Att ta sig ur frysboxen.

Jag har accepterat att jag (antagligen) aldrig kommer spela med någon i min egen ålder igen. Det är OK. Jag har accepterat att jag (antagligen) aldrig kommer dricka öl med mina spelkompisar igen. Det är OK. Två saker som jag egentligen skulle vilja, men som ju inte är viktiga. Spelet och umgänget är det viktiga.

Det jag menar är att jag har accepterat de spelare som kommit/kommer min väg och gjort det bästa av situationen. Och det har visat sig vara jättekul och intressant att spela med folk som har liknande, men ändå ganska annorlunda förväntningar. Och att jag är SL gör att mitt perspektiv, även om det ligger lite utanför normen här, måste accepteras liksom. Och de spelare som kommer tillbaka gillar nog också det där lite ovanliga och utländska perspektivet.

Så mitt förslag är att leta lite utanför dina normala cirklar kanske... Det finns brist på SL:er, så sätt upp en lapp på bibblan, fråga ungdomsgården om de behöver en 'lekledare', fråga @verlandes. 😃 eller @SaraSverok hur man kan få igång en ungdomsgrupp sponsrad av kommunen. Sådana grejer kanske.
 
Girighet said:
Där håller jag med dig, har man kommit överens om något får man försöka hålla det.
Det jag menade var att ju snävare ramar du har kring spelandet ju mindre folk hittar du och om det samtidigt visar sig att de du hittar ändå inte passar kanske du måste tänka om angående upplägget
Click to expand...
Jag kanske har snäva ramar men jag har också upplevt att det är bättre att vara övertydlig med vad som gäller ist för att ha mer lösa premisser där 4 personer har varsinn uppfattning och tolkning om vad det är som gäller och så blir det kaos när dessa tolkningar skall samspela.

Jag hoppas ju även att det någonstans där ute skall finnas 2-3 personer som har rollspel lika högt upp på prioriteringslistan som mig och som har viljan och möjligheten att spela 3-4 timmar en gång i veckan/varannan vecka och fullfölja det vi påbörjat men det kanske är att hoppas på för mycket.
 
Albrekt said:
Jag har accepterat att jag (antagligen) aldrig kommer spela med någon i min egen ålder igen. Det är OK. Jag har accepterat att jag (antagligen) aldrig kommer dricka öl med mina spelkompisar igen. Det är OK. Två saker som jag egentligen skulle vilja, men som ju inte är viktiga. Spelet och umgänget är det viktiga.

Det jag menar är att jag har accepterat de spelare som kommit/kommer min väg och gjort det bästa av situationen. Och det har visat sig vara jättekul och intressant att spela med folk som har liknande, men ändå ganska annorlunda förväntningar. Och att jag är SL gör att mitt perspektiv, även om det ligger lite utanför normen här, måste accepteras liksom. Och de spelare som kommer tillbaka gillar nog också det där lite ovanliga och utländska perspektivet.

Så mitt förslag är att leta lite utanför dina normala cirklar kanske... Det finns brist på SL:er, så sätt upp en lapp på bibblan, fråga ungdomsgården om de behöver en 'lekledare', fråga @verlandes. 😃 eller @SaraSverok hur man kan få igång en ungdomsgrupp sponsrad av kommunen. Sådana grejer kanske.
Click to expand...
Jag har försökt att spela med folk utanför min vanliga målgrupp men det har aldrig lyckats komma till skott.

Jag är 44 år och fick för ett tag sedan kontakt med ett gäng i 20-25 års åldern som jag skulle spelleda och jag tänkte detta är ju perfekt för i den åldern har man ännu inte skaffat familj och massa annat som äter upp ens tid men efter veckor av snackade och planerade så när det drog ihop sig till session zero så slutade dom höra av sig och svara på meddelanden.

