Delegera strider till spelarna

mrund

Kummelgast
Joined
12 Jul 2013
Messages
389
Location
Fisksätra
Jag är en berättelsefokuserad spelledare som har svårt att lära mig alla regeldetaljer i ett obekant stridssystem, och ännu svårare att använda mig av reglerna på ett optimerat sätt när det är en stor strid på gång. Det blir lite lamt för spelarna att möta stora bossar i strid när spelledaren knappt fattar hur han skall använda de styrkor och specialförmågor som gör dem till bossar.

Nu har jag helt enkelt bett min mest regelfokuserade och taktiske spelare att bli militärattaché. Tanken är att han inte bara skall spela sin egen RP i viktiga strider, utan även motståndarna. Hoppas han nappar!
 
Nu har jag helt enkelt bett min mest regelfokuserade och taktiske spelare att bli militärattaché. Tanken är att han inte bara skall spela sin egen RP i viktiga strider, utan även motståndarna. Hoppas han nappar!
Är det David/Gothmog? :)
 
Har aldrig riktigt fått uppfattningen att rollpersonernas onödiga överlevnad är ett problem i DG, annars. :)

En designer beskrev spelet som ”a machine to chew up PCs”.
 
Har aldrig riktigt fått uppfattningen att rollpersonernas onödiga överlevnad är ett problem i DG, annars. :)

En designer beskrev spelet som ”a machine to chew up PCs”.
Som jag fick en like av Detwiller på Twitter: ’If I ever play Fall of Delta Green, one of my ambitions would be to end up forced to radio in "Arclight, my position".’
 
Det låter lite udda att han ska spela mot sig själv. Finns det inte risk för att det kan bli intressekonflikt som gör att striderna inte blir lika kul för honom?

Andra lösningar på problemet:

Öka fiendenas antal för att bättre vara ett utmanande motstånd utan att du behöver agera smartare.

Använda system som Svärdets sång och liknande där man slumpar vad fienden hittar på från en fördefinierad lista.

Använda ett berättelsefokuserat system som passar din stil bättre. För mig gjorde det stor skillnad när jag bytte till ett mer passande system.
 
Har aldrig riktigt fått uppfattningen att rollpersonernas onödiga överlevnad är ett problem i DG, annars. :)

En designer beskrev spelet som ”a machine to chew up PCs”.
Vi har spelat över trettio sittningar i DG utan att någon rollperson har dött. Det hänger väl ihop med att fastän spelkonstruktörerna var uppenbara gun nuts i sin ungdom på 90-talet, så är vare sig spelare, spelledare eller rollpersoner i min grupp militärt lagda.

Det värsta rent fysiska som drabbat någon RP var när det stod klart och tydligt i ett 90-talsscenario att en av rollpersonerna blir bortrövad och får sina inre organ delvis ersatta med utomjordisk biotech, och att denna sedan abrupt slutar att funka.
 
Det låter lite udda att han ska spela mot sig själv. Finns det inte risk för att det kan bli intressekonflikt som gör att striderna inte blir lika kul för honom?
Striderna blir mera kul för honom om hans rollperson får möta en kompetent hanterad boss.
 
Ja, jag förstår inte varför delegera till spelarna är bättre/enklare än att bara använda ett bättre lämpat system för spelledarstilen.
Jag kör mestadels köpta scenarier till utredningsspel, Delta Green och diverse Gumshoe-spel. Att konvertera dem allihop till andra regler vore ett tråkigt jobb för mig. I stället friformar vi mycket, och i Gumshoe räcker det ju att bara säga "Jag använder färdigheten hovmanér" för att få en ledtråd.

Jag minns en sittning i Swords of the Serpentine med fyra RP och ett enda tärningsslag. Det gick ut på att ta reda på om en skurk som klantat sig med magi och förvandlats till en pelikan lyckades pricka en RP med halvsmält maginnehåll eller ej. Han missade.
 
