ADHD Medicinering insatt som vuxen, hur slog det?

[StradhLestat]

Bakgrund: Jag har nyss diagnostiserats med ADHD, vid nästan 52 års ålder. Jag har väl egentligen alltid "vetat", men det jag inte har vetat är aspekterna som kommer med ADHD. Jag trodde jag visste och hade coping mekanismer för det, men när sonen skulle utredas läste jag på om det hela för första gången och delar av det jag haft apsvårt för i livet och som får mimg att må dåligt både fysiskt och psykiskt komemr visst oclkså från ADHD:n.

Jag kommer få medicinering startad om cirka 2 veckor. Mest troligt samma aktiva substans som funkar väldigt bra på sonen (medikinet). Tydligen är inte bara själva ADHDn ärftlig, utan ofta är vilken behandling som fungerar det också...så här blir det tvärtom... Det som funkar på sonen borde tydligen funka på mig (om än annan dos)

Min fråga blir nu till er som också fått medicinsk behandling för ADHD i vuxen ålder, hur slår det?

Jag har vissa aspekter av mitt jobb där jag vågar säga att min ADHD är en stor tillgång....och andra aspekter där den är ett superhinder som bara skapar i bästa fall en blå jävla stress inom mig, med en hel del ångest.
Jag är rädd att tappa mitt snabba sätt att "angripa problem" från massa olika sätt samtidigt och snabbt, med kreativt tänkande.

 

[rollspelspiraten]

Bakgrund: Jag har nyss diagnostiserats med ADHD, vid nästan 52 års ålder. Jag har väl egentligen alltid "vetat", men det jag inte har vetat är aspekterna som kommer med ADHD. Jag trodde jag visste och hade coping mekanismer för det, men när sonen skulle utredas läste jag på om det hela för första gången och delar av det jag haft apsvårt för i livet och som får mimg att må dåligt både fysiskt och psykiskt komemr visst oclkså från ADHD:n.

Jag kommer få medicinering startad om cirka 2 veckor. Mest troligt samma aktiva substans som funkar väldigt bra på sonen (medikinet). Tydligen är inte bara själva ADHDn ärftlig, utan ofta är vilken behandling som fungerar det också...så här blir det tvärtom... Det som funkar på sonen borde tydligen funka på mig (om än annan dos)

Min fråga blir nu till er som också fått medicinsk behandling för ADHD i vuxen ålder, hur slår det?

Jag har vissa aspekter av mitt jobb där jag vågar säga att min ADHD är en stor tillgång....och andra aspekter där den är ett superhinder som bara skapar i bästa fall en blå jävla stress inom mig, med en hel del ångest.
Jag är rädd att tappa mitt snabba sätt att "angripa problem" från massa olika sätt samtidigt och snabbt, med kreativt tänkande.

Detta var intressant att läsa. Jag har ingen utredd ADHD men det är så mycket som pekar på att jag skulle ha diagnosen. Frågan är varför jag behöver veta, jag funderar på detta mycket. Min fru tycker i det stora hela att jag är ganska störig, skulle hon få en lugnare tillvaro om jag tog medicin och mina autonoma beteende "försvann"? Jag är kluven, jag vill nog veta för att få en större förståelse om mig själv men är tveksam till om jag behöver äta mediciner. Hur går man tillväga för att bli utredd?

 

[StradhLestat]

Detta var intressant att läsa. Jag har ingen utredd ADHD men det är så mycket som pekar på att jag skulle ha diagnosen. Frågan är varför jag behöver veta, jag funderar på detta mycket. Min fru tycker i det stora hela att jag är ganska störig, skulle hon få en lugnare tillvaro om jag tog medicin och mina autonoma beteende "försvann"? Jag är kluven, jag vill nog veta för att få en större förståelse om mig själv men är tveksam till om jag behöver äta mediciner. Hur går man tillväga för att bli utredd?

Jag har fått gå privat..... Primärvården i sthlm har inte resurser nog för vuxna som "fungerar i samhället".
Rent krasst, jag skulle vara "kan inte behålla några jobb" och/eller "kan inte sköta sin räkningar och därför blir vräkt" för att få ställas i kön.