Det kan ha varit (min uppfattning) åldersskillnaden som låg och spökade i deras bakhuvuden och jag kan väl till viss del ha förståelse för att dom kanske inte ville spela med någon som är en gubbe i deras ögon
 
Hundenilunden82 said:
Jag tycker inte att jag ställer så höga krav men det kanske jag gör.

Jag brukar dock när man träffas och sitter ned för att disskutera saker och ting vara väldigt tydlig med att jag har intresset av att spelleda kampanj Y i rollspel X och jag siktar på att spela 3-4 timmar en gång i veckan/varannan vecka.

Eventuella framtida spelare får ju alla kort på bordet där och då och kan ju utifrån det fatta ett beslut huruvida dom har möjligheten att delta eller ej.

Om man skriver under på att vi spelar tex torsdagar varannan vecka mellan 18-22 så utgår jag ifrån att man sedan kommer att dyka upp på utsatt dag och tid och inte när det närmar sig får för sig att jag kan inte dyka upp idag för olle på jobbet ville gå på afterwork just då eller jag kan inte komma idag för jag måste åka och handla precis den dagen och tiden eller jag måste tvätta eller frugan/maken vill gå på bio osv osv.

Att man som vuxen kan förvänta sig att andra vuxna kan ha lite framförhållning och time management skills och veta hur saker och ting kommer se ut en tid framöver i livet och att man sedan håller sig till det man kommit överens om anser jag inte vara att ställa för höga krav på människor
Click to expand...
Just en fast tid som många beskriver som hjälpsamt är nog något jag skulle avråda från. Jag och hela min nuvarande spelgrupp har kaotiska scheman, så hörs orden fast tid i veckan är det inte ens intressant att visa intresse. Vi kör varianten som någon annan beskrev att kasta ut ett gäng tider och se se vilka folk kan på. En hel del jobb med denna metod och vi får väll till spel i genomsnitt varannan vecka men folk är peppade och vill vara med så schema kaoset är värt det.
 
lijat said:
Just en fast tid som många beskriver som hjälpsamt är nog något jag skulle avråda från. Jag och hela min nuvarande spelgrupp har kaotiska scheman, så hörs orden fast tid i veckan är det inte ens intressant att visa intresse. Vi kör varianten som någon annan beskrev att kasta ut ett gäng tider och se se vilka folk kan på. En hel del jobb med denna metod och vi får väll till spel i genomsnitt varannan vecka men folk är peppade och vill vara med så schema kaoset är värt det.
Click to expand...
Har provat denna metod och det funkade inte för mig och dom grupper jag haft.

Det blev tyvärr totalt kaos av den metoden
 
verlandes. said:
...att sätta upp anslag för en West Marches-kampanj. Får man 15+ spelare lär risken att det ställs in minska rätt ordentligt, och så lockas jag av tanken att det är spelarna som ansvarar för schemaläggningen.
Click to expand...
Jag har funderat på att göra något liknande med MUTANT År Noll här. Spelet har ju en Ark med många möjliga RP och SLP och uppmuntrar till att ta med SLPer ut i Zonen, som sedan kan spelas av en extra spelare om någon skulle dyka upp. Dessutom kan man ju köra Genlab Alfa och Maskinarium parallellt, vilket ger utrymme för andra spelarkonstellationer (eller samma).

Jag tänker att det kan göra det möjligt att låta många prova, samtidigt som man kan spela om bara en eller två av ordinarie spelare dyker upp...
 
Albrekt said:
Jag har funderat på att göra något liknande med MUTANT År Noll här. Spelet har ju en Ark med många möjliga RP och SLP och uppmuntrar till att ta med SLPer ut i Zonen, som sedan kan spelas av en extra spelare om någon skulle dyka upp. Dessutom kan man ju köra Genlab Alfa och Maskinarium parallellt, vilket ger utrymme för andra spelarkonstellationer (eller samma).

Jag tänker att det kan göra det möjligt att låta många prova, samtidigt som man kan spela om bara en eller två av ordinarie spelare dyker upp...
Click to expand...
Mutant känns som gjort för West Marsh, ja! Även nya Coriolis hade passat som handen i handsken, tänker jag.
 
