En grej jag tog med mig från mina enstaka sessioner med AW (fast om det var spelet eller spelledarna vet jag inte) är att ställa ledande frågor till spelarna. Typ "Smarmy Jones dyker upp runt ett hörn och börjar gå emot dig. Det är en techhead du köpt utrustning från ibland. Vad tycker du om dem?". Så typ etablera ena sidan av något, och sen låta spelaren fylla på med andra sidan. Så i praktiken en slags ledarlett samberättande, antar jag, där spelaren fortfarande få behålla kontrollen över sin rollperson, även om man tvingar på dem lite extra bakstory.
Men även att släppa lös spelarna i bland. De är i en stad där det finns massa krogar. De letar efter en specifik typ av krog. Fine, det finns säkert en sån krog nånstans, så berätta vad det är för krog du hittar.
Och så även att bara pausa spelet lite (vid väl valda tidpunkter) och få folk att utveckla hur de känner och regagerar och se om det kan tänkas uppmuntra till lite rollspelande mellan karaktärerna. Typ om en karaktär vill skära halsen av fångarna, ställa frågan till en annan karaktär, gå igenom vad som håller på att hända, och fråga hur deras karaktär känner och reagerar på det. Men utan att för den sakens skull lägga någon värdering i det (försöker i alla fall). I fall de vill låta det hända så är det upp till dem. Men att liksom försöka uppmuntra dem till att tänka på sin rollpersonerns känslor och värderingar i olika lägen, och se sina rollpersoner som komplexa individer,
Jag inbillar mig att det hjälp vissa av mina spelare inse att de är en del av en grupp, och att deras karaktärs handlingar har inverkan på andra karaktärer, om än indirekt. Och jag inbillar mig också att det lett till en del intressanta scener.
Anyway, inget av det där är väl nytt eller under radarn, men det hade stor inverkan på vad jag strävar eftersom som SL sen jag upplevde det.