Få folk att läsa ens grejer

YT är helt ute som primär-kanal för att skapa ett varumärke.
Tiktok och Instagram är det som gäller för att dra in folk till ens YT som leder till mer spridning av ens "fysiska" material.
Jag hörde siffror på en av kanalerna jag följer i stil med att 10K Tiktok/insta-visningar leder till dryga 25-30 pers/bottar som klickar på YT länken, ungefär 5 kollar på videon, 1 subbar till kanalen och typ 0.1 börjar titta seriöst. (Kan ha varit Wyloch, men det var ett tag sen så kommer inte ihåg exakt.)
Är nog också rimligt att ett större, flashigare, crowdfundat släpp leder till att folk plockar upp ens äldre grejor och det nya man pysslar med.

Nu är ju möjligen rollspelare annorlunda (eller inte) än andra hobbyister/nördar, men jag har på nära håll sett åtminstone 4-5 seriösa försök att lansera sitt varumärke (sig själv) som inte får luft under vingarna över huvud taget. Det spelar inte så stor roll hur bra grejor man kommer med, eller hur produktiv man är, det är ändå bara 1% som lyckas slå igenom mediabruset.
Man ska ha en himla tur också. Frågan är om det är "värt" tiden man behöver lägga kontra att fräsa runt på konvent och nasa sina grejor istället?

Skapande för skapandets skull är ju typ det bästa som finns, så att driva en YT (eller som för egen del, en sällan uppdaterad blog med typ 2 läsare) kan ju bli en enormt givande hobby i sig.
Man ska nog se rätt nyktert på en sån kanal som "reklam" däremot.
 
YT är helt ute som primär-kanal för att skapa ett varumärke.
Tiktok och Instagram är det som gäller för att dra in folk till ens YT som leder till mer spridning av ens "fysiska" material.
Jag hörde siffror på en av kanalerna jag följer i stil med att 10K Tiktok/insta-visningar leder till dryga 25-30 pers/bottar som klickar på YT länken, ungefär 5 kollar på videon, 1 subbar till kanalen och typ 0.1 börjar titta seriöst. (Kan ha varit Wyloch, men det var ett tag sen så kommer inte ihåg exakt.)
Är nog också rimligt att ett större, flashigare, crowdfundat släpp leder till att folk plockar upp ens äldre grejor och det nya man pysslar med.

Nu är ju möjligen rollspelare annorlunda (eller inte) än andra hobbyister/nördar, men jag har på nära håll sett åtminstone 4-5 seriösa försök att lansera sitt varumärke (sig själv) som inte får luft under vingarna över huvud taget. Det spelar inte så stor roll hur bra grejor man kommer med, eller hur produktiv man är, det är ändå bara 1% som lyckas slå igenom mediabruset.
Man ska ha en himla tur också. Frågan är om det är "värt" tiden man behöver lägga kontra att fräsa runt på konvent och nasa sina grejor istället?

Skapande för skapandets skull är ju typ det bästa som finns, så att driva en YT (eller som för egen del, en sällan uppdaterad blog med typ 2 läsare) kan ju bli en enormt givande hobby i sig.
Man ska nog se rätt nyktert på en sån kanal som "reklam" däremot.

Det kan säkert vara som du skriver - att TikTok och Insta har blivit mer betydelsefulla än YouTube när det gäller att etablera varumärken - men samtidigt är rollspel (särskilt indiespel) en nischad typ av produkt. Att YouTube, precis som rollspelsbranschen, är ganska mansdominerad har förmodligen också spelat viss roll. Det finns ett par amerikanska youtubers som verkligen har nått ut.

En av dem är Ben Milton, även känd som Questing Beast. På sin kanal ägnar han sig mest åt att recensera rollspel (i princip bara indiegrejer) - och gör det dessutom riktigt bra. Man får en känsla av att man känner honom (även om det i mitt fall är en illusion - vi har aldrig träffats). Han har just nu 120 000 abonnenter på sin kanal och han har lagt ut 560 (!) videor. När han sålde sitt rollspel Knave (2e var det väl) på Kickstarter fick han följande resultat: ”11,003 backers pledged $645,580”.


Även Kelsey Dionne, skaparen av Shadowdark RPG, är ofta synlig på YouTube på olika kanaler, bl.a. The Arcane Library, som jag tror är hennes förlags kanal. Hon har också varit väldigt framgångsrik på Kickstarter. Resultatet på Kickstarter: ”13,249 backers pledged $1,365,923”.


Om Milton och Dionne också är stora på Insta och TikTok? Ingen aning! Det är två plattformar jag har valt bort. Men att båda två har varit mycket aktiva i sin marknadsföring på olika ställen - även konvent av olika slag - råder det ingen tvekan om. De anstränger sig helt enkelt för att bli lästa och spelade. Jag tror också att det är högst väsentligt att båda i sina produkter både löser olika designproblem elegant (Milton diskuterar dessutom ofta sådant på sin kanal) och hanterar språket väl. Att de båda har engelska som modersmål är förstås också en fördel men uppenbarligen inte ett måste.
 
