Detta är WRNU's filmklubb för v23 2026 – #697 sedan starten.
Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.
Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.
* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:
Jag unnade mig ett biobesök igår och såg The Mandalorian & Grogu.
Det ska erkännas att jag blev lite förvånad över att Disney efter sju hela års vila släpper just denna film på bio. Jag har fått intrycket av att det funnits en massa olika planer på olika filmer som alla skrotats, så jag funderade på vad som ledde till att just denna historia som ansågs ha potential. Fast egentligen är det nog inte så mycket konstigare än att dessa karaktärer är bland de mest omtyckta nu och således kommer locka flest biobesökare. Jag gissar även att Disney kanske vill locka barnfamiljer och främst en yngre publik till Star Wars (vilket inte är konstigt då den äldre publiken verkar extremt svårflörtad) och att många yngre är förtjusta i främst Grogu.
Nåväl, detta är en film som jag uppskattade att se. Men samtidigt en film som är väldigt märklig. Det finns mycket att ifrågasätta men samtidigt mycket bra. Förutsatt att man gillar karaktärerna Mandalorian och Grogu, om man inte gör det har man verkligen inget att hämta här.
Handlingen i filmen är väldigt basic och ska ses mer som en liten slice of life i huvudpersonernas liv snarare än något stort och omvälvande. De två hjältarna är i full färd med att jaga och fånga in aktörer som jobbar för att återupprätta det störtade imperiet. För att fånga nästa byte krävs att de antar ett uppdrag från de två Hutt-tvillingarna som vi fick stifta bekantskap i Book of Boba Fett. Dessa skickar i sin tur ut Mando och Grogu på ett uppdrag som blir lite mer invecklat än vad de från början trott.
Så, innan jag går in på de positiva sakerna vill jag lyfta de märkligheter som jag tycker att denna film dras med. Det handlar i första hand om manuset som dels känns väldigt episodiskt men även ganska ofärdigt. Jag har inte orkar läsa på om denna films tillkomst, men jag får absolut känslan av att detta är en fjärde säsong av tv-serien som arbetats om till ett långfilmsmanus. Filmens olika delar känns väldigt frikopplade från varandra, varje akt känns som en seprarat episod i en tv-serie och handlingen blir därmed väldigt fragmentarisk och upplägget hänger på en radda händelser i stil med “först händer det och sen händer det”.
Vidare så får jag känslan av att manuset stressats fram, för det är fullt av småfel och inkonsekvenser som lätt hade kunnat åtgärdats av en enkel omskrivning. Lite exempel:
Mando överrumplas av giftig gas och svimmar trots att jag är rätt säker på att det etablerats att han har syrgasmask i sin hjälm. Detta hade ju kunnat åtgärdats med att han istället överrumplas med elchocker.
Det är ibland som att manusförfattarna glömmer att Grogu är kraftanvändare. Jag fattar att han är orerfaren och inte helt kan kontrollera sin förmåga, men det finns många situationer där han inte ens försöker.
Det sägs klart och tydligt att stålet som Mandos rustning är gjord av är ovärderligt. Ändå får han alltid behålla rustningen på när han tillfångatas. Jag hade föredragit om de tagit hans rustning så att han fick förlita sig på sin list tills han lyckas knycka tillbaka den.
Mando har vid ett tillfälle möjlighet att fly, men säger då till Grogu att Huttarna kommer att jaga efter dem. Grejen är bara att Huttarna vid denna tidpunkt tror att Mando är död, så det finns ingen orsak till att de skulle göra detta. Däremot har Huttarna vid denna tidpunkt sett Mandos ansikte samt håller en bekant till Mando fången, så det hade varit en betydligt bättre motivation till att inte fly
Detta är bara ett axplock, fler exempel finns. Det är som ni ser småsaker, så det är inget som på något sätt bryter sönder filmen. Men de stör, och det känns märkligt då alla dessa småfel ganska lätt hade kunnat åtgärdas.
Vad jag däremot verkligen gillar med filmen är karaktärerna. Mando är cool och det är rolgit att se honom ta sig an faror, och Grogu är ruskigt söt och bedårande. Jag gillar deras samspel, det är väldigt kul att Mando tar med Grogu på farliga uppdrag, samtigit som han försöker vara en ansvarsfull förälder och exempelvis pratar om vikten av att spänna fast säkerhetsbältet. Här finns även en del nya karaktärer som alla är charmiga och fulla av personlighet. För mig väger karaktärerna och deras samspel tyngre än manusets brister. Det är lite som när man spelar rollspel, ett äventyr kan vara bristfälligt, men har man ett gäng rollpersoner som man gillar kan det väga tyngre.
