Regelböcker som bara växer

Samma sker i brädspel. Typ varje ny utgåva lägger på fler och mer komplexa regler.

Jag tänker att det är en slags "nu ska vi förhindra all oklarhet och konstiga situationer som uppstod med de gamla reglerna genom att skapa regler för alla de situationerna"-mentalitet (vilket bara leder till ännu mer oklarhet och fler konstiga situationer på grund av de nya reglerna), blandat med en "folk spelade gamla utgåvan helt fel, nu ska vi få dem att spela på rätt sätt genom att lägga till fler regler!"-mentalitet.

Plus ett "nu kan vi stoppa in alla coola husregler folk kommit på för vi har spelat oss trötta på de gamla reglerna"-sug.
 
Jag har egentligen mest problem med tjocka regelböcker när de är‚ ni vet, regelböcker. 390 sidor inspirerande spelvärld och bra SL-tekniker har jag inga egentliga problem med. Men jag får intrycket av att tjockare grundbok (som är det ord jag föredrar eftersom "regelbok" antyder att man köper boken för reglerna och att de är det viktiga) också ofta innebär att regelmassan ökar…
 
Samma sker i brädspel. Typ varje ny utgåva lägger på fler och mer komplexa regler.

Jag tänker att det är en slags "nu ska vi förhindra all oklarhet och konstiga situationer som uppstod med de gamla reglerna genom att skapa regler för alla de situationerna"-mentalitet (vilket bara leder till ännu mer oklarhet och fler konstiga situationer på grund av de nya reglerna), blandat med en "folk spelade gamla utgåvan helt fel, nu ska vi få dem att spela på rätt sätt genom att lägga till fler regler!"-mentalitet.

Plus ett "nu kan vi stoppa in alla coola husregler folk kommit på för vi har spelat oss trötta på de gamla reglerna"-sug.

"NY UTGÅVA: NU MED REGLER FÖR KANIN-MECHAS OCH PLASMASVÄRD! PLUS NYA KLASSEN: HAMSTERKRIGARE!"
 
Jag har egentligen mest problem med tjocka regelböcker när de är‚ ni vet, regelböcker. 390 sidor inspirerande spelvärld och bra SL-tekniker har jag inga egentliga problem med. Men jag får intrycket av att tjockare grundbok (som är det ord jag föredrar eftersom "regelbok" antyder att man köper boken för reglerna och att de är det viktiga) också ofta innebär att regelmassan ökar…
Jag är typ ensam i att tycka om hur Electric Bastionland är formgiven. Enormt ineffektiv layout, som lätt hade kunnat smalas ner till hälften, men jag gillar hela coffee table-stuket och hur mycket utrymme illustrationer får. Därtill är en stor portion av boken just spelledartekniker och essäer om olika rollspelselement. Plockar fram den boken rätt ofta.
 
Jag tycker att det är bra att det finns en allt större spridning i utbudet.

Det finns nu fler, billigare och bättre produkter för de som vill ha korta, lättlästa och enkla spel än nånsin tidigare.
Att det kommersiella segmentet blir lite mer omfattande, snyggare och dyrare än tidigare tror jag mer har att göra med att marknaden förändrats och blivit större och att de kortare/enklare spelen det nischats mer till en egen subkultur med mer OSR/gör-det-själv/garagetillverkning/print-on-demand.

Personligen gillar jag att kunna köpa, läsa, spela och samla, även komplexa spel, stora spelvärldar och böcker med ganska stor textmassa eller många tabeller. Men jag skulle inte för den skull kritisera de som gillar kortare och enklare spel och tunna spelböcker. Jag tror att det finns plats för både ock. Det kan idag inte vara svårt att hitta den typen av spel till rimliga priser.

Så jag ser inget egentligt problem. Det finns spel för de flesta och bättre möjligheter än nånsin att ge ut sitt eget spel om inget annat passar.

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Jag förstår verkligen det! Tanken när de gjorde Requim var ju att vara väldigt tydliga med att det var en verktygslåda där man bara använde det man ville. Och 5e är ju en soft reboot som gör lite samma. Så jag tror inte du är ensam om den upplevelsen.
Lustigt nog tillkännagav White Wolf i förra veckan att nästa version ska (tolkar jag det som) ha mer metaplot, igen. Trist tycker jag, som gillar mer frihet med sånt.
 
Lustigt nog tillkännagav White Wolf i förra veckan att nästa version ska (tolkar jag det som) ha mer metaplot, igen. Trist tycker jag, som gillar mer frihet med sånt.
Det verkar som att varje spel som funnits ett bra tag och som varit populärt har en fanbase som tycker fel i många frågor. :p:cool:

Mitt sorgebarn är RuneQuest. Den senaste upplagan är verkligen inte vad jag ville se i en uppdatering för det 21a århundradet. Men Chaosium verkar bära sig som företag, så tydligen finns det nog med grognards att sälja till.

Edit: Om det inte framgick, anser jag alltså att återinförande av metaplot är en eftergift till högljudda Vampire-grognards. ;)
 
Last edited:
Hur långt är ett snöre?

Jag tycker inte det finns någon särskild idealstorlek på regelböcker. Har spelat och spellett spel med massor eller inga regler, och det finns alltid något som är värt att utforska.

