Någon med över tusen sessioner av Vampire's önskelista för möjlig V:tM 6th edition.

En aspekt av att ha ett mäktigt etablisemang i grunden är inte bara att de kan tysta ner och få problem att försvinna; de kan aktivt manipulera allmänhetens uppfattning och medvetande.

Gör vampyrfiction mainstream. Pumpa ut massor av vampyrfilmer, (som förutom att vara populära sprider all möjlig falsk information om vitlök och krusifix), publicera massor av vampyrromanser och pusha den sexiga vampyren. Uppmuntra vampyrlajv, och vampyrrollspel (både pen and papper, dataspel, och sexrollspel i sovrummet).

Helt plösligt är du inte en vampyr, utan en sexig och lite nördig cosplayer som står där i hörnet. Och potentiella sexintresserade frivilliga radar upp sig för att följa med dig ut i gränden och "bli biten". Lite hypnos senare och de kommer skylla trötheten kommande dagar på bakfyllan och att de börjar bli gamla.

En vampyr löper amok och mördar folk? Får du fatt på den i tid var det en sexlek som gick snett. Han de mörda flera eller hade en liten masaker? Vampyrlajv som gått överstyr.

Nån kommer maskeraden på spåren och postar på internet? Konspiratoinsteoretiker som tittat för mycket på vampyrfilmer eller spelat för mycket vampire the masquerade.

Gör ett tillräckickligt bra jobb så kan du till och med komma ut som vampyr öppet och folk kommer bara tycka du är en kuf. Och att det dessutom är helt orimligt att för du uppfyller ju inte ens hälften av alla tecken på vampyrer som folk blivit itutade.

Det var väl Charlie Chaplin som hamnade på 20:e plats i en "lookalike contest" om jag minns rätt.
 
En aspekt av att ha ett mäktigt etablisemang i grunden är inte bara att de kan tysta ner och få problem att försvinna; de kan aktivt manipulera allmänhetens uppfattning och medvetande.
Här får man en sådan där kollision mellan spelen igen - Teknokratin är bokstavligen magiskt bra på sådant här och går knappast ens att utmana. Å andra sidan vill de inte heller att folk ska tro på vampyrer (vampyrer är irrelevanta för dem men de vill inte att allmänheten ska tro på några övernaturligheter), så…
 
Här får man en sådan där kollision mellan spelen igen - Teknokratin är bokstavligen magiskt bra på sådant här och går knappast ens att utmana. Å andra sidan vill de inte heller att folk ska tro på vampyrer (vampyrer är irrelevanta för dem men de vill inte att allmänheten ska tro på några övernaturligheter), så…
Ja alltså teknokratin är ju dessutom en av anledningarna till att något som Second Inquisition aldrig borde kunna existera om man nödvändigtvis ville göra crossovers. Den har ju i det skrivna materialet till tidigare utgåvor aktivt hjälpt till med maskeraden i förhoppningen att förr eller senare så tar paradigmen hand om vampyrerna och de blir knuffade ut ur verkligheten och in i sagoländerna. Att det kommer en annan skuggorganisation och avslöjar och verifierar vampyrernas existens och dessutom förlitar sig på kyrkan som teknokratin besegrade för 100-tals år sedan är ju helt otänkbart och de borde utplånas eller omprogrameras omedelbart. Men nu är jag som sagt mer för factory reset än att fortsätta på dumheterna med mer heavy handed dumheter och i allmänhet inte så för crossovers mellan spelen. Så det är inte den vägen jag skulle gå. Jag ville bara säga att in lore så har du helt rätt om detta.
 
Här får man en sådan där kollision mellan spelen igen - Teknokratin är bokstavligen magiskt bra på sådant här och går knappast ens att utmana. Å andra sidan vill de inte heller att folk ska tro på vampyrer (vampyrer är irrelevanta för dem men de vill inte att allmänheten ska tro på några övernaturligheter), så…
Jag ser inte var kollisionen ligger.

