WRNU:s filmklubb 2025 v38

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
37,380
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v38 2025 – #660 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

  1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
  2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
  3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
  4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

1591730152931.png
 
Borde jag göra en grej om sex veckor? Jag borde göra en grej om sex veckor. Men vad?
 
Bra tanke, även om jag ju redan skrivit om den. I och för sig skulle jag ju kunna räkna den ändå om jag köper den… Men helt ärligt vill jag inte ha den.

Så antingen får jag ta något i samma riktning men en annan film, eller så får jag komplettera den med nå't.


vänta, räknar jag rätt om jag säger att filmklubben #666 infaller på höstlovet, dvs allhelgonaveckan dvs halloweenveckan? Jag tänkte ju bara 666, inte alls vilken timing det blev.

Men då måste jag ju verkligen göra en grej. Och eftersom jag har lov då så lär jag ju ha tid för en och annan film…
 
Curiosa (2019)
Ett verklighetsbaserat drama om författarna Pierre Louÿs och Marie de Régniers relation i slutet på 1800-talet.

Fransk kulturell film, inte riktigt min genre. Pierre är en entusiastisk fotograf, så det var lite överlapp med min andra hobby, men nä, filmen var inte riktigt för mig. En kul grej är att de har valt någon sorts techno-musik som dyker upp i en del scener, mycket oväntat.

Den har nog kvalitet, för rätt publik. Men för mig blir det två stjärnor, som väl kan få bli starka för fotogrejernas skull.
 
Jag har sett ytterligare en film i träsket av dåliga kampsportsfilmer - blood and steel ifrån 1990

Detta är ett vanity project med en vit medelålders Bruce Lee fanboy som tror sig vara den vite Bruce Lee.

Detta är en av dom där filmerna där written, directed and staring in the lead role positionerna fylls av samma person.

Huvudrollsinnehavarens syster blir mördad viket avslöjar en hemsk knarkliga och nu måste huvudrollsinnehavaren använda sina kung-fu kunskaper för att besegra en rad onda kung-fu mästare i sin jakt på hämnd

Betyg 2,5/5: En fördel filmen har är att även om skådespelet och dialogen är låt oss säga mindre bra och huvudrollsinnehavaren tror sig vara den vite Bruce Lee så kan hen slåss, det verkar som att hen har en bakgrund i martial arts så det hela är inte ren sifu Seagal bullshito.
 
Gods and Generals (2003)
En film om det amerikanska inbördeskriget i allmänhet, och syd-generalen Thomas "Stonewall" Jackson i synnerhet.
(Är du inte så påläst om kriget så kan det vara en poäng att INTE läsa IMDB sidan eftersom den innehåller en tänkbar spoiler redan i kortsammanfattningen.)

Den dök upp som småsnuttar bland Facebooks kortfilmer och verkade lite småspännande. Kommentarerna liknade den vid Gettysburg som jag sett tidigare och gillat, så jag skaffade Gods and Generals från Ginza. 279 minuter lång, hoppsan, mastodontfilmen är inte död.

Nå, jag såg den igår, och den är inte lika bra som Gettysburg. Inte direkt dålig, men gjord med för låg budget för vad som skulle krävts för att den skulle haft en rättvis chans att tävla med Gettysburg enligt mig.

Ganska mycket av dialogen i hela filmen känns väldigt onaturlig som om folk stod på scen och skådespelade en pjäs. Kanske rimligt när generaler tilltalar sina trupper, men det skaver när de småpratar med sina fruar ...

Två stjärnor, inser jag nu när jag försöker berättiga för mig själv att sätta tre stjärnor men jämför med andra filmer jag satt tre stjärnor på förr.
 
Spirited Away

En delkomponent i att dra ner min sambo djupare i nörd-träsket är att göra henne mer mottaglig för animerad film.
Hon gillar Pixarfilmer sedan tidigare (Inside Out var en stor hit, och Toy Story-filmerna älskar hon), kan se disneyfilmer som hon har en nostalgisk relation till, och annat som hon gillade som ung typ Sailor Moon och Cartoon Network/Hanna-Barbera (The Jetsons är en favorit), men det har funnits en tveksamhet/ovilja mot traditionellt tecknad film som hon inte sett tidigare.

