Att ta emot andra i sin spelgrupp - era erfarenheter

Ymir said:
Ang. diskussionen om regler och att vara bra på matte:

Jag har aldrig någonsin spelat med en kvinnlig rollspelare som haft någon som helst passion för regelsystem. Alla spelare jag någonsin spelat med som haft ett genuint intresse i själva regelsystemet och att pilla med det har varit män. Jag har aldrig träffat en kvinnlig rollspelare som ens föreslagit en husregel, och aldrig spelat med en kvinnlig optare.

Men det är ju bara min egen horisont, så därför undrar jag - är det någon annan som har träffat kvinnliga rollspelare som verkligen intresserar sig för regelsystem? Jag tänker att Tove måste ha gjort det, man kan inte gärna skapa regelmonstret som är Western IV annars.

Oavsett tycks det klart att det finns en enorm snedfördelning när det kommer till detta. Jag tror att det på något vis är relaterat till kvinnors totala icke-intresse för wargames, vad det än beror på.
Click to expand...

Passion för regelsystem skulle jag väl inte säga, men två av kvinnorna i min spelgrupp är åtminstone så pass intresserade att vi diskuterat det då och då (vi kör med ett hemsnickrat regelhack som är under utveckling) och iaf en av dem har rätt bestämda åsikter om vad hon gillar och inte i regelväg.
 
Vad jag kan tycka är att det är sjukt svårt hitta spelgrupper. Alla mina tidigare spelkamrater har svårt att få tid. Jag har letat, frågat på forum, discord etc. Jävligt svårt, grupper verkar inte vilja ta in nya. Jag uppfattar mig själv som sympatisk och rolig att vara med 😁.
 
Att ta in nya personer i sin redan existerande spel grupp.
Vi funderade på de efter att en hoppade av.men de resulterade i att vi övergav de ganska snabbt. Det är ändå inte helt lätt att plocka in nya personer i en gemenskap som man haft i över tio år. Kommer personen att platsa in, vad behöver man förändra vad behöver man tänka på. Tror vi alla hade några exempel på när de fungerat rätt kasst och således kändes de inte så kul. Utöver de så är tre personer rätt hanterbart när de gäller spel.

har utöver de hittat några personer på jobbet som varit intresserade och då var de enklare att dra ihop en ny grupp än att börja bjuda in till den gamla.
 
Luftslottet said:
Att ta in nya personer i sin redan existerande spel grupp.
Vi funderade på de efter att en hoppade av.men de resulterade i att vi övergav de ganska snabbt. Det är ändå inte helt lätt att plocka in nya personer i en gemenskap som man haft i över tio år. Kommer personen att platsa in, vad behöver man förändra vad behöver man tänka på. Tror vi alla hade några exempel på när de fungerat rätt kasst och således kändes de inte så kul. Utöver de så är tre personer rätt hanterbart när de gäller spel.

har utöver de hittat några personer på jobbet som varit intresserade och då var de enklare att dra ihop en ny grupp än att börja bjuda in till den gamla.
Click to expand...

Jag tror att allt handlar också om gruppens inställning. Absolut kan vissa varningssignaler ses direkt i personlighet etc. Har man spelat i 10 år tillsammans så känner man varandra bra. Ska man ta in en ny så behöver ju personen få växa in i gruppen. Klart det är stelt, kännande på varandra i början. Hur man rollspelar, skämtar med varandra, är tillsammans är sällan något som kommer naturligt på ett par möten. Vill man ge en ny chansen och ta in en ny måste man som grupp också ge den personen möjlighet att komma in.
 
En sak som hjälper oerhört mycket om man ska ta med någon ny i gruppen är om det är någon som någon i den befintliga gruppen redan känner. En vild främling har mycket mindre chans att lyckas.
 
JohanL said:
En sak som hjälper oerhört mycket om man ska ta med någon ny i gruppen är om det är någon som någon i den befintliga gruppen redan känner. En vild främling har mycket mindre chans att lyckas.
Click to expand...
Jag tänker precis tvärtom,om det är en kompis/bekant till en i spelgruppen som bjuds in så kan det komma med sin egen problematik.

