Färdiga rollpersoner

Jag gillar att spela färdiga rollpersoner! Inte för att jag saknar fantasi eller ork att göra en egen, utan för att det är en kul utmaning som dessutom tar mig utanför mina egna invanda rollpersonstyper.

Men viktigast: en rollpersonen skapad med tanke på ett visst scenario fungerar troligen bättre i detta än någon jag, som inte vet vad som väntar, kan skapa själv. Ungefär som att bli ombedd att skapa en roll i någon pjäs av Shakespeare som du inte läst – då tror jag att Shakespeares egna karaktärer, skapade med kopplingar till varandra och med pjäsens tematik, fungerar klart bättre i just den pjäsen. (Man kan se olika på vad rollspel är och skall göra, men för mig är detta med rollgestaltning, inlevelse och annat som ligger skådespeleriet nära en viktig faktor. Och en skådis tar sig an en färdig roll – men gör den till sin!)
 
Gustav Lorentz said:
Jag gillar att spela färdiga rollpersoner! Inte för att jag saknar fantasi eller ork att göra en egen, utan för att det är en kul utmaning som dessutom tar mig utanför mina egna invanda rollpersonstyper.

Men viktigast: en rollpersonen skapad med tanke på ett visst scenario fungerar troligen bättre i detta än någon jag, som inte vet vad som väntar, kan skapa själv. Ungefär som att bli ombedd att skapa en roll i någon pjäs av Shakespeare som du inte läst – då tror jag att Shakespeares egna karaktärer, skapade med kopplingar till varandra och med pjäsens tematik, fungerar klart bättre i just den pjäsen. (Man kan se olika på vad rollspel är och skall göra, men för mig är detta med rollgestaltning, inlevelse och annat som ligger skådespeleriet nära en viktig faktor. Och en skådis tar sig an en färdig roll – men gör den till sin!)
Click to expand...

Exakt. Det känns bättre om något händer och man känner "Det här handlar om mig" än om det känns som "Det här är en godtycklig händelse som kunde hänt vem som helst".
 
Troberg said:
Mitt standardexempel:

Tre äventyrare möter tre banditer. Äventyrarna är en riddare, en jägare och en tant som kan baka goda kakor. En dålig spelledare tänker "tre äventyrare, tre banditer, en på varje", medan en bra spelledare låter banditerna se riddaren som stora hotet och skickar två banditer på honom, en på jägaren, och låter banditerna ignorera tanten som verkningslöst säger "Tänk om din mamma såg dig nu, unge man!" och verkningslöst slår dem med paraplyet.
Click to expand...

Beror oerhört mycket hur man spelar skulle jag säga. Visst de flesta skulle kanske göra som du säger, det är fullt rimligt. MEN i grupper med väsentlig skillnad i (strids)kapacitet mellan RP kan lätt märkliga situationer uppstå. Ta exemplet ovan och två banditer går mot riddaren och denne har lite otur (slår dåligt, SL slår osedvanligt bra) och vips infinner sig situationen att två banditer kan ge sig på jägaren och en på tanten. Det snöbollar lätt.

Att "balansera" för den främste kämpen kan lätt leda till att om den främste faller så kan de köra över resten. Säger inte att det är ett jätteproblem men att bara säga en bra SL löser det [så här] är att förenkla situationen en smula emm.

Som jag nämner ovan beror det mycket på spelstil. Kör man dungeoncrawl eller annan kampanj med stort fokus på strid bör de flesta kunna ta del i strid. Om inte annat kan det lätt bli tråkigt att inte delta i stor del av spelet. Gör man inte det utan har fokus på annat så kan upplägget med riddaren, jägaren och gamla tanten funka utmärkt. Beror på helt enkelt...

Cog.
 
cogitare said:
Beror oerhört mycket hur man spelar skulle jag säga. Visst de flesta skulle kanske göra som du säger, det är fullt rimligt. MEN i grupper med väsentlig skillnad i (strids)kapacitet mellan RP kan lätt märkliga situationer uppstå. Ta exemplet ovan och två banditer går mot riddaren och denne har lite otur (slår dåligt, SL slår osedvanligt bra) och vips infinner sig situationen att två banditer kan ge sig på jägaren och en på tanten. Det snöbollar lätt.

Att "balansera" för den främste kämpen kan lätt leda till att om den främste faller så kan de köra över resten. Säger inte att det är ett jätteproblem men att bara säga en bra SL löser det [så här] är att förenkla situationen en smula emm.

Som jag nämner ovan beror det mycket på spelstil. Kör man dungeoncrawl eller annan kampanj med stort fokus på strid bör de flesta kunna ta del i strid. Om inte annat kan det lätt bli tråkigt att inte delta i stor del av spelet. Gör man inte det utan har fokus på annat så kan upplägget med riddaren, jägaren och gamla tanten funka utmärkt. Beror på helt enkelt...

Cog.
Click to expand...

Då ger man upp. I de flesta situationer (åtminstone för mig) så är det en option.

Sure, man får negativa effekter (blir av med sitt stuff, blir tillfångatagna osv), men man lever.
 
Angående balans så kan jag tycka att det finns poänger med att inte ens ha det i åtanke. Det uppmuntrar till finurliga lösningar för att kringgå t.ex. strid. Detta är ju inget nytt, OSR funkar t.ex. så.
 
Last edited:
Har inte så mycket emot färdiga rollpersoner. Om det är spel som har en långdragen process att skapa en rp där man ska köpa massa färdigheter, välja bland massa förmågor etc, tycker jag det kan vara rätt befriande att bara plocka en färdig gubbe och köra. Men jag bestämmer gärna karaktärsdrag och personligheten själv. I alla fall om den är tänkt att spelas över längre tid. Men är det spel på konvent är det ju lite annorlunda dock.
 
