Edition wars D&D

[erikt]

Intressant. Jag har nog en väldigt förutfattad bild av detta inser jag. Har alltid haft bilden att DnD4 blev helt utskrattat.

DnD4 fick mycket kritik, men utskrattat tror jag inte det blev.

Jag har ingen personlig erfarenhet av DnD4, men vad jag förstår så var det ett spel som visste vad det ville göra och gjorde det rätt bra. Problemet var att det inte riktigt matchade vad DnD spelare ville ha, och skiljde sig en del avseenden rätt mycket åt från tidigare DnD versioner så naturligtvis fick det kritik för att "inte vara riktig DnD".

 

[Oldtimer]

DnD4 fick mycket kritik, men utskrattat tror jag inte det blev.

Jag har ingen personlig erfarenhet av DnD4, men vad jag förstår så var det ett spel som visste vad det ville göra och gjorde det rätt bra. Problemet var att det inte riktigt matchade vad DnD spelare ville ha, och skiljde sig en del avseenden rätt mycket åt från tidigare DnD versioner så naturligtvis fick det kritik för att "inte vara riktig DnD".

Visst var det ett stort avsteg från 3E. Men 3E var i sig självt ett stort avsteg från AD&D2 (för att inte tala om D&D BECMI).

För min egen del, som ändå spelat D&D sedan 1975, var det första gången som D&D verkligen klickade för mig. Det var inte perfekt, men det var närmare vad jag ville att D&D skulle vara än någon annan version. Hade man lanserat det på ett bättre sätt och fått handlingsutrymme att göra en 4.5 (och då menar jag inte deras panikartade Essentials), tror jag att det hade kunnat bli riktigt bra.

Fast att det inte blev så, innebar ju att jag skapade min egen 4.5 som är det enda D&D jag spelar sedan dess.

 

[God45]

Tadaa!

Man, de här reklamerna är lite nostalgi för mig

När jag var ny började vi med AD&D. När folk ville börja spela en ”modern version med snygga bilder och fler klasser” så valde vi mellan Pathfidner och 4ed. Det blev Pathfinder för det var en bok för både spelledare och spelare istället för 2.

Sedan började någon spelleda 4ed och det var också jättekul. Warlorden var amazing.

Det bästa med 4ed/3.X kriget var att det ledde till OSR rörelsen som blev hemma för mig.

 

[krank]

4e är det enda D&D jag spelat och det enda jag varit det minsta sugen på att spela. Jag minns absolut hur utskällt det var – det roliga för mig var ju att 4E blev utskällt för (upplevde jag det som) exakt de saker som gjorde att jag inte gillade D&D3e. "Det är för mycket brädspel". Well…

Jag har goda minnen av 4e – min första spelgrupp när jag flyttade till Stockholmsområdet var e 4e-grupp ledd av Arfert och jag minns fortfarande min dragonborn-bard. Jag var dålig på matte och på reglerna och behövde hela tiden hjälp, men jag hade kul! För brädspel är kul, och 4e spelade vi väldigt brädspeligt. Det kändes mer "ärligt" än tidigare versioner, mer renodlat. Vill man göra annat än brädspelig strid så väljer jag ju alla gånger något annat än D&D…

Jag köpte till och med Essentials-grejerna själv, och spelledde ett par gånger. De och kartpaketen och en massa andra boxar står fortfarande här i nördhyllorna och väntar på att återupptäckas…

 

[Skarpskytten]

I min del av rollspelsvärlden var det en stor sak de påstådda influenserna från wow och liknade spel, att WotC hade gjort spelet dataspeligt vilket tydligen var per definition dåligt. För egen del tyckte jag, så vitt jag kan minnas, att fokuset på strid kändes tråkigt och sedan tyckte jag inte alls om estetiken. Jag hade då bara spelat DnD3, och för mig var det så DnD skulle se ut. Sen hade jag andra spel som jag var mer intresserad av, så jag deltog inte själv i editionskriget.

 

[verlandes.]

Min bild, lite från the sidelines, är att 4e är lite som The Phantom Menace. Folk var väldigt högljudda i sitt hat mot den när den hade premiär, men nu ser man fler och fler som tycker att den faktiskt är bra.

