Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

[Faehrengaust]

Jag hade lite bråttom när jag postade inlägget om tatueringarna så jag hann inte med att skriva om applikationer i rollspel. Tycker det finns många intressanta delar att rycka i.

• Det här med vart man tatueras och med vad baserat på straff kan användas rakt av eller så kan man göra något annat av det. Om tatueringar har magisk innebörd (som de ofta har i mina världar) så kan placering och symbol vara ett sätt att lista ut vad tatueringen har för effekt. Ett sätt att kunna lista ut fiendens svaghet - gäller dock att lyckas se fienden avklädd om tatueringarna sitter på ett sådant ställe.
• Att brandmännen hade tatueringar som skydd är en intressant grej. Kanske har andra yrkesgrupper också tatueringar som skydd eller hjälpmedel. Då kan yrket listas ut iom tatueringarna. Eventuellt kan tatueringarna vara mycket potenta, men de är gilles-hemligheter som rollpersonerna inte kan få tag på (om de inte har rätt yrke). Det kan göra att en brandman t.ex. är helt immun mot vanlig eld vilket kan göra att man behöver en brandman i ett visst äventyr.
• Att tatuerarna själva är "figures of bravery and roguish sex appeal" som Wikipedia så härligt beskriver det gör dem till intressanta karaktärer. De sysslar med något vackert och estetiskt som samtidigt är associerat med kriminalitet och farlighet. De kan vara bra informationskällor.
• Partatueringarna är också intressanta. En förälskat ungt par går i hemlighet till en av dessa tatuerare och får en partatuering. Deras kärlek är dock förbjuden och plötsligt försvinner den ena av dem (den rike?). Partatueringarna är magiska vilket gör att de delar vissa känslor och förnimmelser och den andra parten kontaktar rollpersonerna för att utreda. Eller så kontaktas de av någon annan och de behöver hitta den med partatueringen. Går att göra mycket av det hela.
• Den kanske enklaste tillämpningen är den som tatueringarna hade från början - status- och religiösa symboler som eventuellt har magisk kraft.

Tatueringar är häftiga eftersom det finns så mycket myter och historier runt dem som går att använda sig av. För mig har de alltid varit ett obligatoriskt inslag i mina fantasyvärldar, men de har spelat olika roller.

 

[Faehrengaust]

såvitt jag kunnat reda ut, stämmer nedanstående faktiskt..

View attachment 31528

En väldigt intressant grej.

Stötte på en liknande häromdan, men den visade sig dock vara osann. Men, den kan vara lite kul ändå.

Det finns ett uttryck på engelska som går så här: "Cold enough to freeze the balls off a brass monkey" vilket då betyder att det är rejält kallt väder.

Det här skulle då ha kommit av att man i Engelska flottan hade kanonkulor på mässingsbrickor. Dessa brickor kallades då för "brass monkey". Om det var riktigt kallt så krymper brickan och då ramlar kanonkulor av brickan.

Det är en tilltalande historia, men helt felaktig. Man lagrade inte ens kanonkulor på det sättet och fysiken stämmer inte (det går att få till på labb har man kommit fram till, men inte på ett krigsskepp ute på havet). I stället tror man att uttrycket på något sätt kommer från små mässingsfigurer av apor och att det från början inte var kulorna som frös utan näsa, svans, öron eller något dylikt. Med tiden blev uttrycket dock vulgärare och roligare genom att man ändrade det till just kulorna.

Men, det förekommer visst fortfarande som turistinformation på vissa ställen:

 

[lupmet]

Har aldrig någonsin hört detta alls. Det betyder inte att det aldrig har varit så, men jag är trots allt historiker, har bott i Japan och brukar vara där en gång per år om jag kan. Frågade min fru, hon hade eller aldrig hört talas om det.

Då betraktar jag det som en myt eller annat påhitt.

För att fylla på @Faehrengaust funderingar om vad tatueringar kan användas till är ju magiska symboler den uppenbara lösningen – vilken krigare skulle inte vilja ha en magisk symbol som gör att de antingen läker skador snabbare eller tar mindre skada? Det fungerar dock inte i SF utan där undrar jag hur lång tid det tar innan någon kommer på hur en skall tatuera in ett RFID? Det är självklart enklare att injicera en liten kapsel men den är också enklare att operera ut.

 

[Faehrengaust]

Då betraktar jag det som en myt eller annat påhitt.

