Anakronismer och du – en tråd om anakronismer

Vilket är helt obegripligt med tanke på hur ofantligt mycket bättre världen blivit sedan dess.
Tja, man säljer ju inte lösnummer eller vinner röster på att prata om de bra sakerna, när svensson har svårt att få hushållsbudgeten att gå ihop. Men idag har vi ju en hel knippe nya problem som man inte hade 1917, global uppvärmning, microplaster, kulturkrig, spök-internet.
Saker som nog för många känns övermäktiga och då vill man gärna sluta sig i sitt skal och drömma om fornstora dar.
 
Vilket är helt obegripligt med tanke på hur ofantligt mycket bättre världen blivit sedan dess.

Folk talar ju om vad de upplever, vilket ju automatiskt begränsas av att ingen person som uttrycker sin känsla inför varken samtiden eller framtiden idag har någon erfarenhet av hur världen upplevdes innan första världskriget.

Därtill är det ju väldigt många fler, både i absoluta tal och relativt till populationen, som deltar i någon sorts "offentlighet" eller samhällsdebatt nu än det var då. De som kunde filosofera om framtiden, och vars tankar kunnat bevaras för eftervärlden, var en försvinnande liten och extremt priviligierad del av befolkningen. En av de saker som blivit bättre är ju att väldigt många fler har både tid, möjlighet och utrymme att klaga över sin tillvaro nu än då, vilket såklart påverkar den upplevda "tidsandan".

Vad den gemene knegaren tyckte om sitt liv och framtiden för över 100 år sedan vet vi rätt lite om, att det var en hel del revolutioner och revolutionsförsök och överlag en extremt konfliktfylld tid vittnar dock att det kanske inte var sådär fasligt optimistiskt.
 
MODERERING

Att folk pratat om hur illa det är med ungdomen sedan Atlantis sjönk under havet är INTE en anakronism. Utifrån det kan vi enkelt dra slutsatsen att det är OT i denna tråd.

Återgå till ämnet.

MVH


/Magnus
 
Om man tittar på typisk D&D-fantasy är alver, eldbollar och magiska svärd en del av vad alla "vet" finns även om man inte själv sett dem, och man blir inte förvånad över dem, men det är däremot en anomali om det finns, låt säga, en beholder som makten bakom tronen eller en permanent portal till ett yttre plan.
Jag tycker dina exempel på vad som är anomalier inte alls matchar med vad som finns publicerat till 5e. Tittar man på Planescape så känns de där som saker som helt säkert förekommer i världen, även om det kanske inte är vardagsmat för en normal bonde så borde det inte vara en stor överraskning för ett party äventyrare med lite erfarenhet. Dra upp leveln till 15+ så borde det inte vara särskilt chockerande för ett party som mestadels hängt i Forgotten Realms-miljöer heller.

Interdimensionella skepp som styrs av Mind Flayers kraschlandar ju trots allt på den planeten då och då. Och då borde det ju vara en del av logiken där.

Och köper man det, men fortfarande har svårt för det så är det ju varken brott mot logiken eller anakronismer man har svårt för, utan att ens förväntan på vad som ska ingå inte matchar det som verkar ingå enligt publicerat material. Och det är ju såklart fine. Som sagt, det är inte min favorit heller.
 
För min del varierar hur mycket anakronismer stör. I en DnD värld är det inte något konstigt med (i praktiken) 1800-tal städer men där polisen kallas stadsvakt har kortsvärd o ringbrynja, samtidigt som du har riddare i helrustning, underjordiska komplex där monster lever o m fällor som kräver avancerade mekanismer för att fungera, o nära staden vandrar monster o stråtrövare som professionella äventyrare tar hand om istället för stadsvakten/liknande, m.m.

Så det känns inte konstigt att det finns en massa saker som historiskt sett inte existerade bredvid varandra.