Jag håller med dig att det är svårt att hitta en grupp där alla respekterar varandras tid och faktiskt dyker upp vid de tillfällen man kommit överens om.

För oss som bor i en storstad eller storstadsnära är det relativt lätt att hitta tillfällen till one-shots eller korta grejer. Men jag börjar känna att det är lite som att äta microvågsrätter varenda dag. Det är mat och man klarar sig på det, men jag kan ofta sakna den vällagade middagen som bara en spelgrupp som spelat regelbundet med varandra över en längre tid kan åstadkomma.
 
Last edited:
Rangertheman said:
Jag håller med dig att det är svårt att hitta en grupp där alla respekterar varandras tid och faktiskt dyker upp vid de tillfällen man kommit överens om.

För oss som bor i en storstad eller storstadsnära är det relativt lätt att hitta tillfällen till one-shots eller korta grejer. Men jag börjar känna att det är lite som att äta microvågsrätter varandras dag. Det är mat och man klarar sig på det, men jag kan ofta sakna den vällagade middagen som bara en spelgrupp som spelat regelbundet med varandra över en längre tid kan åstadkomma.
Click to expand...
Jag bor inte i en storstad men inte en jätteliten stad heller (Trollhättan) och vi har en spelaffär (alara games) och en nördförening (nördimperiet) och ett återkommande konvent (trollcon) varje år och jag har även för mig att det drivs en rollspelspodd på orten och vi har även högskolan väst här och högskolor brukar ju vara en miljö som det frodas rollspelare i och jag har även för mig att det finns nån lösryckt spelförening i grannkommunen men dom sysslar iofs uteslutande med brädapel så att det finns ett intresse och en god grogrund för spelhobbyn här är ju gjutet så det får mig att bli ännu mer förvånad över hur svårt det är att hitta en spelgrupp här
 
Några tankar
  • Pendla. Går det kanske att hitta en grupp i Göteborg som ses på helger?
  • Besök alla konvent du kan komma på. Erbjud dig att vara SL på dem. Ett bra sätt att få kontakter med de mer inbitna i hobbyn och genom dem kanske även folk lokalt.
  • Prova ett organiserat rollspelsnära sammanhang ett tag istället. Återkommande öppna brädspelsträffar kan kanske vara en bra plats att rekrytera rätt personer på?
  • Online trots allt. Det finns t.o.m. en wrnu-kopplad server på temat va? @zonk ? Se det som ett sätt att precis som via konvent hitta fram till folk lokalt.
 
Bifur said:
Några tankar
  • Pendla. Går det kanske att hitta en grupp i Göteborg som ses på helger?
  • Besök alla konvent du kan komma på. Erbjud dig att vara SL på dem. Ett bra sätt att få kontakter med de mer inbitna i hobbyn och genom dem kanske även folk lokalt.
  • Prova ett organiserat rollspelsnära sammanhang ett tag istället. Återkommande öppna brädspelsträffar kan kanske vara en bra plats att rekrytera rätt personer på?
  • Online trots allt. Det finns t.o.m. en wrnu-kopplad server på temat va? @zonk ? Se det som ett sätt att precis som via konvent hitta fram till folk lokalt.
Click to expand...
Servern är på inget sätt WRNU-kopplad, det är bara en massa WRNU-folk där, men ja, jag kör en liten discord för online-spel. Det är fritt att pitcha saker att spela eller haka på sånt folk pitchar, just nu är det två grupper igång - mitt 5e-djungel-grottkräl och en CoC/Vampire.

Join the Roll with it Discord Server!

