Dina spelarsynder

[Man Mountainman]

Känner igen mig mycket i startinlägget. Jag blir snabbt otålig när jag inte själv står i centrum, jag har ett visst kontrollbehov och vill gärna styra och ställa och få igenom mina egna planer och strategier.

 

[Svarte Faraonen]

Jag är dålig på "play to lose", antagligen eftersom jag är så misslyckad i verkligheten att jag inte riktigt orkar återupprepa det i rollspel.

 

[verlandes.]

Min största spelarsynd är nog egentligen att jag föredrar spelledarstolen och att det märks när jag i stället är spelare. Missförstå mig rätt, att vara spelare är helkul, men jag märker ju hur snabbt jag börjar fundera på jag vill spelleda härnäst, eller undra hur jag hade hanterat den och den scenen.

 

[Rickard]

Nej så funkar inte alls regeln för att använda skjutvapen i närstrid och nej orcherna kan inte alls träffa min karaktär för hen får +2 i skydd för hen står bakom en halvöppen dörr och nej olle skulle ju ha agerat före draken enligt den här intiativregeln osv osv

Är det regler, så tycker jag om en sådan spelare. Då slipper jag känna att jag har stenkolll och kan lämna över det ansvaret på spelaren.

 

[Sömniga Isaac]

Jag kan nog många gånger bli den där backseat driver snubben.

Jag är väl så sl-skadad så jag många gånger går in och rättar rådande sl när jag anser att hen gör fel.

Nej så funkar inte alls regeln för att använda skjutvapen i närstrid och nej orcherna kan inte alls träffa min karaktär för hen får +2 i skydd för hen står bakom en halvöppen dörr och nej olle skulle ju ha agerat före draken enligt den här intiativregeln osv osv

Det här är som Rickard nämner något som kan vara ganska skönt vid spelbordet. Problemet är när det blir en diskussion/gräl om reglerna istället för att det ses som en tillgång. Min upplevelse är att med en ödmjuk spelledare och en schyst spelare som är kunnig om reglerna flyter det på smärtfritt vid spelbordet och hjälper spelgruppen framåt.

 

[Basenanji]

Jag är dålig på "play to lose", antagligen eftersom jag är så misslyckad i verkligheten att jag inte riktigt orkar återupprepa det i rollspel.

Vad är ”play to lose”?

 

[Svarte Faraonen]

Vad är ”play to lose”?

Spela på ett sätt där man inte försöker lyckas, utan snarare omfamnar rollpersonens sårbarhet och kanske till och med driver den mot tragedi.

 

[Zeedox]

Det här är som Rickard nämner något som kan vara ganska skönt vid spelbordet. Problemet är när det blir en diskussion/gräl om reglerna istället för att det ses som en tillgång. Min upplevelse är att med en ödmjuk spelledare och en schyst spelare som är kunnig om reglerna flyter det på smärtfritt vid spelbordet och hjälper spelgruppen framåt.

Jag gissar att det kanske kan störa en del andra spelare dock. ”Du borde få ett avdrag för numerärt underläge nu, eller hur SL?”

 

[God45]

Jag gissar att det kanske kan störa en del andra spelare dock. ”Du borde få ett avdrag för numerärt underläge nu, eller hur SL?”

Den här personen förtjänar samma förakt som folk som påminner läraren om att klassen inte fått läxor!

Det blir ju ett lätt val när man måste prioritera vem man ska hjälpa i en kris framåt i alla fall…

 

[Bombu]

Den här personen förtjänar samma förakt som folk som påminner läraren om att klassen inte fått läxor!

Det blir ju ett lätt val när man måste prioritera vem man ska hjälpa i en kris framåt i alla fall…

Glömde du inte att God45 är vänsterhänt, och därför slår hälften så hårt med hans enda kvarvarande pyttesvaga hand?