring.

Vill minnas att dessa gick på tv3 kanal5 och fyran i omgångar under uppväxten och så även zorro om man nu kan kalla det en western

 

[Organ]

Lilla huset på prärien.

Kul att Lilla huset på prärien nämns. Det är som bekant en lätt gullifierad tv-serie från 70-talet baserad på Laura Ingalls Wilders böcker från 30- och 40-talen om hennes uppväxt mitt i det vi idag kallar Vilda västern.

Tidigare i år släpptes en ny Lilla huset-serie på Netflix. Den är inte en remake av den gamla serien utan är istället uttalat baserad på Ingalls Wilders böcker. Och den kan inte kallas för annat än revisionistisk Western. Den ger en betydligt mer gritty och mycket skitigare bild av frontier-livet än den vi fick till oss i 70-talsserien.

Jag tycker att de båda tv-serierna tillsammans ytterligare illustrerar en del poängerna jag försöker göra ovan.

 

[JohanL]

Tidigare i år släpptes en ny Lilla huset-serie på Netflix. Den är inte en remake av den gamla serien utan är istället uttalat baserad på Ingalls Wilders böcker. Och den kan inte kallas för annat än revisionistisk Western. Den ger en betydligt mer gritty och mycket skitigare bild av frontier-livet än den vi fick till oss i 70-talsserien.

En sak att tänka på här är hur extremt icke-representativt hennes liv är - fadern var en väldigt skum person och det myckna flyttandet närmast patologiskt.