Jag har däremot problem med det när texten etablera att spelvärlden är en specifik historisk period (m eller utan magi o monster), inte bara inspirerad av den, o sedan har att där finns teknologi som är noterbart mer sentida. Speciellt om det är i händerna på folk som inte är viktiga nog att ha kunnat beställa något sådant som ett one-of-a-kind mästerligt hantverksarbete.
 
Jo men det där känns igen från en hel del "dnd horror stories". Världen är X, men Y finns inte, på grund av att "det är en medeltidsvärld".
Byt ut X mot flygande slott rymdkepp, teleportationscirklar och magiska akademier och Y mot mörkhyade, kvinnliga riddare eller (i värsta fall, om det är en RIKTIG dnd horror story) sammtyckeslagstiftning.

Nån sorts selektiv anakronism, där man plockar några delar ur medeltiden (social struktur, könsroller, tekniknivå) men samtidigt kastar in moderna idéer (valfrihet, individualism, liberal moral) och high fantasy-inslag (eldbollar, läderbrynjor sydda som catsuits).
 
För mig ”slutar det att vara rollspel” när det ”spelas upp inför andra än de som deltar”, det slutar inte vara rollspel per se utan att det blir nåt annat. Omstöps. För dem som deltar är det nog rollspel eller känns som rollspel.
 
För mig ”slutar det att vara rollspel” när det ”spelas upp inför andra än de som deltar”, det slutar inte vara rollspel per se utan att det blir nåt annat. Omstöps. För dem som deltar är det nog rollspel eller känns som rollspel.
Misstänker att du har skrivit i fel tråd.
 
Det är fantasy, det kan inte finnas anakronismer.
På tal om detta och vad @Gamiel skrev ovan.

ArsM utspelar sig år 1210. I Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Det finns drakar och magi, men det är i vår värld. Det är fantasty. Jag vill hävda att en mobiltelefon eller en handbössa i ArsM är en anakronism.
 
Last edited:
Jag läste nyligen Guy Gavriel Kays senaste, Written on the Dark, där vi är i väldigt senmedeltida Frankrike, med Francois Villon, Jean d'Arc och Agincourt. Med den starkare kungamakten, riktiga stadsvakter (i alla fall i Paris-analogin) och liknande, börjar det kännas mer generiskt rollspeligt än den mer typiska medeltiden.
 
På tal om detta och vad @Gamiel skrev ovan.

ArsM utspelar sig år 1210. I Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Det finns drakar och magi, men det är i vår värld. Det är fantasty. Jag vill hävda att en mobiltelefon eller en handbössa i ArsM är en anakronism.

Okej, ja, sant. Om det är vår värld + magi så är jag med på detta.

Då ska det till tidsresor som i ”A Connecticut Yankee in King Arthur's Court” eller den där pre-genen till Deadlands som är 80-tals Eddy Murphy med avfilade serienummer.
 
Okej, ja, sant. Om det är vår värld + magi så är jag med på detta.

Då ska det till tidsresor som i ”A Connecticut Yankee in King Arthur's Court” eller den där pre-genen till Deadlands som är 80-tals Eddy Murphy med avfilade serienummer.

Eller för den delen Pendragon, som - gissningsvis inspirerat av T. H. Whites 'The Once and Future King' som kör lite samma grepp - nominellt utspelas på 500-talet men egentligen i den värld som de medeltida krönikörerna och romanförfattarna om Arthur föreställde sig, dvs något som mycket mer påminde om deras egen hög- och senmedeltid.
 
Eller för den delen Pendragon, som - gissningsvis inspirerat av T. H. Whites 'The Once and Future King' som kör lite samma grepp - nominellt utspelas på 500-talet men egentligen i den värld som de medeltida krönikörerna och romanförfattarna om Arthur föreställde sig, dvs något som mycket mer påminde om deras egen hög- och senmedeltid.
Pendragon är dock annorlunda, då det inte gör anspråk på att på något sätt återspegla världen som den var under de år som spelet diegetiskt utspelar sig. År 485 är ungefär som elfte århundradet, 565 är ungefär som femtonde århundradet.
 
