Varför alv?

Leon

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
8,974
Vi har nu i åtm två trådar de senaste veckorna diskuterat alver, vad det är som gör att fantasyfolk är alver eller inte, och om alver är magiska.

Det känns som att vi nosar på något.

Jag var nära att starta en tråd om vad det är som gör en alv till en alv? De spetsiga öronen? Det långa livet? Närheten till naturen? Att de är magiska? Men det blir ju bara en lång definitionsdiskussion och säger nog egentligen inte något intressant [for the record = det som gör en alv till en alv är att författaren valt att identifiera folkslaget som alver].

Den intressantare frågan är varför alv? Vad tillför alver till ditt spel eller din berättelse? Vad gör det för skillnad att jägaren är en alv istället för en människa eller en smurf? Vad är det i alviskhet (och det är säkert flera olika saker, jag tror inte det finns någon konstant alviskhet) som gör det intressant att gestalta en viss karaktär, grupp eller civilisation som alvisk?

Vi har förstås ett svar på den här frågan till Ereb Altor, jag har ett annat koncept på lut till ett uppkommande spel och jag misstänker att varje spelkonstruktör, författare och spelledare har sitt eget svar.
 
Jag tänker nu vara super kontroversiell. Liksom mer än vanligt. Men om vi ska komma åt kärnan i grejen så tror jag det här är svaret:

Den centrala fantasin om alver är att de är mästarrasen som är bättre än alla andra. MEN de är också urbefolkning som håller på att dö ut så inga av de negativa aspekterna av att de är mästarrasen kan tillskrivas dem. De är ett sätt att ha rasbiologi kakan och äta den också.
 
Jag ogillar alver som spelbar art eftersom de är så himla märkvärdiga. Men jag kan gilla tanken på att ha dem som någon slags farliga och lynniga halvgudar, mer som älvfolk.
 
Beror på världen i fråga, men oftast fyller alver en eller flera av följande funktioner:

Det förtrollade: Alven är inte vardaglig utan gör världen är större, vackrare och mer fantastisk än vardagen.
Det gamla: Alverna är uråldriga som folk, genom alverna så lever historien fortfarande och har åsikter. De är världens minne.
Det odödliga: Alvernas långa livslängd för att människans korta liv blir tydligt. Det uppstår en kontrast.
Det omänskligt estetiska: De står för konst, skönhet och harmoni som kan vara både underbar och tyrannisk på samma gång.
Det liminala: Alver hör hemma mellan natur och civilisation, kropp och ande, människa och väsen. De är mellan.
Det moraliskt främmande: De behöver inte dela våra prioriteringar.

Jag tillåter oftast inte Alver som RP. Det ger mig möjlighet att spela ut alla de sex funktionerna till deras fulla potential.
 
För mig är det ju mer av ett historiskt faktum.
Det var helt enkelt folk som tillsammans med Frej bodde i Alfheim, dagens Bohuslän och Dalsland.
Så ganska speciella typer som man enkelt kan porta till alla möjliga fantasyvärldar (av de skälen som Faehrengaust listar).

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Hos Tolkien representerar alverna det som är sagolikt även för dem som bor i sagovärlden. Hobbit och LotR beskriver samma resa från ett vardagligt Shire, som i stort sett är en engelsk by kring drottningjubileet sommaren 1897 då Tolkien var fem år gammal, till de sagolika alverna, och tillbaka till vardagen igen.

Det här är en viktig anledning till att Silmarillion inte alls är lika engagerande. Gudar och alver är här huvudpersoner som läsaren får veta allt om direkt. Vi vet precis vad Fëanor håller på med, och det finns ingen relaterbar hobbit eller vardagsvärld i boken.
 
Den alviska estetiken innebär ett alternativ till den natur- och människosyn som präglat västvärlden sedan åtminstone renässansen. I till exempel Pico della Mirandolas Tal om människans värdighet läggs det fram en bild av människan som unikt fri att välja sin plats i tillvaron – att falla ned mot det djuriska eller stiga mot det änglalika. Det naturliga och djuriska är det "låga", det vi förhoppningsvis kämpar för att ta oss från. Alverna är då en yttring av en tankeströmning som jag skulle mena börjar i upplysningstidens intresse för det "ursprungliga" och romantikens vurm för det sublima, där denna motsättning ifrågasätts. Alven är på en gång präglad av det djurisk-naturliga (inklusive drag som de spetsiga öronen) och det änglalika – en syntes som utgör en kontrast mot tanken på att vägen till det gudomliga går genom att lägga det låga/naturliga bakom sig.
 
mrund said:
Hos Tolkien representerar alverna det som är sagolikt även för dem som bor i sagovärlden. Hobbit och LotR beskriver samma resa från ett vardagligt Shire, som i stort sett är en engelsk by kring drottningjubileet sommaren 1897 då Tolkien var fem år gammal, till de sagolika alverna, och tillbaka till vardagen igen.
Click to expand...

