Jag har ägnat kvällen åt att jobba med Drakar och Demoner Trudvang och titta på Van Helsing, den med Hugh Jackman i huvudrollen. Jag har ju en sån där konstig grej att jag gärna låter filmer jag redan sett rulla medan jag skriver. Funkar för mig. 
Jag gillar Van Helsing, ganska mycket trots allt. Den är frejdig, fartfylld och egentligen ganska störd, men på ett sätt som funkar för mig. Det händer något nästan hela tiden, ibland lite väl mycket visserligen, och det är ju ett klassiskt skräckäventyr med stora åthävor, och inte en skräckfilm. För det är det ju absolut inte.
Det bästa är nog hur den blandar ihop en massa klassiska skräckfigurer. Dracula, Van Helsing, Frankensteins monster och varulvar, alla samsas de där. Och Igor också. Det hade lätt kunnat bli en enda röra, men jag tycker faktiskt att det mesta hänger ihop förvånansvärt bra. Framför allt gillar jag den gotiska miljön och känslan av gamla monsterfilmer.
Hugh Jackman fungerar väl okej som Van Helsing, men jag tycker samtidigt att han är rätt träig i rollen. Han ser ganska rätt ut och har den där sammanbitna monsterjägarstilen, men det är inte direkt någon särskilt livfull rolltolkning. Han är, trots kostymen, rätt polerad och nyduschad, så att säga. Richard Roxburgh som Dracula är däremot riktigt jäkla bra. Han spelar rollen teatraliskt och nästan som en klassisk rollspelsonding, och det passar filmen perfekt. Han är både charmig, hotfull och fullständigt självupptagen, och Roxburgh verkar ha väldigt roligt i rollen.
Det jag gillar mindre är all märklig teknik Van Helsing har med sig. Det är specialvapen, konstiga uppfinningar och allehanda prylar som gör att han ibland känns mer som någon sorts steampunk-James Bond än som Van Helsing. Jag hade gärna sett mycket mindre av det och lite mer av det klassiskt gotiska.
Sedan är jag inte särskilt förtjust i den så kallade humorn heller. Filmen verkar ibland känna att den måste skämta mitt i alltihop, och för mig fungerar det aldrig. Jag hade nog tyckt ännu bättre om filmen om den vågat vara lite rakare och mörkare. Och om de hade haft en annan Van Helsing, någon mer sliten figur.
Men trots det är Van Helsing väldigt underhållande. Den är överdriven och stundtals fånig, men den har fart, monster och en härligt gammaldags äventyrskänsla.
Svårt att sätta betyg ... 3 av 5 ... kanske? Men kul att kolla på. Några spektakulära scener, och så Dracula som tuggar i sig hela scenografin (säger man så på svenska? "chews up the scenery" alltså).
Jag gillar Van Helsing, ganska mycket trots allt. Den är frejdig, fartfylld och egentligen ganska störd, men på ett sätt som funkar för mig. Det händer något nästan hela tiden, ibland lite väl mycket visserligen, och det är ju ett klassiskt skräckäventyr med stora åthävor, och inte en skräckfilm. För det är det ju absolut inte.
Det bästa är nog hur den blandar ihop en massa klassiska skräckfigurer. Dracula, Van Helsing, Frankensteins monster och varulvar, alla samsas de där. Och Igor också. Det hade lätt kunnat bli en enda röra, men jag tycker faktiskt att det mesta hänger ihop förvånansvärt bra. Framför allt gillar jag den gotiska miljön och känslan av gamla monsterfilmer.
Hugh Jackman fungerar väl okej som Van Helsing, men jag tycker samtidigt att han är rätt träig i rollen. Han ser ganska rätt ut och har den där sammanbitna monsterjägarstilen, men det är inte direkt någon särskilt livfull rolltolkning. Han är, trots kostymen, rätt polerad och nyduschad, så att säga. Richard Roxburgh som Dracula är däremot riktigt jäkla bra. Han spelar rollen teatraliskt och nästan som en klassisk rollspelsonding, och det passar filmen perfekt. Han är både charmig, hotfull och fullständigt självupptagen, och Roxburgh verkar ha väldigt roligt i rollen.
Det jag gillar mindre är all märklig teknik Van Helsing har med sig. Det är specialvapen, konstiga uppfinningar och allehanda prylar som gör att han ibland känns mer som någon sorts steampunk-James Bond än som Van Helsing. Jag hade gärna sett mycket mindre av det och lite mer av det klassiskt gotiska.
Sedan är jag inte särskilt förtjust i den så kallade humorn heller. Filmen verkar ibland känna att den måste skämta mitt i alltihop, och för mig fungerar det aldrig. Jag hade nog tyckt ännu bättre om filmen om den vågat vara lite rakare och mörkare. Och om de hade haft en annan Van Helsing, någon mer sliten figur.
Men trots det är Van Helsing väldigt underhållande. Den är överdriven och stundtals fånig, men den har fart, monster och en härligt gammaldags äventyrskänsla.
Svårt att sätta betyg ... 3 av 5 ... kanske? Men kul att kolla på. Några spektakulära scener, och så Dracula som tuggar i sig hela scenografin (säger man så på svenska? "chews up the scenery" alltså).
