Kort men kärnfullt: konst kontra funktionalitet

Lättnavigerad betyder att idéerna bör vara lätta att ta till sig vid en första genomläsning men också att instruktionerna ska vara lätta att återfinna när de behövs vid bordet. Här kan man ofta vinna på att texten är kortare, eftersom detta innebär en mindre textmassa att söka igenom.
Helt klart. Vi hade en gigantisk relaterad diskusison (gigantisk, för många hade "Jag håller inte med"-principen) för något år sedan gällande en sak som kan göra texten mer koncis:


Vi har också bläckfiskarnas rekommendationer kring rollspelstexter:

 
Jag måste rätta Cajsa Warg, hon var extrem i att man inte skulle improvisera utan man skulle följa hennes jävla recept. Tager vad man haver grejen är sarkastisk 😂

Man följer ju inte en kokbok utantill tänker jag men det är ändå inte vad jag går efter med min liknelse. Liknelsen handlar om att böckerna är byggklossar man sätter ihop till grejen man gör. Skruvarna, nylonet och träet som utgör gitarren är inte musiken. Skuggan är inte det som kastar den.

Med det sagt, nej, jag tycker inte man spelar ett spel om man ser en bild och hittar på själv. Man spelar spelet om
Man spelar spelet, inte annars. Det är dock inte frågan för den här tråden.

Tusan, nu blev man påkommen med att inte ha läst Cajsa Warg från pärm till pärm ;)

Helt med på byggklossarna, skruvarna och gitarren - och även bilder, fluff och stämningstext är byggklossar.

Ok, vi behöver inte gå in i hur mycket som skall med för att det skall bli samma spel. Jag menar mest att man inte behöver följa exakta instruktioner, olika spelgrupper plockar olika mycket och olika bitar till sin spelupplevelse.
 
Tusan, nu blev man påkommen med att inte ha läst Cajsa Warg från pärm till pärm ;)

Helt med på byggklossarna, skruvarna och gitarren - och även bilder, fluff och stämningstext är byggklossar.

Ok, vi behöver inte gå in i hur mycket som skall med för att det skall bli samma spel. Jag menar mest att man inte behöver följa exakta instruktioner, olika spelgrupper plockar olika mycket och olika bitar till sin spelupplevelse.

Jag brukade dejta en tjej som hade dille på gammaldags matlagning så utsattes för Warg åsikter 😂 Det och grisfötter i gelle :p
 
Jag vill att rollspelstext ska vara som en bunt lösa lappar i en låda, eller kanske hellre som en diktsamling. Vill ha lite ordning. Men varje del ska kunna läsas för sig. Vara självförklarande och kunna läsas utan att ha läst något annat.

Det vill säga, att man själv ska kunna välja ordning och urval, lätt att hitta början och slut, lätt att hoppa och inget krav på att läsa allt.

Det gör inget om det finns en tanke med varför det ena kommer efter det andra, som lyser igenom om man läser allt i given ordning.

Men det ska vara du som väljer hur du läser och när du läser ska det du läser gå att förstå.
 
Oj.

- Håller 100% med om att rollspelstext 9 fall av 10 bör vara kortfattad, tydlig och användbar.
- Håller INTE med om att det skulle finnas någon sorts motsattsförhållande mellan att skriva kortfattat och stilfult/artistiskt.
- Håller INTE med om att rollspelstext bara är instruktionsmanual utan förmåga att inspirera. Tvärt om. En av de viktigaste sakerna en rollspelstext kan göra är att inspirera spelgruppen - i stil, ton, innehåll, uttryck etc. Detta formar spelupplevelsen minst lika mycket som regler/instruktioner. På samma linje är även illustrationer och den grafiska framställningen oerhört viktig.
Ja på ett plan är känslan, eller den emotionella kopplingen som spelet kan ge till en läsare, ett av de viktigaste ”funktionerna” som spelet kan ha.