Dessutom så levererar filmen gällande action. Det finns flera olika typer av actionscener, variationen är bra. Men främst består actionscenerna i strider mot stora groteska rymdmonster. Sådana strider har ju funnits i Star Wars tidigare, men de har nog aldrig förut haft så stort fokus som här, vilket var välkommet.
Star Wars är för mig som mest intressant när det refereras till andra genres och sätter detta i ett rymdsammanhang. Här skulle jag säga att det främst är gangsterfilmer som refereras. Kul tycker jag, då jag inte kan erinra mig om att sådana har funnits i stor utsträckning i de tidigare filmerna.
Filmen påminner mig faktiskt lite om Return of the Jedi och har samma brister och fördelar. Den filmen var också extremt episodisk och full av små logiska inkonsekvenser. Men om någon skulle påpeka detta som argument för att det skulle vara en dålig film skulle jag svara typ: “Ja, manuset är väldigt bristfälligt, men jag tycker om karaktärerna och deras relationer såpass mycket att det väger tyngre. Och filmen är dessutom rätt spännande.” Och precis samma känner jag med denna film. Inte för att den är lika bra som Return of the Jedi, men den är bra på samma sätt.
Om du tycker om karaktärerna Mandalorian och Grogu och känner att det är värt att se ett hjärtevärmande äventyr med dem, även om manuset inte håller högsta kvalitet, då är detta absolut något att kolla in! Om du inte gillar karaktärerna så kommer denna film inte att få dig att ändra åsikt.
En intressant betraktelse. Biopubliken som var på visningen hade en väldigt står bredd vad gäller åldrar. Det var allt från rätt gamla besökare till små barn med deras föräldrar. Men alla verkade gilla filmen väldigt mycket. Barnen hade fullt fokus hela tiden och verkade tycka det var ruskigt spännande (vilket inte var vad som skedde när jag såg den mindre bra Aquaman 2, då gjorde knattarna precis allt förutom att fokusera på filmen). Och när eftertexterna kom ställde sig många, gamla som unga, och applåderade. Det är inte ofta det händer på bio tycker jag och en indikation på att filmen verkligen tycks slå an hos publiken.
Själv tyckte jag att filmen var bra. Inte superbra, inte en blivande klassiker. Men typ mittenbra, harmlös och inget man ångrar att man sett.
Jag har varit på förhandspremiär av Masters of the Universe, alltså den nya He-manfilmen.
I have the power…
Jag ska börja med att säga att jag aldrig haft några jättestarka känslor inför He-man som franchise. Visst, det finns mängder med figurer med roliga gimmickar, och som liten fanns det flera jag tyckte var häftiga. Men jag tyckte aldrig liksom berättelserna var speciellt mycket att ha. Det är helt enkelt ett ganska dumt och ojämnt världsbygge – med synnerligen platta karaktärer. Liksom, både He-Man och Skeletor är ju platta som pannkakor. Till och med Megatron och Optimus hade ju båda två inte bara personligheter utan också någon form av motivationer och sådär.
Men jaja.
Filmen handlar om prins Adam från planeten Eternia, som skickades till jorden för att hålla honom säker när Skeletor invaderade och tog över stället. Han och svärdet skickades hit, men han tappade svärdet under resan och spenderar nu all tid på att hitta det.
Han är också dum som en säck stenar. Alltså dum-och-dummare-dum. Kliva-ut-i-trafiken-dum. När filmen börjar har han ett jobb, och jag kan för mitt liv inte förstå hur det gått till. Jag menar jag tyckte också att himbo-rollen som Chris Hemsworth spelade i Ghostbusters var kul, men inte som huvudroll, inte i en hel film. Ovan nämnda backstory? Filmen börjar med att han berättar den för en date. Varför gör han det? Hur har han överlevt 16 år på jorden utan att bli inspärrad på psyket om det här är något han berättar så snart nån frågar var han kommer ifrån?
Come to think of it, hur har han över huvud taget klarat sig? Vem tog hand om honom? Hur gick han i skolan? Har han föräldrar, som han hela tiden tjatade på om sitt magiska svärd?