Det som INTE funkgerar för mig är framför allt "startmotor/exekutiv funktion"... Jag måste ha en hård deadline för att få saker som inte är intressanta/spännande gjorda.... och då med extrema stresspåslag...dels stress för att jag rent krasst inte KAN starta i tid.....det kan gå dagar där jag försöker kämpa, men får nada gjort och jag är heelt slut efter de dagarna, för de tar så otroligt mycket energi för att åstadkomma NADA,,,

 

[EvilSpook]

Nu har jag ingen direkt erfarenhet av vuxen-ADHD, men jag är omgiven av barn och ungdomar i drivor inom spektrat.

Jag skulle vilja säga att oron för att man blir personlighetsförändrad, att man förlorar sin kreativitet eller någon annan superkraft är kraftigt överskattad.

Ingen av de jag känner som tar mediciner har blivit mer korkade, mindre kreativa eller tråkigare. Tvärtom blir de ofta mer skärpta när de får lite extra fokus, och de positiva egenskaperna får också en liten boost av att tillvaron i stort fungerar bättre.

Däremot kan det vara besvärlig invänjning innan man hittar rätt preparat eller dos, och en förvånansvärt stor del av åtminstone de yngre verkar helt sakna insikt kring sin funktionsnedsättning och effekterna av medicineringen. T.ex vet jag en tonåring som plötsligt lyfte 13 betyg i ÅK9 efter att hon medicinerat, men ändå själv tyckte att medicinen ”inte fungerade”.

Så mitt tips är att testa dig fram, ge det tid och jämför din upplevelse av medicineringen med de närmast runt omkring dig. Och hoppa inte impulsivt av medicineringen efter en kort tid om du inte har besvär med biverkningar.

Lycka till!


//EvilSpook

 

[StradhLestat]

Nu har jag ingen direkt erfarenhet av vuxen-ADHD, men jag är omgiven av barn och ungdomar i drivor inom spektrat.

Jag skulle vilja säga att oron för att man blir personlighetsförändrad, att man förlorar sin kreativitet eller någon annan superkraft är kraftigt överskattad.

Ingen av de jag känner som tar mediciner har blivit mer korkade, mindre kreativa eller tråkigare. Tvärtom blir de ofta mer skärpta när de får lite extra fokus, och de positiva egenskaperna får också en liten boost av att tillvaron i stort fungerar bättre.

Däremot kan det vara besvärlig invänjning innan man hittar rätt preparat eller dos, och en förvånansvärt stor del av åtminstone de yngre verkar helt sakna insikt kring sin funktionsnedsättning och effekterna av medicineringen. T.ex vet jag en tonåring som plötsligt lyfte 13 betyg i ÅK9 efter att hon medicinerat, men ändå själv tyckte att medicinen ”inte fungerade”.

Så mitt tips är att testa dig fram, ge det tid och jämför din upplevelse av medicineringen med de närmast runt omkring dig. Och hoppa inte impulsivt av medicineringen efter en kort tid om du inte har besvär med biverkningar.

Lycka till!


//EvilSpook

Jag har ett litet "facit" i sonen..... och Jag har sökt den här hjälpen för att jag har aspekter jag rent krasst inte lyckas teknika/vålda/viljestyrka mig igenom.... och mitt mående pga det är skit.... Citat från min utredning "Du har mest troligt använt din höga begävning och dina styrkor för att kompensera för de svårigheter som skapats av din ADHD, men detta till ett högt pris för ditt mående. >Både psykiskt och fysiskkt"

Jag har inga avsikter att hoppa av min medicinering, den är hela orsaken att jag sökt hjälpen...för jag orkar helt enkelt inte mer....efter 50+ år med "maskande"....
Tack för omtanken och feedbacken

 

[Minimoni]

Jag utreds själv för vuxen-ADHD (är 43 år, snart 44) och även om jag ligger på autismspektrat. Det ser ut som om jag faktiskt kommer diagnostiseras och därmed få medicinering, vilket även oroar mig då jag är orolig för allt, alltid. Men en tröst är att min bror diagnostiserades för några år sedan och har medicinerats sen dess. Den enda skillnaden jag kan se på honom är att han äter aningen mindre och faktiskt får ännu mer saker gjorda. Alltså ingen större skillnad i hans personlighet alls, vilket gör mig lite mindre nervös för min egen framtid och kanske även kan ge dig lite lite lugn och mindre ångest!