DoD Kroppspoängsinflation

[Gurgeh]

Jag har läst ungefär halva Arkand nu och gillar det mesta. Men det är en sak som jag inte gillar, och därför startar jag en tråd om det för att se om andra tycker samma sak, eller om det är mig det är fel på.

Jag har nämligen noterat att väldigt många spelledarpersoner har skaffat sig Hjälteförmågan Tålig ett stort antal gånger, och därmed buffat upp sina Kroppspoäng en bit över 20. (De har sällan eller aldrig Färdighetsvärden som motiverar denna mängd Hjälteförmågor, utan måste ha skaffat dem på något annat sätt.) Som ni förstår av ingressen är det här något jag inte är jätteförtjust i. Jag kan känna att det är motiverat för en riktigt speciell spelledarperson, som är en legendariskt tuff individ, men här handlar det om att i stort sett alla personer som är ledare för någon grupp tål dubbelt så mycket stryk som sina underhuggare. Jag är van vid att i DoD ska alla människor (och dvärgar, alver etc.) ha Kroppspoäng på ungefär samma nivå, och det som gör någon bättre än någon annan är höga Färdighetsvärden och bra utrustning. När alla småbossar har dubbelt så många Kroppspoäng börjar det kännas lite för mycket som ett level-system.

Vad tycker ni?

 

[Gustav Lorentz]

I bägge fallen antar jag att är poängen att dessa bossar skall vara lite svårare att besegra. Om det beror på höga FV (i stridsfärdigheter eller offensiv magi) utgör de dessutom ett större hot. Om det istället beror på höga KP utgör de inte på samma sätt ett större hot – de är bara jobbigare att besegra. Överlag gillar jag inte denna andra lösning, så jag är helt med dig i att detta är en svaghet i Arkand (som annars är en lysande bok!).

 

[RasmusL]

Jag har inte läst, men kan ha åsikter ändå Jag gillar det inte i DoD, och det premierar en mer combat as sport-spelstil där det förväntas att spelarna ska ge sig in i någon form av pitched battle. DoD för mig är bara undantagsvis det, och om ett smart bakhåll med ett armborst på dass inte gör jobbet pga shit-ton of KP så skulle jag känna lite mäh. Jag vill alltid följa reglerna, men här känns det som att reglerna gör en grej som inte passar min spelstil.

 

[Rickard]

Jag tycker inte om när folk har olika mycket kroppspoäng. Det borde vara olika svårt att få skada och att slås ut av skada men det tillför liksom ingenting att ha olika kroppspoäng. Det var en ändring jag gjorde i BRP-systemet Matiné och jag ångrade aldrig det beslutet.

(DnD har samma problem)

 

[mrund]

Påminner om en historia som cirkulerade på 80-talet. En D&D-rollperson på hög nivå hade blivit dömd till halshuggning. Men spelledaren kom inte på något annat sätt att lösa detta än att använda stridsreglerna. Det tog bödeln en halvtimmes hackande att få död på karln.

 

[Anthrox]

Rent generellt är det lazy design att bara höja KP för illusionen av en högre svårighetsgrad. Det funkar dessutom dåligt med andra saker, eftersom det rentav sabbar möjligheterna till taktik och gör att det enda som är viable är tank-n-spank och det viktigaste i strid blir hur mycket damage output du har (vilket i sin tur premierar stora, dumma vapen över små och snabba). Tumregeln är väl någonstans att om en smygattack inte har en realistisk chans att döda en SLP är systemet obalanserat.
När jag skrev Lönnmördare stoppade jag in en dolk i vapenlistan som var menat att vara en engångs-instakill mer eller mindre. Om den dolken har svårt för att döda en SLP är det något som är fel.

 

[Gurgeh]

Påminner om en historia som cirkulerade på 80-talet. En D&D-rollperson på hög nivå hade blivit dömd till halshuggning. Men spelledaren kom inte på något annat sätt att lösa detta än att använda stridsreglerna. Det tog bödeln en halvtimmes hackande att få död på karln.

Nu gillar jag förvisso berättelsen i Trakorien-modulen där en ledare har tagits till fånga av fienden och de tänker halshugga honom på toppen av ringmuren så att hans belägrande soldater kan se det. Bödelns yxa studsar på hans nacke, och till slut blir han så förnärmad att han erbjuder sig att slipa yxan själv så att det blir ordentligt gjort. När han slipat yxan riktigt vass lägger han sig på plats i blocket, men när bödeln svingar yxan drar han undan huvudet, och yxan klyver ringmuren så att hans soldater kan erövra staden.

 

[Organ]

Jag har noterat samma sak och håller med dig. Det tycker jag går emot BRPs själva designpremiss.

 

[zonk]

Håller med flertalet här: när det inte finns nån diegetisk anledning till att ha sketa-ton med KP tycker jag bara det känns tråkigt, och känns som DnD istället för DoD.

