Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Den intressantaste (?) plotten med just skogstagna (oavsett hur) är när någon oskyldig får skulden - "Det var alvernas/tomtarnas fel! Fram med liarna och facklorna, nu jävlar ska de få!". Och egentligen har pigan bara flytt eftersom husbonden regelbundet satte på henne mot hennes vilja. Prästen i byn kanske vet sanningen eftersom pigan har biktat sig, men han ser möjligheten att bli av de där märkliga varelserna i skogen som folk offrar åt (i stället för att skänka allt till honom... eh, kyrkan).

Det är enkelt att skapa snåriga intriger kring den här typen av företeelser.
 
Nog inspirerande för Väsen om inget annat:
www.sverigesradio.se

När vi fick oväntat besök - Vetenskapsradion Historia

Att pipa in på kaffe eller göra en formell visit hos en bekant präglade sällskapslivet vid förra sekelskiftet. Vi undersöker hur det gick till!
www.sverigesradio.se www.sverigesradio.se
"Att pipa in på kaffe eller göra en formell visit hos en bekant präglade sällskapslivet vid förra sekelskiftet. Vi undersöker hur det gick till!

Visiter var en sorts oinbjudna träffar som borgerligheten ägnade sig åt under 1800-talet. Visitkortet skulle visas upp, kanske vikas enligt intrikata regler, och sedan följde visiten som skulle pågå i högst en halvtimme. Under en och samma dag rände folk runt på mängder av sådana oinbjudna träffar. Och lite senare i historien fyllde kafferepet samma funktion. Ett sätt att träffa vänner, att höra skvaller och hänga med i det sociala livet på bygden.

Kekke Stadin och Gustav Bergström är aktuella med var sina böcker, ”En herre på visit” och ”Välkommen på kaffe”, som skildrar de här nästan helt försvunna sociala rummen och berättar om världar fyllda av fina salonger, hundratals regler, småkakor, tårtor och vilken ordning man ska äta dessa vid ett fikabesök!"
 
En bonde är inte bara en bonde.

Det fanns många olika typer av bönder (och många olika sätt att dela in dem) från medeltiden och fram till 1800-talet. Ett sätt att se på det är vem som ägde jorden som bonden brukade:
  • Skattebonde: Självägande bonde/torpare på skattejord (Högst status)
  • Kronobonde: Åbo/landbo/torpare på kronojord
  • Frälsebonde: Åbo/landbo/torpare på frälsejord
  • Kyrkobonde: Åbo/landbo/torpare på kyrkans eller prästgårdens jord. Eventuellt kan man särskilja Klosterbonde.
  • Akademibonde: Främst 1600-tal till 1800-tal. Åbo/landbo/torpare på universitetets jord, särskilt Uppsala universitets
En annan och överlappande indelning som mer går ut på storlek, boendeform och rättslig status:
  • Hemmansägare: Självägande bonde. I de flesta fall en skattebonde.
  • Landbo: Brukare av annans jord mot avgift
  • Åbo: En subkategori av Landbo som har starkare rättigheter. Kan vara ärftlig.
  • Torpare: Brukare av mindre torp, ofta mot dagsverken. En subkategori är Soldattorpen.
Sedan fanns de som egentligen inte hade någon jord utan jobbade på andras eller hade någon annan form av försörjning:
  • Backstugusittare: Hade liten eller ingen jord, bodde i backstuga
  • Inhyses: Bodde inhyrt hos andra, ofta utan egen jord
  • Statare: Jordbruksarbetare med stat/naturalön. Har liten eller ingen jord
  • Stattorpare: Mellanform: torp + statarliknande beroende
Och så finns en lite speciell kategori:
  • Nybyggare: Tog upp ny mark, ofta i skogs- och gränsbygder. Oftast på kronans jord, men nybyggaren var skattebefriad en period. Senare kunde nybyggaren övergå i Skattebonde eller Kronobonde.
Det fanns också bönder med binäringar som var lite speciella. Det har antagligen funnits många sådana, några exempel:
  • Fiskarbönder: Fiskare med mindre jordinnehav.
  • Lotshemman: Ett hemman som är knuten till en lotsningskyldighet.
  • Bergsman: Kombinerar lantbruk och gruvdrift/malmbrytning. Kunde ha en viss skattefrihet. En stark grupp.
  • Jordbrukande stadsbor: Brukade stadsjord, men det verkar inte ha funnits någon benämning som Stadsbonde. Var egentligen borgare.