Sen om det beror på att den faktiskt är bra, om det är en slags konträr-åsikt eller om det är nostalgi är lite oklart.

 

[Skarpskytten]

Jag ska försöka återknyta till trådens ämne. Min bild av det här är att DnD4 bröt för mycket med DnD3 för en stor del av fanbasen. Någon smart person på internet har sagt typ "en ny utgåva kommer att tappa spelare, för en del kommer spela vidare med det gamla spelet etc, så för att bli en framgång måste det fånga fler nya spelare". Min känsla är att DnD4 misslyckades här. Grognarderna gick över till Pathfinder, som gav dem vad de ville ha, och inte tillräckligt många nya spelare lockades till spelet.

Detta har inget med DnD4s kvaliteter som spel att göra. Det är säkert ett bra och fungerande system. Fast med sämre brottningsregler än DnD3.

 

[Magnus Seter]

MODERERING

Jag har nu brutit ut Grapple-diskussionen, som hotade att ta över tråden.

Om ni tänker "det här är nog OT"redan innan ni postar så är det bästa valet att skapa en ny tråd.

MVH
/Magnus

 

[Oldtimer]

Jag ska försöka återknyta till trådens ämne. Min bild av det här är att DnD4 bröt för mycket med DnD3 för en stor del av fanbasen. Någon smart person på internet har sagt typ "en ny utgåva kommer att tappa spelare, för en del kommer spela vidare med det gamla spelet etc, så för att bli en framgång måste det fånga fler nya spelare". Min känsla är att DnD4 misslyckades här. Grognarderna gick över till Pathfinder, som gav dem vad de ville ha, och inte tillräckligt många nya spelare lockades till spelet.

Detta har inget med DnD4s kvaliteter som spel att göra. Det är säkert ett bra och fungerande system.

Som sagt, D&D3 bröt ganska rejält med AD&D2 och ett litet antal blev säkert kvar där. Men det stora flertalet var redo för en ny version efter elva år med AD&D2. Dessutom var OGL ett genidrag som gav rollspelsmarknaden en vitamininjektion och lockade in en massa nya spelare.

Jämför med 4E som kom bara fyra år efter 3.5 och bröt totalt med OGL (vilket var en direkt anledning till att Paizo skapade Pathfinder). Ett rätt hopplöst läge.

 

[Skarpskytten]

Som sagt, D&D3 bröt ganska rejält med AD&D2 och ett litet antal blev säkert kvar där. Men det stora flertalet var redo för en ny version efter elva år med AD&D2. Dessutom var OGL ett genidrag som gav rollspelsmarknaden en vitamininjektion och lockade in en massa nya spelare.

Jämför med 4E som kom bara fyra år efter 3.5 och bröt totalt med OGL (vilket var en direkt anledning till att Paizo skapade Pathfinder). Ett rätt hopplöst läge.

Ja, det fick väl WotC att se ganska giriga ut.

 

[Organ]

Jämför med 4E som kom bara fyra år efter 3.5 och bröt totalt med OGL (vilket var en direkt anledning till att Paizo skapade Pathfinder). Ett rätt hopplöst läge.

En sak som, i alla fall från min lilla högst personliga horisont, fick kriget mellan v3- och v4-anhängarna att framstå som ännu mer hätskt än det kanske i praktiken var, var att jag hade det då förhållandevis nyliga kriget mellan anhängarna av v3.0 och v3.5 ännu i färskt minne. Då minns jag att jag reagerade över de gälla röster som höjdes över de förändringar som en del upplevde förstörde spelet istället för att förbättra det. Det visade sig ett par år senare vara en stilla vindpust i jämförelse med den storm som uppstod när v4 släpptes.

 

[erikt]

Visst var det ett stort avsteg från 3E. Men 3E var i sig självt ett stort avsteg från AD&D2 (för att inte tala om D&D BECMI).

Ja och nej.
Visst, 3E hade väldigt annorlunda mekanik i många avseenden jämfört med AD&D 1e/2e, men känslan under spelets gång var ändå rätt lika.
Även om regellösningarna var annorlunda så blev utfallen ofta rätt lika och för ett par av de saker som det var störst ändringar i (dual-/multi-classning, och THAC0) var det ändå inte så många som tyckte att de äldre lösningarna var bra.