Det bästa litmustestet för om någon har ett potentiellt intresse för animerad kvalitetsfilm utanför Disney-sfären är såklart Studio Ghibli, och igår såg vi vår tredje film; min personliga Ghibli-favorit Spirited Away.

Den är lika underbar som alltid, fantastiskt fantasifull portalfantasy om en flickas inre resa från att uppleva sig utsatt av sina omständigheter (tvingad till ett uppbrott i form av en flytt) till självständighet och acceptans av sin nya situation genom att få uppvisa både stort mod och omtanke i en svår situation. Det är en väldigt härlig film som verkligen tar sin huvudroll på allvar på ett sätt som nästan bara Hayao Miyazaki kan hantera, gjord med en enorm empati och underbar fantasifullhet.

Dessutom är det något av det visuellt vackraste som skapats, det är verkligen Studio Ghiblis stab av talang i full uppvisning, varje bildruta är ett konstverk.

Sambon gillade den, även fast hon ändå tyckte att Kikis Delivery Service var bättre, vilket också är en film som ligger närmare den typen av historier som hon brukar gilla. Jag insåg efter att inte ha sett Spirited Away på många år att det nog är en film som växer av att man ser den flera gånger, den kan nog vara lite rörig att hänga med i första gången (det händer mycket på kort tid, missar man lite dialog eller liknande kan den nog vara lite osammanhängande), men när man ser om den så håller den ihop bättre.

Självklart 5/5 (sambons betyg skulle nog vara 4/5)

apiritedaway.webp
 
Gods and Generals (2003)
En film om det amerikanska inbördeskriget i allmänhet, och syd-generalen Thomas "Stonewall" Jackson i synnerhet.
(Är du inte så påläst om kriget så kan det vara en poäng att INTE läsa IMDB sidan eftersom den innehåller en tänkbar spoiler redan i kortsammanfattningen.)

Den dök upp som småsnuttar bland Facebooks kortfilmer och verkade lite småspännande. Kommentarerna liknade den vid Gettysburg som jag sett tidigare och gillat, så jag skaffade Gods and Generals från Ginza. 279 minuter lång, hoppsan, mastodontfilmen är inte död.

Nå, jag såg den igår, och den är inte lika bra som Gettysburg. Inte direkt dålig, men gjord med för låg budget för vad som skulle krävts för att den skulle haft en rättvis chans att tävla med Gettysburg enligt mig.

Ganska mycket av dialogen i hela filmen känns väldigt onaturlig som om folk stod på scen och skådespelade en pjäs. Kanske rimligt när generaler tilltalar sina trupper, men det skaver när de småpratar med sina fruar ...

Två stjärnor, inser jag nu när jag försöker berättiga för mig själv att sätta tre stjärnor men jämför med andra filmer jag satt tre stjärnor på förr.
Gods and Generals har blivit starkt kritiserad, inte bara för dess filmiska kvalitéter, utan för att många anser att den har ett Lost Cause-tema och försöker spela ner den roll som slaverifrågan hade i kriget och, framförallt, orsakerna till dess utbrott.

Här finns en gedigen genomgång av filmen och argument för att den framställer saker och ting på ett inkorrekt sätt.

 
Jag har sett Bone Tomahawk från 2015. Filmen kan närmast beskrivas om en Western-slasher, i det närmaste The Hills Have Eyes eller Texas Chainsaw Massacre med cowboyhatt (en svart).

När den kom blev den ganska omtalad och när jag minns att jag verkligen gillade den när jag såg den. Då hade jag utan tvekan gett den en stark 4/5. Jag blev inte riktigt lika imponerad när jag nyligen såg om den. Jag tycker fortfarande att den är bra men den här gången såg jag brister i den jag inte minns från förra gången. Till exempel så tar den sin tid att komma igång. Det behöver inte vara något dåligt men i det här fallet så sitter man en bra stund under första halvan och tänker "Men kom iväg någon gång då!". Sedan hade man även kunnat klippa lita i färden genom öknen när man väl gett sig iväg. Sedan tycker jag att slutet var lite väl abrupt. Det finns även ett par lösa trådar jag tycker man gott kunnat nysta upp istället för att bara låta hänga och dingla.

