Det kanske är elakt, men jag tolkar mycket av ”hopepunk”, ”cozy” och liknande som att yngre generationer är (eller, mer sannolikt, bara känner sig som) mer ömtåliga än Gen X. I analogi med Trigger Warnings, Safe Spaces, och liknande.
Eller så är de yngre generationerna mer
omhändertagande än Gen X. Att man tagit till sig och lyssnat på
varningen från exempelvis Cyberpunken och insett konsekvenserna av att individualistiskt, nihilistisk machoismo inte är att man blir "härdad", utan att det som inte dödar en gör en traumatiserad, dysfunktionell och trasig. Att upproret handlar om att inte överge de utslagna i rännstenen, ömhet som revolt.
Den ena är att rädda-världen-tematiken aldrig kommer vara punk.
Fast det håller jag inte med om, utan tycker nog att "rädda världen"-tematik kan vara väldigt punk. Det avgörande är hur det porträtteras, att det inte är
hjälten som räddar världen från den utifrånkommande faran där, där "räddningen" handlar om att bevara ett status quo. Utan där rådande läge
är faran. Status quo är fienden, och där hjälten från det perspektivet är en outsider/underdog som pekar på ett alternativ bortom det rådande.
I "-punk" har den onda redan vunnit, men jag tycker inte det måste innebära att den för den sakens skull inte kan besegras, eller i vart fall
skadas.
Men det är ju isf en åsiktsskillnad, det är bara vad jag lägger i det.
Den andra är att förtrycket inte är människor
Det är ju en allegori för människor. Specifik lore och världsbyggesdetaljer tycker jag spelar mindre roll än vad berättelsen faktiskt
vill säga.
Ja, Ramones får ju ses som centrala för den tidiga punken, och hade absolut ingen stark politisk ståndpunkt (Joey var demokrat, Johnny republikan). Att framställa "punk" som nödvändigtvis politisk blir ju därmed skevt.
Och Dee Dee var bara all over the place. I alla avseenden.

Sex Pistols var inte påfallande politiska heller, i alla fall inte med någon konsekvens.
Dvs: håller helt med.
Avsaknaden av konsekvens är nästan en feature. Det är inte särskilt punkigt om ni är genomtänkta, konsekventa och rationella aktivister. Mer punk om det är kontraproduktivt och mer som ett ineffektivt primalskrik och självskadebeteende.
Allt handlar ju om vad man lägger i begreppet "politiskt".
Är politik enbart ideologi, medvetna handlingar och tankar, tydligt formulerade åsikter, uttalanden och resonemang etc, eller är det också eller iaf möjligtvis konsekvenser av skeenden, instinkt, utfall av strukturer etc.
Jag lutar ju mer mot att politik är mer än bara vad någon säger och tycker, det är ju också
saker som sker och
orsakerna bakom, även i de fall det inte grundar sig i medvetna och avsiktliga ställningstaganden eller tyckande.