Säg att Lisa skulle ta med sin vän/bekanta/arbetskompis Lasse i gruppen och jag skulle känna och säga att Lasse nog tyvärr inte passar in i spelgruppen och att jag som SL inte vill ha med honom i min stundande kampanj då finns risken att Lisa tar Lasses parti på grund av deras sedan innan etablerade relation och jag förlorar inte bara en utan isf två spelare och därför måste jag hålla tand för tunga och stå ut Lasses deltagande för att inte förlora Lisa

Med en grupp där alla är främlingar inför varandra så uppstår inte en sådan eventuell problematik och där är det om man så vill lättare att be folk avlägsna sig om man känner att dessa inte passar in av någon anledning utan att behöva ta ovan nämnda scenario i beaktning.
 
I tonåren vågade jag knappt prata med tjejer, än mindre spela rollspel med dem. Sedan var ju inte rollspel något man pratade högt om om man inte vill bli retad och utstött så rekrytering var ju aldrig riktigt på frågan. Det lämnade jag till modigare människor än mig.
 
Maskwa said:
Jag tror att allt handlar också om gruppens inställning.
Click to expand...

Visst är de så. Man kan ju tänka sig att de kommer bli en förändring på gott och ont.
jag tror att även antalet personer inblandade spelar roll i de här fallet. Hade vi bara varit tre då hade vi varit mer benägna att söka en till utifrån att de blir för skört om en är borta.

Utöver rollspel så har jag erfarenheter av att byta medlemmar när man spelar i band. Där är ju drivet att någon måste ersättas för att man skall kunna fortsätta spela. Där kan man ju inte riktigt fundera på om man klarar sig ändå när trummisen väl hoppat av.
 
Eftersom jag mest spelleder på Nördhäng Norrtälje nu för tiden, är det mer av en ad hoc-spelgrupp, även om det är flera som kommer tillbaka till varje häng. Där får alla vara med i mån av plats. Det är en bra träning i att få det att fungera även med spelare som man ogärna haft i en fast, långsiktig spelgrupp.

I övrigt, de gånger vi har spelat på hemmaplan, är det fem fasta spelare (min sambo, vår tonåring, tonåringens BFF och två vuxna som vi lärt känna på nördhängen). Där känner jag lite som jag gjorde förr i tiden, att vi är tillräckligt många och att det bara stökar till det, främst när det gäller logistiken, om vi skulle ta in någon mer. Ju färre kalendrar som behöver synkas, desto bättre. Fördelen med att ha 40% familjemedlemmar i gruppen, förutom att vi är bokade/obokade samtidigt för det mesta, är att vi känner varandra väl och vet varandras "linjer och slöjor". Nackdelen är att de inte vill spela vissa rollspel, Drakar och Demoner till exempel, och att det hade känts konstigt att bjuda hem folk att spela DoD utan att de är med.
 
saltycatinthehat said:
Jag tänker precis tvärtom,om det är en kompis/bekant till en i spelgruppen som bjuds in så kan det komma med sin egen problematik.
Click to expand...

Jag håller med om att det är sämre om det inte funkar, men också att oddsen att det funkar är bättre.
 
Rangertheman said:
Eftersom jag mest spelleder på Nördhäng Norrtälje nu för tiden, är det mer av en ad hoc-spelgrupp, även om det är flera som kommer tillbaka till varje häng. Där får alla vara med i mån av plats. Det är en bra träning i att få det att fungera även med spelare som man ogärna haft i en fast, långsiktig spelgrupp.

I övrigt, de gånger vi har spelat på hemmaplan, är det fem fasta spelare (min sambo, vår tonåring, tonåringens BFF och två vuxna som vi lärt känna på nördhängen). Där känner jag lite som jag gjorde förr i tiden, att vi är tillräckligt många och att det bara stökar till det, främst när det gäller logistiken, om vi skulle ta in någon mer. Ju färre kalendrar som behöver synkas, desto bättre. Fördelen med att ha 40% familjemedlemmar i gruppen, förutom att vi är bokade/obokade samtidigt för det mesta, är att vi känner varandra väl och vet varandras "linjer och slöjor". Nackdelen är att de inte vill spela vissa rollspel, Drakar och Demoner till exempel, och att det hade känts konstigt att bjuda hem folk att spela DoD utan att de är med.
Click to expand...

Håller med om att logistik är ett problem. Skulle säga där snarare problemet ligger en personlighet dynamik idag när jag är äldre. Har personligen lätt för många olika typer av människor. Där är min erfarenhet när jag varit i grupper och man sökt medlemmar att det är bättre att söka in med premissen, exempelvis "vi spelar torsdagar mellan 18-22 jämna veckor." Kan man inte då så går man bort.
 