Detta är antaglige bara ett litet axplock av den stora variation som fanns. Så kom ihåg att Bonden Paavo inte bara är en bonde, han kan vara en Fiskarbonde, Frälsebonde samt Landbo på en och samma gång!
 
Faehrengaust said:
En bonde är inte bara en bonde.

Det fanns många olika typer av bönder (och många olika sätt att dela in dem) från medeltiden och fram till 1800-talet. Ett sätt att se på det är vem som ägde jorden som bonden brukade:
  • Skattebonde: Självägande bonde/torpare på skattejord (Högst status)
  • Kronobonde: Åbo/landbo/torpare på kronojord
  • Frälsebonde: Åbo/landbo/torpare på frälsejord
  • Kyrkobonde: Åbo/landbo/torpare på kyrkans eller prästgårdens jord. Eventuellt kan man särskilja Klosterbonde.
  • Akademibonde: Främst 1600-tal till 1800-tal. Åbo/landbo/torpare på universitetets jord, särskilt Uppsala universitets
En annan och överlappande indelning som mer går ut på storlek, boendeform och rättslig status:
  • Hemmansägare: Självägande bonde. I de flesta fall en skattebonde.
  • Landbo: Brukare av annans jord mot avgift
  • Åbo: En subkategori av Landbo som har starkare rättigheter. Kan vara ärftlig.
  • Torpare: Brukare av mindre torp, ofta mot dagsverken. En subkategori är Soldattorpen.
Sedan fanns de som egentligen inte hade någon jord utan jobbade på andras eller hade någon annan form av försörjning:
  • Backstugusittare: Hade liten eller ingen jord, bodde i backstuga
  • Inhyses: Bodde inhyrt hos andra, ofta utan egen jord
  • Statare: Jordbruksarbetare med stat/naturalön. Har liten eller ingen jord
  • Stattorpare: Mellanform: torp + statarliknande beroende
Och så finns en lite speciell kategori:
  • Nybyggare: Tog upp ny mark, ofta i skogs- och gränsbygder. Oftast på kronans jord, men nybyggaren var skattebefriad en period. Senare kunde nybyggaren övergå i Skattebonde eller Kronobonde.
Det fanns också bönder med binäringar som var lite speciella. Det har antagligen funnits många sådana, några exempel:
  • Fiskarbönder: Fiskare med mindre jordinnehav.
  • Lotshemman: Ett hemman som är knuten till en lotsningskyldighet.
  • Bergsman: Kombinerar lantbruk och gruvdrift/malmbrytning. Kunde ha en viss skattefrihet. En stark grupp.
  • Jordbrukande stadsbor: Brukade stadsjord, men det verkar inte ha funnits någon benämning som Stadsbonde. Var egentligen borgare.

Detta är antaglige bara ett litet axplock av den stora variation som fanns. Så kom ihåg att Bonden Paavo inte bara är en bonde, han kan vara en Fiskarbonde, Frälsebonde samt Landbo på en och samma gång!
Click to expand...
Bra översyn.

En anmärkning. "Åbo" var länge synonym med det vi idag kallar "bonde", alltså en brukare av en jordbruksfastighet med ett mantalsvärde i jordeboken. Under 1800-talet ville dock de självägande bönderna (skattebönderna) inte längre vara åbor, utan de började kallas sig hemmansägare. Ingen gick runt på 1600-talet och kallade sig "hemmansägare".

Sen fanns det skattefrälsegårdar och frälseskatte gårdar också. Samt insockne och utsockne frälsehemman.

1773409112871.png
 
Skarpskytten said:
Nja, du sa att borgare/stadsbor kunde ha mark i eller utanför städerna. Att ha en kåltäppa på bakgården är ju inte samma sak som att vara en bonde som bor i staden och brukar åkrar utanför den.
Click to expand...
Okej, det var vad jag tyckte att jag sa. Stadsbor var ofta bönder. Med mark inne i eller utanför staden. Mark är alltså åker. Täppa är inte mark. Men fattar att det inte framgick tydligt.
 
Faehrengaust said:
En bonde är inte bara en bonde.