Anyways, han får napp om det magiska svärdet, stjäl det från en nördbutik och flyr; polisen tar honom och… sen kommer Beast Man som skickats dit av Skeletor, och så kommer Teela och räddar honom och sen åker de till Eternia och vi är igång.
Hela den här första delen består huvudsakligen av att man ska tycka att det är kul att Adam är dum som en säck stenar och dessutom otroligt pinsam.
Tyvärr är den här filmen också aggressivt mid. Den försöker ibland luta sig in i hur dumt He-manuniversat är.
Och det här hade kunnat vara en jättebra straight-faced jättedum actionfilm med Fisto och Lock-Jaw och Moss-Man. Tyvärr stoppar de in lite för mycket lampshade:ande humor kring He-mans fånigheter för att det ska riktigt funka. De fåniga namnen alla har t.ex får bli namn som 10-årige Adam hittade på. Dras det skämt om fisting, när Fisto är med? Är de skämten roliga? Ja. Men de gör också att filmen inte riktigt funkar som jättedum action.
Är det en komedi då? Det hade kunnat vara det. Skämten kring namnen är ändå rätt roliga, det märks också att manusförfattarna jättegärna ville göra en modern Marvelfilm och liksom undercutta varj allvarligt ögonblick med ett litet skämt som visar hur fånigt allt är; typ när Skeletor gör något som ska bli coolt och mäktigt och inget händer och hans underhuggare står och tittar typ awkwardly mot varandra. Mer exakt kan jag säga att den här filmen jätte-jättegärna vill vara Thor: Ragnarok. På den nivån att jag känner igen flera sceners framing. Och att He-Man har ett jävla "are you the god of hammers"-ögonblick med Sorceress när svärdet tagits sönder. Men skämten är för utspridda för att det ska riktigt funka heller.
Det hade också kunnat vara något mer intelligent. Kanske inte på Barbienivå, även om jag 100% hade älskat en He-Manfilm som dekonstruerat manlighet från ett manligt perspektiv på samma förtjänstfulla sätt som Barbie dekonstruerade patriarkatet från ett huvudsakligen kvinnligt. Överlag satte ju Barbie en jävla hög ribba för vad man rent konstnärligt kan göra med en leksaksfilm. Och de gör också några upplägg för lite mer smarta grejer – Adam får ha ett ganska "fjolligt" jobb inom Human Relations, vara bra på "fjantiga" saker som empati och kommunikation, teamwork och deeskalering. Och tidigt säger han att vafan, Skeletor måste ju vilja allt det här av en anledning, varpå Teela svarar att "Nä, han är bara ond. Kom igen, han har en döskalle som ansikte". Det här hade kunnat få en fin payoff senare när det visar sig att det är Adams kommunikations-skills snarare än He-Mans muskler som räddar dagen och det visar sig att Skeletor hade högst begripliga motivationer och att han kanske inte kunde göras snäll men kanske manipuleras till förlust snarare än bara slås sönder och samman.
Så… blev det inte.
Är det kul att Dolph Lundgren är med i en cameo? Ja, men den borde varit max hälften så lång.
Är Fistoskämten roliga? Ja. Det är också roligt när Ram-Man säger typ "fist'em, fisto" och han svarar med "give'em head, Ram-Man!" och det blir lite awkward.
Är det här en film värd att se? Mnjaaaaeeeee. Alltså jag vet inte. Den är snygg, snyggare än den förtjänar. Den har sina stunder. Idris Elba är bra som Man-At-Arms men det är ju såklart för att det är Idris Elba. Det är kul att de gjort Roboto till kvinna.
Men okej. Svag fyra. Se den, men var beredd på att den är ganska mid.
BETYG: 4−
Jag kanske sänker den senare, vad vet jag. Jag ångrar inte att jag såg den, det gör jag inte. Och om man gillar He-man så borde man nog se den, tänker jag.
Jag har också sett Masters of the Universe och är mer än nöjd. Till skillnad från Krank så har jag en rätt stark nostalgisk kärlek till He-Man. Det var min grej när jag växte upp, så kanske därför ger jag den en möjligen svag 5/5. Mest för att jag ogärna kallar något perfekt.
Filmen innehåller mängder av fanservice och easter eggs. Statyn på jorden bygger på en tidig konceptskiss som Mark Taylor gjorde innan He-Man blev He-Man t.ex. Vissa sekvenser är tagna ur den tecknade serien rakt av och så vidare. Har man sett the Toys that made us (eller Power of Grayskull-dokumentären) så var namnen på karaktärerna redan från början ganska under bältet i vissa fall.
