Vilket rollspel är bäst just nu - och varför?

wilper said:
Egentligen är nog OKULT bäst, men det har jag skrivit själv, och det är SKITSVÅRT att spela, så det är nog mest bara jag som tycker det är så kul att spela
Click to expand...
Jag snabbtestade okult för några veckor sen i forskningssyfte, och alla spelare som var med vill att vi spelar det igen så snart som möjligt. Så det är lite fler än du som tycker det.
 
Det kanske jag har nämnt tidigare, men min favorit är Nordiska Väsen, dels pga man får spela i en historisk setting, då historia är en av mina passioner. Sen är det också att man har blandat i lite ockultism men också att väsen är högst levande här. Men sista skälet är pga samspelet mellan rollpersonerna, samspelet mellan och under varje mysterium.
 
Gangleri said:
Det kanske jag har nämnt tidigare, men min favorit är Nordiska Väsen, dels pga man får spela i en historisk setting, då historia är en av mina passioner. Sen är det också att man har blandat i lite ockultism men också att väsen är högst levande här. Men sista skälet är pga samspelet mellan rollpersonerna, samspelet mellan och under varje mysterium.
Click to expand...
Jag är nog också rätt svag för Väsen (jag är för slö för att säga nordiska i konversation.... framför allt som jag glider in och ut i disskusioner på engelska forum/dialoger också...det är bara VÄSEN för mig...funkar på båda språken....så får de lära sig korrekt uttal oxo)

Däremot så vill jag kanske inte säga BÄSTA....för jag har inget enskilt bästa, utan har flera som är top of mind istället.... Väsen är garanterat ett av dem
 
Utan inbördes ordning skriver jag nu en lista om vilka spel jag tycker är bäst just nu och varför. Jag tänker öva på att bara säga det positiva nu, och helt ignorera sådant min inre röst skriker om att få säga om hur det kunde vara bättre eller varför det är dåligt på X. Så vill ni göra/höra det kan ni svara någon annan. Jag undviker också att ta upp mina egna spel för det skulle jag känna var lite förmätet om jag gjorde det. Det blir väldigt mycket vad jag spelat på sista tiden men så funkar det med just nu-listor.

Blade Runner
Jag spelade det för första gången igår. De röda tärningarna med ögon på gör mig glad. Att spela deckare gör mig glad. Att spela deckare som får en massa handouts med bilder på miljöer, personer, planritningar, utdrag ur register, dagstidningar... Det gör mig jätteglad.

Cthulhu-spel
I förrgår avslutade vi Beyond the Mountains of Madness till CoC fast vi spelade det med Ktulu-reglerna och det passade oss utmärkt. Vi vill bara grotta ner oss i polarexpeditioner, packa båtar, spela våra rollpersoner och upptäcka fasan bortom vansinnesbergen.

Wraithlands
Vi ska börja med detta nu när Beyond är över och rollpersoner rullades fram i förrgår. Smaka på namen på bakgrunderna de fick: Boglach Vagrant. Skelka Bogwitch. Draguth Mystic, Forru Croftwarden, Gaolanark Exile. På den tvåfaldigt förbannade ön kommer de möta Yrslhelgon, Underkirkdjävlar, Gravvargar, druider och annat. Om de tar sig fram genom den kalla vita dimman då. Haar. Jag tycker det bara droppar av stämning och mystik, och reglerna är fjäderlätta. Det ska bli skitkul att utforska både världen och spelet den närmaste tiden.

The Job
Konceptet är att spelmötets första 90 minuter går åt till att planera stöten och de följande 90 minuterna får planen kollidera med den fiktiva verkligheten och handlingen. Det är ett briljant koncept. Vi spelade det tidigare i år (?) och körde två stötar - ett där Silverbibeln skulle stjälas från Kungliga Biblioteket och det blev ju såklart en del Jönssonligan av det även om det inte var målet. Vi hade skitkul. För stöt två ökade vi insatserna och kaoset, samt lättade på kraven för realism. Resultatet blev att crewet utnyttjade nyårsaftons raketer och nyårsdagens alkoholdämpade morgon till att stjäla Vasaskeppet. Vi hade svinkul och tärningsstaplandet la till en nervositet som jag inte var beredd på skulle vara så smittsam. Bra The Jobbat!

