WRNU:s filmklubb 2026 v5

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v5 2026 – #679 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

När jag har mycket att göra så är jag tacksam för att jag samlat på mig lite filmer som är korta…

Det finns ganska många Disneyfilmer jag antingen inte sett, eller som jag sett för så länge sedan att det i princip är samma sak. Jag är nu ganska säker på att The Sword in the Stone (Svärdet i Stenen) är en av de senare. Jag känner igen varenda scen, varenda animation, alla visuella gags – men jag minns knappt något alls av storyn.

Och det beror nog på att det knappt alls finns någon story att komma ihåg. Den här filmen är nämligen mer av en barnfilm i genren "ett gäng löst sammanhängande vignetter med gemensamt tema". Liksom… okej, trollkarlen Merlin stöter på den unge Wart och det finns väl något slags genomgående tema om att det är bättre med hjärna än med muskler. Även om "lektionerna" om detta håller… ganska blandad kvalitet och mer är liksom en ursäkt för utflippade magi-animationer och att låta karaktärerna bli olika djur och så. Vad Wart skulle lära sig av episoden med ekorrarna vet jag inte riktigt; det har exakt noll bäring på resten av filmen. Men visst, absolut, det är en kul sekvens.

Överlag är alla sekvenserna väldigt kul. Visuellt underhållande, vackert animerade mästerverk från ett Disney som verkligen kan sina grejer. Tempo, flöde, allting funkar verkligen bra.

Jag gillar Madame Mim som karaktär. Hon dyker plötsligt upp, är knäpp och glad och kacklar. Det är något väldigt uppfriskande med henne. Samtidigt får jag aldrig riktigt känslan av att hon är nån riktigt skeletor-ond onding, liksom. Det är lite "all in good fun" över det.

Me ja, filmen har ingen vidare röd tråd och ingen riktig skurk och inget riktigt centralt problem, och när Wart i slutet drar svärdet utur stenen så känns det helt och hållet löskopplat från exakt allting som hänt innan – i hela filmen har han fått lära sig "hjärna över muskler", men det finns ingenting i filmens slut där detta pays off.

Så… Alltså jag har svårt att bedöma den här filmen. Det får nog bli en rekommendation ändå jag var underhållen genom typ hela och det är väldigt fina animationer.

BETYG: 4/5

 

[Hellzon]

Och det beror nog på att det knappt alls finns någon story att komma ihåg. Den här filmen är nämligen mer av en barnfilm i genren "ett gäng löst sammanhängande vignetter med gemensamt tema".

Visst slutar den typ... inte heller?
Det var väl decennier sen jag såg den också, men det är det enda jag minns, att jag blev så besviken på slutet för unge Arthur bara drog och sen rullade eftertexterna.

 

[krank]

Visst slutar den typ... inte heller?
Det var väl decennier sen jag såg den också, men det är det enda jag minns, att jag blev så besviken på slutet för unge Arthur bara drog och sen rullade eftertexterna.

Mja, mjo, han drar svärd, sen är det en scen där han sitter i tronsalen och känner sig deppig och överväldigad; han önskar att Merlin var där och… så dyker Merlin upp i bermudashorts och solglasögon och säger att allt kommer bli bra, "kanske gör de till och med en film om dig".

Så inte mycket till slut, nej. Det som egentligen behövts var väl kanske en halvtimme till, av Arthur som kung, användandes de kunskaper och läxor han lärt sig i filmens första del. Men eftersom filmen saknar antagonist och röd tråd så vet jag inte riktigt om det funkat heller; var hade man avslutat filmen då?

Nä, överlag känns det som ett manus som mått bra av att vara i ugnen ett tag till. Men vad jag förstår så var det snarare så att det redan varit för länge där…

 

[krank]

If not movie, why movie shape?

Jag har sett en 90 minuter lång youtubevideo från Technology Connections: You are being misled about renewable technology.

Och jag tänker räkna den som en film. För den är 90 minuter lång.

Det här är först 60 minuter av väldigt level-headed och faktabaserad och överlag jävligt bra genomgång av varför det är skitdumt med förbränningsmotorer och olja, och varför vind och solenergi redan nått den punkt där de kan användas långsiktigt och stabilt och på sikt oerhört mycket billigare än att elda upp en massa bensin och olja.

Och sedan 30 minuter om exakt vem det är som vilseleder folk, och om den Trumpska auktoritära extremhögern, ICEs mord på civila, och i största allmänhet en jäkla bra och arg rant om det nuvarande läget

Jag som sett en hel del Technology Connections tidigare var… inte helt beredd på riktigt vart han tog vägen där i slut-twisten får jag väl säga.