Maskwa said:
Håller med om att logistik är ett problem. Skulle säga där snarare problemet ligger en personlighet dynamik idag när jag är äldre. Har personligen lätt för många olika typer av människor. Där är min erfarenhet när jag varit i grupper och man sökt medlemmar att det är bättre att söka in med premissen, exempelvis "vi spelar torsdagar mellan 18-22 jämna veckor." Kan man inte då så går man bort.
Click to expand...
Själv har jag nog blivit mer kräsen på äldre dar. Synkar inte spelstilen så avstår jag hellre.
 
Min rollspelsgrupp startade från noll hösten 2020 med SL+4 av de mest pålitliga stammisarna från min brädspelsgrupp. Två av dem är kvar idag, och så har fyra till från brädspelsgruppen och två av deras partners kommit med, så att vi idag är SL+8. Jag har alltså enbart plockat in folk som jag känner väl. Ingen har lämnat gruppen under någon osämja.

Medlemmarna i rollspelsgruppen kännetecknas alltså av att de är jättebra på brädspel, att de sällan tackar nej till spelträffar och att de använder almanackor så att man kan planera med dem. På det viset rekryterar man inte flamboyanta och utragösa teaterapor. Det vore kul att ha några sådana med också, men jag tror inte de är så bra på det här med almanackor och total förutsägbarhet. (-;
 
McAber said:
Vad menas med det här? Måste ha missat just den subkulturen. Är den begränsad till kvinnor? Jag skulle vilja ha lite mer kontext.
Click to expand...

För nästan tio år sedan, när jag började hänga på Spelens hus i Malmö, upplevde jag att en ny, medveten "nördstil" börjat ta form bland de yngre generationer (<25) som hängde där. Detta blev ännu mer tydligt sedan, när jag fick jobb på ett företagshotell i datorspelsindustrin.

Jag finner det anmärkningsvärt, då subkulturer generellt verkar vara på super-dekis jämfört med när jag var ung, men mycket tyder på att nörd/gamer blivit alltmer kodifierat som subkultur, genom en ökande uppsättning ofta japanskt influerade stilattribut, som bland annat gjort att jag kunnat identifiera Gothcon-besökare tvärs över Göteborg, och gissa att folk är gamedevs som går förbi mig på gatan i Malmö. Som så mycket annat när det kommer till mode är attributen dock mycket tydligare hos kvinnor än män. Notera att stilen har massiv overlap med e-girl, men e-girls är ju i princip alltid nördar:

  • Knästrumpor. Det by far mest tydliga attributet. Paras med shorts eller kort veckad kjol. Ingen tjej som inte är gäjmer bär någonsin knästrumpor till vardags.
  • Pastellhåll. Tydligt tecken för både tjejer och killar. Nästan ingen som inte är nörd får för sig att skaffa rosa hår.
  • T-shirts med nördiga tryck. Köpes i specifika nördbutiker online och trycken är nästan alltid mem inspirerade av nördkultur eller kawaii.
  • Hoodies med konstiga logos. Basically uniformen för gamedevs, då många företag delar ut hoodies till sina anställda.
  • Skägg. Har han skägg + hoodie? gamedev!!!
  • Ryggsäck. Att ha din laptop i. Gärna med nördiga plastsaker hängande från ryggsäcken.
  • Nördtryck på kläder överlag tex Star Wars-leggings. Det är ett statement att bära sådana kläder.
  • Alla former av kawaii attribut som bara casually kunnat bäras i Japan.
  • Techwear (kolsvarta cargo pants med vita asiatiskt influerade tryck, kängor, den typen av grejer)
  • Rutiga skjortor i otraditionella färger, oftast oknäppta och burna av tjejer
  • Nördiga tatueringar, tex kodamas, Zelda, Star Wars-symboler, Ringversen på tengwar.


    Det bör betonas att jag absolut inte påstår att en majoritet av nördar följer den här stilen. Men tillräckligt många gör det för att jag anser att den blivit ett tydligt mönster. På mitt kontor hade tex mer än 50% av tjejerna pastellhår under en period. Detta vore en helt absurd siffra i något annat sammanhang än i datorspelsindustrin.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top