Att man kanske hellre vill spela ett spel som kanske känns lite krångligt men att man av någon anledning får en go’ känsla av det, än något som är kanske strömlinjeformat och pedagogiskt men inte emotionellt tilltalande.

Det ena utesluter såklart inte det andra, men för mig rent personligen behövs det att det slår an åtminstone *något* hos mig. Vad det är kan ju bero på en massa saker som kan vara utanför spelskaparens kontroll, men jag håller med om att ton, uttryck osv ändå är *funktionella* aspekter av spelskapandet.
 
Ja på ett plan är känslan, eller den emotionella kopplingen som spelet kan ge till en läsare, ett av de viktigaste ”funktionerna” som spelet kan ha.
@folketsfiende gjorde en jättebra tråd för att diskutera det perspektivet:

 
Last edited:
@folketsfiende gjorde en jättebra tråd diskutera det perspektivet:

Såg det sen! Tog lite tid att skriva så diskussionen rann iväg utan att jag såg det.
 
Jag har noll problem med om en rollspelsprodukt fokuserar på att vara ett konstnärligt projekt hellre än att i första hand vara till för att spelas. Nobilis är mer en konstbok än ett spel att spela, den som faktiskt spelar HöL eller Violence har litet missat poängen eftersom de är betydligt mer satir än spel, MÖRK BORG skulle vara meningslös om den var stramt och funktionellt konstruerad för maximal enkelhet i läsbarhet och navigering, och så vidare.
 
Jag har noll problem med om en rollspelsprodukt fokuserar på att vara ett konstnärligt projekt hellre än att i första hand vara till för att spelas. Nobilis är mer en konstbok än ett spel att spela, den som faktiskt spelar HöL eller Violence har litet missat poängen eftersom de är betydligt mer satir än spel, MÖRK BORG skulle vara meningslös om den var stramt och funktionellt konstruerad för maximal enkelhet i läsbarhet och navigering, och så vidare.

Men är det inte en jätteskillnad mellan HÖL som ju är satir som du säger och MÖRK BORG som väl i högsta grad till för att spelas? Formen/det konstnärliga är en del av spelpaketet, det som gör det spelbart.
 
Men är det inte en jätteskillnad mellan HÖL som ju är satir som du säger och MÖRK BORG som väl i högsta grad till för att spelas? Formen/det konstnärliga är en del av spelpaketet, det som gör det spelbart.
Fast MB är ju verkligen inte gjord som funktionell, rationell eller stilistiskt avskalad. Tvärtom framför den vad den är ute efter genom att vara barock i utförandet. Den är definitivt gjord för att vara en estetisk upplevelse och inte bara framföra ett system och en setting.
 
för det kärnfulla skapandet - det "konstfulla" - sker under spelmötet, inte i texten.
Min personliga ingång är att om en spelbok inte är tillräckligt rolig/spännande/suggestiv läsning kommer jag mer troligt tröttna på den och därmed aldrig spela det. (Om nu inte någon annan läst det och övertalar mig.) Hur bra det funkar vid bordet spelar i så fall ingen roll - texten kommer i vägen för sitt syfte.
 
Min personliga ingång är att om en spelbok inte är tillräckligt rolig/spännande/suggestiv läsning kommer jag mer troligt tröttna på den och därmed aldrig spela det. (Om nu inte någon annan läst det och övertalar mig.) Hur bra det funkar vid bordet spelar i så fall ingen roll - texten kommer i vägen för sitt syfte.
Hmm, hur ställer du dig till brädspelsmanualer i så fall? Tänker mig att man sällan vet det "kuliga" förrän man läst och fått en hum on synergin.
 
Hmm, hur ställer du dig till brädspelsmanualer i så fall?
De är ofta otroligt trist läsning. Jag läser dem för att jag måste för att vi ska spela just det spelet. Visst kan jag köpa brädspel på rekommendation eller så men jag läser nog aldrig reglerna förrän det finns ett bokat pass. Om det var frågan. (Så där kan jag i högre grad köpa "det konstfulla" sker vid spelbordet.)

