Punk i antropocen

Svarte Faraonen said:
Det är en lite passiv karakteristik tycker jag – det handlar ju inte om att det "gick bra", utan om att folk kämpade för att det skulle gå bra. Det är där "punk"-aspekten kommer in, att det också handlar om ett uppror mot ett destruktivt system. Däremot ligger fokus mer på vad man gör efter upproret för att se till att det faktiskt fungerar.
Click to expand...

Solarpostpunk :D
 
Min favoritgenre är när man använder cyberpunkens tematik och budskap om revolt och företagsvälde, och förlägger det till fattiga arbetsklassförorter runt London och i Nordamerika (även en splatbook för västtyskland) runt mitten-slutet 70-talet och början 80-talet i vår egen verklighet.

Så kallad Punkpunk.
 
Theo said:
Alla såna här "-punk"-begrepp i de här sammanhangen är väl härledda från "cyberpunk"? Dvs, steampunk = lite cyberpunk-aktig estetik, fast med 1800-tal och ångmaskiner i stället för cybernetik. "Punk"-ledet betyder väl inget i sig längre, lite som att politiska skandaler i USA gärna kallas nånting med "-gate" vilket ju inte har något med någon port att göra utan bara att Watergate-hotellet fick ge namn åt skandaen ifråga.
Click to expand...
Detta är också hur jag läser punk, det är lite frånkopplat från en faktiskt punkrörelse. "Vibe" är snarare vad som menas, steamvibe osv.
 
Theo said:
Alla såna här "-punk"-begrepp i de här sammanhangen är väl härledda från "cyberpunk"? Dvs, steampunk = lite cyberpunk-aktig estetik, fast med 1800-tal och ångmaskiner i stället för cybernetik. "Punk"-ledet betyder väl inget i sig längre, lite som att politiska skandaler i USA gärna kallas nånting med "-gate" vilket ju inte har något med någon port att göra utan bara att Watergate-hotellet fick ge namn åt skandaen ifråga.
Click to expand...

Ja, det är ju det trista, att -punk som suffix inte betyder innehåll utan bara estetik.

Punk grejen i Cyberpunk dök ju upp som en strömning inom new wave, där fokuset i berättelserna var just på "punk" som uppror eller konflikt mot ett system, eller som minst med fokus på kontrakultur och överlevnad i marginalen. Att det bara blev "tydligt identifierbart estetiskt uttryck" är jättetrist.

Jag är ju definitivt mer för att reclaima "punk" begreppet än att försöka hitta ett nytt begrepp som beskriver "berättelser med fokus på uppror", men det är ju jag det.
 
Theo said:
"Punk"-ledet betyder väl inget i sig längre
Click to expand...
Nej, men jag tycker att det är intressant att fundera på vad det innebär om man bestämmer sig för att det gör det. Alltså; som jag ser det finns ju två sidor av det punkiga – dels en kamp mot förtryck och överhet, dels en attityd. En del punkare är så att säga väldigt politiskt medvetna i sitt sparkande mot en överhet, andra tycker mest att estetiken är ball och att det är roligt när samhällets alla prussiluskor blir upprörda över att man säger "kuken" i offentligheten.

(Sen finns ju också såklart gruppen som är arga över att typ folk vill bestämma över dem och hindra dem från att, jag vet inte, vara allmänt självdestruktiva och göra livet surt för sina medmänniskor. Och supa.

Man kan såklart se den senare kategorins vilda sparkande som en del av ett slags uppror också, även om jag personligen kanske mer associerar det till grillgubbar och andra i kronisk trotsålder.)

(OBS: Jag är medveten om att jag förenklar och att det här är grova karikatyrer och att det är ett spektrum. Se det som ett slags arketyper för punkare, som alla punkare nånstans förhåller sig till och positionerar sig i relation till. Typ. Jag är också medveten om att jag ignorerar andra arketyper av punkare.)

Men ja. Om cyberpunk då är antingen medveten politisk kamp, eller bara en ball, edgy yta – ett estetiskt brott med det som kom tidigare. Vad betyder det för ångpunk? Man kan dels tänka sig klasskamp och feministisk kamp såklart, eller antikolonial. Att se industrialismens baksidor och kamper genom ett fantastik-fönster. Om man istället ser på estetik-sidan så kan man ju (tänker jag) se ångpunken som ett slags reaktion mot en mer… glättig scifi-estetik? Att allt skulle vara så himla shiny och chrome, och dessutom super-hightech? Ångpunk som reaktion mot futuristisk tech?

