Alldeles för mycket tid, alldeles för lite Coriolis

[Fabian]

Som titeln antyder så befinner jag mig i en ytterst prekär situation i vilken jag har alldeles för mycket tid över kombinerat med ett stort sug efter Coriolis.
Jag har spellett en hel del (både den första upplagan och den senaste) men aldrig egentligen spelat själv. Jag är öppen för båda, såväl att hoppa in och spela (med stort fokus på rollspelande) och lika öppen för att spelleda andra.

Spel i Göteborgstrakten är att föredra då det är här jag är men är öppen för att köra över discord el motsvarande.

 

[BiobunkerVII]

Jag befinner mig i samma sits, har spellett en del men jag skulle gärna testa att för fösta gången spela Coriolis. Befinner mig en bra bit från Göteborg dock så discord funkar bäst för mig

 

[M0n3y5h0t]

Intressant. Vad gillar ni specifikt med att spela Stellaris?

 

[BiobunkerVII]

Intressant. Vad gillar ni specifikt med att spela Stellaris?

Antar att du menar Coriolis och inte Stellaris. (spelar iofs även Stellaris)
Jag är väldigt förtjust i settingen i Coriolis, mysticism och high tech om vartannat, förekomsten av alla fraktioner öppnar för intrigspel men man kan också frakta lök till nån bortglömd rymdstation i gränsrymden i Caph-b.

 

[Fabian]

Intressant. Vad gillar ni specifikt med att spela Stellaris?

För mig är det settingen och allt fluff som finns att bygga saker kring. Det är så långt ifrån alla andra spel man stött på. Och finns så mycket att bygga vidare på. Så många olika variabler och möjligheter. Alltifrån att spela missionärer på ett rymdskepp till smugglare, ädlingar från Dabaran eller något helt annat.

Regelsystemet lämnar en del att önska men det är hanterbart.

 

[Jim Profit]

...jag har alldeles för mycket tid över ...

Hur har du åstadkommit detta lilla mirakel? (Gud vad jag önskar att jag vore i samma sits...)

 

[M0n3y5h0t]

Antar att du menar Coriolis och inte Stellaris. (spelar iofs även Stellaris)
Jag är väldigt förtjust i settingen i Coriolis, mysticism och high tech om vartannat, förekomsten av alla fraktioner öppnar för intrigspel men man kan också frakta lök till nån bortglömd rymdstation i gränsrymden i Caph-b.

Jo, min Hjärna blandar ihop de orden. Jag har själv funderat på att spelleda Coriolis, nämligen och en av sakerna som gör det lite enklare för spelledare är att det är lätt att stoppa in en del monster of the week mellan huvudplotavsnitten. Ni vill gärna forska vidare på artefakten, men ni har fodringsägare som flåsar er i nacken och måste nu ducka pirater för att leverera löken till det bortglömda gränsstationen. Perfekt för när man som SL har en tung vecka på jobbet.

 

[M0n3y5h0t]

För mig är det settingen och allt fluff som finns att bygga saker kring. Det är så långt ifrån alla andra spel man stött på. Och finns så mycket att bygga vidare på. Så många olika variabler och möjligheter. Alltifrån att spela missionärer på ett rymdskepp till smugglare, ädlingar från Dabaran eller något helt annat.

Regelsystemet lämnar en del att önska men det är hanterbart.

Två saker som jag gillar med regelsystemet är 1) Den inbyggda gruppdynamiken med olika positioner på skeppet, gruppförmågor och att de har skeppet tillsammans. och 2) Att föra befäl ger reglerteknisk fördel så det finns ett mekaniskt incitament till att följa order.

 

[M0n3y5h0t]

Den stora nackdelen jag ser som SL till stellaris är att en kampanj, om man nu vill spela ett tag, är väldigt känslig för att spelare 6 sessioner in kommer på att det inte hade tid eller spelare som ofta lämnar sent återbud, eftersom det är gruppens skepp och också att en ny spelare då "måste" vara exempelvis pilot, och vid återbud har man ingen som spelar en viktig position.