Eller för den delen Pendragon, som - gissningsvis inspirerat av T. H. Whites 'The Once and Future King' som kör lite samma grepp - nominellt utspelas på 500-talet men egentligen i den värld som de medeltida krönikörerna och romanförfattarna om Arthur föreställde sig, dvs något som mycket mer påminde om deras egen hög- och senmedeltid.
Det är till och med mycket bättre och mer genomtänkt än så. Spelar man The Great Pendragon Campaign börjar man i ett grisigt och tämligen realistiskt år 480 (strax efter Vortigern), men när kampanjen framskrider inträffar "The Enchantment of Britain", och under storleksordningen Arthurs livstid rekapitulerar man hela Medeltiden och dess teknikutveckling, så att folk har ringbrynja år 480 men gotisk rustning och destrier (och för skurkarnas del, kanoner) mot seklets slut. Under perioden uppfinns också saker som ridderlighet, romantiska riddare, ordensriddare, och så vidare.

Däremot är det även inom den kontexten anakronistiskt hur man kan ha saracener. :) Och den är en del av premissen att Englands mytiska historia är sann - landet grundades av Brutus på flykt från trojanska kriget, och så vidare. Geoffrey av Monmouth är den bokstavliga sanningen.
 
Det är till och med mycket bättre och mer genomtänkt än så. Spelar man The Great Pendragon Campaign börjar man i ett grisigt och tämligen år 480 (strax efter Vortigern), men när kampanjen framskrider inträffar "The Enchantment of Britain", och under storleksordningen Arthurs livstid rekapitulerar man hela Medeltiden och dess teknikutveckling, så att folk har ringbrynja år 480 men gotisk rustning och destrier (och för skurkarnas del, kanoner) mot seklets slut. Under perioden uppfinns också saker som ridderlighet, romantiska riddare, ordensriddare, och så vidare.

Däremot är det även inom den kontexten anakronistiskt hur man kan ha saracener. :)

Ja, jo, jag vet. Men det är ju fortfarande i grunden en anakronisk setting konstruerad för att emulera medeltida riddarsagor samtidigt som den också blandar in saker från den faktiska nominella tidsperioden.
 
Eller för den delen Pendragon, som - gissningsvis inspirerat av T. H. Whites 'The Once and Future King' som kör lite samma grepp - nominellt utspelas på 500-talet men egentligen i den värld som de medeltida krönikörerna och romanförfattarna om Arthur föreställde sig, dvs något som mycket mer påminde om deras egen hög- och senmedeltid.

Ja, det är lite samma.

Jag läser om Le Morte d'Arthur just nu och den är dock 5% magisk skit händer medan baronerna/kyrkan/damerna vill göra realpolitik. Den tonen funkar lika bra om någon dyker upp med en magisk motorcykel. Liksom, biten där de får rulla ut Merlin så han kan förklara att Arthur absolut inte är en oäkting eftersom detaljerna i hur han kom till genom sataniskt driven våldtäkts magi innan hans föräldrar var gifta. Man föreställer sig folk gnuggandes näsryggen medan de vill leva i ett vettigt universum. Samma effekt fungerar om någon kommer flygande i en luftballong.
 
Och det går ju som sagt tillbaka på T. H. Whites Arthursvit, som går från normandisk tidig medeltid i Arthurs barndom till Rosornas krig i slutet.
 
Pendragon är dock annorlunda, då det inte gör anspråk på att på något sätt återspegla världen som den var under de år som spelet diegetiskt utspelar sig. År 485 är ungefär som elfte århundradet, 565 är ungefär som femtonde århundradet.

Fast utanför Arthurs Britannien är väl saker och ting mer eller mindre på historisk nivå? Skandinavien är ju t ex fortfarande inte ens vikingar utan folkvandringstid á la Beowulf (i alla fall i 4:e utgåvan) etc.

Edit: den här spänningen är nog mer framträdande i just 4:e utgåvan, som täckte in mer av världen runtom, än de senare och tidigare som har mer laserfokus på att spela just brittiska arthurianska riddare.
 
Back
Top