Kontroversiella och provocerande rollspel

Men folk är arga över typ sex och att de har ompa lompas.
Blood in the Chocolate har enligt min mening problemet att det gör inte-ompa lomporna till fullständiga monster som inte längre är fult mänskliga, vilket gör den poäng författaren verkar försöker göra om kolonialtutnyttjande o mänskliga ondska utan någon typ av yttre influence med storskurken faller lite platt.
 
Blood in the Chocolate har enligt min mening problemet att det gör inte-ompa lomporna till fullständiga monster som inte längre är fult mänskliga, vilket gör den poäng författaren verkar försöker göra om kolonialtutnyttjande o mänskliga ondska utan någon typ av yttre influence med storskurken faller lite platt.

Men även där är det tydligt vad meningen är.

Också, de blåser upp spelarkaraktärer till groteskt feta bollar som andra karaktärer kan rulla över dem! :D
 
Alltså, om döda barn är kontroversiellt är både D&D och Vampire på listan. Och jag antar att båda de spelen hade stora kontroverser. Men det känns tamt.
Tänker inte att just barnadödandet utan komplikationen med döda egentligen ganska älskvärda offer till barn, men det är som du säger nära vardagsmat i rollspelsscenen. Mord är ju accepterat fast det är bland det normativt värsta vi kan tänka oss annars, så det blir ju andra överträdelser som blir kontroversiella, hade varit ett spännande ämne att forska i!
INGEN POLITIK I MINA ROLLSPEL (förutom högerpolitik, som ju är en naturlag och inte politik).
Tänker att denna bloggartikel hör hemma här:
 
Last edited:
Tänker inte att just barnadödandet utan komplikationen med döda egentligen ganska älskvärda offer till barn, men det är som du säger nära vardagsmat i rollspelsscenen. Mord är ju accepterat fast det är bland det normativt värsta vi kan tänka oss annars, så det blir ju andra överträdelser som blir kontroversiella, hade varit ett spännande ämne att forska i!

Det handlar väl om att man sällan i Rollspel ger det några konsekvenser eller ser till att det som mördas är monster, fiender av något slag som är hinder på vägen.
 
Folk är arga över fel grejer dock. Det som ger Lamentation lite bett är att det ibland är genuint kosmiskt nihilistiskt eller sataniskt. Men folk är arga över typ sex och att de har ompa lompas.
LotFP är kontroversiellt på liknande sätt som splatterfilm eller Alice Cooper. Shockvärde. Däremot är det ju författare och folk i rörelsen kring spelet som gått från edgelords till sunklords, så det finns ju problematik runt alltihop.

När det är bra är det faktiskt riktigt bra, däremot.

Som svar på trådens fråga är jag däremot väldigt osäker. Kan ju tycka att Dark Sun faktiskt passar här, med slaveri och frigörelse som metaplotteman.
 
LotFP är kontroversiellt på liknande sätt som splatterfilm eller Alice Cooper. Shockvärde. Däremot är det ju författare och folk i rörelsen kring spelet som gått från edgelords till sunklords, så det finns ju problematik runt alltihop.

När det är bra är det faktiskt riktigt bra, däremot.

Som svar på trådens fråga är jag däremot väldigt osäker. Kan ju tycka att Dark Sun faktiskt passar här, med slaveri och frigörelse som metaplotteman.

Det konstiga med Dark Sun är det kändes inte kontroversiellt när det kom eller 4ed versionen kom. Men nu har det blivit kontroversiellt.
 
Om vi får ta med jeepen så finns det massvis i Fastaval-traditionen, God45s recensionstråd har ett helt gäng.

Men mer penna-papprigt då, och spel som ändå också gör bra grejer:
- Psychodrame för att det gör rollspelsregler av diagnoser
- Dogs in the Vineyard är IMO en intressant problematisering kring religion och våld, som iaf för mig som inte är så religiös oftast spiller över till problematisering kring absolut auktoritet.
- AWs sexmoves tycker jag är en fin provokation, särskilt när PbtA blivit så mainstream. Liksom, "varför inte sex?"
- Ron Edward's politiska spel där jag för tillfället bara minns Spione och Shahida men där de andra är mer provokativa är ju en väldigt tydlig ansats till att diskutera nutidshistoria som kan vara mer eller mindre klarlagd.
 