Last edited:
De som lyckats på YouTube har inte gjort det för att de tänkt "marknadsföring" eller "varumärke". De har gjort innehåll som varit intressant i sig självt, för att det var det de ville göra, och först senare har de tänkt "hmmm, nu när jag har en publik kanske jag skall göra ett spel också". Exempelvis Matt Colville eller Ben Milton som hänvisades till ovan.

Den enda jag vet som hade en baktanke om att göra ett eget spel från början är Tales from Elsewhere, men även där så handlar majoriteten av hans videos om allmänna principer, inte bara hans egen produkt.
 
De som lyckats på YouTube har inte gjort för att de tänkt "marknadsföring" eller "varumärke". De har gjort innehåll som varit intressant i sig självt, för att det var det de ville göra, och först senare har de tänkt "hmmm, nu när jag har en publik kanske jag skall göra ett spel också".

Den enda jag vet som hade en baktanke om att göra ett eget spel från början är Tales from Elsewhere, men även där så handlar majoriteten av hans videos om allmänna principer, inte bara hans egen produkt.

Det är ju svårt att säkert veta exakt varför folk har blivit youtubers från början, men jag tror att exempelvis både Milton och Dionne var spelskapare i någon omfattning innan de började synas på YouTube. Jag ser det dock inte riktigt som en baktanke. Det är inte dåligt eller fult att vilja nå ut med det man gör. Särskilt inte när man har mycket att säga.
 
Jag känner mig rätt mätt på "dungeontubers". Det känns som att de flesta har fattat att för att nå ut måste man jobba med buzzwords, kapitalisera på drama och ha ett fokus på 5e. Sammantaget gör det att de smälter ihop och gör samma videos, med samma intensiva "youtube-röstläge".
Finns såklart undantag, Sly Flourish tuffar på med sina mystråkiga videos, Ben Milton kör sin grej, osv &c - men jag tycker att de flesta börjar bli rätt lika varandra.

edit: även Quinn's Quest sticker ut genom att göra ett gediget och genomtänkt jobb med sina videos och därmed låta dem komma ut med längre mellanrum.

edit 2: har inte TikTok, men det lilla jag sett från D&D-tok (?) är rätt outhärdligt. Om det är vad som krävs för att bli läst förblir jag hellre obskyr, tbh.
 
Last edited:
Tänkte fråga dig @God45 om du brukar vara på konvent och spelleda dina grejer där? Det skulle ju kunna vara ett sätt för folk att få testa dina grejer, gilla dem, få blodad tand och gå hem och läsa? 🙂
 
Tänkte fråga dig @God45 om du brukar vara på konvent och spelleda dina grejer där? Det skulle ju kunna vara ett sätt för folk att få testa dina grejer, gilla dem, få blodad tand och gå hem och läsa? 🙂

Jag brukade men sedan blev det pandemi och sedan fick jag familj så… Nej 😂 Men kanske om några år igen.
 
Jag säger inte att det är fult. Jag säger att det effektiva sättet att få uppmärksamhet är att ha något mer att komma med än reklam.

Så är det absolut. Det jag reagerade på var ordet baktanke som signalerar att något inte är riktigt schysst.
 
Last edited:
Efter att ha läst kampanjen Fröken riddaren och Djävulen så förstår jag det verkligen! Det är skandal!

Det finns åtskilliga försvårande omständigheter som jag ser det:
  • En intrig som bygger på Kristna föreställningar om djävulen och de sju dödssynderna.
  • Riddarromantik av ett västeuropeiskt snitt. Och dessutom med djävulsdyrkande kvinnliga riddare.
  • Inga sportreferenser över huvudtaget utan en bakgrundshistoria som kretsar runt maktbegär och djävulens lockelser.
  • Beskriver ungdomliga nycker och förälskelser.
Dessutom är materialet så omfattande att en medelålders person som är upptagen med att heja på Hammarby kan svårligen avsluta kampanjen före pensionering.
Den här recensionen gjorde mig nyfiken nog att ladda ned och läsa – nåja, skumma – materialet…
 
Vad tyckte du?
Blandade tankar utan struktur eller mening att bemötas:

Jag gillar idén med att gifta sig med djävulen och ta hämnd men klassiska bakgrunden med fadern som låter träna henne till riddare men inte låta henne härska känns lite inkonsekvent. Kanske fadern sände henne till någon av riddarna att utbilda henne till att bli drottning med fädernas hemliga överenskommelse att hon skall träffa riddarens son och trolovas med honom. För att de skall få umgås får hon också vapenträning (kan också vara så att många kvinnor får det i landet för att kunna försvara sig och hemmet i händelse av krig) och då sonen förälskar sig i henne insisterar han på att hon skall vara med på övningar, jakter och så vidare. Hon inser dock vad deras fäder har bestämt över hennes huvud och konfronterar sin fader och förklarar riddarsonen för att vara blä. Kungen säger "jag har bestämt" och hon blir förbannad och drar.

