Gigantiska gudar slåss i bakgrunden

[Celledor]

Såg något random AI genererat klipp på facebook, fult och väldigt mycket AI.

Men det fick mig att tänka hur man skulle kunna skapa en fantasy rollspelsvärld där det över hela världen samtidigt pågår ett globalt slag mellan gigantiska gudar som sakta, sakta slåss med enorma vapen. Jag tänker mig att de är hundratals eller tusentals meter höga och att deras krig kommer pågå i hundratals eller tusentals år. De är en del av landskapet och de fallna kropparna ligger kvar som berg.

Folk flyttar runt för att inte bli nedtrampade eller på annat sätt bli krossade.

Tycker det är en cool grundidé men hur man skulle fördjupa den och utöka den till en hel spelvärld har jag inte hunnit ägna någon mer tid på.

Deras rörelser är sakta men när något faller eller att delar flyger kilometer och mil bort så följer det naturlagarna och kan vara lika förödande som meteornedslag.

 

[Faehrengaust]

Vilken spännande idé! Älskar det!

Lite Terry Pratchett vibbar på något sätt. Tänker nog mest på sköldpaddan som världen vilar på och osäkerheten kring om det är en hane eller hona - vilket av förklarliga skäl är rätt viktigt när denna hittar en partner. Lite på samma sätt kan det bli rätt avgörande - på lång sikt - hur striden utspelar sig. En gud håller på att bli träffad av en annan - vad kommer konsekvenserna att bli för omgivningen?

 

[Troberg]

Deras rörelser är sakta men när något faller eller att delar flyger kilometer och mil bort så följer det naturlagarna och kan vara lika förödande som meteornedslag.

Jag kan tänka mig att det rör sig som om deras tid var normal för dem. Så, ett kastat spjut kanske tar ett år för att nå fram, men det har en rimlig kastbana som om de hade kastat det i normal hastighet, och det träffar som om det hade kastats i normal hastighet.

 

[Celledor]

Jag kan tänka mig att det rör sig som om deras tid var normal för dem. Så, ett kastat spjut kanske tar ett år för att nå fram, men det har en rimlig kastbana som om de hade kastat det i normal hastighet, och det träffar som om det hade kastats i normal hastighet.

Ja det är en tanke.

En annan är att de inte kan röra sig snabbare för att de är så stora och skulle annars bryta sönder sina egna kroppar. Det skulle betyda att de inte kan kasta saker med tillräckligt hög hastighet för att det på deras skala skulle vara effektivt. Vilket ger en anledning till varför de ständigt går in i närkamp med varandra, de slåss och brottas i slow motion för oss.

Ett äventyr kan då utspela sig på två titaner som rullar runt och brottas på marken, stora som berg.

Desto större desto saktare.
Kanske svärmas de största av massa mindre som hugger i deras kroppar.
Kanske är alla vanliga människor en del av slaget fast på en mycket mindre och snabbare tidskala, det skulle kunna knyta ihop allt.

 

[Gurgeh]

Rimligtvis borde det inte finnas några permanenta bosättningar i en sådan värld. Vem vill bygga ett hus om en gud kan trampa på det om ett år. Alla lever alltså som nomader och deras hus kan enkelt packas ihop och flyttas.

 

[Man Mountainman]

Får mig att tänka på William Hope Hogdsons The Night Land, där jorden i en fjärran framtid blivit en ogästvänlig plats, och mänskligheten tagit sin tillflykt till en gigantisk pyramidformad arkologi,The Great Redoubt. Pyramiden är omgiven på alla sidor av monstruösa jättar som kallas "väktare". För det blotta ögat tycks de stå helt stilla och bara betrakta pyramiden, men jämförelser med uråldriga krönikor tyder på att väktarna mycket, mycket långsamt rycker närmare.

 

[Gamiel]

Rimligtvis borde det inte finnas några permanenta bosättningar i en sådan värld. Vem vill bygga ett hus om en gud kan trampa på det om ett år. Alla lever alltså som nomader och deras hus kan enkelt packas ihop och flyttas.

Fast enligt det tänkandet borde folk i jordbävningsdrabbade områden inte har permanenta boenden.

 

[Dilandau]

Qelong till LotfP är lite åt det hållet.