Tänker att denna skitbra bloggartikel hör hemma här:

Nu skall jag inte vara en surbulle men denna kändes väldigt mycket kritisk teori 101 i sitt anslag.
Självklart kan precis vad som helst (inklusive spel, inklusive rollspel och till och med brädspel för barn) läsas politiskt och därigenom också förstås och beskrivas politiskt. All kultur innehåller och förmedlar därför också ideologi, men frågeställningen blir viktig först när man gör någonting med den insikten, det räcker inte bara att ha den (enligt mig).

Det finns en politisk aspekt av att inte heller fastna i navelskåderi eller minutiös överanalys. Precis som från citeringarna artikelförfattaren tar med att "Removing such stuff from RPGs might let you feel better. But won't change what you are" så kan det vara lika mycket en övning i att själv må bättre utan att skapa särskilt mycket fruktbart utrymme för förändring att analysera det ideologiska godset i Hungry Hungry Hippoes som det är att plocka bort det man tolkar som kolonialism i DnD.

Det blir lite memen med spindelmannen som pekar på sig själv över det.
 
Last edited:
Föga oväntat spårade den här tråden omedelbart iväg från frågeställningen i originalinlägget, men Steal Away Jordan innehåller ett bra exempel på vad som efterfrågas. En siffra på ditt rollformulär är hur mycket du är värd. I dollar. (Är vad jag förstått, har inte läst det själv.)
 
En sak jag sett ibland är när Culture Gaming-spel inte är fördömande över spelbara men rätt gräsliga kulturer. Som att man förväntar sig en lapp med ”och detta är dåligt!!”.
 
INGEN POLITIK I MINA ROLLSPEL

Om jag ska vara djävulens advokat här: inte är själva skiljelinjen "vilken politik" man är okej med, utan mer vad man menar att "politik" ska vara. Jag gissar att de flesta som blir ledsna över att det finns illustrationer på bruna människor i D&D menar typ att vilka det ska finnas bilder på i ett rollspel inte är något som ska vara föremål för politik - och att det är uppenbart att inkluderandet av en större hudfärgspalett är ett politiskt motiverat beslut*. Jag tror inte riktigt att "allt är politik, faktist" är ett särskilt relevant motargument i det fallet**.

(* jag tror väl att det mer är ett ekonomiskt motiverat beslut i D&D:s, Disneys eller whatevers fall
** det har förstås funnits människor som försvarat kulturellt status quo i alla tider (antagligen är det den vanligaste "kulturpolitiska" positionen idag och i alla historiska samhällen), och det är klart att det går att säga att det också är "politik". Men precis som man kan tycka att medvetna politiska val i kulturproduktion är bra, går det ju att tycka att de är dåliga. Och ska man vara lite snäll mot "INGEN POLITIK I MINA ROLLSPEL"-gänget så gissar jag att man kan tänka att de menar att de inte vill ha politisk aktivism med syfte att förändra kulturen i linje med en viss typ av ideologi i sina rollspel. Att bråka med dem om att allt är politik blir mest semantik tror jag.

(De flesta är väl mest sugna på att kasta skit på folk på nätet förstås))


Edit: Till protokollet kan föras att jag för det mesta himlar så mycket med ögonen att de nästan försvinner in i skallen på mig när jag läser INGEN POLITIK I MITT ROLLSPEL/STAR WARS/DISNEYKLASSIKER/ETC-crowdet på nätet. Men jag kan nog himla en del med ögonen åt "allt är politik!"-gänget också. Över lag är jag så fruktansvärt less på det amerikanska kulturkriget att jag helst skulle vara helt utan ögon (och öron också för all del), fy fan. Hellre fucking Siwert Öholm som kulturkrigare än köttskallarna på YouTube liksom.
 