Det fanns många olika typer av bönder (och många olika sätt att dela in dem) från medeltiden och fram till 1800-talet. Ett sätt att se på det är vem som ägde jorden som bonden brukade:
  • Skattebonde: Självägande bonde/torpare på skattejord (Högst status)
  • Kronobonde: Åbo/landbo/torpare på kronojord
  • Frälsebonde: Åbo/landbo/torpare på frälsejord
  • Kyrkobonde: Åbo/landbo/torpare på kyrkans eller prästgårdens jord. Eventuellt kan man särskilja Klosterbonde.
  • Akademibonde: Främst 1600-tal till 1800-tal. Åbo/landbo/torpare på universitetets jord, särskilt Uppsala universitets
En annan och överlappande indelning som mer går ut på storlek, boendeform och rättslig status:
  • Hemmansägare: Självägande bonde. I de flesta fall en skattebonde.
  • Landbo: Brukare av annans jord mot avgift
  • Åbo: En subkategori av Landbo som har starkare rättigheter. Kan vara ärftlig.
  • Torpare: Brukare av mindre torp, ofta mot dagsverken. En subkategori är Soldattorpen.
Sedan fanns de som egentligen inte hade någon jord utan jobbade på andras eller hade någon annan form av försörjning:
  • Backstugusittare: Hade liten eller ingen jord, bodde i backstuga
  • Inhyses: Bodde inhyrt hos andra, ofta utan egen jord
  • Statare: Jordbruksarbetare med stat/naturalön. Har liten eller ingen jord
  • Stattorpare: Mellanform: torp + statarliknande beroende
Och så finns en lite speciell kategori:
  • Nybyggare: Tog upp ny mark, ofta i skogs- och gränsbygder. Oftast på kronans jord, men nybyggaren var skattebefriad en period. Senare kunde nybyggaren övergå i Skattebonde eller Kronobonde.
Det fanns också bönder med binäringar som var lite speciella. Det har antagligen funnits många sådana, några exempel:
  • Fiskarbönder: Fiskare med mindre jordinnehav.
  • Lotshemman: Ett hemman som är knuten till en lotsningskyldighet.
  • Bergsman: Kombinerar lantbruk och gruvdrift/malmbrytning. Kunde ha en viss skattefrihet. En stark grupp.
  • Jordbrukande stadsbor: Brukade stadsjord, men det verkar inte ha funnits någon benämning som Stadsbonde. Var egentligen borgare.

Detta är antaglige bara ett litet axplock av den stora variation som fanns. Så kom ihåg att Bonden Paavo inte bara är en bonde, han kan vara en Fiskarbonde, Frälsebonde samt Landbo på en och samma gång!
Click to expand...
Det fanns också Skjutsbönder, vilket var landmotsvarigheten till lotshemman. Det var bönder som hade sina gårdar bredvid landsvägarna. De var tvungna att hålla hästar till gästgiverierna eller statliga droskor och fick i utbyte skattelättnader.
 
Vi tänker oss gärna stridsrop som ett bröl, men det var antagligen inte fallet. ”The Rebel Yell” är beskrivet som högt i tonhöjd, hela vägen upp till falsett, och namnet på de grekiska hopliternas stridsrop, ἀλαλή, ”a-la-lay”, är rimligtvis onomatopoetiskt och för i alla fall mina tankar nästan åt joddling.

Det här är inte så konstigt - ett bröl skulle höras rätt illa, medan de höga tonerna slår igenom (det är därför flöjt och vissla ofta var populärt på senare tiders slagfält och skepp).
 
Faehrengaust said:
En bonde är inte bara en bonde.

Det fanns många olika typer av bönder (och många olika sätt att dela in dem) från medeltiden och fram till 1800-talet. Ett sätt att se på det är vem som ägde jorden som bonden brukade:
  • Skattebonde: Självägande bonde/torpare på skattejord (Högst status)
  • Kronobonde: Åbo/landbo/torpare på kronojord
  • Frälsebonde: Åbo/landbo/torpare på frälsejord
  • Kyrkobonde: Åbo/landbo/torpare på kyrkans eller prästgårdens jord. Eventuellt kan man särskilja Klosterbonde.
  • Akademibonde: Främst 1600-tal till 1800-tal. Åbo/landbo/torpare på universitetets jord, särskilt Uppsala universitets
En annan och överlappande indelning som mer går ut på storlek, boendeform och rättslig status:
  • Hemmansägare: Självägande bonde. I de flesta fall en skattebonde.
  • Landbo: Brukare av annans jord mot avgift
  • Åbo: En subkategori av Landbo som har starkare rättigheter. Kan vara ärftlig.
  • Torpare: Brukare av mindre torp, ofta mot dagsverken. En subkategori är Soldattorpen.
Sedan fanns de som egentligen inte hade någon jord utan jobbade på andras eller hade någon annan form av försörjning:
  • Backstugusittare: Hade liten eller ingen jord, bodde i backstuga
  • Inhyses: Bodde inhyrt hos andra, ofta utan egen jord
  • Statare: Jordbruksarbetare med stat/naturalön. Har liten eller ingen jord
  • Stattorpare: Mellanform: torp + statarliknande beroende
Och så finns en lite speciell kategori:
  • Nybyggare: Tog upp ny mark, ofta i skogs- och gränsbygder. Oftast på kronans jord, men nybyggaren var skattebefriad en period. Senare kunde nybyggaren övergå i Skattebonde eller Kronobonde.
Det fanns också bönder med binäringar som var lite speciella. Det har antagligen funnits många sådana, några exempel:
  • Fiskarbönder: Fiskare med mindre jordinnehav.
  • Lotshemman: Ett hemman som är knuten till en lotsningskyldighet.
  • Bergsman: Kombinerar lantbruk och gruvdrift/malmbrytning. Kunde ha en viss skattefrihet. En stark grupp.
  • Jordbrukande stadsbor: Brukade stadsjord, men det verkar inte ha funnits någon benämning som Stadsbonde. Var egentligen borgare.

