Man Mountainman
Spanska flugan
Känner igen mig mycket i startinlägget. Jag blir snabbt otålig när jag inte själv står i centrum, jag har ett visst kontrollbehov och vill gärna styra och ställa och få igenom mina egna planer och strategier.
Dina spelarsynder
- Thread starter Franz
- Start date
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag är dålig på "play to lose", antagligen eftersom jag är så misslyckad i verkligheten att jag inte riktigt orkar återupprepa det i rollspel.
verlandes.
rollspelskollektivet
Min största spelarsynd är nog egentligen att jag föredrar spelledarstolen och att det märks när jag i stället är spelare. Missförstå mig rätt, att vara spelare är helkul, men jag märker ju hur snabbt jag börjar fundera på jag vill spelleda härnäst, eller undra hur jag hade hanterat den och den scenen.
Last edited:
Rickard
Urverk speldesign
Är det regler, så tycker jag om en sådan spelare. Då slipper jag känna att jag har stenkolll och kan lämna över det ansvaret på spelaren.
Sömniga Isaac
Gyllenutter - Rollspelsinkvisitor
Det här är som Rickard nämner något som kan vara ganska skönt vid spelbordet. Problemet är när det blir en diskussion/gräl om reglerna istället för att det ses som en tillgång. Min upplevelse är att med en ödmjuk spelledare och en schyst spelare som är kunnig om reglerna flyter det på smärtfritt vid spelbordet och hjälper spelgruppen framåt.
Basenanji
PM:a mig för tips om kaninhål!
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 11,078
Vad är ”play to lose”?
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Spela på ett sätt där man inte försöker lyckas, utan snarare omfamnar rollpersonens sårbarhet och kanske till och med driver den mot tragedi.
Jag gissar att det kanske kan störa en del andra spelare dock. ”Du borde få ett avdrag för numerärt underläge nu, eller hur SL?”
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 21,659
Den här personen förtjänar samma förakt som folk som påminner läraren om att klassen inte fått läxor!
Det blir ju ett lätt val när man måste prioritera vem man ska hjälpa i en kris framåt i alla fall…
Glömde du inte att God45 är vänsterhänt, och därför slår hälften så hårt med hans enda kvarvarande pyttesvaga hand?
Ja, den där maskerade rollspelaren är en riktig fara för hobbyn! Vem kan det vara? Som tur är har jag aldrig setts i samma rum som honom, så jag har sluppit… men helt mystiskt skedde det i det förra spelmötet jag var med i!
Last edited:
Jag är lite av en pacifist, och tenderar att söka en fredlig lösning även i spel med mycket strid inbakad i konceptet. Om spelet tillåter skippar jag ofta stridsfärdigheter helt och hållet.
Jag oroar mig ibland på att det skär sig med andra spelare i i one-shots, som kanske ville lösa problemen våldsamt och använda sina krigarkaraktärers förmågor.
Och om en medspelares rollperson typ hamnar i en hedersduell kommer min rollperson oftast mest heja på i bakgrunden, snarare än att tex försöka fuska och också puckla på duellmotståndaren.
Jag oroar mig ibland på att det skär sig med andra spelare i i one-shots, som kanske ville lösa problemen våldsamt och använda sina krigarkaraktärers förmågor.
Och om en medspelares rollperson typ hamnar i en hedersduell kommer min rollperson oftast mest heja på i bakgrunden, snarare än att tex försöka fuska och också puckla på duellmotståndaren.
verlandes.
rollspelskollektivet
OSR-dygd ju!
rollspelspiraten
Hero
Impulsiv och har ibland svårt att ta till mig information.
Flera situationer som uppstått pga min impulsivitet och bristande eftertänksamhet.
Flera situationer som uppstått pga min impulsivitet och bristande eftertänksamhet.
Out of character också…
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 18,014
Fast här är det väl mest en fråga om samarbete med spelledaren. En bra spelledare ska inte straffa karaktären för att den spelas som den är. Sure, saker kan gå dåligt, men rimligt dåligt, och med något slags "fail forward" (Kan vi hitta ett svenskt begrepp för det? "Ramla framåt?").
verlandes.
rollspelskollektivet
"Framfall"...?
Last edited:
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag tänker mer på scenarion där tragedi är den förväntade utkomsten, ofta i spel där sådant som rollpersonens prestation inte står i fokus. Den miljö där jag mest hör om det är i lajvsammanhang, där det ju också görs nödvändigt av att ingen är "huvudperson" och alla bör spela med en öppenhet för att det ska gå dåligt för just dem. Spelstilen där man framför allt driver mot en snygg dödsscen.
Jag är dels rätt petig och svårt att fortsätta längre kampanjer om jag inte tycker det är tillräckligt med utrymme för rollspel eller att spelarnas driv/handlingar till viss del styr handling och påverkar världen. Ofta blir det att jag då hoppar av efter att ha gett det ett ordentligt försök. Dock inte med inställda sessioner och sådant utan pratar med SL om varför det inte passar mig.
Dels har jag en tendens att ta över i gruppen när andra är passiva. Jag kör gärna snackiga, myglande personer med eget driv. Jag hoppar dock jättegärna på andras planer.
Dels har jag en tendens att ta över i gruppen när andra är passiva. Jag kör gärna snackiga, myglande personer med eget driv. Jag hoppar dock jättegärna på andras planer.
Jag har också obefogat kraftiga hang-ups på:
*Kraftiga magiska föremål utan namn eller bakgrundshistoria. Ett Svärd med stats som ett brukssmidet järnsvärd med Förtrolla vapen E4 och Nexus retar mig något vansinnigt. För det första, vem offrar en permanent PSY på att förtrolla ett brukssmidet svärd? För det andra... Rant, rant...
*SLs som begär rolls för normala handlingar i icke-stressade situationer, som för rangern att klättra upp i ett träd, eller ett historia-slag för att minnas vad kungen heter i landet man är riddare, matlagning för att koka lite korngröt, etc.
*När orimliga saker händer, som att en tidigare oskadad sköld går sönder efter en blockad av en goblins vaniljträff, eller när ett arborstlod studsar mot en hjorts skinn.
*När andra spelare med flit gör mekaniskt ineffektiva karaktärer eller fegisar som springer och gömmer sig i strider, ufon som förolämpar kungen, etc. Varför skulle man ha med sig det stolpskottet nästa session?
*Kraftiga magiska föremål utan namn eller bakgrundshistoria. Ett Svärd med stats som ett brukssmidet järnsvärd med Förtrolla vapen E4 och Nexus retar mig något vansinnigt. För det första, vem offrar en permanent PSY på att förtrolla ett brukssmidet svärd? För det andra... Rant, rant...
*SLs som begär rolls för normala handlingar i icke-stressade situationer, som för rangern att klättra upp i ett träd, eller ett historia-slag för att minnas vad kungen heter i landet man är riddare, matlagning för att koka lite korngröt, etc.
*När orimliga saker händer, som att en tidigare oskadad sköld går sönder efter en blockad av en goblins vaniljträff, eller när ett arborstlod studsar mot en hjorts skinn.
*När andra spelare med flit gör mekaniskt ineffektiva karaktärer eller fegisar som springer och gömmer sig i strider, ufon som förolämpar kungen, etc. Varför skulle man ha med sig det stolpskottet nästa session?