Last edited:
Om jag ska vara djävulens advokat här: inte är själva skiljelinjen "vilken politik" man är okej med, utan mer vad man menar att "politik" ska vara. Jag gissar att de flesta som blir ledsna över att det finns illustrationer på bruna människor i D&D menar typ att vilka det ska finnas bilder på i ett rollspel inte är något som ska vara föremål för politik - och att det är uppenbart att inkluderandet av en större hudfärgspalett är ett politiskt motiverat beslut*. Jag tror inte riktigt att "allt är politik, faktist" är ett särskilt relevant motargument i det fallet**.

(* jag tror väl att det mer är ett ekonomiskt motiverat beslut i D&D:s, Disneys eller whatevers fall
** det har förstås funnits människor som försvarat kulturellt status quo i alla tider (antagligen är det den vanligaste "kulturpolitiska" positionen idag och i alla historiska samhällen), och det är klart att det går att säga att det också är "politik". Men precis som man kan tycka att medvetna politiska val i kulturproduktion är bra, går det ju att tycka att de är dåliga. Och ska man vara lite snäll mot "INGEN POLITIK I MINA ROLLSPEL"-gänget så gissar jag att man kan tänka att de menar att de inte vill ha politisk aktivism med syfte att förändra kulturen i linje med en viss typ av ideologi i sina rollspel. Att bråka med dem om att allt är politik blir mest semantik tror jag.

(De flesta är väl mest sugna på att kasta skit på folk på nätet förstås))
Att inte ha bruna människor med är också politik (faktiskt).
 
Vilka kontroversiella och medvetet provocerande rollspel finns det som är detta genom att lyfta och ställa svåra frågor utan att göra egna ställningstaganden. Utan mer som grund för att utforska olika teman?
Jag vill slå ett slag för WH40K här. Dels verkar många uppröras över att 40K inte explicit fördömer det gräsliga Kejsardömet. Dels finns alltid den krypande frågan där - kan egentligen samhället bli så mycket bättre? Kan man ha personlig frihet i en värld där det är så lätt att falla till Kaos (det är ju inget snack om att ett västerländskt öppet samhälle snabbt skulle korrumperas av Kaos), eller är repressionen faktiskt motiverad? Och är du en dålig människa när du skapat en setting som har de konsekvenserna?

För att citera C. S. Lewis: ”But surely the reason we do not execute witches is that we do not believe there are such things. If we did–if we really thought that there were people going about who had sold themselves to the devil and received supernatural powers from him in return and were using these powers to kill their neighbours or drive them mad or bring bad weather–surely we would all agree that if anyone deserved the death penalty, then these filthy quislings did?”
 
Jag vill slå ett slag för WH40K här. Dels verkar många uppröras över att 40K inte explicit fördömer det gräsliga Kejsardömet. Dels finns alltid den krypande frågan där - kan egentligen samhället bli så mycket bättre? Kan man ha personlig frihet i en värld där det är så lätt att falla till Kaos (det är ju inget snack om att ett västerländskt öppet samhälle snabbt skulle korrumperas av Kaos), eller är repressionen faktiskt motiverad? Och är du en dålig människa när du skapat en setting som har de konsekvenserna?

Inte fördömer det?! Intro texten har raden:

To be a man in such times is to be one amongst untold billions. It is to live in the cruelest and most bloody regime imaginable.
 
Inte fördömer det?! Intro texten har raden:

To be a man in such times is to be one amongst untold billions. It is to live in the cruelest and most bloody regime imaginable.
Den finns definitivt en läsning att det är ett nödvändigt dåligt.
 
Nu skall jag inte vara en surbulle men denna kändes väldigt mycket kritisk teori 101 i sitt anslag.
Håller med, höll inte riktigt lika bra när jag läste om den med ditt perspektiv, men kan samtidigt tycka att det finns en poäng i att det lyfts. Surbullar är bra att ha!
 
Last edited:
Back
Top