Detta är antaglige bara ett litet axplock av den stora variation som fanns. Så kom ihåg att Bonden Paavo inte bara är en bonde, han kan vara en Fiskarbonde, Frälsebonde samt Landbo på en och samma gång!
Click to expand...
Värt att påpeka att detta bara är ett exempel, på Sverige under tidigmodern och tidig modern tid. Jag läser just nu Lyndal Ropers bok om det tyska bondekriget och det är inte som att det var en typ av vaniljbönder som deltog. Vissa var rika, andra var fattiga. Vissa var självägande, vissa arrenderade av ett kloster, vissa av ett domkapitel, vissa av en riddarorden, vissa av en riddare, vissa av en högadelsmän. Vissa var fria, andra halvfria, andra livegna.

Och en viktigt poäng hon gör, som moderna västerlänningar har svårt att förstå vilket gör att de ofta går fel när skildrar eller inspireras av det förflutna i sina rollspelsprojekt, är att hela Tyskland var ett enormt lapptäcke av olika feodala rättigheter och skyldigheter, där olika typer av rättigheter och skyldigheter korsades. Det fanns ingen modern äganderätt, en given jordbit kunde ha konkurrerande anspråk på sig. En bonde kunde ha besittningsrätt till sin gård som var ägd av en riddare, men samtidigt vara skyldig prästen tionde, sakna rätt att jaga i sin skog, ha rätt att beta sina kor på allmänningen, etc. Christer Wiberg har skildrat det här fint för svenska förhållanden i en bok som heter "Grenverket".
 
Skarpskytten said:
Och en viktigt poäng hon gör, som moderna västerlänningar har svårt att förstå vilket gör att de ofta går fel när skildrar eller inspireras av det förflutna i sina rollspelsprojekt, är att hela Tyskland var ett enormt lapptäcke av olika feodala rättigheter och skyldigheter, där olika typer av rättigheter och skyldigheter korsades. Det fanns ingen modern äganderätt, en given jordbit kunde ha konkurrerande anspråk på sig. En bonde kunde ha besittningsrätt till sin gård som var ägd av en riddare, men samtidigt vara skyldig prästen tionde, sakna rätt att jaga i sin skog, ha rätt att beta sina kor på allmänningen, etc. Christer Wiberg har skildrat det här fint för svenska förhållanden i en bok som heter "Grenverket".
Click to expand...

Just den här kaotiska överlappningen av rättigheter var väl om jag minns rätt en inte obetydlig del i de spänningar och konflikter som ledde till bondekriget också.
 
Om något så är det komplierade lapptäcket av rättigheter och skyldigheter precis det som definierar Medeltiden.

I princip allt som är intressant med medeltiden (från Fria städer, den komplicerade relationen mellan världlig och religös makt etc) relaterar till det. T.ex. klassen av ministeriales som fanns i det heliga romerska riket (som var samtidigt ofria, på nästan samma sätt som livegna, OCH del av den sociala eliten då de innehade positioner som privilegiade svurna män/kvinnor till högadeln).
 
Theo said:
Just den här kaotiska överlappningen av rättigheter var väl om jag minns rätt en inte obetydlig del i de spänningar och konflikter som ledde till bondekriget också.
Click to expand...
Man kan säga att bönderna försökte ett Alexanderhugg genom den feodala knuten genom att avskaffa hela överheten.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top