Att konvertera dem allihop till andra regler vore ett tråkigt jobb för mig. I stället friformar vi mycket,
Varför konvertera när ni ändå friformar? Att använda typ Cthulhu Dark eller liknande känns mer lämpligt för dig, eftersom du inte behöver bry dig om stats på spelledarpersoner.
 
Men Gothmog-David är som sagt en klippa. Han är den ende jag vet som till och med kan spela Drakborgen på ett taktiskt framgångsrikt sätt. Han tackade genast ja till att bli spelledarens militärattaché.
 
Last edited:
Varför konvertera när ni ändå friformar? Att använda typ Cthulhu Dark eller liknande känns mer lämpligt för dig, eftersom du inte behöver bry dig om stats på spelledarpersoner.
Nu hänger jag inte med. Du säger å ena sedan att eftersom vi friformar så finns det ingen anledning att konvertera till ett annat spelsystem. Å andra sidan rekommenderar du att jag konverterar till Cthulhu Dark. Nåja, vi har jättekul med de här kampanjerna, jag bara tänker att det kan bli ännu roligare om motståndarna börjar bete sig speltekniskt kompetent i de få striderna.
 
Det värsta rent fysiska som drabbat någon RP var när det stod klart och tydligt i ett 90-talsscenario att en av rollpersonerna blir bortrövad och får sina inre organ delvis ersatta med utomjordisk biotech, och att denna sedan abrupt slutar att funka.
…dör man inte av det?
 
…dör man inte av det?
I primärverkligheten gör man det, men i scenariot fanns det en lång spelteknisk procedur för hur agenten faktiskt kan överleva och komma ut från sjukhuset med -2 CON. Så då lydde jag snällt konstruktören. Särskilt som den stackars spelaren hade precis noll möjlighet att undvika att bli bortrövad. Man bara meddelar henne att "Du kommer tillbaka till motellet och alla är jätteupprörda över att du har varit borta i två dygn, fastän det bara känns som fem timmar för dig. Och du upptäcker att din urin nu är syrénlila."
 
Du säger å ena sedan att eftersom vi friformar så finns det ingen anledning att konvertera till ett annat spelsystem. Å andra sidan rekommenderar du att jag konverterar till Cthulhu Dark.
För Cthulhu Dark är i princip friform.

Vad trådstarten tar upp är att äta kakan och behålla den. "Jag vill ha komplexa strider, men jag vill inte spela dom". För vem gör du detta och varför, om det inte är för din skull. Finns det inte andra spelledare som kan fylla det hålet?
 
För Cthulhu Dark är i princip friform.

Vad trådstarten tar upp är att äta kakan och behålla den. "Jag vill ha komplexa strider, men jag vill inte spela dom". För vem gör du detta och varför, om det inte är för din skull. Finns det inte andra spelledare som kan fylla det hålet?
*förvirring* Vi spelar jättemycket utredningsrollspel och har skoj. Vi gör det för vår egen skull. De här scenarierna som jag köper har ofta implicita stridsscener inbyggda. Jag prövar ett sätt att göra dem mera spännande. Vadå andra spelledare?
 
Om det är en lösning som alla i gruppen tycker funkar så kör. Jag skulle dock inte vilja vara spelaren som sköter motståndarna, dels för att det skulle skapa en intressekonflikt, dels för att det skulle störa min inlevelse i rollpersonen. För mig som spelledare vore det rimliga alternativet istället att husregla till lämplig nivå, eller att välja ett annat regelsystem som passar mig bättre. Men som sagt, om ni tycker att det funkar att delegera ut ansvaret för motståndarna så kör på det.
 
I Ashen Stars (2011) är rollpersonerna FBI i rymden. Det finns enkla regler för strid mellan rymdskepp, men märkligt nog förekommer nästan inget sådant i de publicerade scenarierna. Jag sade åt mina spelare att om de tyckte det vore skoj med rymdskeppsstrid så kunde ett par av dem få plugga in reglerna, och så skulle jag se till att de kom till användning. Men de nappade inte och det blev inget av med det.

Det här skiljer sig från fallet med vanliga strider, där nästan vartenda scenario har ett par scener där man kan räkna med skottlossning eller närstrid.
 
Back
Top