Jag har funderat lite under dagen på hur jag skulle göra orcer i en fantasyvärld, om mitt mål vore att skapa klassiskt "okej kanonmat" men som ändå är intressanta att interagera med och som kan konversera och så.
För det är klart man kan göra orcer som bara är… farliga djur, typ xenomorfer.
Men… Jag funderade på det här med
P-zombier. Som jag varit fascinerad av länge, inte minst sedan jag läste Blindsight, som är en scifiroman alla borde läsa.
Kan man tänka sig orcer som utåt sett kan interagera med varandra och världen, men som saknar inre liv helt och hållet, och egentligen inte är
medvetna? Att de är "själsligt" ihåliga, men kan interageras med? Jag tänker att det blir lite som att interagera med en (aggressiv och våldsam) LLM. Man kan få svar som liknar de svar man skulle kunna få från en LLM, men håller man på tillräckligt länge så inser man att det egentligen inte finns någon inre modell av verkligheten.
Sannolikheten att någon hinner prata med en orc så länge är såklart rätt låg, eftersom man tenderar att bli ihjälslagen.
Vad för evolutionärt tryck skulle kunna ge upphov till den här sortens varelse? Vad finns det för fördelar med att kunna fejka mänskligt interagerande? Kanske är det en infiltrationsmekanism, där tanken är att man ska kunna ta sig tillräckligt nära människor för att kunna döda, äta upp och kanske plantera sina sporer i dem?
(Här finns såklart en rätt stor risk att man springer in i exakt samma koloniala föreställningar som jag egentligen vill undvika; just att vissa folkgrupper "saknas själ" är ju en väldigt klassisk trop här.)
(Kanske skulle man göra P-zombie-
alver istället? Det kanske vore nå't…)