BETYG: 4/5

 

[Franz]

När jag har mycket att göra så är jag tacksam för att jag samlat på mig lite filmer som är korta…

Det finns ganska många Disneyfilmer jag antingen inte sett, eller som jag sett för så länge sedan att det i princip är samma sak. Jag är nu ganska säker på att The Sword in the Stone (Svärdet i Stenen) är en av de senare. Jag känner igen varenda scen, varenda animation, alla visuella gags – men jag minns knappt något alls av storyn.

Och det beror nog på att det knappt alls finns någon story att komma ihåg. Den här filmen är nämligen mer av en barnfilm i genren "ett gäng löst sammanhängande vignetter med gemensamt tema". Liksom… okej, trollkarlen Merlin stöter på den unge Wart och det finns väl något slags genomgående tema om att det är bättre med hjärna än med muskler. Även om "lektionerna" om detta håller… ganska blandad kvalitet och mer är liksom en ursäkt för utflippade magi-animationer och att låta karaktärerna bli olika djur och så. Vad Wart skulle lära sig av episoden med ekorrarna vet jag inte riktigt; det har exakt noll bäring på resten av filmen. Men visst, absolut, det är en kul sekvens.

Överlag är alla sekvenserna väldigt kul. Visuellt underhållande, vackert animerade mästerverk från ett Disney som verkligen kan sina grejer. Tempo, flöde, allting funkar verkligen bra.

Jag gillar Madame Mim som karaktär. Hon dyker plötsligt upp, är knäpp och glad och kacklar. Det är något väldigt uppfriskande med henne. Samtidigt får jag aldrig riktigt känslan av att hon är nån riktigt skeletor-ond onding, liksom. Det är lite "all in good fun" över det.

Me ja, filmen har ingen vidare röd tråd och ingen riktig skurk och inget riktigt centralt problem, och när Wart i slutet drar svärdet utur stenen så känns det helt och hållet löskopplat från exakt allting som hänt innan – i hela filmen har han fått lära sig "hjärna över muskler", men det finns ingenting i filmens slut där detta pays off.

Så… Alltså jag har svårt att bedöma den här filmen. Det får nog bli en rekommendation ändå jag var underhållen genom typ hela och det är väldigt fina animationer.

BETYG: 4/5

Detta är faktiskt en Disneyfilm som jag skulle uppskatta en live action remake av. Fast i form av en tv-serie där varje avsnitt är en ny lektion som Merlin lär Wart. Och där svärdet är lite mer genomgående etablerat.

 

[krank]

Detta är faktiskt en Disneyfilm som jag skulle uppskatta en live action remake av. Fast i form av en tv-serie där varje avsnitt är en ny lektion som Merlin lär Wart. Och där svärdet är lite mer genomgående etablerat.

Enligt wikipediasidan om böckerna filmen bygger på, så ska det åtminstone finnas lite diverse radiodraman och sånt…

 

[Franz]

Jag fortsätter titta ikapp de Marvelfilmer jag missat och nu har turen kommit till Thor: Love & Thunder. Jag håller helt med det som @krank brukar säga, att det är lite konstigt att se en Marvelfilm och sedan bli besviken över att filmen följer mallen för en Marvelfilm. Med det sagt tycker jag tyvärr inte att detta var bra, inte heller som Marvelfilm betraktat.

Filmen handlar om Thor som tvingas kämpa mot Gorr som bestämt sig för att döda alla gudar. Med sig har han ett glatt gäng bestående av King Valkyrie, Korg och Jane Foster som även hon blivit Thor och dessutom bär på en del hemligheter.

Jag kan börja med att redogöra för vad jag faktiskt tycker är bra med filmen. För det första gillar jag verkligen idén att göra filmen till en 80-talsosande rockoprera. Vidare är estetiken i filmen riktigt härlig och följer rocktemat väl. Och filmens inledning där Gorrs motivation presenteras är väldigt bra.

Tyvärr är filmen även fullkomligt översållad med brister. Till att börja med är såväl dialog som skådespelarprestationer inte särskilt bra. Jag brukar gilla Chris Hemsworth och tycker att han ofta har en fenomenal komisk tajmning. Men här känns han, och många andra skådespelare, ganska obekväma. Ett bra exempel är Thors samspel med Starlord och de övriga guardians. Det hela känns konstigt och off. Chris Pratt känns direkt besvärad av att vara på plats.