 

[Oldtimer]

Ja och nej.
Visst, 3E hade väldigt annorlunda mekanik i många avseenden jämfört med AD&D 1e/2e, men känslan under spelets gång var ändå rätt lika.
Även om regellösningarna var annorlunda så blev utfallen ofta rätt lika och för ett par av de saker som det var störst ändringar i (dual-/multi-classning, och THAC0) var det ändå inte så många som tyckte att de äldre lösningarna var bra.

Du missar det nya färdighetssystemet som var helt annorlunda än Non-Weapon Proficiences i AD&D2. Och hur Sneak Attack fungerade. Och Attacks of Opportunity. Och så vidare. Om det gav samma känsla eller inte, är rätt subjektivt.

Jag hävdar fortfarande att den största skillnaden är att de flesta var rätt klara med AD&D efter elva år och tog tacksamt emot en ny version.

 

[chrull]

En viktig grej med 2e är att det också avslutades på olika sätt. Det släpptes moduler skapade för att avsluta hela kampanjvärldar. På något sätt sa man hej då till den versionen av spelet. Och man döpte dessutom om AD&D till bara D&D. Jag vet ärligt talat inte vad andra 2e-spelarna tänkte om det, men såhär i backspegeln känns det värdigt på något sätt.

Personligen var vi mitt i en 2e-kampanj och vi gick ganska sömlöst över till 3e när vi hade de böckerna. Vi skapade om våra rollpersoner så gott det gick med de nya reglerna och körde vidare. Eftersom vi fortfarande spelade ett äventyr till 2e så märkte vi ingen större skillnad, det var först när vi började spela 3e-äventyr som det blev uppenbart att fokusen redan där flyttades mer till strid.

Men den här tråden handlade om edition warring, det var nog inte meningen att ha ett.

 

[God45]

En viktig grej med 2e är att det också avslutades på olika sätt. Det släpptes moduler skapade för att avsluta hela kampanjvärldar. På något sätt sa man hej då till den versionen av spelet. Och man döpte dessutom om AD&D till bara D&D. Jag vet ärligt talat inte vad andra 2e-spelarna tänkte om det, men såhär i backspegeln känns det värdigt på något sätt.

Personligen var vi mitt i en 2e-kampanj och vi gick ganska sömlöst över till 3e när vi hade de böckerna. Vi skapade om våra rollpersoner så gott det gick med de nya reglerna och körde vidare. Eftersom vi fortfarande spelade ett äventyr till 2e så märkte vi ingen större skillnad, det var först när vi började spela 3e-äventyr som det blev uppenbart att fokusen redan där flyttades mer till strid.

Men den här tråden handlade om edition warring, det var nog inte meningen att ha ett.

Apocalypse Stone som är ett av 2ed AD&D avsluta hela kampanjvärlden äventyren är ett riktigt favorit äventyr för mig.

 

[Tarsus]

Det började på GenCon 2007 och jag minns speciellt en marknadsföringsvideo där de gjorde sig jätteroliga över hur komplicerat Grappling är i 3.5. Men jag har ingen aning om var man hittar detta nu. Tror inte att jag har sparat något.

Den finns fortfarande på YouTube:

 

[chrull]

Apocalypse Stone som är ett av 2ed AD&D avsluta hela kampanjvärlden äventyren är ett riktigt favorit äventyr för mig.

Och eventuellt Jason Carls första publicerade rollspelsprodukt? Kul!

 

[JohanL]

Jag kommer ihåg mångas starka åsikter om AD&D2.

 

[JohanL]

Vilket tråkigt för oss som faktiskt gillade 4E.

Det spännande med 4E är att det var den enda utgåva som visste exakt vad den var och skapade reglerna därefter. Det är den utan minsta tvivel mest genomtänkta utgåvan

Det visade sig att användarna inte ville ha det, utan att den inkoherenta designen tydligen är en oundgänglig del av att det ska ”kännas som D&D”.

 

[Vitulv]

D&D 4 var bra, men jag hade personligen roligare med 3.x. Båda utgåvorna hade superduperdåliga äventyr.

Pathfinder (1) är det bästa spelet, så klart, men D&D 3.x var mycket, mycket snyggare. D&D 4 och 5 är fula och estetiskt helt oinspirerande.