Även om man inte går att utmana blir det tröttsamt med alls oms försöker ändå. Bättre då att få folk att tro att man inte finns. Det gör det dessutom lättare att dra i folks trådar.
 
Jag ser inte var kollisionen ligger.
Men det ska erkännas att jag inte har koll på all lore till Vampire.

Jag spelade en del nån gång kring 2003, jag spelade det gamla dataspelet, jag har bläddrat lite i några av böckerna. Jag har lyssnat en del på Anarchclown.
 
Men det ska erkännas att jag inte har koll på all lore till Vampire.

Jag spelade en del nån gång kring 2003, jag spelade det gamla dataspelet, jag har bläddrat lite i några av böckerna. Jag har lyssnat en del på Anarchclown.
Ja du är väl ett av många offer för "Låt mig berätta för dig vad som är fel med hur Vampire har hanterats de senaste 30 åren!" behandlingen. :)
 
Som en som spelat Vampire: The masquerade typ tre sessioner (innan kampanjen sorgligt nog rann ut i sanden), så tycker jag det här är en ganska intressant tråd, även om jag inte förstår hälften.

Vet inte om jag kan tillföra så mycket till diskussionen egentligen, men den fick mig att reflektera över mina intryck som nytillkommen spelare.

Allt det här med klanerna och all lore var lite möcke att ta in, och jag tänker att det är därför det var bra att börja som ”nydöd”.

Däremot var det väldigt kul att få en känsla av att det pågår konspirationer/intrigmakande lite överallt på alla nivåer. Att det finns lite myller och djup i världen, så även om man kan bli överväldigad så är det nog bra att det finns lite lore att ta av, så att säga.

Det var bra skräckkänsla i att hantera ångesten att göra vidriga saker för att äta eller behålla maskeraden; eller att försöka kämpa för behålla sin mänsklighet. Väldigt bra stoff för minnesvärda scener.

Angående vampyrkrafterna blev jag lite förvånad av hur svaga de var i början. Rätt så naturligt egentligen iom att man inte har lärt sig hur man ska hantera dom när man är helt ny, men samtidigt hade det kanske varit intressant att se hur det blev om man började som mycket starkare (eller mindre avvägt och balanserat) och att det som egentligen ”nerfar” en är att man hopplöst håller fast vid sin mänsklighet, försöker manövrera maskeraden, eller nåt liknande.

Känns som spelet hade kunnat passa ganska bra som ett renodlat historieberättarspel, där du kan vara typ hur kraftfull du vill men i utbyte måste du offra en liten bit av dig själv, din själ. Typ lite mer överslag på ”starka scener” än ”lösa uppdraget” även om de verkligen inte behöver vara varandras motsatser.
 
Som en som spelat Vampire: The masquerade typ tre sessioner (innan kampanjen sorgligt nog rann ut i sanden), så tycker jag det här är en ganska intressant tråd, även om jag inte förstår hälften.

Vet inte om jag kan tillföra så mycket till diskussionen egentligen, men den fick mig att reflektera över mina intryck som nytillkommen spelare.

Allt det här med klanerna och all lore var lite möcke att ta in, och jag tänker att det är därför det var bra att börja som ”nydöd”.

Däremot var det väldigt kul att få en känsla av att det pågår konspirationer/intrigmakande lite överallt på alla nivåer. Att det finns lite myller och djup i världen, så även om man kan bli överväldigad så är det nog bra att det finns lite lore att ta av, så att säga.

Det var bra skräckkänsla i att hantera ångesten att göra vidriga saker för att äta eller behålla maskeraden; eller att försöka kämpa för behålla sin mänsklighet. Väldigt bra stoff för minnesvärda scener.

Angående vampyrkrafterna blev jag lite förvånad av hur svaga de var i början. Rätt så naturligt egentligen iom att man inte har lärt sig hur man ska hantera dom när man är helt ny, men samtidigt hade det kanske varit intressant att se hur det blev om man började som mycket starkare (eller mindre avvägt och balanserat) och att det som egentligen ”nerfar” en är att man hopplöst håller fast vid sin mänsklighet, försöker manövrera maskeraden, eller nåt liknande.