Check out the Roll with it community on Discord - hang out with 50 other members and enjoy free voice and text chat.
discord.gg discord.gg
 
Last edited:
verlandes. said:
Prova att främst erbjuda one shots, eller äventyr som går att bränna av på 2-4 kvällar. En lång sammanhängande kampanj kan vara klurig att binda sig till i vuxen ålder, medan kortare spel känns som ett lättare åttagande.
Då kan du också introducera variation som gör att spelare håller gnistan uppe längre: "efter dessa tre fantasyträffar ska vi spela ett one shot i rymdskräck!".

edit: eller omvänt, erbjud en riktigt namnkunnig kampanj. Finns t.ex. många som vill kunna säga att de kört igenom hela Masks of Nyarlathotep.
Click to expand...
Ett sätt att få kampanjkänsla, fast man kör "oneshots" som tar en eller två kvällar att köra. Är att spela en serie oneshots med samma karaktärer, där det dessutom fionns möjlighet för olika spelare att delta vid varje oneshot (och ännu bättre om det går att kunna få in och ut en spelare eller två, mellan tillfällena om det tar 2 spelpass).
På det sättet KÄNNS det som man spelar en kampanj, även om det bara är "kampanjish".
Har man dessutom möjligheten med steg 2 att kunna rotera spelare mitt i oneshoten, så blir det ännu smidigare,
Det är lättare att få till comittment, om alla inte måste kunna varje gång. Om spelandet rullar på, även vid någons frånvaro, så ökar chansen till ökad närvaro också, då det blir lite "fomo". Man vill inte missa när man hör hur kul de andra hade senast.
Jag är med i en liten grupp som spelar "I rikets tjänst" med @DocUlmus på det sättet. Det känns som en kampanj, trots att det "bara" är en serie one shots.

Detta kräver att man väljer spel och upplägg för att passa det hela, men gör man det fungerar det väldigt bra.
 
Last edited:
Vad gäller onlinespelande respektive fysiskt spelande, så pstar jag in lite tankar här som jag lyfte på ett annat ställe:

Ett par tankar om spel online:
  • Onlinespelande gjorde det möjligt för mig ATT spela över huvudtaget när andra möjligheter inte fanns,
  • Onlinespelande har möjliggjort att kunna spela med personer där avstånden är stora (läs omöjliga för fysisk träff)
  • Onlinespel har gett speltillfällen där tiden för en eller alla i gruppen är ett hinder,
  • Onlinespel har gett mig möjlighet att spela på vardagskvällar, efter att familjen har ätit/utfodrats. Det har hunnits med familjeumgänge. Sonen har lagt sig. Och att då hinna spela utan restid till/från spelokal, eller att ha gäster över (vilket inte är optimalt en vardagskväll efter sonens sovtid).
Jag ser online och fysiskt som komplement till varandra. Båda har sina styrkor och svagheter. Där jag tror många hamnar fel, är att de förväntar sig att det ska vara samma sak/upplevelse att spela online som fysiskt, För spelet är detsamma (ex CoC eller DoD). Nedan hur jag upplever skillnaderna: Online upplevere jag ofta som mycket "intensivare". Spelet står i fokus mycket mer. Den intensiviteten tar också mer energi/fokus än vid ett fysiskt spelbord. Ofta är 2 -3 timmars speltid fullt tillräckligt, både i ork/fokus, men också i progress i spelet. Det går generellt snabbare framåt. Det som bromsar är om det är mycket mekanik/tärningsslag. Ex en strid i DoD kommer ta i stort sett samma tid online som fysiskt. Och har man då 2-3 timmar att spela, så kan strid ta större delen av den tiden. Fysiskt går det mer tid på det sociala. Vilket är underbart på sitt sätt. Och jag tror det är det som gör "progressen" i äventyr lite långsammare än online. Jag tror många underskattar hur mycket tid som läggs vid spelbordet som inte är "i spel". Däri består de stora skillnaderna i upplevelse tror jag.