 

[Fabian]

Den stora nackdelen jag ser som SL till stellaris är att en kampanj, om man nu vill spela ett tag, är väldigt känslig för att spelare 6 sessioner in kommer på att det inte hade tid eller spelare som ofta lämnar sent återbud, eftersom det är gruppens skepp och också att en ny spelare då "måste" vara exempelvis pilot, och vid återbud har man ingen som spelar en viktig position.

Situationer med olika spelares roll på skeppet ser jag inte som ett hinder. Dels kan skeppsfart användas. Dels kan man avvakta med rymdstridsscener.

Ett problem med Fria ligans system till Coriolis och Mutant är att man sällan känner sig kompetent. Det är en ständigt återkommande reflektion från spelare.

 

[Rymdhamster]

En sak jag verkligen gillar med Coriolis (och jag vet att jag är ganska ensam här) är mörkerpoängen. De kräver lite fingertoppskänsla i hur man använder dem, och det är inte alltid så lätt, men jag tycker det ger en jäkligt skön känsla av karma och att ikonerna både ger och tar.

Och det knyter ihop med det andra jag gillar jämfört med flera andra av ligans spel, och det är färdighetsvärdena inte påverkas av att man pressar (ber) eller tar skada.

Sen håller jag med om att det är lätt att man inte känner sig särskilt kompetent ibland, dels tror jag det har något med känslan av tärningspölar kontra 1D100 (eller 1D20), men det beror också mycket på om SL kräver slag för precis allt man försöker göra, och i synnerhet om SL kräver mer än en framgång för att lyckas. Det är en lite olycklig baksida av pressmekaniken att det kan uppmuntra en SL till att kräva fler tärningsslag för att de vill att spelarna skall sätta sig själva i skiten.

(Men det beror också lite på om spelaren har spridit ut sina färdighetspoäng. Jag kan tycka att det är ett spel som kräver viss specialisering.)

Förövrigt är jag gärna med på att spela lite Coriolis (men via discord i så fall, sitter i Dalarna), och det beror lite på tänkt spelfrekvens och tänkt kampanjlängd (vill inte binda upp mig på flera år framåt). Jag kan också tänka mig att spelleda lite, men i så fall blir det fristående äventyr snarare än en kampanj.

 

[GVDT]

Gillar också mörkerpoängen. Blir mindre knorrande från spelare när man har ett spelmekaniskt verktyg som man kan använda för att bråka med dem.

 

[M0n3y5h0t]

Enligt tabellen så är chans att lyckas med en (alltså en knapp lyckad) 67% med är tärningspool på 6 och 72% på 7. Det skall ju motsvara någon som är stabilt/bra eller proffsig, så det behövs nog en liten tweak där. Jag skulle inte vilja anställa en pilot som nätt och jämt kan ducka för en asteroid 2/3 av gångerna. vet inte om någon har någon bra lösning där, typ att 1-3 gratispressar per omgång eller att man kan räkna en 5:a som framgång om det inte finns någon 6:a eller något. Skulle vilja att 7 i en pool betyder att man kan räkna med att den personen kan oftast klara en framgång. Sedan gör man mer pressade lägen genom att kräva fler framgångar.

Sedan tycker jag att man rent generellt inte behöver slå för allt. En pilot kan docka i en rymdstation, en sensoroperatör kan kolla skeppets status, etc. Om man brinner eller är beskjuten samtidigt blir det dock svårare.

 

[Fabian]

En sak jag verkligen gillar med Coriolis (och jag vet att jag är ganska ensam här) är mörkerpoängen. De kräver lite fingertoppskänsla i hur man använder dem, och det är inte alltid så lätt, men jag tycker det ger en jäkligt skön känsla av karma och att ikonerna både ger och tar.

Och det knyter ihop med det andra jag gillar jämfört med flera andra av ligans spel, och det är färdighetsvärdena inte påverkas av att man pressar (ber) eller tar skada.