Rollspel läser jag däremot i hög grad för att bli inspirerad till spel, för att väcka tankar om vilken sorts upplevelser det kan ge. Det konstfulla, som i den den personliga upplevelsen av en framtida gestaltning, kommer redan på det stadiet. En jämförelse skulle möjligen vara om någon annan läst ett rollspel och jag läser det bara för att vi ska spela det i gruppen, det liknar en brädspelsregelläsning något mer.
 
Last edited:
De är ofta otroligt trist läsning. Jag läser dem för att jag måste för att vi ska spela just det spelet. Visst kan jag köpa brädspel på rekommendation eller så men jag läser nog aldrig reglerna förrän det finns ett bokat pass. Om det var frågan. (Så där kan jag i högre grad köpa "det konstfulla" sker vid spelbordet.)

Rollspel läser jag däremot i hög grad för att bli inspirerad till spel, för att väcka tankar om vilkens sorts upplevelser det kan ge. Det konstfulla, som i den den personliga upplevelsen av en framtida gestaltning, kommer redan på det stadiet. En jämförelse skulle möjligen vara om någon annan läst ett rollspel och jag läser det bara för att vi ska spela det i gruppen, det liknar en brädspelsregelläsning något mer.

Ja, åtminstone för mig så innebär ju rollspel betydligt mer kreativitet, inlevelse, inspiration och atmosfär än vad brädspel gör. I brädspel spelar man ju bara reglerna. Visserligen föredrar jag brädspel som ger schysst känsla och inlevelse också, som Arkham Horror, men där kommer ju de bitarna mer utifrån grafik på bordet och små textsnuttar som läses där och då.

Rollspel är friare – där är jag inte begränsad till enbart de nedskrivna handlingarna. Reglerna är mycket mindre viktiga; man kan följa och fokusera på dem om man vill men de är inte huvudaktiviteten. Det innebär också att de mentala förberedelserna ser annorlunda ut.

För mig är brädspel spel, medan rollspel mer är lek.
 
Min personliga erfarenhet är att den som ska vara SL läser rollspelsboken och pitchar spelarna. Dessa läser som regel ingenting alls. (Sen om spelet baseras på en film alla sett blir det ju mindre effekt.)

För alla-1 i spelgruppen blir då världen "det som framkommer i spel".

Fördel: Det här passar bra till en spelgrupp där många saknar intresse att lägga tid utanför spelpassen.

Nackdel: Press på SL att ensam överföra stämning från ord till handling.
 
Ja, åtminstone för mig så innebär ju rollspel betydligt mer kreativitet, inlevelse, inspiration och atmosfär än vad brädspel gör. I brädspel spelar man ju bara reglerna. Visserligen föredrar jag brädspel som ger schysst känsla och inlevelse också, som Arkham Horror, men där kommer ju de bitarna mer utifrån grafik på bordet och små textsnuttar som läses där och då.
Hur tänker du dig då kring "rollspel som samtal" där reglerna styr samtalet? Givetvis, tillsammans med värld. Båda skapar begränsningar på sitt sätt.
 
Fast MB är ju verkligen inte gjord som funktionell, rationell eller stilistiskt avskalad. Tvärtom framför den vad den är ute efter genom att vara barock i utförandet. Den är definitivt gjord för att vara en estetisk upplevelse och inte bara framföra ett system och en setting.

And still they play...

Det är lite det jag är ute efter. Ibland är rollspelsböcker bra på att skapa spelupplevelser eftersom de har bra och tydliga regler eller instruktioner, ibland för att de har inspirerande text och bild och i de bästa fallen för att allt fungerar ihop som en helhet. Kan inte riktigt uttala mig om hur väl MBs regler funkar som en OSR-produkt, men det är ju tydligt så att det avskalade regelsystemt synkar med det punkiga utformandet, och att det har skapat en jäkla massa spelande.
 
Back
Top