Har ni fått avbryta spelet permanent?

[entomophobiac]

Men har ni någon gång varit med om att man under spelets gång upptäcks att förväntningarna varit såpass olika för olika deltagare att det inte funnits något annat alternativ än att permanent avsluta spelet man påbörjat?

Inte på grund av förväntningar i slutänden, utan personkemi. Skrev om det här när det fortfarande var aktuellt. Men det är enda gången det hänt att något avbrutits hårt snarare än att det fisit av, någon flyttat, eller andra omständigheter kommit ivägen.

Det här med förväntningar har jag nog egentligen aldrig upplevt som en negativ krock runt ett spelbord. För mig är det mer isolerat till hur folk pratar om rollspel här på wrnu.

 

[Mikl]

Inte på grund av förväntningar i slutänden, utan personkemi. Skrev om det här när det fortfarande var aktuellt.

Personkemi är en jätteviktig faktor för att spelgruppen ska fungera bra. Jag insåg först efter att ha spelat i 15-20 år hur stor faktor det är. En av de saker du nämner i den länkade tråden, "min rollperson är sån"-argumentet från deltagare som väljer att inte samarbeta, har använts såå många gånger... jag tror knappt det finns någon som varit med länge som aldrig sett det.

Kanske kan det röra sig om en spelare som tror lite för hårt på beskrivningen att i rollspel kan man göra vad man vill. I så fall är det väl möjligt att hen kan lära sig att fungera bättre i en grupp. Men jag tror tyvärr att det är vanligare att problemet inte sitter i rollpersonen utan i spelarens inställning. I det senare fallet hjälper det föga att till exempel spelledaren är mer aktiv i rollpersonsskapandet. En deltagare med en egennyttig inställning hittar nya sätt att främja sig själv och missa vad som gör spelet kul för andra.

Jag tror inte att jag har varit med om att en enskild oturlig eller illa upplagd händelse gjort att en hel kampanj behövt stängas ner, men däremot att grupper har dött ut på grund av långvariga samarbetsproblem.
(Jo förresten, det har väl hänt ett par gånger att en kampanj hamnat i ett läge som inte spelledaren inte tänkt sig men som egentligen varit lösbart men att hen inte velat ta det vidare alternativt inte riktigt vetat hur.)

 

[Brödbane]

Inser nu att jag faktiskt har en story kring det här, även om det var ombytta roller och en spelare permanent lämnade resten av oss i gruppen.

Höll på att speltesta en kampanj till Vindsjäl under en sommar och hade dragit ihop ett gäng vänner digitalt, då vi var rätt utspridda i landet. Spelare X var en kompis kompis som tidigare hade varit med i en annan kampanj och var toppenkul att lira med. Vi delade en del andra intressen också, så vi hade skickat lite figurspel till varandra. Vår gemensamma vän hade svårt att vara med i kampanjen pga livspusslet men Spelare X var alltid pepp på rollspel och det kändes kul att få en ny vän, vilket inte är så vanligt efter man fyllt 30.

Några timme innan tredje spelmötet så la jag upp videolänken till mötet i den gemensamma chatten vi hade för kampanjen. Spelare X skickade glad smiley som svar.

Efter det blev det dödstyst.

Spelaren dök inte upp på spelmötet. Efteråt försökte vi fråga honom i chatten vad som hänt. Nån dag senare så hörde jag av mig till vår gemensamme vän för att kolla om han visste något, men han hade inte hört något heller.
Efter att ha lämnat först sms, sen röstmeddelande samt sist ett mail för att kolla hur läget var, om det var något som hänt eller om han känt sig orättvis behandlad så släppte jag det. I sista meddelandet sa jag att han inte behövde berätta något eller så, men bara att det vore fint om han bara kunde ge ett livstecken.

Fick reda först 2 månader senare att Spelare X ens levde, genom vår gemensamma vän. Tydligen hade han gått in i en mörk period psykiskt och brukade då ibland totalt ghosta folk. Hörde aldrig från honom igen, och det är väl en 4-5 år sedan. Han ska tydligen låtsats om att inget hänt när vår gemensamma vän tagit upp ämnet.
Allt som allt var en väldigt tråkig historia.