Sen håller jag med om att det är lätt att man inte känner sig särskilt kompetent ibland, dels tror jag det har något med känslan av tärningspölar kontra 1D100 (eller 1D20), men det beror också mycket på om SL kräver slag för precis allt man försöker göra, och i synnerhet om SL kräver mer än en framgång för att lyckas. Det är en lite olycklig baksida av pressmekaniken att det kan uppmuntra en SL till att kräva fler tärningsslag för att de vill att spelarna skall sätta sig själva i skiten.

(Men det beror också lite på om spelaren har spridit ut sina färdighetspoäng. Jag kan tycka att det är ett spel som kräver viss specialisering.)

Förövrigt är jag gärna med på att spela lite Coriolis (men via discord i så fall, sitter i Dalarna), och det beror lite på tänkt spelfrekvens och tänkt kampanjlängd (vill inte binda upp mig på flera år framåt). Jag kan också tänka mig att spelleda lite, men i så fall blir det fristående äventyr snarare än en kampanj.

Håller med dig. Jag arbetar gärna med kompetensnivåer för att slippa slå för mycket och tänker nog att när jag väl spelledare nästa gång kan jag vara beredd att låta första femman också räknas som lyckad t ex, om man hamnar i känslan av att för många slag misslyckas.

Som SL ser jag hellre att man får flyt i spelet än slår för ofta. Samtidigt vill en hel del spelare gärna slå tärning och då får man se till att det sätt man gör det på funkar när det väl används.

Ja. Mörkerpoängen kan definitivt tillföra en dimension, framförallt om man är tydlig med att och när man använder dem. Hittar man väl flytet för det kan det definitivt vara en bra funktion. Kan extra mycket i kampanjer eller äventyr där mycket flyter på bra. Kan tillföra bra balans.

En sak jag upplevt är viss xp-inflation men jag tror att jag börjat hitta rätt tankegångar där också.
Det är väl en nackdel i grunden. Det finns ganska lite att spendera poängen på. Få färdigheter och få talanger. Har satt samman en ganska bred utökad lista för det senare. För att kunna specialisera karaktärer och skapa mer djup och komplexitet.

 

[Rymdhamster]

Sedan tycker jag att man rent generellt inte behöver slå för allt.

För mig är det det som är lösningen. Dels att ta rollpersonens yrke i beaktande (eller vad det nu heter i Coriolis), men också färdighetsvärdet; Har du ett hyfsat färdighetsvärde så kanske du inte ens behöver slå i vissa situationer (medan någon med lägre värde hade behövt slå). Eller så kommer du automatiskt nå viss framgång oavsett vad du slår.

Typ den där kunskap om tredje horisontens kulturer eller vad den heter är ett bra exemel; har du ett färdighetsvärde där så kommer jag ge dig viss information även utan ett slag. Sen kan du slå för att se om jag kommer ge dig ännu mer information efter det.

det är inte så reglerna är skrivna, men det är typ så jag uppfattat Ligans intentioner i hur man bör spela. Och om jag missförstått ligans intentioner så är det i vart fall så jag tycker deras spel behöver spelas =D

 

[Fabian]

För mig är det det som är lösningen. Dels att ta rollpersonens yrke i beaktande (eller vad det nu heter i Coriolis), men också färdighetsvärdet; Har du ett hyfsat färdighetsvärde så kanske du inte ens behöver slå i vissa situationer (medan någon med lägre värde hade behövt slå). Eller så kommer du automatiskt nå viss framgång oavsett vad du slår.

Typ den där kunskap om tredje horisontens kulturer eller vad den heter är ett bra exemel; har du ett färdighetsvärde där så kommer jag ge dig viss information även utan ett slag. Sen kan du slå för att se om jag kommer ge dig ännu mer information efter det.

det är inte så reglerna är skrivna, men det är typ så jag uppfattat Ligans intentioner i hur man bör spela. Och om jag missförstått ligans intentioner så är det i vart fall så jag tycker deras spel behöver spelas =D

Precis. Det är så jag spelleder de allra flesta spel.
Tärningar är mest relevant om det är intressant att misslyckas. Och i Coriolis lite för att kunna generera mörkerpoäng.
Så relevant i interaktion med yttre aktörer av olika slag.
Det är så jag tänker som spelare och som spelledare.