Det här är ju särskilt tydligt om man läser de Förlorade Sagornas bok, med ännu mer sago-inspirerade alver, i "den förlorade lekens hus", som besöks av en bortseglad angolosaxare. och av barn i deras drömmar.
 
God45 said:
Den centrala fantasin om alver är att de är mästarrasen som är bättre än alla andra. MEN de är också urbefolkning som håller på att dö ut så inga av de negativa aspekterna av att de är mästarrasen kan tillskrivas dem. De är ett sätt att ha rasbiologi kakan och äta den också.
Click to expand...

Jag tror att man kan rädda alverna från det rasbiologiska. Helt klart finns det någon sorts romantisk-konservativ kärna där, egentligen kanske en form av kelticism som Ossian etc. Den Ädle Vilden. Det Ursprungliga. Detta länkar väldigt naturligt till det öppet rasistiska och rasbiologiska - som du skriver iden om en mästarras och inneboende, ärftlig ädelhet. På det viset är ju förstås Alver och Orcher varandras naturliga komplement - idén om det Perfekta Naturliga, och Fallet/Besmutselsen.

Men det räcker nog att gå till dess romantiska rot och betona t.ex. besjälad natur mer än det släktesbiologiska för att "rädda" alverna. Finns många angreppssätt. De flesta fantasyfolk har problematik att parera för :)
 
När vi spelade Drakar och Demoner 1.0 som småttingar fanns det en alldeles speciell anledning att ha en alv som rollperson. Det är inte tydligt i regelboken att alv är ett yrke i sig. Vi trodde att man valde folkslag, och fick en massa specialförmågor, och sedan ett yrke, som gav ännu mera specialförmågor. Och då var en alvkrigare helt oslagbar. :p
 
Tolkien kombinerar nog det rasbiologiska (svårt att komma runt hans blodsmystik) med "Alver som änglar/det magiska". Det är väldigt mycket kristen teologi runt änglar och människor i Tolkiens alver, särskilt den där diskussionen, tror det är en sen text, mellan en alvkung och en människa om Fëa och Hröa och hur människan skall vara glad över sin dödlighet och friheten att forma sitt eget öde - och att de får åka till himlen med Eru efter att Arda gått under (hintat men inte uttalat). Väldigt löst parafraserat.
 
mrund said:
När vi spelade Drakar och Demoner 1.0 som småttingar fanns det en alldeles speciell anledning att ha en alv som rollperson. Det är inte tydligt i regelboken att alv är ett yrke i sig. Vi trodde att man valde folkslag, och fick en massa specialförmågor, och sedan ett yrke, som gav ännu mera specialförmågor. Och då var en alvkrigare helt oslagbar. :p
Click to expand...
Ni var före er tid bah, nu är det ju inne att kasta balanserade stridsvärden ut genom fönstret!
 
Det beror lite på om man pratar om vad det tillför i lore eller vad det tillför i form av rollperson. Typ, om någon väljer att ha en rollperson som är en alvisk jägare, vad skulle förändras om den jägaren inte var alv, förutom det yttre?

Jag gillar "fish out of water"-aspekten med att spela alv. Att man inte riktigt förstår de skämt, referenser eller livsåskådningar som de övriga i gruppen har så även om man tycker om dem känner man sig lite utanför. Det är ju en känsla som jag tror många kan identifiera sig med och därmed kan den vara intressant. Jag var på ett bröllop i helgen där festdeltagarna nästan uteslutande pratade om golf och skidsemestrar i alperna. Det var en trevlig tillställning, men jag kände mig lite som en alv bland människor i en fantasyvärld :LOL:
 
mrund said:
När kommer ditt indierollspel om golf och skidsemestrar i alperna?
Click to expand...
Det blir ett lajv. Vi alla på forumet kommer att åka upp i alperna och åka skidor och spela golf i backarna och försöka smälta in.

EDIT: Jag vill minnas att det pratades lite segling också, så jag tänker att vi även kan ta upp en optimistjolle i backarna.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top