För att fylla på @Faehrengaust funderingar om vad tatueringar kan användas till är ju magiska symboler den uppenbara lösningen – vilken krigare skulle inte vilja ha en magisk symbol som gör att de antingen läker skador snabbare eller tar mindre skada? Det fungerar dock inte i SF utan där undrar jag hur lång tid det tar innan någon kommer på hur en skall tatuera in ett RFID? Det är självklart enklare att injicera en liten kapsel men den är också enklare att operera ut.

RFID går inte att tatuera in om jag förstått det rätt, men det finns något som kallas e-tattoo. Googla så hittar du en del information och videon om det.

 

[Svarte Faraonen]

Har aldrig någonsin hört detta alls. Det betyder inte att det aldrig har varit så, men jag är trots allt historiker, har bott i Japan och brukar vara där en gång per år om jag kan. Frågade min fru, hon hade eller aldrig hört talas om det. Dock så får jag och frun alltid boka privata delar av varma källor när vi är i Japan då jag är tatuerad. Och min fru vill helst att jag ”gömmer” mina tatueringar vart vi än är i Japan, så min uppfattning nu är att de flesta i Japan inte bryr sig om tatueringar om de som individer får välja, men Japan som kollektiv kultur är fortfarande väldigt konservativa och uppskattar inte tatueringar alls. Vilket är intressant med tanke på vad Faehrengaust berättade.

Ja, Japan har väl historiskt sett knappast varit särskilt brytt om nakenhet? Inte på gammalgrekisk nivå kanske, men nog mer tillåtande än Europa under perioden 1500-1900 eller så.

 

[Svarte Faraonen]

För dem som är litet yngre var det fortfarande fallet när jag var liten att den enda frågan om någon var tatuerad var om denna var sjöman eller fängelsekund (eller i alla fall att det var det allmänna medvetandet om det).

Vilket dock inte på samma vis var fallet under 1800-talet, när en tatueringstrend grasserade bland den brittiska överklassen. Det påstås ofta att drottning Victoria ska ha haft tatueringar, vilket dock aldrig verifierats, men flera av hennes släktingar och familjemedlemmar hade det i vart fall. Under 1900-talets mitt kunde kung Fredrik IX av Danmark visa upp sina gaddningar på det här viset, men det kanske mer handlade om hans förkärlek för flottan – eller bara gammal god dansk frihetlighet.

 

[Faehrengaust]

Olivolja användes under antiken för att rengöra sig med - men även som skönhetsprodukt eftersom det var bra för huden. Men, det som jag tänkte ta upp var just rengöringen.

Det kan ju kännas lite paradoxalt att kleta in sig i olja för att göra sig ren. Om man är blivit smutsig och svettig idag så går man (förhoppningsvis!) in i duschen och använder tvål för att rengöra sig. Fett och smuts försvinner lätt.

Men, dåtidens såpa var inget man egentligen ville ha på huden. Det var oftast gjort av djurfett, aska och andra otrevligheter och användes främst till tvätt av kläder och andra prylar. Den moderna tvålen var inte uppfunnen.

Hur funkar då olivoljan? Jo, man smörjer in eller masserar huden med oljan. Då löses smuts upp och fastnar i oljan. Sedan kan oljan skrapas bort och då följer smutsen med. Sedan kan det kombineras med ångbastu eller bad för ännu bättre effekt. Den lilla olja som blir kvar fungerar mjukgörande för huden, det är faktiskt väldigt fiffigt och välfungerande.

För att skrapa bort oljan så använde man ett speciellt verktyg, Strigil, som egentligen bara är en metallskrapa (i egenskap av stallpappa så kan jag tillägga att liknande verktyg används på hästar än idag). Rikare romare lät slavar sköta skrapandet - så klart.

Ibland kunde oljan även användas förebyggande - verkar varit speciellt vanligt i Grekland om jag förstått det rätt. Om man t.ex. skulle idrotta så oljade man in sig för att oljan skulle fånga smutsen och skydda porerna.

---

I norden har vi haft andra sätt att göra sig ren på. Jag tänker då främst på bastu och björkris - vilket jag personligen tycker är otroligt skönt och stämningsfyllt sätt att rengöra sig på.

Men, man har även använt sand. Det har även använts i kombination med olivolja runt medelhavet. I Japan har man även haft varma sandbad (sunamushi).

---

Ibland kan det vara så att vi automatiskt tänker oss att människor förut alltid var smutsiga och äckliga, men så har det inte varit i alla tider och platser. Det har varierat. Och metoderna för att rengöra sig har varierat ännu mer och kan vara ett intressant sätt att ge lite stämning till rollspelsvärlden. Badhus, bastun och andra inrättningar för rengöring är utmärkta platser för nakna kroppar och dolda intriger. Och vem vet, kanske får man syn på en intressant tatuering också.