Och solarpunk är ju i den betydelsen en reaktion mot en tradition dels av hopplöst dystopism, dels av att ignorera ekologiska aspekter i tidigare uppror. Jag vet dock inte vad den estetiska aspekten av solarpunk är; har genren ett sammanhängande estetiskt uttryck?
 
adrian_of_arcane_lore said:
Då var ju ändå den Viktorianska eran, som Steampunken ju hämtar sin inspiration ifrån, en tid full av upprorsmakare, rebeller, radikaler, avantgardister, avfällingar och provokatörer. Det är en perfekt tid att ta inspiration ifrån om man vill belysa en konflikt mellan auktoritär makt och girig exploatering vs revoltörer och antikonformister av alla olika kulörer och uttryck.

Tyvärr görs det ju dock sällan, det blir mycket topphatt, monokel och baler.
Click to expand...
Genreskaparen The Difference Engine är legitim på det viset.
 
krank said:
Nej, men jag tycker att det är intressant att fundera på vad det innebär om man bestämmer sig för att det gör det. Alltså; som jag ser det finns ju två sidor av det punkiga – dels en kamp mot förtryck och överhet, dels en attityd. En del punkare är så att säga väldigt politiskt medvetna i sitt sparkande mot en överhet, andra tycker mest att estetiken är ball och att det är roligt när samhällets alla prussiluskor blir upprörda över att man säger "kuken" i offentligheten.

(Sen finns ju också såklart gruppen som är arga över att typ folk vill bestämma över dem och hindra dem från att, jag vet inte, vara allmänt självdestruktiva och göra livet surt för sina medmänniskor. Och supa.

Man kan såklart se den senare kategorins vilda sparkande som en del av ett slags uppror också, även om jag personligen kanske mer associerar det till grillgubbar och andra i kronisk trotsålder.)

(OBS: Jag är medveten om att jag förenklar och att det här är grova karikatyrer och att det är ett spektrum. Se det som ett slags arketyper för punkare, som alla punkare nånstans förhåller sig till och positionerar sig i relation till. Typ. Jag är också medveten om att jag ignorerar andra arketyper av punkare.)

Men ja. Om cyberpunk då är antingen medveten politisk kamp, eller bara en ball, edgy yta – ett estetiskt brott med det som kom tidigare. Vad betyder det för ångpunk? Man kan dels tänka sig klasskamp och feministisk kamp såklart, eller antikolonial. Att se industrialismens baksidor och kamper genom ett fantastik-fönster. Om man istället ser på estetik-sidan så kan man ju (tänker jag) se ångpunken som ett slags reaktion mot en mer… glättig scifi-estetik? Att allt skulle vara så himla shiny och chrome, och dessutom super-hightech? Ångpunk som reaktion mot futuristisk tech?

Och solarpunk är ju i den betydelsen en reaktion mot en tradition dels av hopplöst dystopism, dels av att ignorera ekologiska aspekter i tidigare uppror. Jag vet dock inte vad den estetiska aspekten av solarpunk är; har genren ett sammanhängande estetiskt uttryck?
Click to expand...

Jättebra inlägg och en aspekt av det som jag själv nog inte tänkt på på det sättet, men som absolut spelar roll för hur man förhållet sig till "-punk" begreppet.

Exempelvis;
Jag tillhör falangen som anser att Blade Runner inte riktigt är Cyberpunk för att jag anser att den innehåller för lite cyber och för lite punk. I min begreppsapparat så är den typ "proto"-Cyberpunk eller extremt närliggande, men missar avgörande aspekter. För mig är The Matrix eller Mr Robot betydligt mer cyberpunk är Blade Runner, även fast bägge är betydligt längre ifrån den klassiska bilden av Cyberpunken rent estetiskt.

Det är inte superviktigt för just den här diskussionen, men utifrån ditt inlägg så blir också "meta"-relationen mellan olika konventioner inom då exempelvis science fiction också relevant för "punk" aspekten, även som uppror/motstånd/kontrakultur.

Blade Runner var ju helt oavsett hur mycket man tycker innehållet är "punk" absolut punk i sitt förhållande till rådande science fiction-konventioner. Estetiken (utöver innehållet) i den blev ju i sig ett brott med och ett "uppror" mot ditintills rådande förväntningar och normer inom SF, och är ju på det sättet tillsammans med filmer som Espace From New York och Robocop en viktig del av Cyberpunkens kulturkanon, även om just jag inte råkar tycka att det är det bästa exemplet.

Estetik är ju också sitt egna innehåll, det finns liksom ingenting som bara är yta.