Men så tillhör ju jag gruppen spelare som Dax Gazaway skulle klassificera som "Enthusiast" när det kommer till tolerans för att lära sig nya regler. :)

(Det sagt föredrar jag nästan alltid förstautgåvor, för att rollspel sällan lyckas fatta vad som ens är grejen med dem och därför fokuserar på helt fel saker när de gör spel för marknaden istället för att de hade en fet idé.)
 
Just metaplot gillar jag ju, mitt problem med Vampire the Masquerade är mer alla jmratns städer och personer och relationer.

Jag uppskattar tanken på mindre sånt, men ogillar fortfarande starkt "du och din spelgrupp bestämmer vad som är sant i spelvärlden"-approachen där spel vägrar slå fast hemliga sanningar. Om jag ville hitta på en egen metaplot förstår jag inte riktigt varför jag skulle köpa nån annans spel… fina bilder kanske?
 
Standardköparen för 30 år sedan var en tonåring som ville spela spelet?
Standardköparen idag är en medelålders som vill ha nåt snyggt i bokhyllan (smala böcker är inte snygga), och kanske spela det med?

Jag tror att standardköparen av rollspel visserligen åldersmässigt nog oftare är närmare medelåldern än tonåren (rollspel är idag i huvudsak en vuxenhobby), men jag tror ändå de flesta rollspel och rollspelsprodukter köps med intentionen att spelas.

Segmentet av folk som köper för att köpa, läsa eller samla är såklart en större andel idag än förr, så de är en viktig del av marknaden. Men de spel som säljer bäst är fortfarande de som först och främst har stora spelarmiljöer, och de trender vi kunnat observera kring spel som blivit framgångsrika uppstickare är det framförallt sådana som bygger på hög spelbarhet eller gör något intressant just som spel.

Så jag tror de som avsiktligt köper hyllvärmare är en stor minoritet, men inte en majoritet. Att sedan väldigt många rollspel (kanske de flesta) förblir ospelade är imo en annan sak, men är förmodligen (tyvärr) sant.

Samma sker i brädspel. Typ varje ny utgåva lägger på fler och mer komplexa regler.

Jag tänker att det är en slags "nu ska vi förhindra all oklarhet och konstiga situationer som uppstod med de gamla reglerna genom att skapa regler för alla de situationerna"-mentalitet (vilket bara leder till ännu mer oklarhet och fler konstiga situationer på grund av de nya reglerna), blandat med en "folk spelade gamla utgåvan helt fel, nu ska vi få dem att spela på rätt sätt genom att lägga till fler regler!"-mentalitet.

Plus ett "nu kan vi stoppa in alla coola husregler folk kommit på för vi har spelat oss trötta på de gamla reglerna"-sug.

Jag upplever nog att de flesta sidorna i de växande regelböckerna (eller grundböckerna) inte är mer regler utan mer content.
Det är helt enkelt lättare att skriva 30 nya monster enligt samma formel än att komma på 30 nya regler att stoppa in i spelet.
 
Jag föredrar korta böcker av den enkla anledningen att jag inte vill lägga mer än max tio timmar på att läsa in ett spel. Dessutom är det få spel som behöver mer än kanske 100 sidor för att förmedla sin grej. Jag vill inte ha fler regler än vad som ryms på ca 40 sidor helt enkelt för att jag aldrig då skulle använda dem. Lägg resten på värld och introäventyr och landa på högt två tvåsiffrigt sidantal och jag är nöjd. Helst i G5-format, inte större, och jag är helnöjd!
 
En annan reflektion är att det för mig är nästan ännu viktigare med korta äventyr. Regler brukar jag handvifta och det är enormt sällan jag återkommer till dem - men ett äventyr, eller en äventyrsplats, har jag desto oftare med till bordet och då får det gärna vara lättnavigerat och överskådligt.
 
Last edited:
Efter att The Walking Dead släpptes fick vi rätt många engelsktalande kommentarer om att spelet var för kort, när vi slitit som djur för att klippa ner det. Det verkar vara olika ideal kring det där, och att en del konsumenter inte tycker de får tillräckligt för pengarna om boken är kort. Själv tycker jag ju precis tvärt om. Avskyr tjocka rollspelsböcker och luntor med lore. Men smaken är som baken :)
 
En annan reflektion är att det för mig är nästan ännu viktigare med korta äventyr. Regler brukar jag handvifta och det är enormt sällan jag återkommer till dem - men ett äventyr, eller en äventyrsplats, har jag desto oftare med till bordet och då får det gärna vara lättnavigerat och överskådligt.
Kan bara instämma: äventyr skall vara korta och lättnavigerade. Jag vill kunna läsa in en enkvällare på en timme, och en kampanj på (max) lika många timmar som speltillfällen.
 
Jag har mest svårt att tänka mig att ett mysterium som är något att ha låter sig beskrivas tillräckligt utförligt för att vara spelbart på bara ett fåtal sidor, men jag är såklart inte emot tanken.

Om man kör typ dungeons eller sånt kanske man kommer undan med färre sidor.

"Lättnavigerade" däremot, det kan såklart även lite mer matiga mysterier vara.
 
Back
Top