Skeletor vräker ur sig förolämpningar, Evil-Lyn himlar med ögonen och den gamla filmen från 87 får sina hyllningar. Vill den vara en Marvelfilm? Ja antagligen men där Marvel inte funkar alls för mig (antagligen för att jag inte har någon barndomskoppling till det) så träffar Masters of the Universe helt rätt.
Sitt kvar tills alla eftertexter har rullat färdigt.
Over the edge är en comming of age dramafilm baserad på verkliga händelser.
I den tråkiga och sömniga staden New Granada får vi följa dom tre tonåriga vännerna Carl,Richie och Claude som fyller sina dagar med att hänga på fritidscentret eller driva runt i staden och dricka alkohol,ta droger och ställa till med ofog till vuxenvärldens och specifikt sheriff dobermans ogillande
Betyg3,5/5: Filmen ger en skildring av tonårsuppror och förortsångest och kan ses som en kritik mot dåtidens själlösa stadsplanering och mot vuxenvärldens ovilja mot att lyssna på och förstå ungdomar
Filmen var för övrigt Matt Dillons filmdebut och låg som inspiration till Nirvanas smells like teen spirit.
Filmen är regisserad av Johnatan Kaplan som ihop med Dino Delaurentis låg bakom försöket att inför amerikansk publik introducera Terrence Hill (Bud&Terrence) som den nya hollywood actionstjärnan med filmen M.r Billion vilket floppade ganska hårt
Jag unnade mig ett biobesök igår och såg The Mandalorian & Grogu.
Det ska erkännas att jag blev lite förvånad över att Disney efter sju hela års vila släpper just denna film på bio. Jag har fått intrycket av att det funnits en massa olika planer på olika filmer som alla skrotats, så jag funderade på vad som ledde till att just denna historia som ansågs ha potential. Fast egentligen är det nog inte så mycket konstigare än att dessa karaktärer är bland de mest omtyckta nu och således kommer locka flest biobesökare. Jag gissar även att Disney kanske vill locka barnfamiljer och främst en yngre publik till Star Wars (vilket inte är konstigt då den äldre publiken verkar extremt svårflörtad) och att många yngre är förtjusta i främst Grogu.
Nåväl, detta är en film som jag uppskattade att se. Men samtidigt en film som är väldigt märklig. Det finns mycket att ifrågasätta men samtidigt mycket bra. Förutsatt att man gillar karaktärerna Mandalorian och Grogu, om man inte gör det har man verkligen inget att hämta här.
Handlingen i filmen är väldigt basic och ska ses mer som en liten slice of life i huvudpersonernas liv snarare än något stort och omvälvande. De två hjältarna är i full färd med att jaga och fånga in aktörer som jobbar för att återupprätta det störtade imperiet. För att fånga nästa byte krävs att de antar ett uppdrag från de två Hutt-tvillingarna som vi fick stifta bekantskap i Book of Boba Fett. Dessa skickar i sin tur ut Mando och Grogu på ett uppdrag som blir lite mer invecklat än vad de från början trott.
Så, innan jag går in på de positiva sakerna vill jag lyfta de märkligheter som jag tycker att denna film dras med. Det handlar i första hand om manuset som dels känns väldigt episodiskt men även ganska ofärdigt. Jag har inte orkar läsa på om denna films tillkomst, men jag får absolut känslan av att detta är en fjärde säsong av tv-serien som arbetats om till ett långfilmsmanus. Filmens olika delar känns väldigt frikopplade från varandra, varje akt känns som en seprarat episod i en tv-serie och handlingen blir därmed väldigt fragmentarisk och upplägget hänger på en radda händelser i stil med “först händer det och sen händer det”.
Vidare så får jag känslan av att manuset stressats fram, för det är fullt av småfel och inkonsekvenser som lätt hade kunnat åtgärdats av en enkel omskrivning. Lite exempel:
Mando överrumplas av giftig gas och svimmar trots att jag är rätt säker på att det etablerats att han har syrgasmask i sin hjälm. Detta hade ju kunnat åtgärdats med att han istället överrumplas med elchocker.
Det är ibland som att manusförfattarna glömmer att Grogu är kraftanvändare. Jag fattar att han är orerfaren och inte helt kan kontrollera sin förmåga, men det finns många situationer där han inte ens försöker.