Jag spelade med en liten grupp online en gång i veckan. vardagkvällar med jobb dagen efter. Vi körde typ 20:30 -22:30. MEN i praktiken så gick första halvtimmen till att "stämma av IRL. Få en chans att prata av sig lite om livet/jobb/hälsa/familjesituation. Sen spelade vi fokuserat i 1,5-2 timmar och på det kom vi långt i spelet varje gång, och var "färdiga" för att bryta. 2 timmar intensivt spelande kändes som 6-8 timmar. Sen finns det vissa VTTer och hjälpmedel online som verkligen inte passar mig. För mycket mekanik, musklickande, tab byten osv.... plötsligt känns det som jag sitter med excel och jobbar, och för mig är det en moodkiller, där andra älskar det. Det gäller att hitta det som passar en själv och sin grupp. Har man en krock här för sig själv, så förstår jag till fullo att man inte ser onlinespel som ett alternativ. Men det kanske inte är "online" som är problemet, utan "redskapen"? Ex har jag spelat med bara videochatt. Alla spelare har sina karaktärsblad hos sig fysiskt och slår tärningar hos sig själva. Ärosystem på prov i ärlighet. Det blir väldigt likt en fysisk träff. Sen finns det som sagt en uppsjö VTTs som beter sig väldigt olika och passar folk olika. Även samma VTT kan upplevas olika för olika spel/moduler, Jag avskydde exempelvis foundry för forbidden lands (excel känsla), men tyckte foundry var helt ok för Fallout.

Jag som föredrar theathre of mind som spellederi både fysiskt och online använde tex bara roll20 (gratisversionen) i början. För att ha karaktärer i. "Spelbordet" satte jag bara en passande bakgrundsbild för som typ fick ligga hela spelpasset, bort med alla grids och liknande,
Handouts gicvk enkelt att ladda upp och dela ut (göra visningsbara, så spelarna kunde klicka upp och titta själva). All kommunikation och video körde vi i discord, så spelarna gick i prioncip bara till roll20 för karaktärerna och tärningsslag (utan inbyggd logik/mekanik).

Men som sagt... om man litar på sina spelare, så kan alla ha sina egna tärningar och karaktärs blad fysiskt hos sig och bara köra discord/zoom/teams eller vilken videochat man föredrar.

TLDR: Jag tror förväntan på att samma spel och grupp ska vara samma sak fysiskt och online är en stor orsak till hur många upplever online som "dåligt". Justerar man föväntan och ser dem som olika saker, så blir det en annan upplevelse. Samt att "fel VTT" för dig och eller dina spelare DÖDAR mer än det tillför.
 
StradhLestat said:
Vad gäller onlinespelande respektive fysiskt spelande, så pstar jag in lite tankar här som jag lyfte på ett annat ställe:

Ett par tankar om spel online:
  • Onlinespelande gjorde det möjligt för mig ATT spela över huvudtaget när andra möjligheter inte fanns,
  • Onlinespelande har möjliggjort att kunna spela med personer där avstånden är stora (läs omöjliga för fysisk träff)
  • Onlinespel har gett speltillfällen där tiden för en eller alla i gruppen är ett hinder,
  • Onlinespel har gett mig möjlighet att spela på vardagskvällar, efter att familjen har ätit/utfodrats. Det har hunnits med familjeumgänge. Sonen har lagt sig. Och att då hinna spela utan restid till/från spelokal, eller att ha gäster över (vilket inte är optimalt en vardagskväll efter sonens sovtid).
Jag ser online och fysiskt som komplement till varandra. Båda har sina styrkor och svagheter. Där jag tror många hamnar fel, är att de förväntar sig att det ska vara samma sak/upplevelse att spela online som fysiskt, För spelet är detsamma (ex CoC eller DoD). Nedan hur jag upplever skillnaderna: Online upplevere jag ofta som mycket "intensivare". Spelet står i fokus mycket mer. Den intensiviteten tar också mer energi/fokus än vid ett fysiskt spelbord. Ofta är 2 -3 timmars speltid fullt tillräckligt, både i ork/fokus, men också i progress i spelet. Det går generellt snabbare framåt. Det som bromsar är om det är mycket mekanik/tärningsslag. Ex en strid i DoD kommer ta i stort sett samma tid online som fysiskt. Och har man då 2-3 timmar att spela, så kan strid ta större delen av den tiden. Fysiskt går det mer tid på det sociala. Vilket är underbart på sitt sätt. Och jag tror det är det som gör "progressen" i äventyr lite långsammare än online. Jag tror många underskattar hur mycket tid som läggs vid spelbordet som inte är "i spel". Däri består de stora skillnaderna i upplevelse tror jag.