Det finns ju talanger som är helt i linje med det här så indikationer åt det hållet finns.
Skottskalle t ex. Klara det du tar dig för på basal nivå utan att slå.

 

[M0n3y5h0t]

Jag tror att en bra kalibrering på mörkerpoäng är:
Fantastisk session: 0 Mörkerpoäng
Vanlig session 1-2 Mörkerpoäng
Katastrofal Session 3 Mörkerpoäng eller mer.

När jag lyssnade på "Vi spelar rollspel" så badade SL nästan direkt i mörkerpoäng och införde något cap, så att det inte skulle bli lika uppenbart att han skiter i att göra ngt med de 100+ MP, typ sabba de 2 slagen per session som mot förmodan lyckas.

 

[Fabian]

Jag tror att en bra kalibrering på mörkerpoäng är:
Fantastisk session: 0 Mörkerpoäng
Vanlig session 1-2 Mörkerpoäng
Katastrofal Session 3 Mörkerpoäng eller mer.

När jag lyssnade på "Vi spelar rollspel" så badade SL nästan direkt i mörkerpoäng och införde något cap, så att det inte skulle bli lika uppenbart att han skiter i att göra ngt med de 100+ MP, typ sabba de 2 slagen per session som mot förmodan lyckas.

Japp. Just lyssnat på sammma sak. Utmärkt sätt att skapa incitament att använda de man faktiskt har. För det är lite min erfarenhet sen tidigare. Att högen blivit väldigt stor och åtminstone för egen del har de nästan uteslutande använts i strid. Och det är inte riktigt så jag vill ha det.
Så det är säkerligen en modell jag lär försöka använda. Någon sorts bestämd storlek på potten för att få till ett intressant användande.

 

[Zire]

Ja, som med alla YZE-spel så ska man bara slå tärningsslag när det verkligen gäller. Som spelare så tycker jag att mörkerpoäng rätt använda kan vara ganska kul, men jag föredrar om SL är ganska snabb på att använda dem, så att det inte blir en förbannelsekavalkad längre fram när SL vill göra sig av med dem. Sedan behöver man inte alltid använda dem i så himla kritiska situationer heller, på samma sätt som att pressande inte alls är en garanti för att man klarar slaget. Jag tror att det är viktigt att SL använder dem för att göra spelet mer intressant, fuckar man upp äventyret för rollpersonerna med dem så kommer de inte att vara så populära längre.

Skulle man modda dem så skulle jag i så fall vilja ta hänsyn till att man kan misslyckas: Om man pressar och lyckas (ikonerna har lyssnat) så får man mörkerpoäng (för att balansen är rubbad), inte om man pressar men ändå misslyckas.

 

[Rymdhamster]

Jag har haft väldigt god användning av mörkerpoängen, och även fast de väller in har jag sällan haft mer än säg 1-4 vid varje givet tillfälle.

Men jag gissar att det har att göra med hur mycket problem man slänger på spelarna i alla fall. Jag är rätt dålig på att slänga in komplikationer och annat, så för mig tjänar mörkerpoängen både som en påminnelse om att göra det, och en mätare på hur allvarlig komplikation det är dags för. Om man redan är van att slänga in komplikationer helt oavsett kan jag tänka mig att mörkerpoängen mest blir liggandes.

Sen krävs det som sagt fingertopskänsla i när man använder dem. Om en spelare pressar för att ta ner en fiende, och man genast använder den mörkerpoängen för att slänga in en till fiende har man ju bara ogiltigförklarat spelarens handling. Det är tråkigt.

Däremot slänger jag gärna in mörkerpoäng för att lägga till komplikationer i tillfällen när det är logiskt. Spelaren misslyckades med ett manöverslag när de försökte ta sig från ett rymdskepp till ett annat i 0-grav? SL offrar ett par mörkerpoäng och du ser hur nån utrustningspryl långsamt virvlar iväg ut mot mörkret mellan stjärnorna, precis utom räckhåll.