Vad för rollspelsgrej har du bytt åsikt om?

D&D är dåligt för det har levlar och inga färdigheter. Jag är väl fortfarande inte någon större entusiast av just D&D, men jag har spelat en massa OSR-grejer och har haft kul både med levlar och utan färdigheter.
 
Last edited:
"D&D är inte ett rollspel, det är ett brädspel" är nog antagligen den dummaste åsikt jag haft nån gång tror jag.

Samt överlag att rollspel med fokus som jag inte uppskattar (t.ex. strid, diskbänksångest, relationer) är sämre rollspel, eller mindre rollspeliga rollspel. Att spel jag vill spela är "bra spel" och spel jag inte vill spela är "dåliga spel". Det finns massvis med välkonstruerade spel som uppskattas av många, som jag är helt ointresserad av att spela.

EDIT: Jag vet inte riktigt vad jag håller på och byter åsikt om. Kanske mjuknar jag inför dungeoncrawling överlag? Men det är ju i så fall ett mjuknande som pågått i snart 20 år. Jag får fundera lite.
 
Oj, jag har ändrat uppfattning om så mycket. Jag tycker inte längre det är viktigt att...
  • Alla spelare är med på varje sittning.
  • Varje rollperson spelas av samma spelare varje gång.
  • Spelarna får göra sina egna rollpersoner.
  • Spelare vars rollpersoner inte är med i scenen lämnar rummet.
  • Hålla reda på hur mycket pengar varje rollperson har.
  • Hålla reda på vilka prylar varje rollperson bär på.
  • Köpa nya versioner av spel som jag äger.
  • Äga ett eget exemplar av ett spel som jag spelleder under några månader.
 
Byte av åsikt:

Först tyckte jag,
Raise dead och liknande är uselt.

Nu tycker jag att
Raise dead eller liknande är ett värdefullt verktyg jag gärna ser att det används mycket.

Här blir det en helt annan värld, med möjlighet till kontinuitet för rollfigurer som jag uppskattar väldigt mycket.
Inte alltid och inte för alla, men mycket mer än jag förut tyckte.



Fråga som jag kämpar med, är lite osäker på men inte landat i än, Men som jag funderar kring.
Prestige klasser i dnd 3 och 3.5 kan vara bra.
 
Vad rollimmersion innebör.

Jag trodde att att leva sig in i rollen innebär att du skulle känna och tänks rolöens känslor och tankar istället för dina egna.

Nu har erfarenhet lärt mig att för det mesta handlar det om en dubbel medvetenhet, då du känner både dina egna och rollens tankar och känslor
 
Hade genidraget att det finns regler för vad som händer om rollpersonerna har sex. Oavsett om man tycker att det är bra eller dåligt så går det att diskutera, och det skapade mycket snack kring spelet när det kom.

Jag ÄLSKAR sex movesen. Sist vi spelade, i höstas, knullade någon den kastrerade supersoldaten som känner aggresion istället för lust för info.
 
Fria Ligans Drakar och Demoner: Jag var väldigt tveksam inledningsvis, även efter att ha läst igenom reglerna. Men spelarna älskade det, och då började jag också tycka om det. Fortfarande inte såld på pressa-mekaniken, men den går ju att välja bort.

Shadowdark: Jag hörde talas om det i samband med OGL-debatten och avfärdade det som ett spel som uppstått ur den "krisen". Dessutom trodde jag att jag hade lämnat den OSR-liknande spelstilen bakom mig, eller i vart fall att Drakar och Demoner skulle täcka de behoven. Men när @verlandes. pratade varmt om Shadowdark när föreningen hade sin Nördhelg, gav jag det en andra chans. Nu älskar jag att spelleda det!
 
Vad för rollspelsgrej har du bytt åsikt om?

Att inte spela med främmande människor. Jag var väldigt skeptisk till det från 1990 till 2010 ungefär.
Sen började jag arrangera konvent och jag har i 15 år spellett och spelat med grupper med främlingar.
Det har gått förvånansvärt bra och det har i många fall höjt spelupplevelsen dramatiskt.

Vad tror du att du håller på att byta åsikt om?

Fria Ligans Drakar och Demoner. Specifikt vilken impact det skulle få för hobbyn. Jag trodde inte att det skulle få det genomslag det fick, och att det skulle släppas så sjukt mycket saker till det. Det känns som det ändå blev det svenska "default-spelet" igen.
En positiv överraskning även om jag sällan spelar det själv.

:t6r-5: :t6b-2:
//EvilSpook
 
Jag har tvärvänt i många åsikter.
Den kraftigaste vändningen gäller immersion/inlevelse/gestaltning och metaspelande.
Förut tänkte jag att rollspel handlar om att gå in i en roll, leva sig in i allt rollen upplever, se allt med dens ögon och veta det den vet. Nästan så att allt måste spelas sekund för sekund, allt som händer rollpersonen måste jag gå igenom själv. Alla interaktioner måste spelas ut osv.

Nu har jag insett att jag inte alls tycker att det är kul, jag gillar mest att samberätta kedjor av händelser och scener, nästan som att man sitter och skriver manuset till en serie tillsammans. Till den spelstilen använder jag gärna mekanik som bygger på metaspelande, metavalutor, ändrar i scener som vi håller på att spela ut, kommer på flera olika alternativ för vad som kan ske och bestämmer ett av dem osv.

Jag har ändrat mig väldigt mycket kring spelvärld och vad det innebär, förut ville jag ha en komplett simulering att gå in i, en färdig värld som håller ihop rakt igenon. Nu vill jag skapa världen under spel, genom att utgå från olika teman och förberedda tematiska rekvisita.

Förut ville jag vakta metainformation väldigt noga, särskilt som spelledare så kände jag ett jättestarkt behov att liksom överraska och chocka spelare med insikter om varandra och spelvärlden. Jag tyckte att hemligheter var nödvändigt för att inte tappa känslan.
Nu tycker jag att det är helt överskattat och ovärt att hålla på med hemligheter och att begränsa informationen som spelare har till den som deras rollpersoner skulle ha.


Vad jag kommer att ändra åsikt om.. Hm.. Kanske att jag kommer gå tillbaka till hur jag tänkte innan :) Jag ändrar mig ofta.
 
Jag har länge trott att påståendet att DnD skulle vara svårt att spelleda varit ett slags poserande alternativt ett CR-komplex. Men efter att för första gången i livet doppat tårna i det (som spelare!) börjar jag vackla. Det verkar ärligt rätt komplicerat... (sen kan en stor del av det bero på spelarbokens brist på pedagogik, vi får se).
 
Back
Top