 

[erikt]

Vilket dock inte på samma vis var fallet under 1800-talet, när en tatueringstrend grasserade bland den brittiska överklassen.

Det må stämma, men var tatueringar något de visade offentligt, eller var det sådant som hölls privat?
Vad jag förstår så var det en period där överklassen inte nöjde sig med moral, utan ofta hade dubbelmoral.

 

[Svarte Faraonen]

Det må stämma, men var tatueringar något de visade offentligt, eller var det sådant som hölls privat?
Vad jag förstår så var det en period där överklassen inte nöjde sig med moral, utan ofta hade dubbelmoral.

Givet att man överhuvudtaget inte skulle visa så mycket hud hölls de privat, men det handlade nog inte om att man ville dölja att man hade dem – snarare att det enligt tidens normer inte fanns något sätt att offentligt visa så många delar av kroppen alls.

En del av motviljan mot tatueringarna kommer sedermera med den degenereringstanke som blir viktig kring sekelslutet, där kriminologer som Cesare Lombroso och kulturkritiker som Max Nordau pekar ut framför allt samhällets lägsta element, men också den sedeslösa högre aristokratin (kontrasterad mot strävsamma borgare och arbetare) som degenererade och degenererande element. Det är i samma anda som den tidige modernistarkitekten Adolf Loos i Ornament und Verbrechen skriver:

Der moderne mensch, der sich tätowiert, ist ein verbrecher oder ein degenerierter. Es gibt gefängnisse, in denen achtzig prozent der häftlinge tätowierungen aufweisen. Die tätowierten, die nicht in haft sind, sind latente verbrecher oder degenerierte aristokraten. Wenn ein tätowierter in freiheit stirbt, so ist er eben einige jahre, bevor er einen mord verübt hat, gestorben.

När den moderna människan tatuerar sig är hon antingen brottsling eller degenererad – sitter hon inte i fängelse är hon en latent brottsling eller degenererad aristokrat. En tatuerad person som dör i frihet är bara någon som ännu inte har begått ett mord. Denna tanke utvecklar Loos senare till att handla om andra former av ornament i design och arkitektur som primitiva element ovärdiga det moderna samhället, där vi såklart senare kan dra linjer till funktionalism, etc.

 

[mrund]

Ett engelskt ord för linnesärk är shift. Det beror på att det var plagget man bytte ofta.

Det finns en originell engelsk historiker vars namn jag glömt. Han gick i samma kläder i ett halvår men duschade flera gånger i veckan. Experimentet fick avbrytas för att han luktade så djävla illa.

I stället gick han ett halvår i linnesärk som han bytte en gång i veckan, och utanpå den hade han åter igen en uppsättning kläder som han aldrig bytte. Duschade gjorde han inte alls. Lukten var minimal.

 

[Khan]

Ett engelskt ord för linnesärk är shift. Det beror på att det var plagget man bytte ofta.

Det finns en originell engelsk historiker vars namn jag glömt. Han gick i samma kläder i ett halvår men duschade flera gånger i veckan. Experimentet fick avbrytas för att han luktade så djävla illa.

I stället gick han ett halvår i linnesärk som han bytte en gång i veckan, och utanpå den hade han åter igen en uppsättning kläder som han aldrig bytte. Duschade gjorde han inte alls. Lukten var minimal.

Av erfarenhet från historiskt återskapande kan jag säga att det där låter precis som min verklighet.

Under historiska festivaler när jag klär mig i linje (inre lager) och ylle (yttre lager) räcker det att ta av inre lagret efter en dag, skölja det i kallvatten, låta det torka över natt, och sedan nyttja det igen utan lukt, doft eller stank. Även om det varit 30+ i skuggan.

Linne är ett fantastiskt material.

 

[Faehrengaust]

Snappade upp den här i nyhetssvepet i morse: Omnes Viae - en "Google maps" för Romarriket.

Kan väl användas med lite modifikationer för spel även i senare tidsåldrar.

 

[Faehrengaust]

Bibeln anger att det finns 10 budord, men det är faktiskt inte helt klart vilka det är. Originalverserna innehåller egentligen fler än tio påbud och de är inte numrerade. Hur man valt att numrera dem och vilka som faktiskt fått statusen budord varierar.

Därför finns det numera 3 olika tolkningar.