 

[Troberg]

Rimligtvis borde det inte finnas några permanenta bosättningar i en sådan värld. Vem vill bygga ett hus om en gud kan trampa på det om ett år. Alla lever alltså som nomader och deras hus kan enkelt packas ihop och flyttas.

Allt beror på hur långsamma de är. Om man vet att de är 30 år bort, så är det ganska "meh", kan de klampa in om en månad så är man rörligare.

 

[Gurgeh]

Fast enligt det tänkandet borde folk i jordbävningsdrabbade områden inte har permanenta boenden.

Det är förstås sant. Det beror ju på hur ofta man kan räkna med att gudafajten ödelägger en plats. Om det sker mindre ofta är det värt att chansa och bygga permanenta bosättningar.

 

[Troberg]

Det är förstås sant. Det beror ju på hur ofta man kan räkna med att gudafajten ödelägger en plats. Om det sker mindre ofta är det värt att chansa och bygga permanenta bosättningar.

Låt mig säga så här: Mänskligheten är rätt bra på att ödelägga städer när vi slåss, utan jättegudar som stampar på dem. Man accepterar risken.

 

[Gamiel]

Qelong till LotfP är lite åt det hållet.

Tänkte samma sak.

 

[Anchorman]

Min daggerheart kampanj som jag nu spelleder utspelar sig på en kontinent där "alla" brukade bo. Men då 4 av gudarna kom ner för att slåss mot varandra (gudarna är enorma, och också odödliga). Så flydde de flesta med skepp ut till mindre öar.

Bataljen pågick i över 200år men nu har de gett sig av, så folk börjar återvända.
Spelarna upptäcker nu mer och mer hur världen har påverkats av gudarnas strider, inte bara fysiskt utan också influerat på ett mer magiskt sätt.

Funkar bra än så länge

 

[Celledor]

Rimligtvis borde det inte finnas några permanenta bosättningar i en sådan värld. Vem vill bygga ett hus om en gud kan trampa på det om ett år. Alla lever alltså som nomader och deras hus kan enkelt packas ihop och flyttas.

Det kanske varierar beroende på hur många gudar som slåss just där och då. Efter att några har fallit och de segrande går vidare mot nya motståndare så kanske är det betydligt lugnare i flera år eller årtionen. Men att hamna mitt emellan ett dussintal gudar som ska slåss så är det nog bästa att bege sig av.

 

[Anthrox]

Då kan en också ha ett skuggspel där en spelar gigantiska gudar i en evig strid

 

[Cybot]

Det är förstås sant. Det beror ju på hur ofta man kan räkna med att gudafajten ödelägger en plats. Om det sker mindre ofta är det värt att chansa och bygga permanenta bosättningar.

Eller någonstans mitt emellan. Japanska bostäder innan industriella revolutionen var ju ofta byggda ganska minimialistiska och enkla att reparera jämfört med sina koreanska motsvarigheter (som inte har samma problem med jordbävningar).

 

[Celledor]

Skulle ju också vara intressant om det i alla fall fanns en tro att folk kan påverka utgående av ett gudaslag och att människor slåss för den ena eller andra guden mot varandra i hopp om att deras vinst ska hjälpa guden i sin strid. Att det speglas åt båda hållen.

 

[Faehrengaust]

Desto större desto saktare.
Kanske svärmas de största av massa mindre som hugger i deras kroppar.
Kanske är alla vanliga människor en del av slaget fast på en mycket mindre och snabbare tidskala, det skulle kunna knyta ihop allt.

Det där kan bli intressant. Allt är en kosmisk kamp och alla varelsers hastighet är beroende av deras storlek.

Människor bygger gruvor i de största gudarna för att försöka nå deras vitala organ, men det är svårt för gudakött är svårbearbetat.

Tänker mig att en riktigt långsam gud som håller på att smälla till en annan med knytnäven kan få hjälp av människor genom att de bygger knogjärn på jättens näve medan slaget pågår. Samtidigt så bygger motsatta människor en skyddsmur på andra guden där knytnävslaget ska träffa.

Fast egentligen tror jag det blir intressantare om det går lite snabbare. Säg att man kan se att en gudakamp närmar sig på horisonten och då vet man att man har ett år eller två på sig förrän man behöver flytta - om man inte har tur och striden ändrar riktning.