Resten av filmen är däremot bra. Det finns ett flertal scener som det skär i kroppen att se och bara de inledande tjugo sekunderna sätter filmens brutala ton på pricken. Helt ok skådisar också. Och filmens bad guys, eller monster snarare, är isande otäcka.

Filmen är som sagt inte riktigt så bra som jag minns den och är något ojämn men den får ändå tre blodiga benyxor av fem möjliga. 3/5.

Jag såg Bone Tomahawk på Amazon Prime Video.
 
Jag har sett Bone Tomahawk från 2015. Filmen kan närmast beskrivas om en Western-slasher, i det närmaste The Hills Have Eyes eller Texas Chainsaw Massacre med cowboyhatt (en svart).

När den kom blev den ganska omtalad och när jag minns att jag verkligen gillade den när jag såg den. Då hade jag utan tvekan gett den en stark 4/5. Jag blev inte riktigt lika imponerad när jag nyligen såg om den. Jag tycker fortfarande att den är bra men den här gången såg jag brister i den jag inte minns från förra gången. Till exempel så tar den sin tid att komma igång. Det behöver inte vara något dåligt men i det här fallet så sitter man en bra stund under första halvan och tänker "Men kom iväg någon gång då!". Sedan hade man även kunnat klippa lita i färden genom öknen när man väl gett sig iväg. Sedan tycker jag att slutet var lite väl abrupt. Det finns även ett par lösa trådar jag tycker man gott kunnat nysta upp istället för att bara låta hänga och dingla.

Resten av filmen är däremot bra. Det finns ett flertal scener som det skär i kroppen att se och bara de inledande tjugo sekunderna sätter filmens brutala ton på pricken. Helt ok skådisar också. Och filmens bad guys, eller monster snarare, är isande otäcka.

Filmen är som sagt inte riktigt så bra som jag minns den och är något ojämn men den får ändå tre blodiga benyxor av fem möjliga. 3/5.

Jag såg Bone Tomahawk på Amazon Prime Video.
Zahler skriver ju böcker också. Snarlika. Läste nyligen Wraiths of the Broken Land som jag fick låna av en vän. Gillade den, och det är några riktigt råa scener i den som är svåra att glömma. Det är inte för inte en skorpion på omslaget... Inspirerades faktiskt lite till min Delta Green-kampanj.
 
The War Lord (1965)

Charlton Heston är en normandisk riddare som får ett torn och en by mitt i ett träsk att förvalta av sin herre hertigen. Charlton drar dit med sitt följe och upptäcker att byborna är hedningar och har någon sorts fruktbarhetskult för sig.

I den kvinnliga huvudrollen finner vi Rosemary Forsyth som nog är den roll i hela filmen som jag känner minst motvilja mot. Hon dyker upp i Skamgrepp/Disclosure typ 30 år senare, då tillsammans med allas vår favorit Michael Douglas. Det är en mycket bättre film än The War Lord.

Som film betraktat får den två stjärnor, kanske starka om du har hög tolerans för sättet man gjorde filmer förr i tiden.

Men som rollspelsinspiration är den katten inte så dum. Hela premissen är en minikampanj som väntar att bli gjord. Bybornas knäppa vanor hade gått att dumpa i valfri fantasy-setting och skulle nog inte kännas så jättekonstiga. Och jag anar att tornet och dess invånare hade blivit en rätt juste setting till något sådant där indiespel där allas agendor pekar kors och tvärs inom gruppen.

Införskaffad på Ginza som så mycket annat av senaste tidens filmer.
 
The Mirror Crack'd (1980)
Angela Lansbury är en tant som tycker om att lösa mordgåtor, en dag är den stora filmstjärnan Elizabeth Taylor på besök i den lilla byn för en filminspelning och plötsligt dör någon under mystiska omständigheter.

Filmen är om Agatha Christies figur Miss Marple. Jag gillar Christies mordgåtor för man får samma ledtrådar som huvudpersonen, så det GÅR att lösa mysteriet före Marple avslöjar mördaren. Jag är inte listig nog för att någonsin ha gjort det, men det skulle gå i teorin. Det är på filmens pluskonto.

På minuskontot står enerverande figurer i mysteriet och en tragiskt dålig överföring till DVD som sänker tittarupplevelsen märkbart.