Det sägs klart och tydligt att stålet som Mandos rustning är gjord av är ovärderligt. Ändå får han alltid behålla rustningen på när han tillfångatas. Jag hade föredragit om de tagit hans rustning så att han fick förlita sig på sin list tills han lyckas knycka tillbaka den.
Mando har vid ett tillfälle möjlighet att fly, men säger då till Grogu att Huttarna kommer att jaga efter dem. Grejen är bara att Huttarna vid denna tidpunkt tror att Mando är död, så det finns ingen orsak till att de skulle göra detta. Däremot har Huttarna vid denna tidpunkt sett Mandos ansikte samt håller en bekant till Mando fången, så det hade varit en betydligt bättre motivation till att inte fly
Detta är bara ett axplock, fler exempel finns. Det är som ni ser småsaker, så det är inget som på något sätt bryter sönder filmen. Men de stör, och det känns märkligt då alla dessa småfel ganska lätt hade kunnat åtgärdas.
Vad jag däremot verkligen gillar med filmen är karaktärerna. Mando är cool och det är rolgit att se honom ta sig an faror, och Grogu är ruskigt söt och bedårande. Jag gillar deras samspel, det är väldigt kul att Mando tar med Grogu på farliga uppdrag, samtigit som han försöker vara en ansvarsfull förälder och exempelvis pratar om vikten av att spänna fast säkerhetsbältet. Här finns även en del nya karaktärer som alla är charmiga och fulla av personlighet. För mig väger karaktärerna och deras samspel tyngre än manusets brister. Det är lite som när man spelar rollspel, ett äventyr kan vara bristfälligt, men har man ett gäng rollpersoner som man gillar kan det väga tyngre.
Dessutom så levererar filmen gällande action. Det finns flera olika typer av actionscener, variationen är bra. Men främst består actionscenerna i strider mot stora groteska rymdmonster. Sådana strider har ju funnits i Star Wars tidigare, men de har nog aldrig förut haft så stort fokus som här, vilket var välkommet.
Star Wars är för mig som mest intressant när det refereras till andra genres och sätter detta i ett rymdsammanhang. Här skulle jag säga att det främst är gangsterfilmer som refereras. Kul tycker jag, då jag inte kan erinra mig om att sådana har funnits i stor utsträckning i de tidigare filmerna.
Filmen påminner mig faktiskt lite om Return of the Jedi och har samma brister och fördelar. Den filmen var också extremt episodisk och full av små logiska inkonsekvenser. Men om någon skulle påpeka detta som argument för att det skulle vara en dålig film skulle jag svara typ: “Ja, manuset är väldigt bristfälligt, men jag tycker om karaktärerna och deras relationer såpass mycket att det väger tyngre. Och filmen är dessutom rätt spännande.” Och precis samma känner jag med denna film. Inte för att den är lika bra som Return of the Jedi, men den är bra på samma sätt.
Om du tycker om karaktärerna Mandalorian och Grogu och känner att det är värt att se ett hjärtevärmande äventyr med dem, även om manuset inte håller högsta kvalitet, då är detta absolut något att kolla in! Om du inte gillar karaktärerna så kommer denna film inte att få dig att ändra åsikt.
En intressant betraktelse. Biopubliken som var på visningen hade en väldigt står bredd vad gäller åldrar. Det var allt från rätt gamla besökare till små barn med deras föräldrar. Men alla verkade gilla filmen väldigt mycket. Barnen hade fullt fokus hela tiden och verkade tycka det var ruskigt spännande (vilket inte var vad som skedde när jag såg den mindre bra Aquaman 2, då gjorde knattarna precis allt förutom att fokusera på filmen). Och när eftertexterna kom ställde sig många, gamla som unga, och applåderade. Det är inte ofta det händer på bio tycker jag och en indikation på att filmen verkligen tycks slå an hos publiken.
Själv tyckte jag att filmen var bra. Inte superbra, inte en blivande klassiker. Men typ mittenbra, harmlös och inget man ångrar att man sett.
Jag har några frågor – jag fattar att man inte kan avslöja allting i en film; det är ju som bekant därför film är ett underlägset medium* jämfört med TV-serier där man verkligen kan fördjupa sig i karaktärer, relationer, bakgrunder osv.