Last edited:
Själva processen att gemensamt göra rollperson till äventyrargruppen ger möjligheter till att få igång sin egen fantasi och ”lära känna” sin rollperson tillsammans med andra och skapar en gruppgemenskap med lite relationer.

Tillsammans med några till spelares rollpersoner och div SLP så blir min individuella rollperson intressantare.

Med det sagt så är det ändå skitkul att bara plocka en random färdig rollperson på ett konvent å omfamna den rollperson man tilldelas på uppstuds å se vart det barkar…
Att just slippa sitta å tänka ut en massa förhoppningsvis bra intressanta saker å få det ”serverat” i stället å pröva nya liv😇
 
Jag gillar färdiga rollpersoner för allt utom längre kampanjer. Just där ser jag helst att spelarna skapar sina egna rollpersoner. Som spelare hade jag i och för sig varit ok med förskapade rollpersoner i alla lägen. Fast jag är lika ok med att skapa min egen.
 
Jag har ofta lite svårt att "knyta an" till en färdiggjord RP får jag erkänna. Satt på minussidan.

På plussidan, som andra nämnt, är det ju nice för att snabbt komma igång. I one-shots kan SL figursy RP för story med krokar och kopplingar till viktiga händelser i historien, till viktiga SLP, mörka hemligheter som krokar i händelser osv. osv. Kanske lite paradoxalt kan jag "knyta an" mycket till en sådan tilldelad RP i ett one-shot. Kanske för att jag vet att man kan spela ut dess underligheter till max för det rör sig om begränsad tid.

Cog.
 
Jag tycker färdigskapade rollpersoner kan bli väldigt bra, oneshots har nämnts, men jag tycker det kan bli väldigt bra även i många längre kampanjer.

För mig är Dragonlance DL 1 - gold standard här, det blev ju något väldigt bra tycker jag.

Däremot behöver det inte vara så ambitiösa färdigställda rollpersoner, det räcker med en kortare beskrivning.

När det inte funkar så bra är när jag verkligen inte conectar alls med den färdigställda figuren, eller när de färdigställda figurerna är mycket dåliga, då står jag hellre över att delta.
 
Jag kan uppskatta både färdiga rollpersoner och olika former av lifepath för att det får mig att inte fastna i samma typ av rollpersoner hela tiden. Som spelare kan det också göra det lättare att knyta sig till settingen utan läsa på så mycket.
 
Gutte said:
Jag kan uppskatta både färdiga rollpersoner och olika former av lifepath för att det får mig att inte fastna i samma typ av rollpersoner hela tiden. Som spelare kan det också göra det lättare att knyta sig till settingen utan läsa på så mycket.
Click to expand...

Båda de argumenten är solida.

Jag märker ofta att spelare (inklusive jag) gör samma karaktär gång på gång. Sure, det finns skillnader, men grundkoncept består. Ibland kan det vara kul att pushas lite.

När det gäller setting, så är det också viktigt. Första gången man ska spela i en setting har man ingen känsla för den, och då blir det lätt "Jaha, vad ska jag nu göra för någon karaktär... Meh, samma vanliga...". Med en färdig karaktär så finns det både en karaktär som passar i settingen och en karaktär som har anknytning till settingen på ett sätt som betyder något, inte bara "Har en familj i lillbyn...".
 
Albrekt said:
Jag gillar också färdiga rollpersoner eftersom det gör att man inte (medvetet eller omedvetet) faller tillbaka på att spela samma sorts karaktär som man alltid gör.
Click to expand...
Så här känner jag med. Kul med en utmaning. Sen som andra skrivit i tråden så gäller det kanske inte för längre kampanjer.

En annan kommentar är ju att det finns nivåer av hur styrda pregens (som garanterat också nämnts i tråden).
"50-årig fransk arkeolog som vill återuppta utgrävning X" kan högst troligtvis gestaltas på en massa olika sätt, även om du inte fick välja yrke och drivkraft själv. Du kan välja man/kvinna, nykter/alkoholist, frimärksamlare/poet (var nu det exemplet kom ifrån) och kanske får du sätta ut hälften av dina färdighetspoäng själv medan andra halvan var låst.

Jag antar att jag har en sweetspot någonstans där min pregen gärna får ha tillräckligt med info för att jag ska fatta konceptet men inte så mycket att det bara går att spela på ett sätt. (Eller nåt.)
 
Last edited:
Feuflux said:
Jag antar att jag har en sweetspot någonstans där min pregen gärna får ha tillräckligt med info för att jag ska fatta konceptet men inte så mycket att det bara går att spela på ett sätt. (Eller nåt.)
Click to expand...
Detta tror jag är viktigt, en tydlig grund som man kan ställa egna saker på. Det märks ju om en pregen liksom är menad att spelas på ett visst sätt och att det finns vissa moment som hen ~ska~ gå igenom.
 
verlandes. said:
Detta tror jag är viktigt, en tydlig grund som man kan ställa egna saker på. Det märks ju om en pregen liksom är menad att spelas på ett visst sätt och att det finns vissa moment som hen ~ska~ gå igenom.
Click to expand...
Japp. När man väl trycker på startknappen så är allt "optional". Visst, man kan ha planerade händelser, men inget är garanterat.
 
Jag tycker inte alls om färdiga rollpersoner. Att spela en känns som någon sorts skoluppgift. :D
Paradoxalt är jag helt okej med att slumpen avgör precis allt om min karaktär inför spelet.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top