Storyn, eller kanske snarare filmens tematik, är väldigt förvirrande. Jag tycker premissen som sådan är bra och intressant. Att universums gudar är pompösa egoister gillar jag, men det görs ingenting med det tematiskt.
När den mäktigaste guden Zeus visar sig vara ett asshole hade ju detta kunnat vara ett ypperligt tillfälle att få Gorr och Thor att hitta någon slags gemensam utgångspunkt som för handlingen framåt, men det nämns bara i förbifarten. Detta trots att Thor ju faktiskt själv dödar en gud. Man hade ju kunnat låta Thor utforska tankar om sig egen plats som gud och sitt ansvar och vilken skuld han själv bär till människors lidande. Eller kanske få låta Jane Foster få möjlighet att genom gudarnas gunst bli botad från sin cancer men väljer att inte göra det då gudarnas makt gör mer skada än nytta.
Alla chanser till någon slags tematik slarvas dock bort och det är riktigt synd.

Filmen lanseras ju som en komedi, så man kanske skulle kunnat förlåta bristen på tematik om filmen var rolig. Tyvärr tycker jag inte att humorn fungerar alls. Som sagt känns skådespelarna rätt obekväma och “off” på ett konstigt sätt och detta gör att skämten aldrig riktigt landar.

Vidare är fotot, den vackra estetiken till trots, riktigt tråkigt. Allt är väldigt platt och fantasilöst filmat vilket verkligen går på tvärs med det sorslagna rock n roll-epos man försöker göra. Det påverkar även actionscenerna vilka är bland de tråkigaste och rörigaste jag sett i Marvelväg.

En sista invändning, som kanske eller kanske inte är ett nitpick, är att jag tycker det är konstigt att Guns n Roses överanvänds så extremt mycket. Jag tycker att den bombastiska färgglada rockopera-känsla som filmen verkar vilja hylla snarare lutar åt pudelrocken a la Kiss och Poison. Och att Guns n Roses mer skitiga framtoning var en ganska direkt reaktion åt det färgglada, överdådiga (sen blev Guns själv ganska överdådiga fast på ett annat sätt). Jag är ingen musikexpert och jag har kanske helt fel här, men för mig skär sig Guns n Roses låtar något enormt mot den estetik som filmen försöker förmedla.

Det är synd, för jag gillar verkligen vad filmen försöker göra. Men detta funkar verkligen inte för mig. Det är en av de absolut sämre Marvelfilmer jag sett och jag kan inte rekommendera den ens till folk som älskar denna genre.

 

[Franz]

Åh, en sak jag glömde nämna med filmen som verkligen var jättekonstig. Jag förstod verkligen inte poängen med att nya Asgård blivit en turistfälla. Man trodde ju att det skulle ha någon slags tematisk poäng, att det skulle leda till någonting. Men det blir ingenting med det alls och är dessutom helt frånkopplat filmens övriga (försök till) tematik. Jag funderade på om det skulle fungera som något slags skämt eller satir. Men det görs ingenting roligt eller satiriskt med det, det bara är.

 

[wilper]

Åh, en sak jag glömde nämna med filmen som verkligen var jättekonstig. Jag förstod verkligen inte poängen med att nya Asgård blivit en turistfälla. Man trodde ju att det skulle ha någon slags tematisk poäng, att det skulle leda till någonting. Men det blir ingenting med det alls och är dessutom helt frånkopplat filmens övriga (försök till) tematik. Jag funderade på om det skulle fungera som något slags skämt eller satir. Men det görs ingenting roligt eller satiriskt med det, det bara är.

Inte sett filmen, men det skulle ju kunna vara en kvarlämning av en subplot som ligger på klipprumsgolvet nu. Du får väl hålla utik efter en director's cut längre fram.

 

[Franz]

Inte sett filmen, men det skulle ju kunna vara en kvarlämning av en subplot som ligger på klipprumsgolvet nu. Du får väl hålla utik efter en director's cut längre fram.

Så kan det mycket väl vara, filmen ger helt klart känslan av att vara rejält klippt på alla håll och kanter. Nåväl, nästa Marvelfilm att se är Deadpool & Järven, det blir kanske en mer angenäm upplevelse

 

[Nero]

Jag såg Goldeneye, Bondfilm från 95 för ett tag sen. Den är oerhört ojämn. Riktigt bra actionscener, smart och stark Bondbrud men pinsamt löjligt översexualiserad femme fatale, lite knepig historia att följa också. Brosnan gör en bra Bond och skulle förtjänat bättre manus. Överlag lider filmen av att de envisas med att globetrotta, vilket gör storyn svår att följa.

Såg även The living Daylights (Bondfilm fr typ 87?) för ett tag sen. Börjar som lite krypande spionthriller i Bratislava och där är den bra. Sen blir det rörigare och rörigare med återigen en massa rörigt flängande. Filmen har även ett sorts "extra" slut vilket är omotiverat. Timothy Dalton gör en bra, lite mörkare Bond. Jag ville gilla filmen men delade upp den på typ 3 kvällar, inget bra betyg i sig. De enskilda delarna är bättre än helheten de kokar ihop.

 

[krank]

Next!