Faehrengaust
Swashbuckler
Långsvärdet och katanan är båda kompromisser - halvbra på mycket, men inte bäst på något. Långsvärdet är ett statusfyllt reservvapen som efter 150 års användning blir ersatt av enhandssvärd som evolveras i den här riktningen:
Hmm.... ett böjt och eneggat svärd.
Dessutom användes dessa snyggingar samtidigt som långsvärden:
Böjt, eneggat och tvåhands - väldigt lika katanan.
Och så är det så att raka och dubbeleggade blad inte alls var okända i japan, de hade Tsurugi (påminner om kinesiska jian som de självklart kände till).
Det var dock en form som de valde bort
---
Parerstången är ingen magisk uppfinning. Kineserna hade en del svärdstyper med större handskydd, men generellt valde de att ha mindre diskar på samma sätt som japanska svärd. Parerstången gav ingen fördel i deras kontext och för deras fäktstil.
---
Vapen är anpassade för sin tid, sina användningsområden och sin kultur. Krigsvapen är dessutom anpassade för de rustningar som förekommer på slagfältet.
Därför kan man aldrig säga att Katana eller Långsvärd är bättre än den andra. De är anpassade till olika miljö och olika användare. Långsvärdet var säkert ett bättre val för en riddare i 1400-talets Frankrike medan Katanan var ett bättre val för 1500-talets Samuraj i Japan.
Den anpassningen är så liten att jag inte skulle särskilja vapnen i regler.
---
Därför är inte Sabeln heller bättre eller sämre än långsvärdet. Det är bara anpassning till förändringar på slagfältet orsakat av teknik- och samhällsutveckling.
---
NOT: Det finns ett argument för att Katanan faktiskt kanske var något sämre än långsvärdet. Det är kvalitén på råmaterialet. Japan hade sämre stål. Det är en yttre faktor som de inte kunde påverka (även om de försökte komma runt det med sin smidesteknik).