Vampire the Masquerade
Det var väldigt länge sedan jag spelade VtM innan kampanjstarten tidigare i år. Jag har saknat det. Det är fantastiskt att upptäcka det på nytt. Och det är ett bra spel för att få just upptäcka det under spelets gång. Jag lär mig nya saker om systemet och vad det betyder för fiktionen, och sen lär jag mig nya saker om den värld vi bygger tillsammans och vad det får för konsekvenser. Allt bara växer och mognar till sig och nu har vi hamnat i ett flow där det känns som att det sker organiskt av sig självt. Det finns massor med saker som jag gillar, så jag nöjer mig med att kort nämna två:
- Att ge spelarna lösa tyglar kring hur de bygger sin dice pool lär oss saker om rollpersonen - att nästan alltid välja manipulation istället för charisma i sociala sammahang till exempel.
- Att hungertärningarna gör sig påminda och resulterar i oväntade och spännande konsekvenser kan verkligen förändra berättelsen vi bygger tillsammans.

CY_SPACE
Så en viss forumit tog en näve CY_BORG och en näve Traveller och slängde ihop en kampanj. Det funkade svinbra och jag vill gärna se mer av det här. Rymdpirater, dockmördare, AI-parasiter!

B/X~ish
Jag kan inte riktigt peka på en specifik version (det är ju därför vi är så många som skriver egna) men det här är ju ändå det bästa som finns.
- Reaction Rolls.
- Ett enkelt system för att slå någon på käften.
- Ett enkelt system för att öppna dörrar som är låsta eller sitter fast.
Det är grunden jag behöver för att spela de flesta av mina kampanjer.
 
Jag har flera spel i huvudet samtidigt. Jag nämer ett par: Ligans Drakar och Demoner, bra regler och bra stämning, lätt att modifiera för egna behov. Black Sword hack vars regler jag gillar skarpt och som är lätt att modifiera för egna syften. The Troubleshooters ligger väldigt högt upp med bra regler och rätt feeling. Nämner också Mutant UA som alltid skvalpar bak i mitt sinne med rätt stil, humor och känsla, även om reglerna inte fungerar så bra för mig längre. Nämner även Mutant hindenburg som nämndes tidigare, jag haft som projekt att skriva nya regler till spelet då jag kommit att verkligen uppskatta världsbygget och stilen, även om reglerna inte passar mig.
 
BiobunkerVII said:
vad tänker du att är systemets problem?
Click to expand...

Jag kan ju inte tala för @verlandes. men jag skrev vad jag tycker är systemets problem här.

Därför får jag nog också i denna tråd ändå säga Mothership, efter att ha spelat igenom hela introduktionskampanjen Another Bug Hunt.
Skall jag fortsätta med Mothership, vilket jag gärna vill, så kommer jag nog behöva husregla en del. Men materialet till det är fantastiskt, även om ABH ändå hade en del rätt märkliga interna problem som gjorde den långt ifrån så enkel att spelleda som den borde varit.
 
Jag funderade lite och kom fram till att jag inte hade tio favoritspel, eller ens kunde komma på tio spel som jag tyckte var riktigt bra. Men här är de jag kom på på rak arm. (Utan inbördes ordning, annan än den jag kom på dem i, om det nu kanske säger något ändå.)

Drakar och Demoner 23 DoD var inte det första spel jag spelade men likväl det andra och då var det fråga om första utgåvan som då var rykande färsk. DoD23 är enligt mig den överlägset bästa versionen av det spel jag sannolikt spelat mest genom åren. DoD har aldrig tidigare varit så snyggt och så spelbart.

Alien RPG Aldrig tidigare har ett rollspel på ett så helt genomgående sätt lyckats fånga känslan i en förlaga som Alien RPG.

Call of Cthulhu 7th Ed. Precis som med DoD ovan så är CoC ett rollspel som för min del har hängt med sedan 1980-talet. Och precis som med DoD23 så tycker jag att den senaste utgåvan, den sjunde i ordningen, utan tvekan är den klart bästa. Den blir heller inte sämre av att vi har en svensk utgåva som inte bara är oumbärlig för den som vill förlägga sin kampanj i Sverige, utan som även konkurrerar med den amerikanska utgåvan om snyggaste och bästa produkt.