Jag spelade med en liten grupp online en gång i veckan. vardagkvällar med jobb dagen efter. Vi körde typ 20:30 -22:30. MEN i praktiken så gick första halvtimmen till att "stämma av IRL. Få en chans att prata av sig lite om livet/jobb/hälsa/familjesituation. Sen spelade vi fokuserat i 1,5-2 timmar och på det kom vi långt i spelet varje gång, och var "färdiga" för att bryta. 2 timmar intensivt spelande kändes som 6-8 timmar. Sen finns det vissa VTTer och hjälpmedel online som verkligen inte passar mig. För mycket mekanik, musklickande, tab byten osv.... plötsligt känns det som jag sitter med excel och jobbar, och för mig är det en moodkiller, där andra älskar det. Det gäller att hitta det som passar en själv och sin grupp. Har man en krock här för sig själv, så förstår jag till fullo att man inte ser onlinespel som ett alternativ. Men det kanske inte är "online" som är problemet, utan "redskapen"? Ex har jag spelat med bara videochatt. Alla spelare har sina karaktärsblad hos sig fysiskt och slår tärningar hos sig själva. Ärosystem på prov i ärlighet. Det blir väldigt likt en fysisk träff. Sen finns det som sagt en uppsjö VTTs som beter sig väldigt olika och passar folk olika. Även samma VTT kan upplevas olika för olika spel/moduler, Jag avskydde exempelvis foundry för forbidden lands (excel känsla), men tyckte foundry var helt ok för Fallout.

Jag som föredrar theathre of mind som spellederi både fysiskt och online använde tex bara roll20 (gratisversionen) i början. För att ha karaktärer i. "Spelbordet" satte jag bara en passande bakgrundsbild för som typ fick ligga hela spelpasset, bort med alla grids och liknande,
Handouts gicvk enkelt att ladda upp och dela ut (göra visningsbara, så spelarna kunde klicka upp och titta själva). All kommunikation och video körde vi i discord, så spelarna gick i prioncip bara till roll20 för karaktärerna och tärningsslag (utan inbyggd logik/mekanik).

Men som sagt... om man litar på sina spelare, så kan alla ha sina egna tärningar och karaktärs blad fysiskt hos sig och bara köra discord/zoom/teams eller vilken videochat man föredrar.

TLDR: Jag tror förväntan på att samma spel och grupp ska vara samma sak fysiskt och online är en stor orsak till hur många upplever online som "dåligt". Justerar man föväntan och ser dem som olika saker, så blir det en annan upplevelse. Samt att "fel VTT" för dig och eller dina spelare DÖDAR mer än det tillför.
Click to expand...
Jag tycker inte nödvändigtvis att spel online skulle vara dåligt utan i mitt fall är det att jag genom onlinespel inte får samma känsla som vid fysiskt spel hemma vid köksbordet.

Jag uppnår inte samma nivå av tillfredställelse av onlinespel som jag får av att pilla med ett fysiskt rollformulär och hantera fysiska handouts och rulla tärningar som jag kan känna vikten av i handen och att alla spelare+sl befinner sig i samma rum.

Det är lite som att chamgpange är gott och prosseco är också gott och båda bubblar i glaset och båda är alkohol och jag blir full av båda men prosseco är inte champange. På samma sätt ser jag på onlinespel respektive spel i det fysiska rummet, onlinespel är också rollspel och trevligt på sitt sätt men det är inte lika trevligt som rollspel i det fysiska rummet.