Jag sitter och skummar igenom det igen nu och som alltid med sådana här episka äventyr är det otydligt vad det är som hindrar motståndarna ifrån att gå samman och smeta ut rollpersonerna över landskapet. Till en början kan de gå obemärkta fram men efter att besegrat en eller två riddare borde de möte helvetets alla horder. Jag skulle dock kunna tänka mig att rollpersonerna kan komma långt om de infiltrerar riddarna och sedan intrigerar med dem, djävulens ständige bane är ju en slugare motståndare, för att få dem att bekämpa varandra. Det här är nog inte ett problem som skall lösas enligt D&D, snarare mer likt Amber.

De olika riddarna är kärnfullt beskrivning och deras personlighet kommer fram genom texten, bäst syns det nog för Sirdi, men kopplingen mellan riddare, dennes personlighet och dödssynden är inte så tydlig. Sirdi framkommer inte som särdeles girig, snarare pragmatisk. Får riddarna någon fördel av sin dödssynd eller ger dödssynderna rollpersonerna en möjlighet till att besegra riddaren? Är t.ex. Sirdi otroligt girig och är mycket lätt till att mutas till att förråda sin plikt?

Så den hårda domen: jag har skummat texten och nu vet jag vad folk pratar om i tråden men jag kommer inte spara den för jag kommer inte använda mig av den i någon av mina kampanjer eller äventyr och jag har som en princip att inte samla på mig material jag inte tror jag kommer använda. Jag utesluter inte att ett bortglömt minne av denna text kommer inspirera till en scen, en SLP eller ett rykte i någon kampanj om tio år.
 
Fröken riddaren och djävulen
Nu har jag läst den! Mycket trevlig läsning!

Men jag hade aldrig gissat att det var du som skrivit om jag läst det här och nu. CustomBike?

tror det är lättare att få folk att läsa ens grejer om det är lätt att fatta vem som har skrivit. :) Ingen författare anges i pdfen heller väl?

Obs jag är kass på detta själv.
 
Nu har jag läst den! Mycket trevlig läsning!

Men jag hade aldrig gissat att det var du som skrivit om jag läst det här och nu. CustomBike?

tror det är lättare att få folk att läsa ens grejer om det är lätt att fatta vem som har skrivit. :) Ingen författare anges i pdfen heller väl?

Obs jag är kass på detta själv.

Ja vad kul! :D tack ☺️

Oh, jag har inte tänkt på det! Mitt namn är bara på sista sidan (baksidan) av PDF:en. Jag borde göra det tydligare.

Custom Bike är från Itch:s automatiska namnskapare och jag bara körde på det eftersom tanken var att jag inte bara skulle ladda upp mina saker utan också saker som jag bara varit en skapare i, som Ulvens Väg och så. Men det var nog ett misstag, det kunde varit God45.
 
När man väl laddat ned grejen för att man nog tänker sig läsa den nästa vecka... Då uppleves den som försvunnen när den veckan kommer. Detta av den enkla anledningen att pdf-filen inte har ett övertydligt namn. Exemepelvis kommer jag bläddra förbi en fil som heter "FROD" hundratals gånger, av den enkla anledningen att jag inte kopplar det till titeln Fröken riddaren och djävulen. 🫤
 
När man väl laddat ned grejen för att man nog tänker sig läsa den nästa vecka... Då uppleves den som försvunnen när den veckan kommer. Detta av den enkla anledningen att pdf-filen inte har ett övertydligt namn. Exemepelvis kommer jag bläddra förbi en fil som heter "FROD" hundratals gånger, av den enkla anledningen att jag inte kopplar det till titeln Fröken riddaren och djävulen. 🫤

Det här är ett jättebra tips! Inte tänkt på det. Jag har vara använt förkortningar för att undvika Å, Ä och Ö i filnamnen. Men jag kan bara använda A och O istället men ha hela namnet.
 
När man väl laddat ned grejen för att man nog tänker sig läsa den nästa vecka... Då uppleves den som försvunnen när den veckan kommer. Detta av den enkla anledningen att pdf-filen inte har ett övertydligt namn. Exemepelvis kommer jag bläddra förbi en fil som heter "FROD" hundratals gånger, av den enkla anledningen att jag inte kopplar det till titeln Fröken riddaren och djävulen. 🫤

Ett verkligt problem. När man laddar ner stora bundles så är namnet på filerna en enda röra - går inte att hitta något. Jag som läsare kan namnet, det är vad jag kommer att söka efter.

Enkla regler, gör följande:
  • Hela namnet på boken/modulen först i filen
  • Använd mellanslag mellan ord, inga konstiga tecken
Gör inte följande:
  • Börja inte med produkt-/katalognummer (t.ex. "CHA4036_-_RuneQuest_-_Weapons_and_Equipment")
  • Börja inte med namnet på rollspelet (t.ex. en av mina filer jag har "warhammerfantasyroleplaybloodandbramble")
  • Skippa inte mellanslag
  • Använd inte konstiga tecken
  • Förkorta inte bokens namn - det är ok att förkorta rollspelets namn om man vill ha det på slutet (ej nödvändigt att ha)
Absolut värsta jag fått i en bundle: "4BAD54E5-4804-6DB6-A025-2D68354EFA7C"

Tack för den! Och det är så klart "A Taste of the Moon" om ni inte förstod det av filnamnet.
 
Last edited:
Back
Top