Första DnD-sittningen för detta året blev i torsdags. Min äventyrargrupp Brända Bössan Boys (en alv ranger, hafling druid och människa munk) har blivit nerskickade i staden Ambrillas kloaksystem av borgmästaren Karl Kankadian för att jaga bort stadens kloakråttor. Jag spelar med tre personer som aldrig någonsin har spelat rollspel vilket gör det extra roligt för mig, framförallt då jag får agera spelledare, någonting som jag inte är van vid. Det är utmanande och väldigt roligt. Spelarna är tokduktiga och engagerade i spelet vilket glädjer mig nått så otroligt.
Nere i kloakerna har spelarna än så länge inte stött på något annat är Black Pudding och Piercer. Tokroligt att få vara med när de resonerar sig fram hur de ska ta sig an de olika problem som uppstår. Två av de tre spelarna har magiska förmågor och den tredje spelaren är djupt troende vilket gör att de är väldigt pigga på att få använda sin magi samt tro och då förvåningen när de i detta kloaksystem inte kan använda sina förmågor. En svamp- och moss-levande varelse fungerar som en magisk dämpare här nere vilket gör att spelarna blir haltande, framför allt den tredje spelaren som är väldigt duktig på att spela sin djupt troende munk. När hans hals-amulett successivt dämpas och inte längre lyser med den styrka den alltid gjort skapar det en stor osäkerhet och otrygghet hos karaktären, något som spelaren är väldigt duktig på att förmedla. "Helios överger mig, jag kan inte känna Helios strålar".
Gruppen har i nuläget en liten paus i mitten av kloaksystemet, väldigt bra tajmat innan nästa träff där den stora striden kommer och där jag kommer förankra karaktärerna ännu mer till staden Ambrilla med dess invånare, borgmästare och adel bland annat.
Ser så fram emot nästa träff där jag misstänker att spelarnas djupare känslor kommer att utmanas.
Jag är rent krasst en sopa på att teckna och visualisera mina skapelser men det hindrar mig inte från att försöka teckna upp det så gott jag kan.
View attachment 27594
