Jag är nyfiken på vad
@Swedish Chef menar men slänger in några saker som slagit mig:
- Affärer och butiker fungerar som i en modern stad.
- Det finns massproducerad skräplitteratur med omslag med fyrfärgstryck.
- Vattenklosetter. Iskuber. Ja, sånt förekom historiskt för den moderna tiden, men här framstår de som självklarheter, inte utslag av lyx.
Överlag tycker jag att spelarnas karaktärsgestaltningar - som i sig är ypperliga - är helt eller nästan helt frikopplade från världsfluff. Rollfigurernas åsikter, moral och värderingar har väldigt lite att göra med settingens kulturella och religiösa föreställningar. Deras rollfigurer är moderna amerikaner som lever i en fantasivärld som har tydliga moderna drag.
Och jag säger inte att det är dåligt eller störande, men kanske lite komiskt. DnD är inte culture gaming, och CR har inga ambitioner att ägna sig åt det. Men jag tror att mina spaningar ovan inte är resultatet av medvetna val, det har bara blivit så, vilket jag finner fascinerande.
Sen är det en annan (och intressant) fråga om det är meningsfullt att kalla modern DnD-Fantasy för ”medeltida”. Äldre DnD, absolut, DnD började som ett hack till ett medeltida figurslagsspel (det står tom som underrubrik på den första regelutgåvan), men jag tycker man kan argumentera för att det är rätt lite traditionella medeltid kvar i modern DnD. Teknologin är grovt räknar europeiskt 1400-tal, men det är allt. Spelets implicita setting är helt frikopplad från vår världs senmedeltida kultur och religion, politiska och sociala organisering, produktion och handel. I så motto tycker jag det blir lite fel att kalla fenomenet jag beskriver ovan för anakronistiskt. Att emulera europeisk senmedeltid är inte ett syfte med spelet.