• Judendomen
• Katolicismen och lutheraner
• Ortodoxa och en del protestanter

Det som mest särskiljer är hur man tolkat bildförbud. Katolicismen och Lutheranerna har valt att bara ha avgudadyrkan som ett budord och inte avbildning. Samtidigt har man särskilt begär mot annans hustru och annans egendom i två budord medan det i Ortodoxa traditionen slås ihop till ett.

Typiskt exempel på hur otydlighet i originaltexter kan resultera i olika tolkningar och som kan få stor betydelse med tiden.

 

[mrund]

Bibeln anger att det finns 10 budord, men det är faktiskt inte helt klart vilka det är.

Listan på budord återkommer dessutom i tre olika versioner i 2 Mos. 20, 2 Mos. 34 och 5 Mos. 5.

Gamla Testamentet är väldigt klantigt redigerat, med moderna mått, men det är filologerna tacksamma för eftersom det låter dem rekonstruera tidigare separata texter som sammanfogats.

En tidigare text känns t.ex. igen på att Gud heter JHWH där. En annan känns igen på att redaktören gjort ett enormt slarvigt jobb med att dölja att han jobbar utifrån en polyteistisk text som han lite snabbt försökt göra monoteistisk. Han uppger att den ende Guden heter Elohim, "gudarna".

Gammaltestamentlig filologi är superkul!

 

[JohanL]

Som bekant har muslimerna helig dag på fredag, judarna på lördag, och kristna på söndag.

Nästan som om de vill vara eljest har druserna sin på torsdag.

 

[Faehrengaust]

Nästan som om de vill vara eljest har druserna sin på torsdag.

Vissa vill alltid vara först...

 

[JohanL]

En tidigare text känns t.ex. igen på att Gud heter JHWH där. En annan känns igen på att redaktören gjort ett enormt slarvigt jobb med att dölja att han jobbar utifrån en polyteistisk text som han lite snabbt försökt göra monoteistisk. Han uppger att den ende Guden heter Elohim, "gudarna".

Typisk tolkning är att den judisk-kristne guden handlar om att man tagit två gudar och småklumpigt byggt ihop dem. Jahveh som var en semitisk gud över krig och väder, rätt lokal och mest populär bland folk bland kullarna som levde på att hålla hjordar och vara banditer. Och Elohim, som ursprungligen var hela det levantinska gudahuset, men genom henosis/monolari började identifieras med bara El, den levantinska överguden.

Som ni antagligen hört fanns också Fru Gud, Asherah.

(Som bekant finns det också två helt olika bibliska skapelseberättelser som direkt motsäger varandra - detta kommer med all sannolikhet från det här skakiga redaktörsskapet när man bankar ihop två gudar till en. Ingen riktigt vågar ta bort helig text, tänk om guden blir arg?)

Den muslimska motsvarigheten till sådan här polyteism som man helst inte vill tala om är att Allah visserligen är den ende guden nu, men blev det genom att tidiga muslimska hjältar slog ihjäl gudinnor som Al-Lat, Al-Uzza och Manat. Det föreskrivs till och med på vissa håll i tidiga uppenbarelser till Muhammed att man bör dyrka dessa - de passagerna ingår numera i Satansverserna.

 

[mrund]

har druserna sin på torsdag.

Asatroende druser. Tor vige!

 

[Skarpskytten]

Bibeln anger att det finns 10 budord, men det är faktiskt inte helt klart vilka det är. Originalverserna innehåller egentligen fler än tio påbud och de är inte numrerade. Hur man valt att numrera dem och vilka som faktiskt fått statusen budord varierar.

Därför finns det numera 3 olika tolkningar.

• Judendomen
• Katolicismen och lutheraner
• Ortodoxa och en del protestanter

Det som mest särskiljer är hur man tolkat bildförbud. Katolicismen och Lutheranerna har valt att bara ha avgudadyrkan som ett budord och inte avbildning. Samtidigt har man särskilt begär mot annans hustru och annans egendom i två budord medan det i Ortodoxa traditionen slås ihop till ett.

Typiskt exempel på hur otydlighet i originaltexter kan resultera i olika tolkningar och som kan få stor betydelse med tiden.

Gud, allvetande, men också i akut behov av en kompetent redaktör ...

 

[JohanL]

Det är också spännande att det inte är något snack i Bibeln om att det inte skulle finnas magiker - Moses är bättre än Faraos magiker, men de har utan minsta tvivel verklig magi, och problemet med Häxan i Endor är att hon kan nekromanti.