Ur varselklotet Ur varselklotet är en fullkomligt unik produkt som inte liknar någonting annat. På det bästa av sätt. 80-talsnostalgi, Weird Sci-Fi och att, både med- och motvilligt, kicking and screaming släpas tillbaka till barndomen.

The One Ring 2nd Ed. En klart lysande konkurrent till Alien RPG om titeln "det spel som bäst fångat känslan i en förlaga". Aldrig tidigare, trots ett flertal försök, så har inget spel så väl lyckats fånga den flyktiga känslan i Tolkiens Midgård.

Star Frontiers Ett idag nästan helt bortglömt Light-Sci-Fi-spel utgivet av TSR under det tidiga 1980-talet. Strålpistoler, knasiga aliens och fler jump-suits än vad man trodde fanns. Det är ett av de få spel från den tiden som jag fortfarande tycker håller hela vägen. Enkla, nästan OSR-iga, regler som står sig mycket väl i jämförelse med det som anses hippt idag och ett universum från den tid innan framtiden blev mörk, dyster och styrd av korrupta mega-corper. Star Frontiers förtjänar att inte bara kommas ihåg idag, utan även spelas.

James Bond RPG Det här spelet regerade ensamt på tronen som ohotad innehavare av titeln "det spel som bäst fångat känslan i en förlaga" innan Alien RPG och The One Ring dök upp. Det är alltså under en tidsperiod på nästan trettio år vi talar om. Och precis som med Star Frontiers ovan, ett spel som James Bond RPG är jämngammalt med, så är det ett av de fåtal spel från den tiden som fortfarande står sig idag utan att kännas daterat.

Det blev i alla fall sju stycken, nästan uppe de tio jag sade mig inte kunna räkna upp. Jag funderar lite till. Kanske dyker det upp ett par till.
 
Last edited:
Hemmabygge är alltid det bästa spelet (om det gjorts av och accepterats av gruppen) gärna ett helt eget system som är anpassat till hur gruppen spelar. Näst bäst är ett välgjort hemmabygge av en ur gruppen som de andra accepterar, och näst efter det är ett spel man modifierat med husregler (gemensamt efter hur gruppen spelar).
 
Det här var verkligen svårt. Men en lista över mina favoriter ser ut ungefär så här, utan inbördes ordning:
  • Symbaroum: Settingen och treenigheten mellan MJH:s texter, Martin Grips illustrationer och reglerna, är svårslagen. Jag har insett att jag gillar egenskapsslag betydligt mer än färdigheter, och att förmågor modifierar eller utvidgar de slagen på olika sätt. Även om jag har svårt att se att Symbaroum skulle komma till spelbordet igen, har det för alltid en plats i mitt hjärta och på min topplista.

  • Daggerheart: För heroisk fantasy är det här mitt solklara val. Många genomtänkta designval och en nästintill perfekt balans av narrativt spel och crunch. Jag hör till dem som gillar kort, fysiska tokens, med mera.

  • Drakar och Demoner (2023): Objektivt sett är det här den klart bästa versionen av DoD. EDD får nostalgitröstpriset. Jag tycker att Fria Ligan har hittat en härlig balans mellan känslan från de tidiga versionerna och en modern spelmetodik, som ger hög spelbarhet.

  • Shadowdark: En relativt ny favorit. Ska jag vara ärligt ger Shadowdark ännu mer av känslan från när jag upptäckte rollspelen på 80-talet, än vad DoD23 gör. Trots att jag inte spelade någon av de tidiga versionerna av DnD. Jag tror kanske att det är att spelsystemet i Shadowdark har ett ”bett” som många moderna spel saknar. Jag älskar att Kelsey Dionne har vägt varenda ord på guldvåg och plockat bort allt onödigt. Det krävs en stor skicklighet för att skriva så distinkt!

  • Fantasy World: Spelet som fick mig att verkligen förstå PbtA. Som @Rickard skriver är speltipsen rent guld, för alla typer av rollspel.

  • Call of Cthulhu (Sverige): 1920-talet har alltid haft en plats i mitt hjärta, och det är en särskild känsla att äventyra i 1920-talets Arkham, och ännu mer att göra det i 1920-talets Stockholm eller Lund. Med det sagt så hade jag inte haft något emot en 8:e utgåva som strömlinjeformade hela regelsystemet och bland annat plockade bort en hel del av färdigheterna.