 

[Girighet]

Jag håller med men hur ska man göra istället? Det kan inte alltid vara så att varje mäktig NPC måste hänga med en massa andra personer för att jämna ut det eller gå runt i helrusting och tunnhjälm. Det kommer i slutändan ner till handlingsekonomi, har fienden 1 handling och ni är 4st så blir det tufft för NPCn om alla är typ likvärdiga.
Ska man börja hantera mäktiga NPC som monster, att de alltid träffar med olika attacker och har handling=RP -1 eller vad blir bäst?

 

[Theo]

Lösningen från Järn och Hjältarnas Tid att dela upp "KP" i Gard (undvika riktig skada / plot armor) och Hälsa (tåla riktig skada) är ju rätt smidig där. Gard kan höjas med "level" medan Hälsa förblir ganska statisk, och eftersom det alltid finns en möjlighet att förbipassera Gard med t ex kritiska träffar är man inte osårbar hur hög Gard man än har.

 

[Girighet]

Lösningen från Järn och Hjältarnas Tid att dela upp "KP" i Gard (undvika riktig skada / plot armor) och Hälsa (tåla riktig skada) är ju rätt smidig där. Gard kan höjas med "level" medan Hälsa förblir ganska statisk, och eftersom det alltid finns en möjlighet att förbipassera Gard med t ex kritiska träffar är man inte osårbar hur hög Gard man än har.

Det låter som en smidig lösning men kräver ett nytt system, det måste finnas ett annat sätt att lösa detta på utan att ta till en stor ändring av reglerna.

 

[Organ]

Jag tycker inte att det handlar om något fel på reglerna och att det på något vis behöver ändras eller husreglas utan att det mer är en fråga om att man använt de existerande reglerna på ett lite knasigt sätt.

 

[Theo]

Jag tänker att ett system där KP är ganska statiskt och man inte har plot armor-poäng måste vara tänkt att vara någorlunda jordnära om inte "realistiskt" sett till vad man kan klara av och inte. Då är det rätt rimligt att en ensam person får problem mot fyra andra hur tuff hen än är.

Vill man göra en ensam stark mot många är nog fler KP det tråkigaste sättet att göra det på, helst som det lätt leder till bredare inflation och rätt vad det är har man D&D 5E-problemet där strider blir sega för att alla har för många hitpoints. Bättre kanske med hjälteförmågor som låter en mixtra med handlingsekonomin och t ex ge en tillräckligt episk hjälte/skurk fler handlingar?

 

[Anthrox]

Jag håller med men hur ska man göra istället? Det kan inte alltid vara så att varje mäktig NPC måste hänga med en massa andra personer för att jämna ut det eller gå runt i helrusting och tunnhjälm. Det kommer i slutändan ner till handlingsekonomi, har fienden 1 handling och ni är 4st så blir det tufft för NPCn om alla är typ likvärdiga.
Ska man börja hantera mäktiga NPC som monster, att de alltid träffar med olika attacker och har handling=RP -1 eller vad blir bäst?

Jag gav såna SLPs taktiska hjälteförmågor istället, så de faktiskt blir farliga i striden och inte bara olika höjder av berg att klättra över. Det finns mängder med olika sätt att göra SLPs farliga. Magiska föremål, gruntar, tillfällig påverkan i striden, specialförmågor, bättre ramp up innan strider osv.

Då är det rätt rimligt att en ensam person får problem mot fyra andra hur tuff hen än är.

Det här känns mycket mer i linje med hur det borde vara. En ensam person ska ha svårt mot fyra andra, det är liksom inget konstigt. Stoppa in livvakter om en vill att alla ska bli uppehållna under striden liksom, och inte bara nolla hälften av spelarnas attacker genom att ha en högre siffra.

 

[zonk]

Jag måste säga att om det inte ges en väldigt bra diegetisk anledning, så är det roligare om en ensam humanoid fiende får problem med oss fyra RP. Det är inte ett problem som behöver lösas, det är så det ska vara!

 

[Girighet]

Jag måste säga att om det inte ges en väldigt bra diegetisk anledning, så är det roligare om en ensam humanoid fiende får problem med oss fyra RP. Det är inte ett problem som behöver lösas, det är så det ska vara!

Ja så kan det ju vara men samtidigt gör det att mycket faller platt om man vill att strider ska vara någon utmaning. Om man möter den fruktade Ärkemagikern högst uppe i sitt torn och den drar en tia på initiativen och blir mosad innan han hinner resa sig ur stolen blir det kanske lite av ett antiklimax, iaf hade jag tyckt det.

 

[Faehrengaust]

Realism är inte i vägen för en ensam person som besegrar fler. Det finns massvis med välbelagda fall i både modern och historisk tid.

Dock rör det sig om färdighet, taktik, smarthet, situation, psykologiska faktorer, etc. Inte mer KP.