Vad heter folk egentligen? Det här tycker jag är en ganska stor svaghet i att filmen hanterar "Ram-Man" och "Fisto" som in-world pinsamma smeknamn de fick av en 10-åring. Som publik får vi veta att Ram-Man inte gillar att kallas Ram-Man och att Fisto absolut fattar hur snuskigt hans namn låter. Men vi får inga alternativ! Det här tycker jag gör det svårt att sympatisera med karaktärerna; det skapas en distans. De känns mest som bakgrundsutfyllnad. Det hade kunnat göras bättre.
Varför i hela jösikafrid stannar Evil-Lyn med Skeletor? Det märks ganska tydligt att hon tycker att han är en melodramatisk idiot och att hon är en ögontjänare, men samtidigt ges det liksom ingen egentlig motivation. Lite samma problem som namnen – vi informeras som tittare om att hon egentligen inte gillar Skeletor, att hennes underdånighet är ytlig; men vi får inget alternativ att hänga upp hennes karaktär på. Här hade det inte behövts mycket – någon form av kort loredump/exposition bara, om att hon bidar sin tid och vill bli kalif istället för kalifen. De hade världens bästa tillfälle, när hon erbjöd sig att göra en ritual vid Grayskull så Skeletor skulle kunna använda svärdet – den ritualen hade mycket väl kunnat vara en fälla, som låtit Evil-Lyn ta Skeletors krafter eller nåt. Ritualen hade inte ens behövt genomföras, det hade kunnat vara en separat grej bara.
Jag nämnde det i recensionen, men ärligt talat har de gjort Adam så dum att han omöjligt kan ha klarat sig från att bli inspärrad. Eller ens typ inte bli påkörd i trafiken.
* möjligen lite överdrivet tillspetsat, såklart bara min högst personliga åsikt
Jag har några frågor – jag fattar att man inte kan avslöja allting i en film; det är ju som bekant därför film är ett underlägset medium* jämfört med TV-serier där man verkligen kan fördjupa sig i karaktärer, relationer, bakgrunder osv.
Vad heter folk egentligen? Det här tycker jag är en ganska stor svaghet i att filmen hanterar "Ram-Man" och "Fisto" som in-world pinsamma smeknamn de fick av en 10-åring. Som publik får vi veta att Ram-Man inte gillar att kallas Ram-Man och att Fisto absolut fattar hur snuskigt hans namn låter. Men vi får inga alternativ! Det här tycker jag gör det svårt att sympatisera med karaktärerna; det skapas en distans. De känns mest som bakgrundsutfyllnad. Det hade kunnat göras bättre.
Varför i hela jösikafrid stannar Evil-Lyn med Skeletor? Det märks ganska tydligt att hon tycker att han är en melodramatisk idiot och att hon är en ögontjänare, men samtidigt ges det liksom ingen egentlig motivation. Lite samma problem som namnen – vi informeras som tittare om att hon egentligen inte gillar Skeletor, att hennes underdånighet är ytlig; men vi får inget alternativ att hänga upp hennes karaktär på. Här hade det inte behövts mycket – någon form av kort loredump/exposition bara, om att hon bidar sin tid och vill bli kalif istället för kalifen. De hade världens bästa tillfälle, när hon erbjöd sig att göra en ritual vid Grayskull så Skeletor skulle kunna använda svärdet – den ritualen hade mycket väl kunnat vara en fälla, som låtit Evil-Lyn ta Skeletors krafter eller nåt. Ritualen hade inte ens behövt genomföras, det hade kunnat vara en separat grej bara.
Jag nämnde det i recensionen, men ärligt talat har de gjort Adam så dum att han omöjligt kan ha klarat sig från att bli inspärrad. Eller ens typ inte bli påkörd i trafiken.
* möjligen lite överdrivet tillspetsat, såklart bara min högst personliga åsikt
Jag var tvungen att kolla i min Character Guide och de har faktiskt namn! Så det hade gått att peta in dem i rätt scen. (Fisto har hetat Malcom och Ram- Man Krass.)
Hela Adam pratar om Eternia-grejen hintas ju lite om av hans rumskompis vad förklaringen är iom
att efter dejten så säger kompisen att Adam ska säga att han hittat på Eternia som en ventil för att hans föräldrar gått bort tragiskt och våldsamt, vilket är hans terapeuts åsikt
Hela Adam pratar om Eternia-grejen hintas ju lite om av hans rumskompis vad förklaringen är iom
att efter dejten så säger kompisen att Adam ska säga att han hittat på Eternia som en ventil för att hans föräldrar gått bort tragiskt och våldsamt, vilket är hans terapeuts åsikt
Han är en vuxen människa som under hela tiden mellan det att han anlände till dess att filmen börjar med att prata om svärd och Skeletor med alla som frågar.