För mig blir det två stjärnor.
 
Jag har sett Superman (2025). Mästerlig. Hopp kanske är dem sanna punkrocken ändå?

5 av 5

Den är också fantastiskt intressant att se den så här nära Superman: The Starlight Emperor. Två humanistiska versioner av Stålmannen som fokuserar på Stålmannen som god och mänsklig som i övrigt gör så olika val som det är möjligt att göra.
 
Efter som Krank kollade på Rebuild of Evangelion och jag aldrig såg den fjärde filmen när de kom så har jag sett Alla Fyra Filmerna på Amazon Prime med japanskt tal och svensk text. Jag vet inte om den svenska texten är från japanskan eller den amerikanska dubbningen. Men jag tänker mig att det inte spelar jättestor roll - jag kan ändå inte japanska.

Det är svårt att prata om filmerna utan att spoila tv-serien och den tyvker jag att alla borde se minst en gång. Så gör er själva en tjänst och kolla igenom den.
I alla fall så börjar första filmen väldigt likt första avsnittet av TV-serien men ganska snart kommer små skillnader, framför allt i hur figurerna är. De är på många sett längre fram i sin personliga utveckling. Mycket av serien handlar om Shinjis känslor och psyke och hur det är skaldligt för honom att köra en jättestor robot och slåss mot monster som mest är geometriska former.
Det är inte lika traumatiskt nu. Så dyker andra skilnader upp. Asuka är inte lika egocentriskt narcissistisk - hon till och med erbjuder sig att hjälpa till. Rei är intresserad av sin omvärld! Misato duger bättre i rollen som mamma. Osv, osv, osv.
Det är för att det här inte är en annan version av samma historia, det är för att det är en rak uppföljare på slutet i End of Evangelion (enligt mig).
Så här är jag nödd och tvungen att sätta en spoilertagg för den som undrar vad jag menar.

Shinjis val på slutet av End of Evangelion - Att göra det mänskliga instumentalitetsprojektet som förvandlat alla människor till klägg ogiltigt - lämnar inte bara honom och Asuka på en strand vid ett rött hav. Hela världen återskapas och det leder fram till en "omstart" eller ett "New Game+" där de har med sig sina erfarenheter och utveckling. Och när han till slut - av helt andra skäl och anledningar måste fatta stora beslut om mänskligehetn igen gör han andra val - för nu är han vuxen.


Rebuild är en hyllning till TV-serien, eller en hyllning till 90-tals anime överlag, ett farväl till Evangelion och i grund och botten en postiv berättelse om hur det är att vara människa. Berättad på ett ovanligt flippigt sett och med fraser som "Gufs portar har återigen öppnats" inslängda som att de betyder något (och det gör de, om man googlar på vad fan Gufs Portar är).
Jag blev glad av att se filmerna, men jag kan inte tänka mig att någon som inte sett och tänkt en del på Tv-serien skulle gilla det här i närheten av lika mycket.

4 av 5 är nog det betyg jag landar på. Men har du inte sett tv-serien - gör det människa!
 
Eftersom Nezha 2 är den största filmen i hela världen det här året så blev jag lite nyfiken. Så nu har jag sett ettan. Den var bra. 4/5

Jag har också sett Nezha 2. Den är helt galet episk. Jag kan ärligt talat inte tänka mig att regimen i Kina tänkte efter när de släppte en film om ungdomar som gör uppror mot orättfärdiga till synes godtyckliga regler med våld. Men det är vad som hände och jag är inte missnöjd. Bra film med helt sjuk skala på allt. 4/5.
 
Last edited:
Jag har sett Marvels Thunderbolts.

Det var flera år sedan jag såg en Marvelfilm senast. Jag har hört många säga att Marvel blivit dåliga efter Avengers: Endgame. Av de filmer/serier som kommer därefter har jag sett Black Widow, Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings, Wanda vision, Falcon and the Winter soldier och första säsongen av Loki och jag gillade allt! För mig handlade det om att man först var tvungen att följa en massa tv-serier för att kunna hänga med i vad som hände, något jag inte orkade. Sen retconnade de vilken skurk de ska ha med, då orkade jag inte titta ikapp då jag inte längre vet vilka filmer som gäller.