  • Hjältarnas tid: Krister Sundelin har verkligen fångat en unik känsla, kanske delvis med Järn, men definitivt med Hjältarnas tid. Jag älskade min lilla missla! Jag önskar det fanns intresse för en HT2, eller, i brist på det, en version som är kompatibel med DoD23.

Hedervärda omnämnande till: Mutant (1984), Nordiska väsen och Tails of Equestria.
 
Det blir ju lite av en trend-lista genom att det lätt blir det senaste som gör en exalterad nu, men här kommer den:
  • Shadowdark: Läst en stor hög OSR D&D retrokloner men den står ut ur mängden genom att våga. Våga vara sparsmakad men fantasikittlande evokativ. Spelar just nu med soloreglerna i Cursed scroll 3 och det är det roligaste jag gjort solo.
  • Drakar och demoner (Fria ligan): Fångar känslan av äventyr hos mig, att plocka ner fantasy till en mer folk-hjälte (till skillnad för super hjälte) nivå och samtidigt våga vara finurligt rolig och lite barnslig ibland skapar kul tid vid bordet. Inte spelat en kampanj ännu men blir Arkand så fort det släpps.
  • Mörk borg + kloner, särskilt Pirate borg: Kört väldigt mycket Borg i alla dess former, särskilt då Mörk borg. Men har en fäbless för pirater och Limithron's dedikation till att underhålla sin värld med nytt material och världens bygge som en form av paralell karibisk verklighet gör en historieintressad nörd lyrisk.
  • Mothership: Har till skillnad från ovannämnda inga större problem med systemet, men har heller inte försökt spelat en konsekvent kampanj i systemet. Men lockelsen är som sagt de tematunga äventyren, ofta med filosofiska undertoner, som gör det hela komplett.
  • Mutant (Fria ligan): Lite sen på bollen kanske men läste Genlab Alpha och hela spelgruppen insåg vid presentation att detta är det vi måste spela härnäst. Hoppas på en ny version eller åtminstone en omtryck så man kan få tag i Mutant: år noll grundspelet.
 
Kraftsoppa said:
  • Mothership: Har till skillnad från ovannämnda inga större problem med systemet, men har heller inte försökt spelat en konsekvent kampanj i systemet. Men lockelsen är som sagt de tematunga äventyren, ofta med filosofiska undertoner, som gör det hela komplett.
Click to expand...
Lite rädd att jag framstår som en Mothership-hatare nu - det är jag inte, Mothership hamnar lätt på min top 10-lista!
 
verlandes. said:
Lite rädd att jag framstår som en Mothership-hatare nu - det är jag inte, Mothership hamnar lätt på min top 10-lista!
Click to expand...
Haha tycker jag inte, man måste få tycka olika utan att hata och vi tenderar att vara mest kritiska mot det vi tycker om mest men där småsaker skaver. Har läst i tråden med olika åsikter vad som funkar eller inte för olika SL och grupper. För min del så delar jag inte känslan av att reglerna inte riktigt är klara, tror det är ytterst medvetet (låg under utveckling lång tid och öppet för folk att spela genom 0-edition) och jag upplever det bara inte som ett problem, men jag kanske kommer det, vem vet!
 
Kraftsoppa said:
Haha tycker jag inte, man måste få tycka olika utan att hata och vi tenderar att vara mest kritiska mot det vi tycker om mest men där småsaker skaver. Har läst i tråden med olika åsikter vad som funkar eller inte för olika SL och grupper. För min del så delar jag inte känslan av att reglerna inte riktigt är klara, tror det är ytterst medvetet (låg under utveckling lång tid och öppet för folk att spela genom 0-edition) och jag upplever det bara inte som ett problem, men jag kanske kommer det, vem vet!
Click to expand...
Jag tycker inte systemet har några egentliga problem, jag tycker bara att det liksom är vad det är. Det är snarare spelets presentation och dess otroliga moduler som gör Mothership - hade det haft ett t20-system hade det liksom inte gjort någon skillnad.
 
Just nu är det Coriolis som gäller! Inte mitt favoritsystem (det är Cthulhu Dark), men oj vilken myllrande, färgstark och inspirerande spelvärld Tredje horisonten är. Och de köpeäventyr vi hittills spelat har varit mycket roliga att spela (vi är just klara med första boken i Ikonernas nåd-serien, Emissarien som försvann).
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top