Nu vet jag att USAs vårdsystem är på U-landsnivå och helt vansinnigt, men jag tänker mig ändå att terapeut eller inte – går du runt och på riktigt hävdar sånt där så vetefan om det känns rimligt att du får gå ute på gatorna. Eller ha ett jobb på en HR-avdelning; han lär väl ha dragit hela grejen för sina kollegor också? Och chefen?
Skrivit det på CVt?
Det hade kunnat ges en lösning: Vanlig trope:ig minnesförlust. De hade kunnat göra så att han glömt allt när han kom till jorden, men typ börjat drömma om svärd och grejer. Och blivit med tiden alltmer övertygad om att han behövde hitta svärdet för att "ta sig hem".
Men nej, de undvek den överanvända tropen… utan att ersätta den med nå't.
Han är en vuxen människa som under hela tiden mellan det att han anlände till dess att filmen börjar med att prata om svärd och Skeletor med alla som frågar.
Nu vet jag att USAs vårdsystem är på U-landsnivå och helt vansinnigt, men jag tänker mig ändå att terapeut eller inte – går du runt och på riktigt hävdar sånt där så vetefan om det känns rimligt att du får gå ute på gatorna. Eller ha ett jobb på en HR-avdelning; han lär väl ha dragit hela grejen för sina kollegor också? Och chefen?
Skrivit det på CVt?
Det hade kunnat ges en lösning: Vanlig trope:ig minnesförlust. De hade kunnat göra så att han glömt allt när han kom till jorden, men typ börjat drömma om svärd och grejer. Och blivit med tiden alltmer övertygad om att han behövde hitta svärdet för att "ta sig hem".
Men nej, de undvek den överanvända tropen… utan att ersätta den med nå't.
Ja alltså, det är dumt och hade kunnats göra bättre. Kanske ville man bara städa av hela grejen på jorden snabbt för att fokusera på det folk vill se? Eternia. Mycket av kritiken mot den gamla filmen är just att det springs runt på jorden hela tiden.
Jag har skytt nästan allt om filmen som pesten för att undvika spoilers men nu kan jag börja gräva och se vilka idéer som fanns, vad som ströks och sådär. Kanske finns det resonemang kring det. Ska definitivt se Pixel Dans hela recension med spoilers när den kommer. Om någon kan Motu (och kan kritisera en franchise han älskar) så är det han.
Haha Fast jag skulle nog snarare säga tvärtom, att vi boomers i allt mindre utsträckning är den tilltänkta målgruppen, utan att man snarare försöker rikta sig till en yngre publik. Med tanke på hur illa de flesta projekt mottagits av den äldre publiken så känns det helt rimligt att istället göra saker för en yngre målgrupp.
Jag har också köpt en ny frän TV; uppgraderat från 46" till 65", från HD till 4K och från vanlig jävla färg till HDR och från 60hz max till 155 eller vad det är. Och även om storleken väl var den stora grejen för min del så tänkte jag att jag ändå ville testa lite 4K.
Tyvärr visade det sig att min blurayspelare bara kan uppskala till 4K, inte spela 4k-bluray-skivor. Så jag uppgraderade mina Disney+ och Netflixkonton och nu har jag sett Underwaterigen.
Det är väldigt störigt att det verkar som att inte en enda streamingtjänst erbjuder möjligheten att söka efter eller filtrera på 4K. Det enda sättet att upptäcka 4K-filmer verkar vara att randomly kolla runt efter filmer och så råkar man på en som har 4K. Och det syns såklart bara när man navigerar på telefon eller android-TV, inte på PC. Så det är helt enkelt superdrygt.
Oh well. Jag ville ha något som var hyfsat nytt och som skulle så att säga "göra rättvisa" till 4K och HDR och sånt där. och jag vet inte hur mycket det är psykosomatiskt, men jag tyckte att det blev riktigt riktigt bra. Underwater är ju en himla snygg film från början också, och att se den större och skarpare gav en del, tyckte jag.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
Fast jag skulle nog snarare säga tvärtom, att vi boomers i allt mindre utsträckning är den tilltänkta målgruppen, utan att man snarare försöker rikta sig till en yngre publik. Med tanke på hur illa de flesta projekt mottagits av den äldre publiken så känns det helt rimligt att istället göra saker för en yngre målgrupp.