Så med andra ord, när Cyberpunkens estetik blivit sin egen konvention så är den ju inte "Punk" längre, varken som en typ av berättelser eller i relation till ett estetiskt mainstream inom SF. Så vad vore ett estetsikt uppror för en ny typ av "Cyberpunk" kunna vara?
Om det är uppror vi vill ha alltså.
 
adrian_of_arcane_lore said:
Jättebra inlägg och en aspekt av det som jag själv nog inte tänkt på på det sättet, men som absolut spelar roll för hur man förhållet sig till "-punk" begreppet.
Click to expand...
Tillägg till det jag skrev tidigare: Det som nog drev hem det här i mitt huvud var när jag läste Mirrorshades, den klassiska cyberpunkantologin. Och insåg att det där visserligen fanns de klassiska Gibsonska regniga gatorna och skinande kromen och frågorna kring vad det betyder att vara mänsklig i ett samhälle som kräver att man är (eller blir) en maskin… Men också typ The gernsback continuum, som också bokstavligt talat är Gibson (svårt att egentligen vara mer "gibsonsk" än så…) och som huvudsakligen inkluderats just för att det är en novell skriven som ett slags reaktion mot och reflektion över en specifik typ av äldre scifi, och dess relation till den faktiska framtiden man lever i.
 
adrian_of_arcane_lore said:
Så med andra ord, när Cyberpunkens estetik blivit sin egen konvention så är den ju inte "Punk" längre, varken som en typ av berättelser eller i relation till ett estetiskt mainstream inom SF. Så vad vore ett estetsikt uppror för en ny typ av "Cyberpunk" kunna vara?
Click to expand...
Det är väl här jag brukar placera olika typer av "hopepunk" och liknande. Det har blivit en sån himla "genresanning" att allt är skit och hopplöst, att det blir ett uppror att skriva om framgångsrik kamp och att visa upp en framtid som faktiskt är ljus… Stories där vänlighet, sånt som av fascister betraktas som "svaghet" osv premieras. Radikal empati. "Snällism".

Och där tänker jag att den visuellt estetiska sinnebilden nånstans blir den sedvanliga dystopin, men uppbruten och avbruten av element av hopp och ljus och snällhet. Kontrastverkan, lite på samma sätt som cyberpunken kan arbeta med kontrastverkan mellan tidigare teknikoptimism och de mer skitiga praktiska konsekvenserna.

Som ett slags pendelrörelse, men där pendeln inte svingar tillbaka till exakt samma traditionella teknik- och vetenskapsoptimistiska punkt, utan mot en mer humanistisk. Kanske.

Jag vet inte, jag tänker medan jag skriver.

EDIT: Lästips: A Half-built garden av Ruthanna Emrys. Hopepunk/solarpunk/whatever, extremt regnbågsfärgad optimistisk post-klimatförändrings-apokalyps.
 
Last edited:
Om man bara vill åt estetiken så är ju -core suffixet etablerat åtminstone på andra sidan dammen. Det signalerar snarare att det bara är estetiken det handlar om snarare än en kamp mot etablissemanget. Låt ord ha en innebörd snarare än meningsutfyllnad. Om ett rollspel marknadsfördes som cybercore eller cyberpunk skulle jag ha väldigt olika förväntningar.
 
krank said:
Det är väl här jag brukar placera olika typer av "hopepunk" och liknande. Det har blivit en sån himla "genresanning" att allt är skit och hopplöst, att det blir ett uppror att skriva om framgångsrik kamp och att visa upp en framtid som faktiskt är ljus… Stories där vänlighet, sånt som av fascister betraktas som "svaghet" osv premieras. Radikal empati. "Snällism".
Click to expand...
Det kanske är elakt, men jag tolkar mycket av ”hopepunk”, ”cozy” och liknande som att yngre generationer är (eller, mer sannolikt, bara känner sig som) mer ömtåliga än Gen X. I analogi med Trigger Warnings, Safe Spaces, och liknande.
 
adrian_of_arcane_lore said:
För mig är The Matrix eller Mr Robot betydligt mer cyberpunk är Blade Runner, även fast bägge är betydligt längre ifrån den klassiska bilden av Cyberpunken rent estetiskt.
Click to expand...
Intressant. För mig är the matrix opunk av två anledningar (eller kanske fler, men det här är min spontana känsla).

