Ett bra exempel på ett dåligt exempel?

Jag hade beskrivit det mer koncist och i en annan ordning.

- Att det finns ett gammalt lab under ytan. Att det hörs konstiga skrik från området, och att det som verkar vara förvridna statyer är täckta i slime.
- Att man tar 1 skadepoäng +en till skadepoäng var tionde minut om man dricker vattnet.
- Att man kan börja mutera efter 1T6 dagar om man kommer inom armlängds avstånd från "statyerna".
- Och slutligen att det finns ett litet övergivet skjul med en roddbåt vid ena stranden.

Och sen kanske en mening eller två om varför platsen finns med i äventyret? Det känns inte som det behövs så mycket mer!?

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Jim Profit said:
Exakt! Nästan vad som helst hade ju kunnat rädda upp det, inklusive "ni måste ta er över sjön/förbi statyerna för att komma dit ni ska".
Click to expand...
Påståendet att det här hade ändrat exemplet från att vara jättedåligt/meningslöst till att vara "räddat" får mig att känna mig gaslightad :)

Jag håller med om att det är klumpigt skrivet och alldeles för långt och så, men jag håller inte med om premissen att det är så konstigt att man känner sig gaslightad enbart för att det inte är ett hinder från att ta sig vidare. Jag har många bra spelminnen från tillfällen när rollpersoner hittat nåt konstigt, tittat på det, pratat om det och gått vidare.
 
Jim Profit said:
Well, det hade ju inte varit *bra*, men då hade jag i alla fall inte känt att himlen föll ner...
Click to expand...
Ja, om du startade tråden för att du var nyfiken på andra åsikter så kan jag tänka mig flera saker som gör äventyret bättre av att inte göra så.

Världen växer om inte allting som beskrivs är i vägen för spelarna. En värld där man passerar isjättar som slåss långt bort i horisonten är verkligare än en värld där kämpande isjättar bara existerar som hinder i passet RP ska ta sig förbi. Statyerna och sjön gör världen större eftersom man inser att man lika gärna kunde passerat förbi och missat dem.

Att ha bråttom till en plats blir meningslöst om man aldrig är tvungen att välja ifall man blir distraherad eller inte. Du tar upp det som en dålig grej att sjön finns med i ett äventyr där RP behöver skynda sig, men "ska jag undersöka skriket?" är en intressantare fråga om RP har bråttom.

Att bli distraherad blir mindre intressant om spelarna kan ha meta-förväntningen att alla platser som erbjuder ett val också innebär en cool pryl eller automatiskt ska tillhandahålla intressanta interaktionsmöjligheter.

Jag tycker fortfarande inte att exemplet är bra skrivet, men jag tycker att grejerna som gör att du känner dig gaslightad inte är så konstiga och att "Man spelar på ett helt annat sätt, med andra föreställningar om hur rollspel fungerar" är ett rätt snävt sätt att se på vad som hör hemma i rollspel.
 
Last edited:
Hägerstrand said:
Ja, om du startade tråden för att du var nyfiken på andra åsikter så kan jag tänka mig flera saker som gör äventyret bättre av att inte göra så.

Världen växer om inte allting som beskrivs är i vägen för spelarna. En värld där man passerar isjättar som slåss långt bort i horisonten är verkligare än en värld där kämpande isjättar bara existerar som hinder i passet RP ska ta sig förbi. Statyerna och sjön gör världen större eftersom man inser att man lika gärna kunde passerat förbi och missat dem.

Att ha bråttom till en plats blir meningslöst om man aldrig är tvungen att välja ifall man blir distraherad eller inte. Du tar upp det som en dålig grej att sjön finns med i ett äventyr där RP behöver skynda sig, men "ska jag undersöka skriket?" är en intressantare fråga om RP har bråttom.

Att bli distraherad blir mindre intressant om spelarna kan ha meta-förväntningen att alla platser som erbjuder ett val också innebär en cool pryl eller automatiskt ska tillhandahålla intressanta interaktionsmöjligheter.

Jag tycker fortfarande inte att exemplet är bra skrivet, men jag tycker att grejerna som gör att du känner dig gaslightad för att "Man spelar på ett helt annat sätt, med andra föreställningar om hur rollspel fungerar" är ett rätt snävt sätt att se på vad som hör hemma i rollspel.
Click to expand...
Ja! Det är så underbart skönt med en spelvärld som inte bara är till för RPna, som finns i sig självt. Det blir så mkt intressantare att spela!

Självklart behöver man material runt vad RPnas huvudsakliga sysselsättning nu är. Men märkliga grejer längs vägen gör så mkt för spelvärlden!
 
Jag förstår inte riktigt frågan? Om det där är det uttömmande encountret (och det inte återkopplas till senare) verkar det som något som mest handlar om en stämningsbild och att lära spelarna att inte bara gå och peta på saker?
 
JohanL said:
Jag förstår inte riktigt frågan? Om det där är det uttömmande encountret (och det inte återkopplas till senare) verkar det som något som mest handlar om en stämningsbild och att lära spelarna att inte bara gå och peta på saker?
Click to expand...
Om det hade varit ett stycke långt så hade jag kunnat gå med på "stämningsbild". Att lära spelarna att "inte peta på saker" verkar direkt kontraproduktivt i en spelvärld som går ut på att peta på saker (förutom i just det här scenariot, när man har bråttom för att inte dö).
 
Min enda egentliga invändning är nog att det var så himla långt. Alltså, jag vet att jag brukar skriva långt och så, men det här var för mycket även för mig.

Samtidigt gillade jag det! Klockrent exempel på encounter vars syfte mest är att visa upp världen. Att vara weird shit som understryker att vi inte är i Kansas längre.

Det känns inte heller jättesvårt att utveckla eller göra något av det. Slemmet, nog kan det komma till användning om man fyller en glasflaska och tar med sig?

Vad händer om man försöker spränga en av statyerna? Kanske slutar de alla skrika, och man får aldrig några svar.

Kanske kan man hitta mönster i skrikandet. Eller ledtrådar till att statyerna en gång var människor. Kanske stöta på en likadan staty senare, i ett annat sammanhang. Träffa en forskare som en gång jobbade på stället på botten.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top