För mig skall tilläggas, jag har full förståelse för att andra ser på saken på ett annat sätt.
 
Jag har två grupper som jag regelbundet spelar med, men båda dessa består av dedikerade rollspelare, som är djupt inne i hobbyn och behöver sina rollspelsfixar. Den ena spelar en gång i månaden, den andra varannan vecka. Båda kör spelmöten även om inte alla kan. Den här typen av dedikation är svår att få från folk som inte redan ser rollspel som sin hobby. Att få nybörjare/provapåare att spela så regelbundet och långsiktigt är svårt.

På mitt jobb arrangerar jag då och då rollspelskvällar och kör lite regellättare spel, antingen oneshots eller två-tre spelmöten med samma scenario. De som är med tycker att det är väldigt kul och pratar med de kollegor som inte var med, och säger att "du måste vara med nästa gång, det var så jävla roligt". Trots att de har så kul när de spelar har jag mycket svårt att se att de någonsin skulle göra det till sin återkommande hobby. Ju längre perspektiv jag föreslår, desto svårare är det att få dem intresserade.

Mitt råd är därför att söka bland de redan intresserade som är inne i hobbyn. Det verkar ju finnas en del kontaktytor i Trollhättan, och Götet är ju hyfsat nära.
 
Last edited:
folketsfiende said:
Jag har två grupper som jag regelbundet spelar med, men båda dessa består av dedikerade rollspelare, som är djupt inne i hobbyn och behöver sina rollspelsfixar. Den ena spelar en gång i månaden, den andra varannan vecka. Båda kör spelmöten även om inte alla kan. Den här typen av dedikation är svår att få från folk som inte redan ser rollspel som sin hobby. Att få nybörjare/provapåare att spela så regelbundet och långsiktigt är svårt.

På mitt jobb arrangerar jag då och då rollspelskvällar och kör lite regellättare spel, antingen oneshots eller två-tre spelmöten med samma scenario. De som är med tycker att det är väldigt kul och pratar med de kollegor som inte var med, och säger att "du måste vara med nästa gång, det var så jävla roligt". Trots att de har så kul när de spelar har jag mycket svårt att se att de någonsin skulle göra det till sin återkommande hobby. Ju längre perspektiv jag föreslår, desto svårare är det att få dem intresserade.

Mitt råd är därför att söka bland de redan intresserade som redan är inne i hobbyn. Det verkar ju finnas en del kontaktytor i Trollhättan, och Götet är ju hyfsat nära.
Click to expand...
Jag hade ju väldigt gärna spelat med en dedikerad rollspelsnörds grupp men dom som finns här på orten är svåra att få att ge sig till känna och öppna dörren och släppa in en i värmen.

Det brukar ju vara så många gånger att dom där som har rollspel som sin primära hobby har sina sedan länge etablerade spelgrupper som dom spelat med en längre tid och det funkar bra för dom och därför kan dom många gånger vara lite motiga till att släppa in nytt blod då det kan röra upp status quo.
 
Hundenilunden82 said:
Jag hade ju väldigt gärna spelat med en dedikerad rollspelsnörds grupp men dom som finns här på orten är svåra att få att ge sig till känna och öppna dörren och släppa in en i värmen.

Det brukar ju vara så många gånger att dom där som har rollspel som sin primära hobby har sina sedan länge etablerade spelgrupper som dom spelat med en längre tid och det funkar bra för dom och därför kan dom många gånger vara lite motiga till att släppa in nytt blod då det kan röra upp status quo.
Click to expand...
Håller helt med.

Nyckeln kan ev vara att bara halva deras reguljära grupp är dundersugna på Ultraviolet Grasslands eller Mythic Bastionland - och då kan du vara den där extra spelaren som behövs. Ev kan sånt otillfredsställt spelsug upptäckas på lokala träffar osv.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top