Den ena är att rädda-världen-tematiken aldrig kommer vara punk. Om man berättar en historia där den sortens motivationer ens finns på kartan så är det automatiskt något annat. Att göra en avancerad heist för att ta sig in hos Cyberchefen på cybermicrosoft och skjuta honom i pannan för att han är ansvarig för att min systers arbetskvarter blev nedlagt och hon blev cyberheroinist? Punk. Att göra samma heist för att avskaffa hela cyberkapitalismen och det faktiskt stämmer att kapitalismen avskaffas när han blir skjuten i pannan? Inte punk

Den andra är att förtrycket inte är människor, och att det inte finns något samhälle bestående av människor som rättar sig i ledet. Därför är det heller inte punk att bryta med det samhället.
 
Svarte Faraonen said:
Ja, Ramones får ju ses som centrala för den tidiga punken, och hade absolut ingen stark politisk ståndpunkt (Joey var demokrat, Johnny republikan). Att framställa "punk" som nödvändigtvis politisk blir ju därmed skevt.
Click to expand...

Och Dee Dee var bara all over the place. I alla avseenden. ;)
Sex Pistols var inte påfallande politiska heller, i alla fall inte med någon konsekvens.

Dvs: håller helt med.
 
Theo said:
Sex Pistols var inte påfallande politiska heller, i alla fall inte med någon konsekvens.
Click to expand...
Avsaknaden av konsekvens är nästan en feature. Det är inte särskilt punkigt om ni är genomtänkta, konsekventa och rationella aktivister. Mer punk om det är kontraproduktivt och mer som ett ineffektivt primalskrik och självskadebeteende.
 
JohanL said:
Det kanske är elakt, men jag tolkar mycket av ”hopepunk”, ”cozy” och liknande som att yngre generationer är (eller, mer sannolikt, bara känner sig som) mer ömtåliga än Gen X. I analogi med Trigger Warnings, Safe Spaces, och liknande.
Click to expand...

Eller så är de yngre generationerna mer omhändertagande än Gen X. Att man tagit till sig och lyssnat på varningen från exempelvis Cyberpunken och insett konsekvenserna av att individualistiskt, nihilistisk machoismo inte är att man blir "härdad", utan att det som inte dödar en gör en traumatiserad, dysfunktionell och trasig. Att upproret handlar om att inte överge de utslagna i rännstenen, ömhet som revolt.


Hägerstrand said:
Den ena är att rädda-världen-tematiken aldrig kommer vara punk.
Click to expand...

Fast det håller jag inte med om, utan tycker nog att "rädda världen"-tematik kan vara väldigt punk. Det avgörande är hur det porträtteras, att det inte är hjälten som räddar världen från den utifrånkommande faran där, där "räddningen" handlar om att bevara ett status quo. Utan där rådande läge är faran. Status quo är fienden, och där hjälten från det perspektivet är en outsider/underdog som pekar på ett alternativ bortom det rådande.
I "-punk" har den onda redan vunnit, men jag tycker inte det måste innebära att den för den sakens skull inte kan besegras, eller i vart fall skadas.

Men det är ju isf en åsiktsskillnad, det är bara vad jag lägger i det.


Hägerstrand said:
Den andra är att förtrycket inte är människor
Click to expand...

Det är ju en allegori för människor. Specifik lore och världsbyggesdetaljer tycker jag spelar mindre roll än vad berättelsen faktiskt vill säga.

Svarte Faraonen said:
Ja, Ramones får ju ses som centrala för den tidiga punken, och hade absolut ingen stark politisk ståndpunkt (Joey var demokrat, Johnny republikan). Att framställa "punk" som nödvändigtvis politisk blir ju därmed skevt.
Click to expand...
Theo said:
Och Dee Dee var bara all over the place. I alla avseenden. ;)
Sex Pistols var inte påfallande politiska heller, i alla fall inte med någon konsekvens.

Dvs: håller helt med.
Click to expand...
JohanL said:
Avsaknaden av konsekvens är nästan en feature. Det är inte särskilt punkigt om ni är genomtänkta, konsekventa och rationella aktivister. Mer punk om det är kontraproduktivt och mer som ett ineffektivt primalskrik och självskadebeteende.
Click to expand...

Allt handlar ju om vad man lägger i begreppet "politiskt".
Är politik enbart ideologi, medvetna handlingar och tankar, tydligt formulerade åsikter, uttalanden och resonemang etc, eller är det också eller iaf möjligtvis konsekvenser av skeenden, instinkt, utfall av strukturer etc.

Jag lutar ju mer mot att politik är mer än bara vad någon säger och tycker, det är ju också saker som sker och orsakerna bakom, även i de fall det inte grundar sig i medvetna och avsiktliga ställningstaganden eller tyckande.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top