Jag antog dock att Thunderbolts var en film som kunde stå hyfsat för sig själv, och det stämmer i mångt och mycket. Vissa saker hänger jag inte med på. De pratar om att Avengers inte längre finns. Jag vet ju att Både Black Widow, Iron Man och Captain America dog i Endgame men vad som hänt med de övriga har jag ingen aning om. Det pratas om att presidenten förvandlats till ett stort rött monster vilket inte är bekant för mig. Och Bucky verkar ha blivit någon slags åklagare eller borgmästare eller något. Men annars så var jag med på noterna!

Hursomhelst, det här är en bra film! Premissen i filmen är faktiskt mer intressant än vad filmer av denna typ vanligtvis är. Jag gillar hur skurkens krafter och farhågor knyts samman med huvudpersonernas inte resor och bekymmer.

Jag gillar relationen huvudkaraktärerna emellan! Jag är ju som de flesta känner till förtjust i ensemblefilmer som handlar om c-laget, de inte helt kompetenta hjältarna. De påminner ofta mig om rollspelssessioner, hur karaktärerna klantar till det men ändå misslyckas framåt. Scenen i hisschaktet var ett sådant exempel. När de funderade på hur de skulle ta sig upp satt jag och tänkte att om det här hade varit ett rollspelsäventyr hade min karaktär föreslagit att de skulle göra si och så. Och så gjorde de just vad jag tänkte 😂

Ska jag kritisera något hos filmen så tycker jag att actionscenerna var rätt tråkigt filmade. Inte dåligt, men det fanns inte så mycket kreativitet där. Action är ju en central del av genren så man skulle ju kunna tänka att detta skulle sänka hela filmen. Men de underbara karaktärerna och deras inbördes relationer väger faktiskt upp detta!

Denna film kommer inte att vinna över folk som inte gillar Marvel, men jag tyckte den var en angenäm upplevelse! Jag blev ju ganska besviken på de båda Suicide Squad-filmerna så det är kul med en film som gör konceptet på rätt sätt!
 
Jag vet ju att Både Black Widow, Iron Man och Captain America dog i Endgame men vad som hänt med de övriga har jag ingen aning om. Det pratas om att presidenten förvandlats till ett stort rött monster vilket inte är bekant för mig.

President-grejen hände i nya captain america-filmen, den där Falcon är nya Cap.

Annars vet jag inte riktigt vilka som är "de övriga". Wanda och Vision vet du ju vad som hänt med, Falcon också; vilka är kvar? Doctor Strange och Hulk?
 
Annars vet jag inte riktigt vilka som är "de övriga". Wanda och Vision vet du ju vad som hänt med, Falcon också; vilka är kvar? Doctor Strange och Hulk?
Nu var det superlänge sedan jag såg Endgame, men har för mig att Thor, Hulk, Dr. Strange, Hawkeye och Ant-Man klarade sig? Och jag minns inte att filmen slutade med att Avengers lades ner, jag har ett vagt minne av att det snarare antyddes att nya medlemmar skulle tillkomma? Men jag kan minnas fel, Endgame kom ju ut för ca. sju år sedan (huga, vad tiden går fort).
 
Nu var det superlänge sedan jag såg Endgame, men har för mig att Thor, Hulk, Dr. Strange, Hawkeye och Ant-Man klarade sig? Och jag minns inte att filmen slutade med att Avengers lades ner, jag har ett vagt minne av att det snarare antyddes att nya medlemmar skulle tillkomma? Men jag kan minnas fel, Endgame kom ju ut för ca. sju år sedan (huga, vad tiden går fort).

Jag hade också något slags eventuellt Mandela-effekt-minne av en scen där de typ kör "och kolla, det här är det nya gänget som ska ta över" och så var det typ Falcon och ett par av de andra. Hawkeye finns det ju en TV-serie om och Ant-Man har ju haft en Quantumania-film; men jag tror inte någon av dem förklarar exakt varför de inte körde vidare.

Jag antar att när "kärngruppen" inte längre var relevant så föll alltihop isär? Jag tror att jag också blev lite förvånad minns jag, men jag minns inte om jag blev det i Captain America 4 eller i den här…
 
Back
Top