Känns som spelet hade kunnat passa ganska bra som ett renodlat historieberättarspel, där du kan vara typ hur kraftfull du vill men i utbyte måste du offra en liten bit av dig själv, din själ. Typ lite mer överslag på ”starka scener” än ”lösa uppdraget” även om de verkligen inte behöver vara varandras motsatser.
Det historieberättarspelet du talar om, med minimala mängder regler heter Svart av kval, vit av lust. Bra spel. Men inte direkt vad Vampire: the Masquerade borde vara. I övrigt ja. Att det är överväldigande att vara nyomfamnad vampyr är nog inte direkt negativt. Ingen förväntar sig att en fledgling ska komma ihåg allt i alla fall. Däremot är det nog risk för att man får ta lite stryk innan man lär sig att försöka vara uppmärksam när folk talar med en. Det är mest bara positivt om man kan "göra fel" och bli straffad för det några gånger i början. Det gör det lättare att etablera andra vampyrer som man verkligen inte gillar om de får en ursäkt att vara sviniga mot en. Som sagt, dina allierade inom samma samhälle som du tillhör är dina värsta fiender, men du måste vara lite nogrann och smart när du utmanövrerar, dödar eller sätter dig i respekt hos dem senare eftersom det också är det samhället du förlitar dig på för din överlevnad och eftersom du annars kan riskera att bli ett värre monster än de är. Det är i alla fall i gamla vampire grundpremissen och det som jag tycker var unikt och bäst med spelet.
 
Jag tackar för alla infallsvinklar här. Ju mer jag gräver i ämnet ju mer ser jag att det är helt jävla omöjligt att göra alla viljor till lags. Så det blir väl, när det är dags, att staka ut en tydlig vision vart en ny utgåva bör ta vägen.

Lycka till!

Och när RPGNET börjar gnälla, och det kommer de göra oavsett vad ni gör, be dem dra åt helvetet och fortsätt på spåret ni är på!
 
Jag tackar för alla infallsvinklar här. Ju mer jag gräver i ämnet ju mer ser jag att det är helt jävla omöjligt att göra alla viljor till lags. Så det blir väl, när det är dags, att staka ut en tydlig vision vart en ny utgåva bör ta vägen.

Jag hoppas ju för egen del på att man inte försöker göra folk till lags, utan helst försöker hitta en ny, fräsch idé, ett nytt perspektiv. Ett nytt sätt att göra och tänka på Vampire.

De gamla utgåvorna finns ju redan, alla som mest vill ha "de gamla versionerna fast med X" behöver inte en ny version av spelet. De gamla böckerna finns ju till och med – föredömligt! – tillgängliga för köp.

En ny version behöver i mina ögon tillföra något nytt, något eget, ha en USP som skiljer sig från de tidigare. Och som dess skapare brinner för och är entusiastisk inför. Annars finns det ju risk att det bara blir design-by-comittee och platt.

Så jag hoppas på att ni/du/de som gör nästa Vampire absolut tar in och begrundar input, men att ni gör det Vampire ni vill göra.

Sen kommer det inte gillas av alla. Det finns alltid de som kommer att avsky allt som inte är exakt deras husreglade version av Vampire 1e, och som blir sura för att de inte kan fortsätta sin 30-åriga kampanj med det nya spelet. Det tycker jag inte man ska bry sig så mycket om.
 
Jag tackar för alla infallsvinklar här. Ju mer jag gräver i ämnet ju mer ser jag att det är helt jävla omöjligt att göra alla viljor till lags.
Vampire har också en sällsynt besvärlig fanbas, som syntes kring V5.

Och som alltid med gamla spel måste å ena sidan allt bli bättre, men å andra sidan får man inte ändra på något...
 
Back
Top