Vad gör en SL bra?

[Rickard]

För mig är det en signal att det nu är spelarens tur att prata, och det fortsätter vara det tills det kommer en fråga tillbaka.

Är det så vanligt samtal fungerar?

För på något sätt vet man i vanligt samtal när nästa person kan börja prata. Detsamma borde gälla för rollspel.

 

[verlandes.]

Men då måste vi liksom vända på frågan. Om jag väntar på min tur i ett rollspel, och min tur aldrig verkar komma upp, är jag så en dålig spelare? Utgå här från att alla andra i gruppen kommer till tals.

Vet inte om jag vill gå så långt som att säga att man är en dålig spelare (tycker egentligen bra-dålig är lite klånkigt sätt att tänka på det), men vad jag kan säga är att de spelare jag tycker om att spela med är pro-aktiva. Jag tycker vi skapar spelet tillsammans och förväntar mig därför att spelarna bidrar, utan att jag ska behöva notera att de sitter tysta.

Absolut att jag ibland märker att någon inte kommit till tals på länge och att jag då ser till att hen får lite rampljus - men i mina ögon gör jag det som deltagare snarare än som spelledare (och tycker därmed sagt att det också är andra deltagares ansvar att snappa upp om någon av deras medspelare halkat bakom).

 

[verlandes.]

(som min sociala ångest till exempel)

För att vara tydlig så har jag enorm respekt för detta. Lösningen här hade för mig varit att ha ett samtal utanför spel där SL och spelaren kan hitta en lösning. Vet jag om att spelaren behöver mitt stöd så konmer jag naturligtvis inte neka hen det.

 

[TheDawn]

Vet inte om jag vill gå så långt som att säga att man är en dålig spelare (tycker egentligen bra-dålig är lite klånkigt sätt att tänka på det), men vad jag kan säga är att de spelare jag tycker om att spela med är pro-aktiva. Jag tycker vi skapar spelet tillsammans och förväntar mig därför att spelarna bidrar, utan att jag ska behöva notera att de sitter tysta.

Absolut att jag ibland märker att någon inte kommit till tals på länge och att jag då ser till att hen får lite rampljus - men i mina ögon gör jag det som deltagare snarare än som spelledare (och tycker därmed sagt att det också är andra deltagares ansvar att snappa upp om någon av deras medspelare halkat bakom).

Här börjar vi nå samklang tror jag. En spelledare är ju utan tvekan en deltagare precis som andra spelare. Och visst är det allas ansvar att både bidra till spelet och bjuder in alla andra att bidra. Men vad gäller frågan om vad jag tycker gör en spelledare bra (absolut medhåll i att detta är ett klånkigt uttryck) så är detta en stor del av det. Jag skulle säkert svara ungefär samma sak om någon frågade vad som gjorde en bra medspelare, bara en aning omformulerat.

Side note: Jag använder oftast inte Shadowdarks always on intiative. Men jag har provat det, och jag provade det med en grupp där jag visste att ingen av spelarna var i behov av det. Ändå fann jag att det var en väldigt spännande och nyttig upplevelse i att se vad som händer när likställer spotlightet mellan alla spelare. Det är ett experiment jag rekommenderar för alla som valde bort den regeln innan de ens provade den. Behöver inte ens vara Shadowdark. Jag använde den i OSE.

Vet jag om att spelaren behöver mitt stöd så konmer jag naturligtvis inte neka hen det.

Vilket är en väldigt bra egenskap hos en spelledare tycker jag.

 

[verlandes.]

Här börjar vi nå samklang tror jag. En spelledare är ju utan tvekan en deltagare precis som andra spelare. Och visst är det allas ansvar att både bidra till spelet och bjuder in alla andra att bidra. Men vad gäller frågan om vad jag tycker gör en spelledare bra (absolut medhåll i att detta är ett klånkigt uttryck) så är detta en stor del av det. Jag skulle säkert svara ungefär samma sak om någon frågade vad som gjorde en bra medspelare, bara en aning omformulerat.

Samklang!

Side note: Jag använder oftast inte Shadowdarks always on intiative. Men jag har provat det, och jag provade det med en grupp där jag visste att ingen av spelarna var i behov av det. Ändå fann jag att det var en väldigt spännande och nyttig upplevelse i att se vad som händer när likställer spotlightet mellan alla spelare. Det är ett experiment jag rekommenderar för alla som valde bort den regeln innan de ens provade den. Behöver inte ens vara Shadowdark. Jag använde den i OSE.

Jag har använt det med mina ungdomsgrupper, både för att ungdomar inte nödvändigtvis är lika bra på att dela med sig av rampljuset, men också för att de är åtta spelare vid bordet. Sen hade just det systemet varit överflödigt på min vanliga grupp, men hade övervägt det på konventspel t.ex.

 

[wilper]

Är det så vanligt samtal fungerar?

För på något sätt vet man in vanligt samtal när nästa person kan börja prata. Detsamma kan gälla för rollspel.

Jag testade det en gång, och det slutade med att spelarna skrek "JAG DRAR MITT SVÄRD!" innan jag ens hade beskrivit klart medaljen som var på överklematens basker.

...

Jag ville bara peka på att nästan alla reglerna i sådana här trådar har undantag som i sitt sammanhang är helt rimliga. Inte så att just den regeln var speciellt bra eller dålig, bara att den som alla(?) andra har sina undantag.

