Min erfarenhet är att ju fler spelare man blir, desto mer får man fokusera spelet på uppdraget snarare än relationerna mellan rollpersonerna - de är inte bara fler, utan antalet möjliga relationer exploderar kombinatoriskt. Det är lugnt att grottröja med sex spelare; det är hopplöst att ha ett drama.
Min erfarenhet är att man kan ta det lugnare med fler spelare, eftersom det kommer att bli mer dialog mellan rollpersonerna. Spelledarrollen får hålla sig i bakgrunden medan spelarna driver på. Dela in i grupper, låt dom diskutera/gestalta. Mata med nytt bränsle då och då. Bättre att spela relationsdrivet med flera. Är det få blir det inte så mycket relationssnack utan man kan fokusera mera på uppdraget.
Jag kommer ihåg när @w176 spelledde någon sorts egyptologiskt äventyr här och den enda "handouten" var en ruskigt janky papp-slöjdad glasburk med en konserverad orm i som stod på spelbordet.
Ja, det var verkligen någonting jag kunde störa mig på som SL tidigare. Varför ska jag anstränga mig med en inlevelsefull dialog om spelaren inte ens orkar prata i första person?
När jag spelade @Anthrox äventyr så följde jag denna instruktion, alla spelare satt jämte olika kryddväxter. Var rätt skoj!
Japp. Man har andra ögon när man tittar på turistiga souvenirer som rollspelare. Jag har tex en uppsättning kanoper och några skarabéer. Mässingskompassen köpte jag i en antikbod i Amman. Osv.
Påminner mig om en sak till:
Ibland blir detta nästan mer praktiskt. Om spelaren bara kan förmedla vad det är han försöker uppnå med utbytet så blir det lättare att bedöma utfallet. Visst är det roligt att spela ut first-person dialog ibland men det kan också leda till missförstånd. Kanske tror en spelare att han låter jäkligt hotfull mot stadsvakten medan spelledaren får för sig att de flirtar med varandra.
Va? Men vad ska man fylla speltiden med när spelarna inte lägger flera sessioner på att undersöka Dude McNobody för att SLs undlfyende beskrivning av honom är ett uppenbart försök att dölja någonting?
Men ... ni hade ju rätt!
Färdigheter har jag också bytt åsikt om, och på samma grunder. Dels kan de komma i vägen för påhittighet, dels finns det en risk att spelaren "spelar rollformuläret" mer än att spela sin karaktär.
Ett alternativt metaspel är att försöka runda rollformuläret, dvs hitta lösningar som undviker att färdigheter slås. Man kan t.ex. tänka sig att gruppen behöver ta in någonstans, och sannolikheten att alla fyra rollfigurer klarar sina Smyga-slag är 4% - då är det bra att tänka ut en plan där alla rollfigurer inte behöver slå för Smyga. Alla utom tjuven (e.dyl.) stannar utanför är en klassiker.
The d’Menthe av Kurragömmaklubben, finns på Scenariobiblioteket för den som känner suget efter en egen ormburk!
En kompis till mig berättade att han delade ut en handout-pryl med ett lönnfack i sig, som fortfarande långt senare ingen på bordet har hittat.