 

[Necross]

Är det så vanligt samtal fungerar?

För på något sätt vet man i vanligt samtal när nästa person kan börja prata. Detsamma borde gälla för rollspel.

Men rollspel är väl ändå inte ett vanligt samtal?

Men jag håller med, jag försöker undvika "Vad gör ni?" och "Vad gör du?" så mycket som möjligt, efter att jag fick det tipset för 10-15 år sedan, och jag tror generellt att mina möten tjänat på det. A la Ryszard Kapuściński kan man genom att förbli tyst pusha gruppen att ta initiativ.

Dock har jag märkt att det funkar mindre bra med vissa grupper, där ingen vågar ta plats. Och det kan ju också bli så att bara en person tar spotlighten hela tiden, inte så bra.

Det här kan ju vara frågan för ett helt avsnitt @Necronauten ! För övrigt en förjävla bra podcast, bästa jag hört på länge!

 

[Necronauten]

Det här kan ju vara frågan för ett helt avsnitt @Necronauten ! För övrigt en förjävla bra podcast, bästa jag hört på länge!

Tack för dom vänliga orden

Tanken har väl varit att hela säsongen ska handla om ”Hur blir man en bättre spelledare”. Det är väl lite för enkelt att bara säga - lyssna på dina spelare och känn av bordet, alla har olika preferenser. Blir inte mycket pod av det.

Så jag försöker hitta olika teman varje avsnitt som kan bena ut några frågor och ge lite nya tips för oss som vill bli bättre på det

 

[Necross]

Tanken har väl varit att hela säsongen ska handla om ”Hur blir man en bättre spelledare”. Det är väl lite för enkelt att bara säga - lyssna på dina spelare och känn av bordet, alla har olika preferenser. Blir inte mycket pod av det.

Jo men det är nog själva kärnan så klart. Men det finns MYCKET att säga om detta! Och annat. En hel vetenskap, som jag först på senare år har börjat grotta rejält i. Ser fram emot massor av avsnitt!

Lite off topic kanske, men vilka är de bästa poddarna som pratar om GM:ande? Lyssnar mest bara på Sly Flourish och Mastering Dungeons, känner att jag borde bredda mig, då dessa mest bara upprepar sig numera.

 

[Skald]

Är det så vanligt samtal fungerar?
För på något sätt vet man i vanligt samtal när nästa person kan börja prata. Detsamma borde gälla för rollspel.

Vad är vanliga samtal egentligen?

Jag pratar mest med mina nära vänner numera (iom dagledig) och över 90% av dom är på nån grad av skalan av nån/flera form av NPF.
Är det när jag och Arnie i praktiken snubblar över varandra för att vår hjärnor är så exalterade att vi i princip gissar vad som är sista delen av den andras mening och har redan formulerat vår egen som _måste ut_.
Är det när Jonas hoppar in i gruppchatten och vi automagiskt bromsar när han börjar prata för att vi vet att han funkar annorlunda och vi är uppmärksamma på det?
I rollspelsgruppen är det 2 med "adhd", en "autist" och en normie. Normien verkar klart tröttast i huvudet efter en spelomgång, ngl.

Jag fattar såklart grundprincipen med det vanliga samtalet, det kan jag ju ha när jag har jobbmasken på.
När jag är ledig så är jag utan mask. Både bra och dåligt beroende på vem som befinner sig i rummet.

Hur som helst.
"Vad gör du" är en fråga som försvinner allt mer när gruppen lär känna varandra och hur det sociala samspelet kring rollspel/häng funkar i just den konstellationen. Det är dock en enormt bra fråga i något som inte riktigt är ett vanligt samtal.

 

[krank]

Vad är vanliga samtal egentligen?

Det har jag funderat på sedan jag var liten pilt.

Härom dagen såg jag en reklamgrej från Svenska Kyrkan där det stod typ "dom andra verkar fått en instruktion som gått mig förbi, nån slags fusklapp" och det var på något sätt en väldigt bra beskrivning av hur jag känt typ hela livet kring sociala situationer. (EDIT: Hittade en länk)

Med tiden har jag insett att det nog inte är någon instruktion jag missat utan det är bara så att många andra byggt upp en social intuition som jag helt enkelt aldrig lyckats få, men som jag numera kan fejka någorlunda när jag är bland folk.

Och jag har som lärare såklart en del elever som jag ser kämpa med samma sak…

Allt detta för att säga: Ja, jag håller med dig om att vad som är ett "vanligt samtal" och hur det förväntas gå till inte alls behöver vara så himla självklart.

 

[Zeedox]

Helt personlig preferens, men när en spelledare lyssnar på en spelares oväntade förslag (och det är helt tydligt att spelledarens magkänsla är ”detta är helt galet”), men ändå gör den bästa möjliga tolkningen av förslaget. Mycket hellre det än att överdrivet bevara ”spelvärldens integritet”, som jag mer och mer börjat tycka är ganska ointressant, i varje fall om det hittills är oetablerat.

Vill man ha mer grundat spel går det att ha en djupdykning i vad spelaren faktiskt menade, och se om det fanns något osagt som gör att förväntningarna går isär.

Det finns absolut grader i helvetet här, men överlag har det varit roligast när hela gruppen bygger på och bygger på varandras entusiasm.